Det här är en av mina gamla bästisar som jag gjorde på en vävkurs för några år sen när uppgiften var att man skulle väva med otraditionella material.
Jag valde sådana där krulliga stålsvampar som man har för att göra rent saker som är riktigt bortom all räddning. De heter något speciellt som jag aldrig kommer ihåg eftersom när jag för första gången blev presenterad för en fick ett helt annat namn på den, men det får jag inte skriva för jag har kryssat i rutan om att den här bloggen inte ska innehålla "vuxet" innehåll. Men det har med kvinnliga björnars nedre anatomi att göra. Jag har aldrig förstått hur, men jag är inte expert på björnar och deras kroppsdelar så jag låter den diskussionen vara och konstaterar att det är mycket här i världen som heter något annat än det borde.
Det är en vanlig tuskaft med svart redgarn i varpen och i varannat inslag. I de andra inslagen är det ett tvåtrådigt grått ullgarn, och i jämna ränder har jag dragit ut och vävt in krull från "stålsvampen".
Sen har jag helt enkelt sytt ihop den med ett batikat bommullstyg som foder och vadd som mellanfoder, och satt på rosa-lila tofsar i diverse restgarner.
Det var väldigt kul att väva med och jag skulle verkligen vilja leka mer med det en dag. Just nu har jag till min stora sorg inte plats med en vävstol, men jag har börjat konspirera med en av mina grannar om att tvinga resten av huset att låta oss ha ett vävrum i ett av de mängder små skrymslen vi har i källaren. Det här kan bli storartat. Björnar, lås in era nedre delar!
