BAM!

Det första UFO:t är avklarat. Det var i och ju för sig jättelite kvar på det så det var enkelt och snabbt gjort men ändå. Det känns bra och det är känslan som räknas. Har jag hört från säkra källor...

Första UFO:t var iallafall ett par X-stitch Knit Mitts i vitt och grönblått restgarn från Fabelnystan.  Tyvärr går det nog inte lika snabbt med nästa UFO, för nu ligger en låg rad projekt som bara har lite grann gjort på sig.
Jag får väl ta ett ordentligt tag i den berömda kragen och ett ännu ordentligare tag i stickorna. Hepp hepp.

Monkey see Monkey do

Monkey Banana Socks!

Det här mönstret (Monkey socks som finns på Knitty ) kan jag rekommendera, om det nu behövs med tanke på hur enormt populärt det är. Men om man aldrig har stickat sockor med mönster tidigare och vill ha nåt enkelt så är de här en bra start. Dessutom blir de väldigt elastiska, så bli inte rädda av att de ser korta ut över foten, de är töjbara som attan och drar ut sig när man sätter på dem utan att bli obekväma på nåt sätt.
Jag åkte på att sticka en ny sorts häl också, och en ny sorts tåihoptagning. Den senare var jag dock inte helt såld på, jag tyckte att den blev lite klumpig och konstig och kommer nog inte att använda mig av den igen. Man maskade av "som vanligt" fast på varje varv tills ett antal maskor var kvar och sen sydde man ihop det med maskstygn tvärs över tårna i nittio graders vinkel. Som sagt, inte helt övertygad... men nu har jag testat det.

 

Jakten på nästa projekt går vidare....

The End of the Grace

En förbipasserande vante fick också vara med på bild, tyckte modellen. Jag vill här tillägga att det alltså INTE är jag som har gjort vanten, men fin är den.

Grace har varit färdig ganska länge nu, men det kanske inte verkar så på grund av radiotystnaden som har rått runt den. Nu har den dock tagit mod till sig och gått ut i rampljuset där den hör hemma i all sin  gråa prakt.

Det här är ett lurigt mönster, mest för att det är så enkelt. Man måste nog tänka efter innan man kör igång med den så att det är just den här stickingen man vill hålla på med just för tillfället.
Så här är det va:
Superbra och tydligt skrivet, och väldigt bra system för storlekarna. Fina bilder och allt det där. MEN om man vill sticka den här koftan ska man tänka på följande och jag säger inte att det här behöver vara nåt negativt, bara att man ska vara medveten om det.
Först kommer oket som egentligen inte är pilligt, men som absolut inte får bli fel eftersom det syns jättemycket och som förskjuts lite i mönstret på de flesta varv.
Sen kommer resten. Som är evigheter av slätstickning. Om man har ett par säsonger av nån spännande serie att titta igenom är det här en asbra stickning, efter ok-delen som behöver lite uppmärksamhet. Resestickning gör den sig säkert alldeles utmärkt som också.
Och den sitter ju som ni ser som en smäck.
Garnet är Drops Baby Merino som la sig väldigt mjukt och fint och funkade superbra till den här koftan.
Vi får väl se när nästa blir till. Det finns väldigt snygga varianter på Ravelry....

In a yarny dreamy state of mind

Jag har en sån där period när jag mest går runt och drömmer om projekt jag skulle vilja göra, vilket egentligen är allt annat än det jag har på stickorna just för tillfället. Att lägga upp nåt nytt löser tyvärr inte situationen, just nu är drömmandet, planerandet och önskandet själva grejen så jag skulle bara drömma mig vidare till nya dimensioner så fort maskorna var på stickorna.
Det är mysigt att drömma lite, så det gör inte så mycket. Och det finns så mycket fantastiska mönster och garner att man aldrig kan hinna med allt och alla och hur som helst; det jag drömde om för några år sen är inte nödvändigtvis samma saker jag drömmer om idag. Saker förändras och det är i sin ordning. No worries, en maska i taget, gör det man fastnar för just när det är dags för något nytt och oroa sig inte så mycket för allt annat. Det är ju i allafall fördelen med att slippa sticka för att ha plagg så att man inte ska frysa ihjäl. Allt var faktiskt inte bättre förr...

Men ni kan få en smygtitt in i mitt drömmoln om ni vill. (Klart ni vill!) Här är tre supersnygga grejer jag längtar efter att få sticka. Kanske blir det så någon gång, kanske inte.

Zylphia Pilots Her Airship Alltså bara namnet! Jag är kär! Jag brukar inte gilla puffärmar, men jag kan göra ett undantag för den här.

Sunbreak Ok, det här är en sån som jag antagligen aldrig kommer att göra. Men den är fantastiskt (fanatiskt) snygg. Jag gillar att designern har fått till formen på strålarna så mjukt och fint, jag tror det är det jag fastnar på mest av allt.

Zirkel Mmmm, sockor med pyttesmå mönster på... De här känns som att de kan bli av. Och alla färgkombos de skulle gå att göra i; åh, oändligheten!

Knitstar

Mina strumpstickor i stl 2,5 i bambu gick sönder för typ två veckor sen. En av dem gjorde det iallafall, och en har jag tappat bort sen tidigare så jag tyckte att det var dags för nya så jag passade på att slänga med ett paket Knitstar när jag ändå beställde lite garn jag behövde till en grej (faktiskt! ni ska få se, det var skitviktigt- jag lovar...) från Kaki.

Nu har jag börjat testa dem och de är mjuka och fina utan att kännas för ömtåliga vilket jag kan tycka att vissa så tunna stickor i trä gör. Men detta med små flisor. Jag VET att man kan fila lite med en nagelfil och pensla på genomskinligt nagellack, men ändå. Och jag VET att det är ett rejält I-landsproblem. Och jag FÖRSTÅR att det är knepigt att få de tunna stickorna helt jämna, det måste vara aspilligt. Ändå kan jag inte sluta muttra om det.

Det är fortfarande bra stickor. Sköna att hålla i, bra spetsar, bra längder.
Men jag vill ha flisfria trästickor. Någongång i mitt liv innan jag dör.

flapflap

Socka ett går framåt och blir ganska fin även om den fortfarande är brutalt svårfotograferad. Jag har nu kommit till hälen. Heel flap på engelska vilket jag tycket låter väldigt roligt av nån anledning, speciellt när jag är supertrött. Tur att man är lättroad, det är ju billigt i drift.
Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår den här faschinationen med alla hundrasjuttiofemton olika sockhälar som vissa sockfantaster verkar känna. Samtidigt är jag evigt tacksam för att vissa gör det så att de kan tala om för mig vilken som är bäst när eftersom jag tycker att just den här delen av stickningen är lite... tråkig. Inte att sticka hälarna men att fundera ut vilken som är bra i förhållande till en annan i olika sammanhang. Har jag en som funkar så hamnar jag lätt i att den alltså alltid borde funka och gör den inte det så skäller jag på den. Nu VET ju jag att världen (och sockhälar eller fötter) inte funkar så, därför är det skönt att alla är olika och att det därför finns folk som har gjort förarbetet åt mig.
Jag lovar, jag ska göra annat förarbete åt er.

Nya Seeta Fingerless Mitts

Ignorera mitt flagnande nagellack.

Jag slängde ihop ett par till Seeta Fingerless gloves som den ena av mina två flyttstickningar. Tyvärr blev jag nog lite förvirrad i allt flyttkaos för jag verkar ha gjort en rapport mindre på handledsdelen på den ena än på den andra. Jaja, så kan det gå- de är absolut inte ett tillräckligt viktigt projekt för att jag ska repa upp den ena och göra om.
Garnet är en favorit som jag skulle kunna sticka hur mycket som helst i; drygt och mjukt och sådär supermysigt. Rowans Felted tweed är det, i den lila färgen.

World Wide Knit in Public Day 2013

Glöm inte att det är en viktig dag idag- och då pratar jag inte om prinsessbröllopet! Ta med dig en stickning/virkning och gå ut och sätt dig i offentligheten någonstans; på ett café, i en park, på en bänk, på ett bibliotek eller nåt annat trevligt ställe och sticka en stund. Mellan den 8- 16 juni sitter stickare/virkare över hela världen och gör vad vi gör i det offentliga rummet samtidigt.
Här är en länk så att du kan läsa mer.

Happy yarny day!

Jag ska sitta i botaniska trädgården med M några timmar i eftermiddag. Det ska bli awesome.

Traveling Grace och sällskapssjuka katter

Nu börjar saker komma i ordning. Jag och Grace drog en repa tillbaka till det gamla hemmet för att fixa lite,  men det gick ganska fort.
Inte tillräckligt fort tyckte katterna som satt som häftplåster när jag kom tillbaka och har följt mig som små svansar sen dess. Tydligen hade de gått runt och letat efter mig, hävdar min hyresvärd. I natt blir det trångt i sängen för jag misstänker att jag får sällskap av båda pälsbollarna...

På vägen blev jag klar med en ärm på Grace och kunde påbörja nästa. Men jag är lite sugen på en okynnesstickning.... Bara sådär, något roligt, onyttigt, bara för att- men jag vet inte vad. Det dyker väl upp. (Jag kanske borde gå och klämma lite på garnerna i lådorna.)

Äntligen framme

Allt jag äger och har, utom katterna som typ mest äger mig.

Nu är det typ över, flytten är över och jag har packat upp det mesta. Det är bara lite saker som ska ner i källaren och de där jobbiga lådorna med nödvändiga saker som är skittråkiga och som man aldrig riktigt vet vart man ska ha kvar.

Garnet är upppackat... Det var mysigt att hitta, då känner jag mig som hemma.

Tiden går fort när man har roligt. Han tror fortfarande att han är en kattunge.

Katterna tyckte INTE att det var kul alls, men verkar ha landat nu och tassar runt och nosar på saker och spanar in stället. Wiskey fyllde 10 år dagen när vi flyttade, världens sämsta 10-årsdag kompenserades (lite) med favoriten tonfisk i vatten.

Det är ju tur att man har med sig en backup-stickning när man glömmer mönstret till den första...

Min tid i hufvdstaden avslutades med stickcafé på Nordiska Museét, säsongens sista. Nu får vi klara oss hela sommaren tills det är dags igen... Där mötte jag den här eminenta kattfröken som är en Hjärtekatt  och heter Pricilla. Mycket trevlig dam som säkert kommer att glädja ett barn någon dag.

Nu åskar det här. Jag ska väl göra ett ryck med lådorna igen antar jag...

Ett lätt osammanhängande inlägg om att man inte ska sticka avancerade saker när man är sjuk

Det har visat sig att det är skillnad på 144 maskor och 44 varv(ibland) . Och att det vore bra om jag dubbelkollar mönster lite då och då. Helt otippat. Vem hade kunnat gissa på det?
Det är ju tur att jag inte är rädd för att repa upp.
Nu var det inte så farligt i slutändan, jag behövde inte repa så katastrofalt mycket som det kanske låter som att jag behövde och eftersom det mest var slätstickning i ett rätt så snällt garn som inte slinker i väg så gick det bra.

Man kan inte se felet här, så du kan sluta leta.

Jag var snart tillbaka på banan igen, och fick som bonus börja på spets-delen av mönstret.

Något som jag aldrig borde ha gjort, utan väntat med eftersom jag har tillbringat dagen i soffan med huvudet fullt med snor och en tankekapacitet reducerad till under rumstemperatur.

Så nu behöver jag repa igen.... tjoho... och det är garn på min katt.

Skeptisk katt.

Monogamstickning (typ)

Jag vet att jag har varit supertråkig ett tag, men det beror delvis på att mitt liv har varit och är ganska mycket såhär just nu:

Det är nu mina tetris-kunskaper kommer att sättas på prov...

Något annat det beror på är att jag har varit förvånansvärt monogam i min stickning. Så monogam att det har förvånat till och med mig. Jag brukar ha minst fyra projekt på gång samtidigt, i olika stadier och ständigt försöka övertala mig själv att starta nya. Nu har jag haft två. Som båda har varit i stadier av ändlös slätstickning. Och det har varit helt ok. Jag har lite försökt, mest av gammal vana att känna efter om jag inte är sugen på att smyga in nåt annat mellan varven, men jag har verkligen inte varit det. (Kanske borde gå till doktorn)
Så... ja.. Det är inte så spännande tyvärr.. Grace går framåt, snart är det bara kanten kvar av livdelen. Till min stora förvåning upptäckte jag att det i min brokiga samling inte fanns några strumpstickor i stl 3,5 så det får jag skaffa. Det var väl på tiden i så fall.

Mjuk, mjukare, mjukast

Och Holden Shawlette går också framåt. Snart får jag starta med spetsmönstret där, så jag kommer väl ur min slätstickningskoma då... Och kanske blir lite mindre monogam. Vem vet.

En diva som vill vara med på bild.

Den ultimata resestickningen kommer ju snart att bli en issue- vad ska jag ha med mig när jag flyttar? Allt annat ska ju packas ner, men något- lämpligt- måste vara nära till hands. Förslag mottages tacksamt...

Neverending Grace

Det är lite mycket slätstickning just nu....
Precis det här kan jag har emot koftor som stickas uppifrån och ner, att när man är på liv-delen så känns det som att man stickar och stickar och aldrig kommer framåt. När koftan är uppdelad i delar så växer saker mycket mer märkbart så det är lättare att lura sig själv, även om det naturligtvis inte går fortare på något sätt.
Man kanske helt enkelt kan konstatera att vissa delar av livet blir enklare med ett visst mått av medvetet och väl placerat självbedrägeri.

Hittade den här skitsnygga pelargonen som gjorde mig glad.

Glad Valborg på er nu. Akta igelkottarna och eventuella andra djur som kan ligga i rishögarna, och kom ihåg att den som har den största brasan vinner.

Holy Grace

Ja, jag vet. Det där var en ordvits. Men det är fredag och min handledare säger att man får ordvitsa en dag i veckan och att det är på fredagar. Jag vet inte varför men jag är ju inte den som tittar en given ursäkt i munnen när den dyker upp...
Den här är inte till mig, utan till en syster som inte riktigt fixar att sticka i ull på grund av uschliga allergier. Det är en Grace i Drops Baby Merino vilket är mjuktmjuktmjukt och så gosigt att man bara vill pilla på det hela dagarna i ända. Mönstret är lite pilligt än så länge, inte riktigt något man slappnar av till, men det är ganska roligt att sticka.

Årets första utestickning! Och en hemlis blir avslöjad...

Bevis.

Jag har stickat utomhus! Tre hela varv...
Nu är det ju ganska många maskor på ett varv för tillfället i stickningen som fick följa med ut i solen men det kändes kanske lite futtigt. Å andra sidan är vårförkylningar inte kul, jag hittade inte riktigt lä och hoppas kunna spendera mer tid ute i solen med garn och stickor framöver och då helst utan hosta och en rinnande näsa.
Restgarnfilten jag virkade förra året i hopp om att någon gång bo i en lägenhet med balkong kom också med ut och var inte alls dum. Eftersom den är riktigt tjock så är en ett bra hinder mot otäcka infektioner och kalla rumpor. 

En lägenhet med balkong är inte så långt borta föresten. Om lite mindre än två månader packar jag ihop katter, garn och tygsnuttar och beger mig från Hufvudstaden tillbaka till Uppsala där jag bodde innan bloggandet. Där ska jag fortsätta plugga vilket jag gjorde en gång i världen innan jag fick för mig att jag skulle göra annat ett tag. Och där kommer jag att bo en eminent lägenhet med en gammal vän som hyresvärd, en groda som combo, och både balkong och badkar!
Bloggandet fortsätter naturligtvis, men det kanske blir lite hackigt just runt flyttandet.

Det ska bli väldigt kul, iallafall.

Oblockat, osäkert och omotiverat

Jag tycker att det är helt otroligt att något som är så oformligt och mest ser ut som trassel kan förvandlas till något skirt och vackert efter lite blockning.
Det högst suspekta byltet ska bli en till Filigreen http://www.ravelry.com/patterns/library/filigreen-shawl i något entrådigt självrandigt ullgarn jag har haft liggandes i evigheter. Det är en väldigt praktisk sjal om man inte vet hur långt garnet kommer att räcka eftersom den börjar nerifrån och ökar på, så man kan verkligen sticka tills garnet tar slut. Sånt gillar vi här, i de osäkra mängdernas rike...

Jag är om en liten stund på väg mot Uppsala, dels för att hälsa på lite folk men också för att handla garn till bröllopsfilten för att den ska kunna bli större.
Ja. Den blir större. Vad gör man inte för konsten och kärleken?
Filigreen är lite bökig att ta med sig och så även alla blommorna till bröllopsfilten, så ett annat projekt är ett måste. Valet föll på ett par Natalie Mitts http://www.ravelry.com/patterns/library/natalie-mitts-2  och ett kvarblivet nystan Drops Alpaca med bara pyttelite taget av i petrolblått. Jag föll stenhårt för den lilla pärlkanten längst ner, det var en så fin detalj. Dock förstår jag inte riktigt hur de har lyckats få ihop masktätheten, för jag får verkligen kämpa.... Det ska vara stickor 2,25, det blev för stort för mig så jag repade och tog stickor 2 och får nu hålla superhårt. Och de kommer nog inte att sitta så där supertight om jag ska vara ärlig. Jag funderade på att repa igen och göra nåt annat, men så bestämde jag mig för att ge det en chans och se hur det ser ut lite längre fram...

När jag lyssnade på Stickpodden som kom ut i onsdags så kom jag på att jag hade tänkt berätta att jag har läst klart The Friday Knitting Club och hade tänkt skriva lite om den. Men så blev jag supersjuk och världen blev surrealistisk och jag glömde bort det. Tur att jag blev påmind (tack!).

Nu tänker jag varna lite för spoilers. Men de kommer längre ner, så när det står Spoiler, om du inte har läst boken och absolut inte vill veta vad som händer, sluta läs där. Fram tills dess är det ok att läsa.
Det här är inte en bok jag normalt skulle läsa, om det inte var för att den innehöll kopiösa mängder stickning. Och det gör den verkligen. Den är fullspäckad av det. Vilket är ganska trevligt. I övrigt skulle jag nog placera in den i kategorin chicklit/ relationsdrama. Och precis som de påpekar i Stickpodden så är den väldigt amerikansk, vilket kan vara mysigt eller ganska irriterande beroende på vad man gillar. Den är lättläst, det är enkelt att följa med personerna och intrigerna och språket är iallafall på engelska som jag läste den på (jag vet inte hur översättningen är) följsamt.

Spoilers! (sluta läsa nu om du inte vill veta detaljer.)

MEN- vad som jag blir sjukt irriterad över är slutet. Jag har noterat en tendens hos en del författare, nu ska jag inte nämna fler för att inte förstöra fler böcker för någon, men att som ett sätt att försöka skapa mer djup i sin bok låta huvudpersonen dö under tragiska omständigheter mot slutet istället för att låta allt sluta ok eller tom lyckligt. Det är som att de tror att ett lyckligt slut är lika med dålig litteratur, alltså måste jag lägga in STOR TRAGEDI och drama för att höja mig själv ett snäpp. Jag hatar sånt. Jag tycker att Georgia Walkers död mot slutet var fullständigt omotiverad. Ville man ta upp hela problemet med livmoderhalscancer, vilket jag däremot kan tycka är en bra sak att man gör, så hade det varit mycket mer motiverat att lägga in det i mitten av boken. Då hade man haft möjlighet att följa de övriga personernas sorgeprocesser och det hade inte kännts lika mycket som att hon bara inte kom på ett bra slut och därför hade ihjäl någon. Nu ska det ju tydligen finnas två eller tre böcker till i serien, och då kan väl jag tycka att det hade varit mer motiverat att spara just den biten till nästa bok.
Jag är tveksam till om jag kommer att läsa vidare, mycket på grund av det. Men så är jag lite petig när det gäller litteratur också, och det här är ju inte min genre egentligen. Även om den innehåller garn... Jag såg att någon hade tipsat om stick-deckare i Stickpoddens tråd på Ravelry och det lät mycket mer spännande. När kommer det stick-fantasy eller stick-sifi? (Give me NOW!)

Nu, mot Yll o Tyll! 

The Lonely Three Shawl

Nu! Äntligen! Bildbevis på The Lonely Tree Shawl! Tyvärr är bilderna lite sådär, jag har en ny dator utan ett bra redigeringsprogram än. Jag känner mig lite handikappad om jag ska vara helt ärlig. Dels har jag lite svårt att lära mig ny teknik, eller inte svårt mer motvilligt och sen är jag så otålig och vill att allt ska vara precis som jag vill ha det direkt.
Men fördelarna är att den nya datorn inte existerar med ett permanent dödshot i form av fem lösa skruvar sedan jag bad en vänlig själ pilla isär och sedan ihop den igen efter att den la av för ett tag sen. Och det blev fem skruvar över efteråt. Lite lätt olycksbådande... Jag har varit MYCKET försiktigt med den sen dess, om vi säger så.
Nu har jag en ny som har fått namnet Queen Vic eftersom det kom upp en ruta där man skulle döpa datorn och jag tycker att det är roligt att döpa saker. Namnvalet? I haven´t the faintest. Det passade av någon anledning.

Nog om det, nu till sjalen.

Jo! Jag har börjat läsa också. Den är väldigt mysig än så länge...

Ny Knitscene!

Äntligen har nya Knitscene kommit- som jag har väntat! Den stackars butikspersonalen på Press-stop har blivit terroriserade den senaste veckan (med uppehåll för sjukdom) av min blonda uppenbarelse som har tittat in och upprepat frågan "Har den kommit nu då?". 

23 yummy mönster, eller nåja- alla var väl kanske inte så amazing men rent generellt så tycker jag att just Knitscene håller väldigt hög klass. Det var många mönster jag kan tänka mig att sticka eller virka, och ett par stycken som jag bara MÅSTE göra så mycket att det kliar i fingrarna.

Min absoluta favorit är Rockfall Sweater http://www.ravelry.com/patterns/library/rockfall-sweater
En helt vanlig ganska åtsittande tröja men med ett fantastiskt fint ok. Det kommer nog att bli en sån inom en mycket snar framtid... Fast i en annan färg.

En annan jag föll hårt för är Arc-en-Ciel Pullover http://www.ravelry.com/patterns/library/arc-en-ciel-pullover  Det är en snedstickad ganska löst sittande tröja som ska stickas med de där flerfärgade melerade garnerna som jag annars aldrig riktigt vet vad jag ska göra med. Dock kanske även här i en annan färg, iallafall till mig...

Och ett par torgvantar som också är snedstickade och som ser ut som ett par såna som man(jag menar jag här) kommer att göra en massa av för att de verkar så enkla men ändå så snygga Caution Mitts http://www.ravelry.com/patterns/library/caution-mitts Lite 80-talsdisco kanske, men man får inte vara så petig.

Det var ett par till mönster som jag verkligen gillade, och ett par andra som jag antagligen kommer att sticka någon gång när andan faller på. Den här tidningen kostar, men det är väl investerade pengar. Om ni vill titta på mönstren så kan ni se dem på Ravelry.

Ikväll ska jag iväg på Nordiska Museéts stickcafé igen. http://www.nordiskamuseet.se/Publication.asp?publicationid=16554&topmenu=142 Jag har lyckats dra med mig en vän från min stick/virkjunta den här gången och det ska bli lite spännande att se vad hon tycker om det.
Och jag är tillbaka på den eviga frågan- vad ska jag ta med mig för projekt.... Lonely Tree Shawl är vad jag hade velat jobba på, den är underbar att sticka och går framåt men eftersom jag inte har en skrivare så får jag sitta och kolla på antingen datorn eller mobilen för att se mönstret och det blir lite knepigt med det här mönstret.

Man kanske ska börja på ett nytt projekt...
Kanske kolla om jag har garn till nåt fint från nya Knitscene.....

Knitting Peace- Cirkus Cirkör (hur jag önskade att jag kunde rymma med stick-cirkusen)

Som tidigare utanonserat så skulle jag få gå och titta på Cirkus Cirkörs Knitting Peace, och igår var det dagen D. Jag vet ärligt talat inte om jag fortfarande har kommit ner från mitt nycirkus-sticknings-moln såhär drygt 12 timmar senare i skrivande stund men jag har en sak att säga till alla som läser det här:

GÅ OCH SE DEN HÄR FÖRESTÄLLNINGEN!

Det var så sagolikt vackert, så fint och fantastiskt på alla sätt och vis. Och hur ofta får stickningen plats så här aktivt på scenen? Vad sägs om en mänsklig stickmaskin som hänger i luften och som drivs av en person på en enhjuling, trasselgevär, stora nystan man kan krypa in i och luftmaskeupphängda trapetser? Det är bara lite och jag har inte ens avslöjat något för det går inte att föreställa sig upplevelsen innan man har sett den.
På deras hemsida finns en liten filmsnutt man kan se som en försmak- titta på den. Jag vet att jag skrev tidigare att den tydligen bara skulle gå i Sthlm, så fel jag hade. Jag vet inte om de har blivit ändrat eller om jag såg fel, men de ska tydligen turnera runt en del, så nu ökar tillgängligheten. Passa på! Det kostar vaddå, två nystan garn? http://www.cirkor.se/content/knitting-peace

Det finaste är att den/de som har gjort den här föreställningen har verkligen jobbat så stenhårt med att integrera stickningens väsen (om man ska använda det ordet) i föreställningen. De utnyttjar verkligen tekniken till max i symbios med artisterna och deras konstform, inte bara som bakgrund mot dem och det gjorde mig så himla glad. Stickningen var i allra hösta grad en aktiv deltagare i föreställningen. För de som är involverade i Stickgraffitti så tycker jag lite extra att man ska se den här just på grund av det...

Av respekt till Cirkus Cirkör har jag inga bilder från föreställningen, men jag har en hel drös bilder från foajén (som jag hade kunnat bo i!) och vägen upp till stället där det var.

Det fanns en liten stickhörna... Med cirkusbelysning.