Visar inlägg med etikett epic saga. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett epic saga. Visa alla inlägg

lördag 27 juli 2013

The End in NeverEnd

Den har inget fancy namn, utan heter kort och gott #22 lace shawl. Inga krusiduller.

Jag trodde aldrig att det skulle ta slut... Den evighetslånga spetskanten på sjalen som aldrig tar slut.
Men det gjorde det, och nu är den färdig. Tack vare värmeböljan blockades den på rekordtid också. Nu har den åkt i presentlådan, där den ligger och väntar på sin äkta kärlek.

Det jag gillar mest med projektfunktionen på Ravelry är att det känns som att jag "prickar av", när jag gör saker. Listor tilltalar mig rent generellt sett, och det här ger mig en illusion om att min stickande är väldigt mycket mer organiserat än vad det är.

Oj, nu får jag ju göra nåt nytt... ja, jävlar....

söndag 2 juni 2013

Äntligen framme

Allt jag äger och har, utom katterna som typ mest äger mig.

Nu är det typ över, flytten är över och jag har packat upp det mesta. Det är bara lite saker som ska ner i källaren och de där jobbiga lådorna med nödvändiga saker som är skittråkiga och som man aldrig riktigt vet vart man ska ha kvar.

Garnet är upppackat... Det var mysigt att hitta, då känner jag mig som hemma.
Tiden går fort när man har roligt. Han tror fortfarande att han är en kattunge.

Katterna tyckte INTE att det var kul alls, men verkar ha landat nu och tassar runt och nosar på saker och spanar in stället. Wiskey fyllde 10 år dagen när vi flyttade, världens sämsta 10-årsdag kompenserades (lite) med favoriten tonfisk i vatten.

Det är ju tur att man har med sig en backup-stickning när man glömmer mönstret till den första...
Min tid i hufvdstaden avslutades med stickcafé på Nordiska Museét, säsongens sista. Nu får vi klara oss hela sommaren tills det är dags igen... Där mötte jag den här eminenta kattfröken som är en Hjärtekatt  och heter Pricilla. Mycket trevlig dam som säkert kommer att glädja ett barn någon dag.
Nu åskar det här. Jag ska väl göra ett ryck med lådorna igen antar jag...

måndag 25 mars 2013

Woups...





De här följde efter mig hem från Yll o Tyll... Får jag behålla dem?

Bollen har jag en plan för, kan vi väl säga som försvarstal.

Och så fortsätter virkandet av blommor. Jag har lyckats göra en dublett igen eftersom jag satte mig på en och på det sättet missade att den varianten redan fanns. Det får vara.

Jag hittade videkissar på vägen hem! Det finns hopp om livet!

lördag 23 mars 2013

Oblockat, osäkert och omotiverat


Jag tycker att det är helt otroligt att något som är så oformligt och mest ser ut som trassel kan förvandlas till något skirt och vackert efter lite blockning.
Det högst suspekta byltet ska bli en till Filigreen http://www.ravelry.com/patterns/library/filigreen-shawl i något entrådigt självrandigt ullgarn jag har haft liggandes i evigheter. Det är en väldigt praktisk sjal om man inte vet hur långt garnet kommer att räcka eftersom den börjar nerifrån och ökar på, så man kan verkligen sticka tills garnet tar slut. Sånt gillar vi här, i de osäkra mängdernas rike...

Jag är om en liten stund på väg mot Uppsala, dels för att hälsa på lite folk men också för att handla garn till bröllopsfilten för att den ska kunna bli större.
Ja. Den blir större. Vad gör man inte för konsten och kärleken?
Filigreen är lite bökig att ta med sig och så även alla blommorna till bröllopsfilten, så ett annat projekt är ett måste. Valet föll på ett par Natalie Mitts http://www.ravelry.com/patterns/library/natalie-mitts-2  och ett kvarblivet nystan Drops Alpaca med bara pyttelite taget av i petrolblått. Jag föll stenhårt för den lilla pärlkanten längst ner, det var en så fin detalj. Dock förstår jag inte riktigt hur de har lyckats få ihop masktätheten, för jag får verkligen kämpa.... Det ska vara stickor 2,25, det blev för stort för mig så jag repade och tog stickor 2 och får nu hålla superhårt. Och de kommer nog inte att sitta så där supertight om jag ska vara ärlig. Jag funderade på att repa igen och göra nåt annat, men så bestämde jag mig för att ge det en chans och se hur det ser ut lite längre fram...

När jag lyssnade på Stickpodden som kom ut i onsdags så kom jag på att jag hade tänkt berätta att jag har läst klart The Friday Knitting Club och hade tänkt skriva lite om den. Men så blev jag supersjuk och världen blev surrealistisk och jag glömde bort det. Tur att jag blev påmind (tack!).

Nu tänker jag varna lite för spoilers. Men de kommer längre ner, så när det står Spoiler, om du inte har läst boken och absolut inte vill veta vad som händer, sluta läs där. Fram tills dess är det ok att läsa.
Det här är inte en bok jag normalt skulle läsa, om det inte var för att den innehöll kopiösa mängder stickning. Och det gör den verkligen. Den är fullspäckad av det. Vilket är ganska trevligt. I övrigt skulle jag nog placera in den i kategorin chicklit/ relationsdrama. Och precis som de påpekar i Stickpodden så är den väldigt amerikansk, vilket kan vara mysigt eller ganska irriterande beroende på vad man gillar. Den är lättläst, det är enkelt att följa med personerna och intrigerna och språket är iallafall på engelska som jag läste den på (jag vet inte hur översättningen är) följsamt.

Spoilers! (sluta läsa nu om du inte vill veta detaljer.)

MEN- vad som jag blir sjukt irriterad över är slutet. Jag har noterat en tendens hos en del författare, nu ska jag inte nämna fler för att inte förstöra fler böcker för någon, men att som ett sätt att försöka skapa mer djup i sin bok låta huvudpersonen dö under tragiska omständigheter mot slutet istället för att låta allt sluta ok eller tom lyckligt. Det är som att de tror att ett lyckligt slut är lika med dålig litteratur, alltså måste jag lägga in STOR TRAGEDI och drama för att höja mig själv ett snäpp. Jag hatar sånt. Jag tycker att Georgia Walkers död mot slutet var fullständigt omotiverad. Ville man ta upp hela problemet med livmoderhalscancer, vilket jag däremot kan tycka är en bra sak att man gör, så hade det varit mycket mer motiverat att lägga in det i mitten av boken. Då hade man haft möjlighet att följa de övriga personernas sorgeprocesser och det hade inte kännts lika mycket som att hon bara inte kom på ett bra slut och därför hade ihjäl någon. Nu ska det ju tydligen finnas två eller tre böcker till i serien, och då kan väl jag tycka att det hade varit mer motiverat att spara just den biten till nästa bok.
Jag är tveksam till om jag kommer att läsa vidare, mycket på grund av det. Men så är jag lite petig när det gäller litteratur också, och det här är ju inte min genre egentligen. Även om den innehåller garn... Jag såg att någon hade tipsat om stick-deckare i Stickpoddens tråd på Ravelry och det lät mycket mer spännande. När kommer det stick-fantasy eller stick-sifi? (Give me NOW!)

Nu, mot Yll o Tyll! 



onsdag 13 februari 2013

Tre onsdags-saker

Står stadigt på marken men måste gullas med ibland ändå


Ballerinakex (måste delas innan man äter dem)

Det eviga stickandet av luvan/huvan på den svarta koftan. Jag blir alltid förvånad över hur lång tid det tar att sticka en luva/huva. Eftersom mönstret inte är anpassat efter att ha en huva/luva så är jag inte hundra på att det blir helt bra, men det är svårt att säga innan jag har stickat klart huvan/luvan. Man måste våga leva(sticka) lite "on the wild side" ibland...

Det har tillkommit en valp i vänskapskretsen (Judit). Den är drygt en vecka och har yttepyttesmå tassar som är så yttepyttesmå att jag inte fattar hur den ska kunna stå på dem. Den kan ju inte det nu förstås, den är för liten för att göra nåt annat än att kravla runt- men ändå. Jag har bara sett den på bild än så länge och kommer inte att få sticka nåt åt den eftersom den är av modellen "anpassad för svensk vinter". Varför är man(jag) så faschinerad av små djur?

söndag 3 februari 2013

African flowers bröllopsfilt in the making

Blommor och spår av intensiv planering


Det finns ett bröllop i vår som jag inte kan gå på. Och jag har varit sjukt sugen på att göra en sån här African Flowers- filt ( http://www.ravelry.com/patterns/library/african-flower-hexagon-crochet-tutorial ) ett bra tag nu. Doublewhammy!
I ett försök att motivera varför jag ska få börja med ytterligare ett projekt innan nåt annat är färdigt så kan man meddela att jag nu går in för ett seriöst försök att krympa mitt garnförråd, och att den här faktiskt kommer att försvinna ut ur hemmet när den är klar.
Jag står inför en ganska stor förändring i mitt liv, det ska bli väldigt positivt även om jag säkert kommer att svära över det ett par gånger på vägen men jag känner i hela kroppen att jag är på rätt spår. Vägen dit har varit lång och krokig, sådär som vägar kan vara, men till slut så börjar jag hitta ut ur skogen eller vad man ska säga. Jag kommer med en mindre kryptisk uppdatering om det här när det närmar sig- för bloggen blir kvar!

Just i dag ägnar jag mig mest åt allmänt runtskrotande, virkande och lyssnande på Stickpodden (åh, vad den är bra!), bitvis intensivt läsande av tjocka böcker om viktiga saker och tedrickning.

Om inte katterna är snälla så hotar jag med att sticka den här: http://www.theyarniad.com/2007/07/res-originalis-felis-felix-mandarin-cat.html och kränga på dem.... Det vore ganska underhållande, typ tills jag måste plocka fram den vettskrämda/skitsura katten från under sängen och plåstra om mina sönderklösta händer.


Söndagslatheten


tisdag 15 januari 2013

Måttbandens Nemesis

En gång för ganska länge sen fick jag ett jättefint måttband som såg ut som ett får. Om man drog i svansen så kom det ut själva måttbandet ut som en lång binnikemask och om man tryckte på en knapp på magen på fåret så åkte den in igen. Jag och fåret älskade varandra och det fick heta Binnikefåret. Vi har haft många äventyr tillsammans, speciellt som att Binnikefåret även kan mäta inch vilket har varit väldigt praktiskt eftersom jag pysslar mycket med engelskspråkiga mönster.

En dag flyttade en liten katt in hos mig som hade haft det lite trassligt och gillade att samla på saker. Hon snodde min plånbok innan jag fattade att jag måste lägga undan den, och även de gula gummihandskarna som jag rensar avloppen med. Under min säng sammlades en rejäl hög med små prylar av diverse slag, men roligast av allt var Binnikefåret. Jag tror att det var för att den hade så tuggvänlig päls.
Först blev fåret trebent. Jag hade tänkt sy tillbaka benet, men jag hittade det aldrig. Hur mycket jag än försökte gömma Binnikefåret så lyckades katten alltid rota fram fåret. Eller så glömde jag det framme. Jag är lite slarvig ibland.
Till slut en dag i julas mötte Binnikefåret sitt öde och återgick till sina forma betesmarker.

Men det är lugnt. Jag har sparat skinnet, och har ett nytt "innanmäte" som jag borde kunna operera in så att den börjar fungera igen. Binnikefåret skall återuppstå!

Nu ska ni ju inte tro att måttbandsmarodören har stannat där....



fredag 14 december 2012

...och lyckan över att till slut få till det.

Igår gjorde jg något jag inte har gjort på 17 år, och som senast slutade med att jag svimmade två gånger på raken, med risk för att sätta eld på något. Japp, jag lussade. Ganska litet och informellt, och jag behövde inte sjunga en ton, bara gå in, stå still med ljus på huvudet (och inte svimma!) och gå ut igen på rätt ställe.
Det gick asbra. Jag har ett visst trackrecord av att vara sjuk på just lucia, och vi hade väl inte övat så mycket så jag var mycket nervös att jag skulle gå fel, stå fel, välta eller bara få för mig att gå ut på fel låt. Sjuuukt mycket mindfullness användes.....

Men det gick bra. Jag tar ju inte detta på så stort allvar, men det är lite mysigt.

Då det är lite svårt att ta bilder på sig själv under tiden och jag inte träffade någon innan som kunde ta åt mig så får ni vänta någon dag innan jag lyckas jaga rätt på lite bilder. Någon har nog, någonstans...

Nu roar jag mig med att pilla ut stearin ur håret och sticka färdigt en midnattsblå Annis. http://www.knitty.com/ISSUEss10/PATTannis.php

måndag 8 oktober 2012

Slutsjalat. (let them eat cake!)


Plockade fram vinterklädeslådan idag, lite grann i förberedande syfte.

Alltså.

Jag får faktiskt inte sticka fler sjalar, cowlar eller halsdukar åt mig själv nu.... Det skulle inte vara helt dumt om jag gav bort eller sålde av en eller två heller. Nog för att jag är frusen och rätt årstid är i antågande, men någon måtta och allt det där...

Och det här är tydligen inlägg no: 200!
Grattis mig som skriver och tack er som läser! Tårta skulle vi ha men det blir svårt och kladdigt att få in i USB-uttaget, men OM jag kunde så skulle den se ut lite såhär: http://www.youtube.com/watch?v=oJIAW94XpEY Fast utan texten, och kanske utan glasögonen och kanske inte så pastelligt... men ni fattar poängen.

Nu kör vi 200 till.


tisdag 2 oktober 2012

Stjärnor just nu

Just nu är jag lite här:
Projekten börjar bli smått utspridda igen, lite beroende på en antågande ström av kreativa upptåg. De som inte hinns med just nu skrivs ner inför framtiden.
Beulah-koftan är klar, ska bara hitta en fotograf, eller underkasta mig badrumsspegel-fotograferingens hårda öde.


Men just nu är jag här, med det där gröna garnet som aldrig vill sig på bild. Med ett mönster som ser svårare ut än vad det är. (Jag VET!? Hur duktig känner man sig inte då?)

fredag 21 september 2012

Nerdgirls alert!

Jag hittade det här....

http://shop.nerdgirlyarns.com/

Det finns inte en tillräckligt stor vokabulär för att beskriva hur mycket jag vill ha de här garnerna... Aarrgh!

Jag tror att vi avslutar med en katt som ser död ut med som bara är väldigt avslappnad för att lugna ner oss (läs:mig) lite.
"Min farmor var en kolasås"


måndag 4 juni 2012

Tribbles har invaderat mitt hem!

Möt Tribbles!


Alla som har sett Star Trek har säkert stött på Tribbles ( http://en.memory-alpha.org/wiki/Tribble ) som verkar vara ( jag har inte superkoll på det här ska jag erkänna, och baserar all fakta på vad jag har fått berättat för mig och läst på Wikipedia) någon sorts organism/djur som är allmänt söta, trevliga, lurviga och som dyker upp i serien. De är lite grann som katter, fast utan ben, svansar, och någonting alls utöver en rund lurvig plätt som äter ( inger verkar veta riktigt hur), sover, spinner och förökar sig (ingen vet hur heller, men de är tydligen bra på det). Sympatiska små kreatur alltså!


Jag blev ombedd att göra några stycken som priser till SM i kortspelet om de här små krabaterna, vilket går av stapeln i Stockholm i helgen som kommer. Det har blivit fyra, tre stora och en liten. Om man vill ha en sån så får man gå in här : http://www.dragonslair.se/showevent.php?id=4761 och helt enkelt delta till bästa förmåga.....


De är sjukt söta och mysiga att hålla i... 

måndag 14 maj 2012

Ont ska med ont fördrivas

Dags att avslöja en liten hemlighet. Vad är det för mystiskt tidskrävande jag har arbetat på på sistone? Varför är mina fingertoppar prickiga och ömma? Och vad är det där konstiga som har varit invirat i ett påslakan och ställt på ett absolut kattsäkert ställe?

Inget mindre än detta.

Min kära vän Chuji fyllde jämt för ett tag sen, och såklart skulle han ha en finfin present. Texten hade han önskat själv och blommorna var min idé. Det är ( från vänstra övre hörnet, åt höger och runt ett varv) Tibast, Sävenbom, Arnika, Vinruta, Rölleka, Idegran och Timjan.
Allt är egen design och det tog sisådär en två månader att göra.....


Bottentyget är kritvitt dupion-siden ovanpå en tunn vit bommulsväv för att stärka upp sidenet. Det är ungefär i A3-format.


Jag är ganska nöjd.... Det är en svår känsla att släppa något som man har jobbat så hårt med, men samtidigt skönt. Jag behövde nog visa för mig själv att jag börjar klara av stora projekt där det krävs uthållighet och envishet igen. Vissa saker skulle jag göra annorlunda ( typ som att inte pricka ut texten med vattenfast tusch....) och andra saker fungerade över förväntan ( jag är extremt nöjd med timjan-blommorna)

In the making...

Jag lyckades blöda på den en enda gång, och det var på ett "lämpligt" ställe.

Text på väg...








söndag 6 maj 2012

Allt blir bättre med spandexdräkter, glitter och fladdrande mantlar


Så här kan man också slå in paket.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, och vill lite skjuta mig själv för att jag säger det: men faktum kvarstår att den där flaskan med rosa färg med guldglitter i var ett kap.
Ett paket i brunt vanligt papper, kleta på lite färg och smäll dit en propaganda-bild med superhjältar i spandex. Vem vill inte ha ett sånt paket?

Man har inte roligare än man gör sig.

tisdag 17 april 2012

A small black one


Det hade varit fint att kunna skriva The Little Black One i titelrutan, men jag tillhör de som behöver en ficklampa för att hitta i garderoben så det skulle vara att töja på sanningen lite grann.

Jag har varit sugen på att sy en klänning i det här tyget sen jag först såg det, en tunn mönsterstickad viskos i svart. Jag hade bara en liten bit, annars hade det varit coolt med en hel-lång klänning Morticia Addams- style... En liten rynkad bubblig ficka har jag också varit sugen på att sy, och eftersom det här tyget var så mjukt och smidigt så passade det perfekt.

Det Amelia jagar på den första bilden är bandet på koftan jag har på mig, som det kommer mer om i ett annat inlägg. ( promises, promises...) 

Ett nuvarande ganska underhållande bryderi är att jag måste skaffa en BH till min provdocka ( som fortfarande inte har nåt namn. Skärpning.). Det är inte så att den har dåligt självförtroende och fått för sig att bara mer barlast i framdelen fixar det, utan det att vi är lite olika bygda den och jag, så varje gång jag provar saker på den blir måtten alldeles wonky.
För att det ska lösa sig så måste den... få en provdockemotsvarighet till ett silikoninlägg. (ärtkuddar?)
Äh, jag lär väl se om jag har nån gammal liggandes, det är ju inte som att jag köper en ny för det här.
Om man inte roar sig själv så får man tråkigt. Så att säga.

söndag 3 april 2011

In progress


Jag har tre rum i mitt hem (Om man inte räknar badrummet. Det kanske man borde. Jaja, fyra då.) Inredningsmässigt sett så är jag mest nöjd med hallen som är stor och röd och dekorerad men snygga fotografier och broderier om man bortser från min fula lampa. Den är praktisk, och den fyller sin funktion och i ärlighetens namn så stör den väl mig inte EGENTLIGEN, men jag har dagdrömt om en ny, snygg lampa ett tag nu. Idag kom uppviglingen till hur införskaffandet av Julias snygga halllampa (tm) ska gå till.

Blev visad en bild på en ursnygg stickad boll till lampa, och så där som det brukar bli så tänkte jag "Ha! Kan väl jag också göra..." Jag tänkte använda den gamla fula som stomme och helt enkelt sticka en strumpa och dra över. Nu börjar istället jakten på det perfekta garnet. Det lutar åt att bli en episk saga i flera delar. Jag återkommer med lägesrapport och bilder på triumfen.

I övrigt är huvudet sprängfyllt med ideér på vad man kan göra i klädväg, en natt och en morgon med spånande så att träflisen stog som kulsprutor i väggarna så återstår bara att få ner allt på papper och sen börja slakta älsklingar....

Klänningen blev inte klar, jag var för trött och ville inte förstöra tyget med att göra nåt halvdant. Ni får se när jag får rumpan ur.