En pytteliten katt

Balkongkatt!

För några dagar sen kom det ett jättefint vykort via snigelposten från en av mina gammla grannar. Hon har också en katt, som heter Sony som var tvungen att stå ut med att Wiskey hade lite vaga koncept om "mitt" och "ditt", iallafall vad det gällde revir och mattar. Vi mattar ägnade en del tid åt att skratta tillsammans åt de små djuren och deras sociala spel, och med att lägga små lappar i varandras brevlådor när de hade slagits så att den andra skulle veta om det.
Jag blev väldigt glad, sådär som man blir när man får oväntade fina saker på posten och bestämde mig genast att jag måste skicka nåt tillbaka. Av ganska förklarliga skäl så kändes en liten katt helt rätt.
Den är stickad ungefär som Rebecka Dangers Bunny Nuggets . Fast med korta spetsiga öron och en i-cordsvans av tre upplockade maskor i kattrumpan.
Hoppas grannen blir glad. Men det tror jag nog.

Kattrumpa

 

En snabb kaskad i färger

I paketet med den där berömda bröllopsfilten har jag tänkt att det ska följa med en liten barnkofta, storlek typ ett år. Jag har inte varit stressad alls över detta eftersom jag tyckte att så små barnkoftor går SUPERFORT att göra, jag valde ju en modell för typ hundra år sen och man kan ju  alltid skjuta på det i största allmänhet lite till. Så kom jag på att det var lite drygt en vecka kvar tills paketet måste skickas...

Oups.

Det är inte så att jag inte kan få ihop en barnkofta på det, men bröllopsfilten ska virkas ihop, få kanter, och så är det allt det där småpillet med båda projekten som alltid tar längre tid än man tror. Min tidsoptimism verkar ha nått nya hisnande höjder.

Det ska iallafall bli en Cascade ; lite för att det är en fin modell och lite för att det var så himla många som stickade den för ett tag sen och jag är nyfiken på vad "all the fuss is about" med den här koftan. Jag gör en egen special med lite intarsia för att kunna få in två färger. Hittills funkar det bra och jag lovar att förklara hur jag har gjort om det fortsätter att göra det. Inte egentligen rätt tillfälle för experiment, men jag kunde inte låta bli.

Och nu är påsken slut, kaninerna ska ut! Äh, några dagar till kanske de får hänga...

Vampyrkaninens uppståndelse!

Ett sidospår i två delar

Gick på födelsedagskalas igår, till den 4-5-någontingåriga grannflickans stora häpnad, och då måste man ju ha med sig en present. Eftersom kalaset dök upp ganska sent och jag inte kunde bestämma mig för om jag skulle gå förens ännu senare hade jag ingen så det blev till att hitta på nåt.
De där små kaninerna, de är riktigt bra att ta till alltså. Det blev en vampyrkanin den här gången, till en vän som gillar skräckfilm. 

Kom också på att jag är bjuden på ett annat kalas av en annan karaktär lite längre fram, till vilket jag också hade tänkt sticka en present. Det här med framförhållning va?! Det är ju bra om man inte börjar dagen innan har jag hört... Fort går det iallafall. Och fint blir det. Vissa projekt blir sådär extra fina i strukturen, och det här är ett av dem.

Påsk-ris-kaniner

Ja, i påskriset också.

Jag kunde inte hålla mig. Idén kom och bara krävde att få bli till. Jag brukar inte ens ha ris inne, och vi får väl se hur länge det får stå innan nån liten klåfingrig katt kommer och börjar leka med det, men det ser fantastiskt ut och får mig att flina stort som The Black Dahlia (nåja) varje gång jag ser det.

Återigen, ursprunget är Bunny Nuggets härifrån: ( http://rebeccadanger.typepad.com/rebecca_danger/2009/04/its-the-first-free-pattern.html ) men den här gången har jag förminskat dem en del.

Jag firar ju inte ens påsk, eller, nu får jag rätta mig själv. Jag firar saker. Jag firar  mig själv och fantastiska vänner i tvivelaktiga filosofers namn, jag gillar hela grejen med "smygisar", saker som har smugits med som kristendomen inte har lyckats plåna ut (det fanns inte abnorma mängder kaniner och höns på kullen där Jesus hängde på korset. Kaniner är kända för nåt annat.) och kan tänka mig att fira sånt bara för att man kan. Jag gillar påskgodis, men äter inte ägg om de inte är gjorda av marsipan. Det börjar äntligen bli vår, även om stackars Wiskey ligger och surar i hallen för att han blev haglad på igår den stackaren, och ljus och sånt är ju alltid värt och fira. 

Jag hör av mig igen innan det bär av till Blåkulla.

Zombie Bunny Nuggets eats vegetarian brains!!

Message will follow in english:

We have recived information that the dangerous Zombie Bunny Nugget is loose in the area. Alla vegans, vegetarians and coutch potatoes are adviced to stay indoors at all times with locked doors and windows. All vegetable shops will be required to close until further notice and specially trained military will be put in and the population is advised not to pick up any carrots lying around on the ground as they probably will be bait to lure the Zombie Bunny Nuggets.

These pictures were taken by an unfortunate salad farmer, and shows the nature of a Zombie Bunny Nugget. They are NOT to be mistaken for the common, cuddly, cookie-loving Bunny Nugget, although they seem to come from the same pattern.  

Message finished.

Once more, with feeling...

Jag försöker igen, efter en lååång period av total tystnad. Lite lättare blir det väl att jag under perioden har hunnit göra en massa projekt som nu bara väntar på att få bli utputtade i rampljuset.

The (amazing) Bunnynuggets and Longcat får börja. Under en period av flera veckor låg dessa små skapelser i ett av de många facken i mitt vardagsrumsbord (som också fungerra som projektgömma...) helt utan ögon och nos för att jag av någon anledning skjöt på detta in i absurdum. Till slut tyckte till och med jag att det började bli lite creepy, och vid det här laget har jag lyckats adoptera bort alla kaninerna, katten bor kvar här hos mig. Enligt manualen ( http://www.rebeccadanger.typepad.com/dangercraftsbunnynuggetknittingpattern.pdf ) gillar de kakaor, men jag har fått uppgifter från adoptivföräldrarna att de även är begivna i klosteröl och rödvin. En viss varning för det här mönstret dock, det är väääldigt svårt att sluta.....