In a yarny dreamy state of mind

Jag har en sån där period när jag mest går runt och drömmer om projekt jag skulle vilja göra, vilket egentligen är allt annat än det jag har på stickorna just för tillfället. Att lägga upp nåt nytt löser tyvärr inte situationen, just nu är drömmandet, planerandet och önskandet själva grejen så jag skulle bara drömma mig vidare till nya dimensioner så fort maskorna var på stickorna.
Det är mysigt att drömma lite, så det gör inte så mycket. Och det finns så mycket fantastiska mönster och garner att man aldrig kan hinna med allt och alla och hur som helst; det jag drömde om för några år sen är inte nödvändigtvis samma saker jag drömmer om idag. Saker förändras och det är i sin ordning. No worries, en maska i taget, gör det man fastnar för just när det är dags för något nytt och oroa sig inte så mycket för allt annat. Det är ju i allafall fördelen med att slippa sticka för att ha plagg så att man inte ska frysa ihjäl. Allt var faktiskt inte bättre förr...

Men ni kan få en smygtitt in i mitt drömmoln om ni vill. (Klart ni vill!) Här är tre supersnygga grejer jag längtar efter att få sticka. Kanske blir det så någon gång, kanske inte.

Zylphia Pilots Her Airship Alltså bara namnet! Jag är kär! Jag brukar inte gilla puffärmar, men jag kan göra ett undantag för den här.

Sunbreak Ok, det här är en sån som jag antagligen aldrig kommer att göra. Men den är fantastiskt (fanatiskt) snygg. Jag gillar att designern har fått till formen på strålarna så mjukt och fint, jag tror det är det jag fastnar på mest av allt.

Zirkel Mmmm, sockor med pyttesmå mönster på... De här känns som att de kan bli av. Och alla färgkombos de skulle gå att göra i; åh, oändligheten!

Bleeep Bleeep Jag lever!

Jag lovar, jag är inte kidnappad, borttappad, bortsprungen, vilse, sjuk, instängd i en flyttkartong eller hålls gisslan av katterna tills de får en personlig konservburksöppnare som finns tillgänglig 24/7. Jag har bara lite mycket att göra, och är lite trött den övriga lilla tiden som finns... Det är snart över.

Och jag har packat ner allt mitt garn. (Jag VET! Det är hemskt...) Jag trodde att det skulle vara det som åkte ner sist förutom tandborsten och katterna men jag tog ett vuxet och moget beslut och gjorde en beräkning på hur mycket jag FAKTISKT skulle hinna sticka innan jag har flyttat och kan riva upp lådorna igen i vild garnabstinens... Och med tanke på att det ska packas och städas och fixas och att jag fortfarande inte har kommit på ett sätt att slippa äta och sova mellan varven så har jag lyckats begränsa mig. Om inte annat av ren trötthet.

Och jag har ju Grace som är något av en snuttefilt just nu. Den tar lång tid, är mjuk och trygg och finns där. Pålitlig. Good Old Grace.
Mitt i allt kaos har jag dessutom hunnit göra klart Holden Shawlette vilket var bra eftersom den helst skulle stanna i Hufvudstaden hos sin tilltänkta matte och slippa åka fram och tillbaka.
Det här var en väldigt trevlig stickning, en sån där som man gör och sen börjar fundera på hur många olika varianter man skulle kunna göra den i. Det blir nog fler, framför allt skulle jag kunna tänka mig att göra den större.
Jag följde mönstret vidare till och med v 14 istället för bara till v 7 i sista rapporten som det stod i mönstret att man skulle göra, på det sättet kunde jag använda upp ett helt nystan av Zauberball (minus några meter) och fick den liiiite större.

Om man vill se en väldigt trevlig utställning (som jag dessutom har varit med och petat lite i, även om det är ganska inofficiellt) så tycker jag att man ska ta sig till Nordiska Museét och titta på deras utställning om Folkhemmet . Den kommer att finnas mer eller mindre permanent, men jag tycket så klart att man ska se den NUNUNUUU!! Jag har varit där, och den är superfin... De har till och med byggt upp trapphus och balkong från ett gammalt HSB-hus. Hög vintagefaktor och mycket nostalgi utlovas.

Vem vill inte bo här?

Bra grejer.

Söt, sötare, sötast?

Oblockat, osäkert och omotiverat

Jag tycker att det är helt otroligt att något som är så oformligt och mest ser ut som trassel kan förvandlas till något skirt och vackert efter lite blockning.
Det högst suspekta byltet ska bli en till Filigreen http://www.ravelry.com/patterns/library/filigreen-shawl i något entrådigt självrandigt ullgarn jag har haft liggandes i evigheter. Det är en väldigt praktisk sjal om man inte vet hur långt garnet kommer att räcka eftersom den börjar nerifrån och ökar på, så man kan verkligen sticka tills garnet tar slut. Sånt gillar vi här, i de osäkra mängdernas rike...

Jag är om en liten stund på väg mot Uppsala, dels för att hälsa på lite folk men också för att handla garn till bröllopsfilten för att den ska kunna bli större.
Ja. Den blir större. Vad gör man inte för konsten och kärleken?
Filigreen är lite bökig att ta med sig och så även alla blommorna till bröllopsfilten, så ett annat projekt är ett måste. Valet föll på ett par Natalie Mitts http://www.ravelry.com/patterns/library/natalie-mitts-2  och ett kvarblivet nystan Drops Alpaca med bara pyttelite taget av i petrolblått. Jag föll stenhårt för den lilla pärlkanten längst ner, det var en så fin detalj. Dock förstår jag inte riktigt hur de har lyckats få ihop masktätheten, för jag får verkligen kämpa.... Det ska vara stickor 2,25, det blev för stort för mig så jag repade och tog stickor 2 och får nu hålla superhårt. Och de kommer nog inte att sitta så där supertight om jag ska vara ärlig. Jag funderade på att repa igen och göra nåt annat, men så bestämde jag mig för att ge det en chans och se hur det ser ut lite längre fram...

När jag lyssnade på Stickpodden som kom ut i onsdags så kom jag på att jag hade tänkt berätta att jag har läst klart The Friday Knitting Club och hade tänkt skriva lite om den. Men så blev jag supersjuk och världen blev surrealistisk och jag glömde bort det. Tur att jag blev påmind (tack!).

Nu tänker jag varna lite för spoilers. Men de kommer längre ner, så när det står Spoiler, om du inte har läst boken och absolut inte vill veta vad som händer, sluta läs där. Fram tills dess är det ok att läsa.
Det här är inte en bok jag normalt skulle läsa, om det inte var för att den innehöll kopiösa mängder stickning. Och det gör den verkligen. Den är fullspäckad av det. Vilket är ganska trevligt. I övrigt skulle jag nog placera in den i kategorin chicklit/ relationsdrama. Och precis som de påpekar i Stickpodden så är den väldigt amerikansk, vilket kan vara mysigt eller ganska irriterande beroende på vad man gillar. Den är lättläst, det är enkelt att följa med personerna och intrigerna och språket är iallafall på engelska som jag läste den på (jag vet inte hur översättningen är) följsamt.

Spoilers! (sluta läsa nu om du inte vill veta detaljer.)

MEN- vad som jag blir sjukt irriterad över är slutet. Jag har noterat en tendens hos en del författare, nu ska jag inte nämna fler för att inte förstöra fler böcker för någon, men att som ett sätt att försöka skapa mer djup i sin bok låta huvudpersonen dö under tragiska omständigheter mot slutet istället för att låta allt sluta ok eller tom lyckligt. Det är som att de tror att ett lyckligt slut är lika med dålig litteratur, alltså måste jag lägga in STOR TRAGEDI och drama för att höja mig själv ett snäpp. Jag hatar sånt. Jag tycker att Georgia Walkers död mot slutet var fullständigt omotiverad. Ville man ta upp hela problemet med livmoderhalscancer, vilket jag däremot kan tycka är en bra sak att man gör, så hade det varit mycket mer motiverat att lägga in det i mitten av boken. Då hade man haft möjlighet att följa de övriga personernas sorgeprocesser och det hade inte kännts lika mycket som att hon bara inte kom på ett bra slut och därför hade ihjäl någon. Nu ska det ju tydligen finnas två eller tre böcker till i serien, och då kan väl jag tycka att det hade varit mer motiverat att spara just den biten till nästa bok.
Jag är tveksam till om jag kommer att läsa vidare, mycket på grund av det. Men så är jag lite petig när det gäller litteratur också, och det här är ju inte min genre egentligen. Även om den innehåller garn... Jag såg att någon hade tipsat om stick-deckare i Stickpoddens tråd på Ravelry och det lät mycket mer spännande. När kommer det stick-fantasy eller stick-sifi? (Give me NOW!)

Nu, mot Yll o Tyll! 

Symaskinskoncert! Skräddarsytt med blockflöjt

Om man uppehåller sig i Västerås-trakten imorgon lördag och vill gå på en otroligt häftig och annorlunda koncert kan jag verkligen rekommendera det här: http://uruppforandeklubben.blogspot.se/2013/03/skraddarsytt-leo-correia-de-verdier.html
Det här är en fantastisk begåvad musiker och tonsättare som jag har haft äran att jobba med en del tidigare och även om jag inte har hört just stycket i fråga så har jag hört andra symaskins-kompositioner och det är en mycket spännande musikalisk upplevelse! Det utlovas dansmusik från renässansen, vilket borde bli en rätt så häftig kombination med något så mekaniskt och modernt som en symaskin.
Jag är ganska så mycket ledsen att jag inte kan ta mig till Västerås imorgon...

(Och det är ju gratis! Gå om du har chansen!)

The Dreaded Frogpond

Den må se ofarlig ut på utsidan, men i den döljer sig oanade dimensioner av fasa...

Jag tog itu med min så kallade Frogpond a.k.a korg för medvetet bortglömda projekt idag. Igen. Den behöver rensas med jämna mellanrum för att inte utveckla eget medvetande och börja kräva veckopeng.

Jag är riktigt stolt. Den största belöningen är att jag numera har en färdig kofta som jag stickade NÄSTAN klar för sisådär två år sen eller nåt och sen fick för mig att det vore jättefint med ett broderi på ryggen. Som aldrig blev klart. Inte fick den knappar heller. Det riktigt sura med det här är att den är supersnygg och att jag verkligen älskade den hur mycket som helst, så det är ju två år när jag inte har kunnat använda en underbar kofta.
Idag sprättade jag hårt och besinningslöst upp broderiet och sydde på små band så att jag kan knyta ihop den. Nu är det koftan och jag.

Jag hittade också det senaste försöket till att göra något av ett av mina favoritgarner som också är ett av mina stora problembarn. Jag har försökt SÅ många månger att få det att bli något fint, och det är inte ens en knepigt "konsistens", men det blir bara aldrig bra... Jag repade upp igen...

Och trassel. Som blev löst och tillbakastoppat i garnlådan.

Och nåt annat som skulle bli nåt. Som jag inte vet vad jag ska göra av. (Hjälp? Förslag?)

Jag kan för övrigt meddela att jag insåg mig besegrad (insåg mina begränsningar?) av Dream Stripes igår kväll och gav upp och gick och la mig med 8 varv kvar att sticka. Med tanke på att man stickar den och ökar hela tiden så att de sista varven är rätt dryga och långa så känns det inte så farligt. Den är klar till slut iallafall och är nu på blockning.
Om någon tittar på den och tänker "hmmm, det där ser bekant ut..." så är det för att det gör det. Scrolla upp och titta på koftan. Sjalen är stickad av resterna från den, och den var inte många meter över. Det blå garnet tog helt slut, så jag fick maska av med svart. Vilket blev rätt snyggt så jag är nöjd.

Åååh, vad jag vill ha en sån där pusselmatta!

Socialstickning när det är som bäst

Jag har varit på Nordiska Museéts stickcafé igen. Det blev så många besökare den här gången att de fick bära fram fler bord och stolar för att alla skulle få plats, vilket kändes väldigt trevligt. Själv hamnade jag i en väldigt trevlig del av bordet bland helt nya bekantskaper och fick en trevlig pratstund om tjocka eller smala stickor, det underbara med såna där stickor som man kan skruva på och av, hur man bäst har ihjäl någon med ett par stickor (oh yes), om att det är ABSOLUT nödvändigt att hitta garnaffärer och plocka med sig garn hem när man är ute och reser och en massa annat...

Föredrag denna gång skulle från början ha handlat om stumpstickningsmaskiner vilket blev inställt och ersatt med (till min stora förtjusning) temat Internet. Höll i det gjorde http://entill.typepad.com/ och http://wynjacraft.blogspot.se/ med bravur. Jag som älskar allt som internet har gett stickningen (opensource, möjligheten att kunna komunicera över stora avstånd, bloggarna bara för att nämna något) tyckte att det var helt lysande och satt nog mest som ett tänt ljus hela tiden. Fast jag hade med mig ett "praktiskt" projekt så det gick att sticka trots dämpad belysning och en massa bilder man måste titta på hela tiden....

Det är ett till projekt på gång ja... En Dream Stripes  http://www.ravelry.com/patterns/library/dream-stripes som jag preciiiiis har garn till om jag går med på att bården blir blå och inte svart, men allt för att minska garnet i lådorna. Jag tror att det blir snyggt hursom.

Nu ska jag fira att det inte är nåt fel på min köksfläkt med en kopp te och trösta Amelia som surar eftersom hon inte hann flörta in sig hos båda (bara den ena) hantverkarna innan de gick. vad hon inte vet är att de kommer tillbaka i eftermiddag. Den lyckan kommer att bli stor....

Nom nom nom nom...

Åååååhh, det här är bara så awesome! Haj-sockor!
http://www.tsocktsarina.com/blog/?p=480

Skatter

Ibland så hamnar det saker hos mig på premissen "Ingen av oss håller på (läs:handarbetar/syr/stickar) så du kanske har nytta av det här, du kan ju ta det". Jag tror att de flesta känner igen sig i det...
Ibland är det roligare saker än andra gånger, jag brukar ta emot det mesta.

Ibland är det helt fantastiska saker.
Som den här.

Det är en skissbok från någon som gick på tillskärarakademin och den är fylld med alla hennes plaggskisser och mönster. Helst fantastisk, tyvärr inte daterad någonstans men 1950-tal är det ingen tvekan om att det är...
Jag vet inte vem hon var, men jag tycker att den här är alldeles fantastisk.

Ett litet måttband i papper finns det också, även om det är i två delar.

För den som vill kulturtanta/gubba lite...

... så kan jag rekommendera Nationalmuseeums utställning Stolthet och Fördom som finns uppe tills 20/1 2013. Om man har vägarna förbi Kungliga Hufvudstaden dådå... Annars kan man smygspana lite på deras hemsida. http://www.nationalmuseum.se/sv/Utstallningar/Aktuella-utstallningar/Stolthet-och-fordom1/

Men kan jag nog tycka att man ska försöka gå en guidad visning, jag brukar iofs vara gravt emot såna eftersom jag vill kunna gå i min egen takt, men oj vad mycket mer sammanhang och information man fick av det. Jag tror en risk annars är att utställningen bara är en samling (i och ju för sig väldigt fin) 1700- och 1800-hundratalskonst som man kan behöva en hoper tvärvetenskapliga akademiska poäng för att kunna sätta i ett sammanhang.
Så en guide folket, låt dem göra det de kan, de är väldigt duktiga där- jag lovar.

( Vad jag gör nu annars? Sjunger och stickar: En ärm kvaaar, eeeen ÄÄÄÄÄÄRRRM kvaaaarrr, baaarrrraaaa EEEEN ÄÄÄÄRRM kVVAAARRRR!)

Upptrassel

Idag började jag morgonen med att reda ut ett (ursäkta franskan!) jäkla trassel, och när jag satt och gjorde det så slog det mig att jag kanske skulle skriva ner några rader om hur man gör det på ett bra sätt, då det är en konstform i sig som kan driva den mildaste individ till vansinne.

Innan du börjar reda i din trasselhärva bör du fråga dig följande:
* Är jag astrött?
* Är jag sjukt stressad och/ eller frustrerad över något?
* Är jag hungrig?
* Har jag en massa hyperaktiva barn/ husdjur/ respektive runt omkring mig just nu som kräver en massa uppmärksamhet och som dessutom antagligen kommer att tycka att det är fruktansvärt roligt att "hjälpa till"?

Om du svarar ja på en eller flera av dessa frågor så kanske du bör ta trasslandet en annan dag.
Eller åtgärda- ät nåt, vänta tills husdjuret har somnat, skicka ut ungen i trädgården. Du känner dig själv bäst. Det kan vara mysigt att trassla upp framför en film, men risken är att man har svårt att se allt, så välj inget som du är beroende av att se varenda minut av.

Lägg ut trasslet framför dig på ett plant underlag.
Gör nu inte misstaget att börja med det som verkar jobbigast för att "få det gjort från början". Ju mer man tar bort i ett trassel destå lättare blir det, även om det bara är småsnuttar.
Ta bort allt som är nästan löst.
Hitta garnändar och börja dra ut dem bakifrån. Dra inte i nystanen, risken är att du drar åt istället, utan dra ut alla ändar, känn efter var trådarna går och dra ut dem en bit i taget.
Så fort du har dragit ut ett nystan har du antagligen löst upp vägen för en massa annat, och allt blir lättare. Det här är magin i Upptrasslande. Det blir bara lättare ju mer man gör.

Ha tålamod! Det kan vara riktigt terapeutiskt att trassla upp garn. 

Hepp!

Svärtan på mina händer

Det var väl en lagom dramatisk rubrik, eller?

Notera den skarpa randen vid handleden...

Men inte helt osann. Jag har ÄNTLIGEN fått tag på en ny färgkastrull eftersom jag var dum nog att lämna kvar min gamla (älskling) i en flytt för länge sedan och aldrig har förlåtit mig själv för det. Nu har jag dock fått adoptera en ny i utbyte mot en svart-färgning av lite kläder.
Detta gick av stapeln idag, dock hade jag lagt av mig lite... Man ska ju inte stoppa ner händerna i färgbadet, inte ens en gång jättesnabbt, för då blir det så här. Och det här är efter många timmars skrubbande. (Ni skulle ha sett minen på ICA-kassörskan när jag köpte mjölk.) Jag har väl lärt mig min läxa den här gången också, och kommer förhoppningsvis ihåg att använda mina fula gula plasthandskar och träsleven i fortsättningen.... Man kanske inte kan lära gammla hundar att sitta, men man kan anlägga ett golv som går att spola av, eller hur det nu var.

Nu ska allt det där garnet som bara ligger och inte blir nåt vettigt, bli nåt vettigt, iallafall i en snyggare färg.

När jag ändå var hos Queen Ferret så passade jag på att ta en bild på ett par torgvantar jag gjorde för länge sen till henne, men aldrig la upp här. Det är ett ekologiskt garn med kamelull i, kommer inte ihåg vilket dock, men det verkar ju hålla formen än.

De här knapparna är så snygga!

Vad hände?

Jag har gjort en duk. Jag vet inte hur det här gick till faktiskt. En korsstygnsbroderad, utan provokativa bilder eller texter.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra med den.

Jag har några (icke hemgjorda) dukar sen tidigare, jag har bara aldrig sett mig själv som en duk-person. Undrar om det här är någon sorts övergångsfas till att bli en sån där person som producerar ohemula mängder dukar till höger och vänster, har små dukar på varenda tillgänglig yta och prånglar på dukar på alla som kommer inom en radie av 20 meter. 
Det är ju ganska mysigt att brodera dukar också. Inte så mycket press, det blir klart när det blir klart och korsstygn är lite meditativt. Och det är lite fint, faktiskt.

Vi får väl se vad dukens öde blir. Jag förutspår att det kan vara årets första julklapp till en intet ont anande själ ( som inte läser den här bloggen) ( Beware!).

Skumt garn

Jag fyndade för ett tag sen. Tror jag.
Det är ett sånt där garn som antingen blir ascoolt eller bara riktigt jättejobbigt. Inga mellanting- antingen eller. Som garnnörd är jag egentligen lite emot såna där så kallade "modegarner", de är oftast svåra att göra nåt med förutom precis exakt det de är framtagna till, vilket kan begränsa kreativiteten lite, och är oftast snordyra.
Men ibland så. Om man hittar i en super-rea låda och tänker att what-the-heck.

Nu är ju inte det här garnet det konstigaste jag har sett, i udda-garner-kategorin så är det knappast någon genomskinlig djuphavsfisk med eget ljussystem på huvudet om man säger så, men det kan ändå bli lite lätt besvärligt att ha att göra med.

Vi får väl se. Jag går och klämmer lite på det, formare en idé och laddar upp inför att ta itu med det.

Minisyssel

Jag och M har sysslat igen. Tyvärr var vi nog för trötta båda två för att få upp nån egentlig rush i sysslandet, men man får inte har för höga krav alltid heller. Trevligt var det iallafall. Mitt utfall av det hela blev en myrbroch ( jag måste börja lootha barnavdelninen på second hand oftare!) och ett fjäderörhänge.

Och ett tips. Om man har en liten slant över och lite tid över så kan jag rekommendera en utställning som finns på dansmuseum i Sthlm tom 2/9. Den heter Korolys kostym drama och är precis vad det låter som; en kavalkad av underbara kostymer från operan och teatrarna alla med den gemensamma nämnaren George Koroly som har verkat i Sthlm i 30 år och som är en fantastisk kostymör. Helt otroligt grejer- gå och se!

Stan och hans nya organ

Jag vet att jag har varit tyst ett tag, men det har varit av en bra anledning. Anledningen heter Stan, och jag vill att ni hälsar på varandra, för ni kommer att träffa varandra mer i framtiden då jag planerar att använda honom som modell ( Ja, han har ett körsbär i ögonhålan. Nej, jag tänker inte berätta varför).

Han bor inte hos mig, utan hos Kujaku som fyllde jämt i helgen och fick Stan som present. Dock tyckte M och jag att Stan saknade något så det jag har ägnat mig åt på sistone är att sticka organ till Stan. Och ni ska få mönstren. Alldeles gratis.

Jag lägger ut det första i morgon och sen kommer det ett nytt varje dag till jag inte har gjort några fler. Jag har inte gjort alla inre organ, men  de flesta, de är inte helt anatomiskt korrekta men nästan och vi ser ju alla olika ut eller hur? Mönstren är på svenska, men om man väldigt gärna vill kan jag översätta till engelska, fast jag vet att det finns en del sånt här på engelska redan.

Så, den som väntar på nåt gott.... 

Tribbles har invaderat mitt hem!

Möt Tribbles!

Alla som har sett Star Trek har säkert stött på Tribbles ( http://en.memory-alpha.org/wiki/Tribble ) som verkar vara ( jag har inte superkoll på det här ska jag erkänna, och baserar all fakta på vad jag har fått berättat för mig och läst på Wikipedia) någon sorts organism/djur som är allmänt söta, trevliga, lurviga och som dyker upp i serien. De är lite grann som katter, fast utan ben, svansar, och någonting alls utöver en rund lurvig plätt som äter ( inger verkar veta riktigt hur), sover, spinner och förökar sig (ingen vet hur heller, men de är tydligen bra på det). Sympatiska små kreatur alltså!

Jag blev ombedd att göra några stycken som priser till SM i kortspelet om de här små krabaterna, vilket går av stapeln i Stockholm i helgen som kommer. Det har blivit fyra, tre stora och en liten. Om man vill ha en sån så får man gå in här : http://www.dragonslair.se/showevent.php?id=4761 och helt enkelt delta till bästa förmåga.....

De är sjukt söta och mysiga att hålla i...