Visar inlägg med etikett livet svåra frågor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett livet svåra frågor. Visa alla inlägg
måndag 22 juli 2013
I will try to fix you
Om man svänger förbi Visby under sensommaren så tycker jag att man ska passa på att titta in på det här: I will try to fix you
Jag har sett verk av den här konstnären (Tove Kjellmark) tidigare, senast i våras och hon är väldigt spännande i sina uttryck. En rätt annorlunda upplevelse.
Etiketter:
electric,
konstnärskap,
kärlek,
livet svåra frågor,
tips,
uppstoppade djur,
utställningar
lördag 20 juli 2013
99 problem och loppisfyndade knappar
Jag vet att man kanske inte borde skryta men titta (!!!) vilka fina knappar jag fyndade på loppis för nån dag sen. Vi var ute och svängde runt i bushen, jag och föräldrarna som var på besök och letade loppisar och konstaterade att skyltning betyder ALLT. (Nöjet att gissa vilken knagglig grusig avtagsväg man ska välja eftersom ingen har brytt sig om att sätta upp en skylt som pekar åt rätt håll är väldigt tveksamt, och det är även uppskattat att ta ner skyltarna när loppisen är slut)
De svarta som tyvärr syns väldigt dåligt är stenkolsknappar, och det är ju inte varje dag man får tag på. Nu måste jag sticka en kofta som matchar mina snygga knappar.
De stora gröna är inte heller så plastiga som de ser ut, eller är iallafall av nån kvalitetsplast som känns mer som glas.
Metallknapparna var det bara en av varje av, men när jag vände på dem så har några av dem en baksida som får mig att misstänka att de kan vara lite äldre. Jag har sett rätt mycket knappar efter att ha jobbat i affär i ett gäng år och de ser lite annorlunda ut nuförtiden. Sen är "lite äldre" en rätt vag bedömning, jag kan ganska lite om knappar.
Hur som helst så var de snygga, både jag och försäljaren var nöjda. Jag fick även med mig en märkbok och ett häfte från Svensk Hemslöjd från 40-talet med massor av olika tekniker.
Nu till nåt betydligt modernare. Hittade länken på nätet i morse och kände att jag ville dela det med er eftersom det fick mig att skratta. Knit on, y'all!
18 viktiga saker jag har lärt mig från stickningen
söndag 12 maj 2013
Monogamstickning (typ)
Jag vet att jag har varit supertråkig ett tag, men det beror delvis på att mitt liv har varit och är ganska mycket såhär just nu:
Något annat det beror på är att jag har varit förvånansvärt monogam i min stickning. Så monogam att det har förvånat till och med mig. Jag brukar ha minst fyra projekt på gång samtidigt, i olika stadier och ständigt försöka övertala mig själv att starta nya. Nu har jag haft två. Som båda har varit i stadier av ändlös slätstickning. Och det har varit helt ok. Jag har lite försökt, mest av gammal vana att känna efter om jag inte är sugen på att smyga in nåt annat mellan varven, men jag har verkligen inte varit det. (Kanske borde gå till doktorn)
Så... ja.. Det är inte så spännande tyvärr.. Grace går framåt, snart är det bara kanten kvar av livdelen. Till min stora förvåning upptäckte jag att det i min brokiga samling inte fanns några strumpstickor i stl 3,5 så det får jag skaffa. Det var väl på tiden i så fall.
Och Holden Shawlette går också framåt. Snart får jag starta med spetsmönstret där, så jag kommer väl ur min slätstickningskoma då... Och kanske blir lite mindre monogam. Vem vet.
Den ultimata resestickningen kommer ju snart att bli en issue- vad ska jag ha med mig när jag flyttar? Allt annat ska ju packas ner, men något- lämpligt- måste vara nära till hands. Förslag mottages tacksamt...
Det är nu mina tetris-kunskaper kommer att sättas på prov... |
Så... ja.. Det är inte så spännande tyvärr.. Grace går framåt, snart är det bara kanten kvar av livdelen. Till min stora förvåning upptäckte jag att det i min brokiga samling inte fanns några strumpstickor i stl 3,5 så det får jag skaffa. Det var väl på tiden i så fall.
Mjuk, mjukare, mjukast |
Och Holden Shawlette går också framåt. Snart får jag starta med spetsmönstret där, så jag kommer väl ur min slätstickningskoma då... Och kanske blir lite mindre monogam. Vem vet.
En diva som vill vara med på bild. |
Den ultimata resestickningen kommer ju snart att bli en issue- vad ska jag ha med mig när jag flyttar? Allt annat ska ju packas ner, men något- lämpligt- måste vara nära till hands. Förslag mottages tacksamt...
Etiketter:
Amelia,
and so on into eternity,
Blah.,
livet svåra frågor,
stickning,
tråkstickning
onsdag 10 april 2013
En kofta och om konsten att lura sig själv.
Min stora gradiosa masterplan var att skicka iväg Cascade- koftan och bröllopsfilten i måndags. Det står i min kalender att jag ska göra det. Det står till och med i min väldigt högtravande och seriösa projektplanering. Gjorde jag det?
Icke sa Nicke.
Koftan är klar, men filten är fortfarande i bitar.
Har jag panik för det?
Nope. Nix. Nicht.
För jag visste att det skulle bli så här, så jag var smart och satte deadline ett par dagar innan det egentligen var kris och panik. Klapp, klapp på huvudet, duktig stickerska.
Nu innebär ju inte det att jag kan lata mig, men jag måste inte samtidigt uppfinna en tidsmaskin och försöka hinna med posten som gick i måndags för att saker ska gå i lås. Ganska så lurigt, om jag får säga det själv.
Koftan blev väldigt söt, föresten. Intarsia fungerade alldels strålande, i kanterna (hals, nedertill och ärm) så fick jag byta plats på varv 1 och varv 2 i mönsterrapporten för att få snygga färgövergångar mellan det lila och det oranga, och jag la till 4m nedanför löven för att jag inte gillade att de slutade innan själva koftan gjorde det.
Etiketter:
Dantes Inferno,
Den inre vetenskapsakademien,
koftor,
livet svåra frågor
lördag 23 mars 2013
Oblockat, osäkert och omotiverat
Jag tycker att det är helt otroligt att något som är så oformligt och mest ser ut som trassel kan förvandlas till något skirt och vackert efter lite blockning.
Det högst suspekta byltet ska bli en till Filigreen http://www.ravelry.com/patterns/library/filigreen-shawl i något entrådigt självrandigt ullgarn jag har haft liggandes i evigheter. Det är en väldigt praktisk sjal om man inte vet hur långt garnet kommer att räcka eftersom den börjar nerifrån och ökar på, så man kan verkligen sticka tills garnet tar slut. Sånt gillar vi här, i de osäkra mängdernas rike...
Jag är om en liten stund på väg mot Uppsala, dels för att hälsa på lite folk men också för att handla garn till bröllopsfilten för att den ska kunna bli större.
Ja. Den blir större. Vad gör man inte för konsten och kärleken?
Filigreen är lite bökig att ta med sig och så även alla blommorna till bröllopsfilten, så ett annat projekt är ett måste. Valet föll på ett par Natalie Mitts http://www.ravelry.com/patterns/library/natalie-mitts-2 och ett kvarblivet nystan Drops Alpaca med bara pyttelite taget av i petrolblått. Jag föll stenhårt för den lilla pärlkanten längst ner, det var en så fin detalj. Dock förstår jag inte riktigt hur de har lyckats få ihop masktätheten, för jag får verkligen kämpa.... Det ska vara stickor 2,25, det blev för stort för mig så jag repade och tog stickor 2 och får nu hålla superhårt. Och de kommer nog inte att sitta så där supertight om jag ska vara ärlig. Jag funderade på att repa igen och göra nåt annat, men så bestämde jag mig för att ge det en chans och se hur det ser ut lite längre fram...
När jag lyssnade på Stickpodden som kom ut i onsdags så kom jag på att jag hade tänkt berätta att jag har läst klart The Friday Knitting Club och hade tänkt skriva lite om den. Men så blev jag supersjuk och världen blev surrealistisk och jag glömde bort det. Tur att jag blev påmind (tack!).
Nu tänker jag varna lite för spoilers. Men de kommer längre ner, så när det står Spoiler, om du inte har läst boken och absolut inte vill veta vad som händer, sluta läs där. Fram tills dess är det ok att läsa.
Det här är inte en bok jag normalt skulle läsa, om det inte var för att den innehöll kopiösa mängder stickning. Och det gör den verkligen. Den är fullspäckad av det. Vilket är ganska trevligt. I övrigt skulle jag nog placera in den i kategorin chicklit/ relationsdrama. Och precis som de påpekar i Stickpodden så är den väldigt amerikansk, vilket kan vara mysigt eller ganska irriterande beroende på vad man gillar. Den är lättläst, det är enkelt att följa med personerna och intrigerna och språket är iallafall på engelska som jag läste den på (jag vet inte hur översättningen är) följsamt.
Spoilers! (sluta läsa nu om du inte vill veta detaljer.)
MEN- vad som jag blir sjukt irriterad över är slutet. Jag har noterat en tendens hos en del författare, nu ska jag inte nämna fler för att inte förstöra fler böcker för någon, men att som ett sätt att försöka skapa mer djup i sin bok låta huvudpersonen dö under tragiska omständigheter mot slutet istället för att låta allt sluta ok eller tom lyckligt. Det är som att de tror att ett lyckligt slut är lika med dålig litteratur, alltså måste jag lägga in STOR TRAGEDI och drama för att höja mig själv ett snäpp. Jag hatar sånt. Jag tycker att Georgia Walkers död mot slutet var fullständigt omotiverad. Ville man ta upp hela problemet med livmoderhalscancer, vilket jag däremot kan tycka är en bra sak att man gör, så hade det varit mycket mer motiverat att lägga in det i mitten av boken. Då hade man haft möjlighet att följa de övriga personernas sorgeprocesser och det hade inte kännts lika mycket som att hon bara inte kom på ett bra slut och därför hade ihjäl någon. Nu ska det ju tydligen finnas två eller tre böcker till i serien, och då kan väl jag tycka att det hade varit mer motiverat att spara just den biten till nästa bok.
Jag är tveksam till om jag kommer att läsa vidare, mycket på grund av det. Men så är jag lite petig när det gäller litteratur också, och det här är ju inte min genre egentligen. Även om den innehåller garn... Jag såg att någon hade tipsat om stick-deckare i Stickpoddens tråd på Ravelry och det lät mycket mer spännande. När kommer det stick-fantasy eller stick-sifi? (Give me NOW!)
Nu, mot Yll o Tyll!
Etiketter:
Alpaca,
blockning,
blå,
design,
djupdykningar,
epic saga,
felstickning,
garnaffärer,
livet svåra frågor,
sjalar,
spetsstickning,
Stashbusting,
stickning
lördag 9 mars 2013
The Lonely Three Shawl
Nu! Äntligen! Bildbevis på The Lonely Tree Shawl! Tyvärr är bilderna lite sådär, jag har en ny dator utan ett bra redigeringsprogram än. Jag känner mig lite handikappad om jag ska vara helt ärlig. Dels har jag lite svårt att lära mig ny teknik, eller inte svårt mer motvilligt och sen är jag så otålig och vill att allt ska vara precis som jag vill ha det direkt.
Men fördelarna är att den nya datorn inte existerar med ett permanent dödshot i form av fem lösa skruvar sedan jag bad en vänlig själ pilla isär och sedan ihop den igen efter att den la av för ett tag sen. Och det blev fem skruvar över efteråt. Lite lätt olycksbådande... Jag har varit MYCKET försiktigt med den sen dess, om vi säger så.
Nu har jag en ny som har fått namnet Queen Vic eftersom det kom upp en ruta där man skulle döpa datorn och jag tycker att det är roligt att döpa saker. Namnvalet? I haven´t the faintest. Det passade av någon anledning.
Nog om det, nu till sjalen.
Jo! Jag har börjat läsa också. Den är väldigt mysig än så länge...
Etiketter:
Blah.,
livet svåra frågor,
sjalar,
stickning,
te och sympati och kärlek
söndag 3 februari 2013
African flowers bröllopsfilt in the making
Blommor och spår av intensiv planering |
Det finns ett bröllop i vår som jag inte kan gå på. Och jag har varit sjukt sugen på att göra en sån här African Flowers- filt ( http://www.ravelry.com/patterns/library/african-flower-hexagon-crochet-tutorial ) ett bra tag nu. Doublewhammy!
I ett försök att motivera varför jag ska få börja med ytterligare ett projekt innan nåt annat är färdigt så kan man meddela att jag nu går in för ett seriöst försök att krympa mitt garnförråd, och att den här faktiskt kommer att försvinna ut ur hemmet när den är klar.
Jag står inför en ganska stor förändring i mitt liv, det ska bli väldigt positivt även om jag säkert kommer att svära över det ett par gånger på vägen men jag känner i hela kroppen att jag är på rätt spår. Vägen dit har varit lång och krokig, sådär som vägar kan vara, men till slut så börjar jag hitta ut ur skogen eller vad man ska säga. Jag kommer med en mindre kryptisk uppdatering om det här när det närmar sig- för bloggen blir kvar!
Just i dag ägnar jag mig mest åt allmänt runtskrotande, virkande och lyssnande på Stickpodden (åh, vad den är bra!), bitvis intensivt läsande av tjocka böcker om viktiga saker och tedrickning.
Om inte katterna är snälla så hotar jag med att sticka den här: http://www.theyarniad.com/2007/07/res-originalis-felis-felix-mandarin-cat.html och kränga på dem.... Det vore ganska underhållande, typ tills jag måste plocka fram den vettskrämda/skitsura katten från under sängen och plåstra om mina sönderklösta händer.
Söndagslatheten |
Etiketter:
Blah.,
Blommor,
epic saga,
katter,
livet svåra frågor,
mindfulness,
Stashbusting,
söndag,
te och sympati och kärlek,
virkning
söndag 20 januari 2013
Snart
Snart är den felande ärmen klar, och då får jag börja sy ihop och SEN får jag börja sy i knappar vilket är typ det roligaste på hela kofteriet. Jag har iofs fuskat lite och grävt i knappburken och typ bestämt man bara nästan. Det finns ju fortfarande tid att ändra sig.
Array går framåt mellan koft-varven, den är lite drygt halvklar nu om jag inte bestämmer mig för att göra den bredare. Men det gör jag nog inte för då måste jag trassla med färgbad på det röda garnet och det verkar besvärligt. Jag tror att det blir bra som det blir.
Tre bra saker just nu (ingen rangordning, men gärna tillsammans):
Lapsang
Utforskande av ny musik
Blodapelsiner (jag kommer att dö av blodapelsin-förgiftning för jag äter så många. Kan man det?)
Raggsockor (det första jag tar på mig på morgonen och det sista jag tar av mig på kvällen)
Jag såg en kille som knatade runt i kilt i fredags föresten. Det såg sjukt kallt ut. Han kanske inte skulle så långt.
Etiketter:
and so on into eternity,
knappar,
koftor,
livet svåra frågor,
omlottkofta
fredag 7 december 2012
Om att strunta i att vara duktig (just nu)
Jag borde ha ägnat eftermiddagen åt att städa. Så blev det inte.
Jag öppnande en öl, drog upp volymen på musiken och började spänna upp ett tyg på en ram för att kunna brodera på det istället.
Och hann inte bara spänna tyg, rita upp en hel del av det kommande broderiet, utan även börja brodera grovjobbet.
Tänk så mycket man hinner när man skjuter upp städningen till morgondagen!
Hammare, matkniv, tygsax och öl. |
Jag öppnande en öl, drog upp volymen på musiken och började spänna upp ett tyg på en ram för att kunna brodera på det istället.
Och hann inte bara spänna tyg, rita upp en hel del av det kommande broderiet, utan även börja brodera grovjobbet.
Hitta produktplaceringen. |
Tänk så mycket man hinner när man skjuter upp städningen till morgondagen!
Etiketter:
broderi,
Den inre vetenskapsakademien,
konstnärskap,
livet svåra frågor,
saxar
söndag 11 november 2012
Bubble Bobble vantar från förr
Jag var ute i den magiska världen som utgör mitt förråd igen och fick den här gången med mig ett par vantar som jag gjorde för eoner sen till en dåvarande respektive tror jag. Hann väl inte göra klart dem innan förhållandet tog slut, trådarna är inte färsta, men vantarna är kvar.
För er som inte vet vad Bubble Bobble är så rekommenderar jag en Googlesearch (gärna med bilder) och här är lite info: http://en.wikipedia.org/wiki/Bubble_Bobble
Tänkte ta mig i kragen och fästa trådarna och ge bort dem till någon av mina spelfanatiska vänner så att de blir använda och inte ligger i en låda. Jag har inga bittra känslor över dem, men tycker det är lite tråkigt med saker som bara ligger... Sen kanske det inte är det snyggaste jag har gjort, men lite charmiga är de, och varma!
lördag 10 november 2012
Lita aldrig på en badrumsspegel
Såatte....
Efter ett antal missöden som inkluderade att jag skulle vara duktig och snäll och äntligen dammsuga ur fläkten på min stackars stackars laptop igår. Vilket jag inte har gjort på år och dar (aldrig) så den hade naturligtvis samlat på sig massor med damm och katthår vilket skulle kunna förklara varför den har låtit som att den har haft KOL på sistone... (hmmm...)
När jag satte dammsugaren mot fläkten hände iallafall följande: allt det ludd som har samlats i fläkten de senaste åren drogs loss, men inte ut och gjorde så att hela fläkten fastnade och inte snurrade alls. Ergo- datorn drabbas av plötslig spädbarnsdöd så fort jag vill att den ska göra något.
Nu har jag en modell som inte är gjord för att man ska kunna laga den själv, så att rengöra fläkten var en plågsam process på 5 timmars losstagande av skruvar och små små sladdar och annat. När vi väl hittade den gyllen graalen (fläkten) vilket det vid det här laget kändes som lyckades jag pilla ut en dammråtta av en storlek som skvallrar om att jag antagligen borde ha ID-märkt den och registrerat den hos Svenska Kennelklubben. Den fick dock sluta sina dagar i toaletten, jag kan bli lite hämndlysten ibland.
Vi pillade ihop allt, det är lite olycksbådande skruvar över, men allt verkar funka även om någon enstaka knapp på tangentbordet är lite trög.
Sensmoralen: Dammsug ur fläkten på regelbunden basis....
Jag fick till slut med mig Terra Linda-koftan till någon som kunde fotografera! Och fick inse att den inte alls sitter så illa. Den är väl lite stor, visst, men det är inte alls någon nationell katastrof som jag tyckte från början... Man ska inte lita på badrumsspeglar. Gör jag om den här modellen väljer jag nog ändå den mindre storleken, men jag gör inget åt den här koftan.
Garnet är upprepat från en annan kofta jag hittade snorbilligt på second hand-rea eller nåt sånt och blev kär i färgen på, nån ull/aqryl-blandning, och mönstret är http://www.ravelry.com/patterns/library/terra-linda-cardigan
Efter ett antal missöden som inkluderade att jag skulle vara duktig och snäll och äntligen dammsuga ur fläkten på min stackars stackars laptop igår. Vilket jag inte har gjort på år och dar (aldrig) så den hade naturligtvis samlat på sig massor med damm och katthår vilket skulle kunna förklara varför den har låtit som att den har haft KOL på sistone... (hmmm...)
När jag satte dammsugaren mot fläkten hände iallafall följande: allt det ludd som har samlats i fläkten de senaste åren drogs loss, men inte ut och gjorde så att hela fläkten fastnade och inte snurrade alls. Ergo- datorn drabbas av plötslig spädbarnsdöd så fort jag vill att den ska göra något.
Nu har jag en modell som inte är gjord för att man ska kunna laga den själv, så att rengöra fläkten var en plågsam process på 5 timmars losstagande av skruvar och små små sladdar och annat. När vi väl hittade den gyllen graalen (fläkten) vilket det vid det här laget kändes som lyckades jag pilla ut en dammråtta av en storlek som skvallrar om att jag antagligen borde ha ID-märkt den och registrerat den hos Svenska Kennelklubben. Den fick dock sluta sina dagar i toaletten, jag kan bli lite hämndlysten ibland.
Vi pillade ihop allt, det är lite olycksbådande skruvar över, men allt verkar funka även om någon enstaka knapp på tangentbordet är lite trög.
Sensmoralen: Dammsug ur fläkten på regelbunden basis....
Jag fick till slut med mig Terra Linda-koftan till någon som kunde fotografera! Och fick inse att den inte alls sitter så illa. Den är väl lite stor, visst, men det är inte alls någon nationell katastrof som jag tyckte från början... Man ska inte lita på badrumsspeglar. Gör jag om den här modellen väljer jag nog ändå den mindre storleken, men jag gör inget åt den här koftan.
Garnet är upprepat från en annan kofta jag hittade snorbilligt på second hand-rea eller nåt sånt och blev kär i färgen på, nån ull/aqryl-blandning, och mönstret är http://www.ravelry.com/patterns/library/terra-linda-cardigan
Etiketter:
Blah.,
felstickning,
koftor,
livet svåra frågor,
mindfulness,
omotiverat trams,
snygga bruden,
stickning,
återbruk
fredag 19 oktober 2012
Grannskap och annat
Nu är det dags för tågresa igen, fast jag tror att jag ska försöka göra färdigt påbörjat på den istället för att börja med nåt nytt. Är planen. Nu. Man kan ju alltid försöka typ...
Annars har jag idag roat (?) mig med trädgårdsarbete av det slaget som händer en gång per år när det kommer upp stora poängterande lappar i portuppgången. Jag har verkligen inget emot att stå och kratta löv ett par timmar, och någon måste ju göra det så missförstå mig inte.
Årets stora frågeställning blev den där mystiska PET-flaskan som dök upp en morgon på baksidan och innehåller någon sorts vätska och som ingen hittills har vågat röra men som alla i sann grann-anda har tittat undrande på och har en lång rad (konspirations-)teorier om. Min är rådjuren har rumlat runt och tappat sin flaska med hemkört. Det är mest Wiskey som är där annars och jag skulle ju ha känt om han luktade sprit på andedräkten...
Etiketter:
Dalarna,
Den inre vetenskapsakademien,
grönbete,
höst,
Illuminati,
livet svåra frågor
måndag 8 oktober 2012
Slutsjalat. (let them eat cake!)
Plockade fram vinterklädeslådan idag, lite grann i förberedande syfte.
Alltså.
Jag får faktiskt inte sticka fler sjalar, cowlar eller halsdukar åt mig själv nu.... Det skulle inte vara helt dumt om jag gav bort eller sålde av en eller två heller. Nog för att jag är frusen och rätt årstid är i antågande, men någon måtta och allt det där...
Och det här är tydligen inlägg no: 200!
Grattis mig som skriver och tack er som läser! Tårta skulle vi ha men det blir svårt och kladdigt att få in i USB-uttaget, men OM jag kunde så skulle den se ut lite såhär: http://www.youtube.com/watch?v=oJIAW94XpEY Fast utan texten, och kanske utan glasögonen och kanske inte så pastelligt... men ni fattar poängen.
Nu kör vi 200 till.
Etiketter:
and so on into eternity,
epic saga,
halsduk,
klädångest,
livet svåra frågor,
sjalar
torsdag 27 september 2012
En liten hemlis...
Här ska jag vara på dagarna numera:
Det är inte så förebådande som det ser ut på bilden, jag bara tyckte att det blev fint så.
Jag var på en smygvisit idag för att bekanta mig lite med utställningarna och så innan jag börjar på riktigt.
Det första jag hittade när jag kom in, i den första utställningen jag gick in på var- mig själv.
Det kändes lite fint.
Nordiska. Jupp. :) |
Jag var på en smygvisit idag för att bekanta mig lite med utställningarna och så innan jag börjar på riktigt.
Det första jag hittade när jag kom in, i den första utställningen jag gick in på var- mig själv.
från Inger Degerfälts "Att virka" |
Det kändes lite fint.
tisdag 18 september 2012
Filigreen but white and grey
Min Filigreen är färdig. Den där som jag inte skulle göra, typ, men som blev av ändå och som var så vansinningt tråkig på slutet som alla spetsstickade sjalar som stickas med den smala ändan först så att man bara ökar och ökar. Den där i Alpaca-garnet som bubblar och inte ser ut som att det ska bli nåt alls vettigt men som jag vet av erfarenhet blir ursnyggt om man bara blöter ordentligt och blockar.
Men den är klar. Heja mig. Just nu känns det lite extra symboliskt att göra klart saker, jag har ett behov av att få klart gammalt för att kunna börja om nya roliga saker vid en hemlig specifik punkt snart...
Oj, upp och ner... |
Etiketter:
Alpaca,
livet svåra frågor,
sjalar,
snygga bruden,
spetsstickning,
Stashbusting
torsdag 13 september 2012
Vad hände?
Jag har gjort en duk. Jag vet inte hur det här gick till faktiskt. En korsstygnsbroderad, utan provokativa bilder eller texter.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra med den.
Jag har några (icke hemgjorda) dukar sen tidigare, jag har bara aldrig sett mig själv som en duk-person. Undrar om det här är någon sorts övergångsfas till att bli en sån där person som producerar ohemula mängder dukar till höger och vänster, har små dukar på varenda tillgänglig yta och prånglar på dukar på alla som kommer inom en radie av 20 meter.
Det är ju ganska mysigt att brodera dukar också. Inte så mycket press, det blir klart när det blir klart och korsstygn är lite meditativt. Och det är lite fint, faktiskt.
Vi får väl se vad dukens öde blir. Jag förutspår att det kan vara årets första julklapp till en intet ont anande själ ( som inte läser den här bloggen) ( Beware!).
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra med den.
Jag har några (icke hemgjorda) dukar sen tidigare, jag har bara aldrig sett mig själv som en duk-person. Undrar om det här är någon sorts övergångsfas till att bli en sån där person som producerar ohemula mängder dukar till höger och vänster, har små dukar på varenda tillgänglig yta och prånglar på dukar på alla som kommer inom en radie av 20 meter.
Det är ju ganska mysigt att brodera dukar också. Inte så mycket press, det blir klart när det blir klart och korsstygn är lite meditativt. Och det är lite fint, faktiskt.
Vi får väl se vad dukens öde blir. Jag förutspår att det kan vara årets första julklapp till en intet ont anande själ ( som inte läser den här bloggen) ( Beware!).
torsdag 6 september 2012
Ack, denna vånda!
Ska dra iväg på en liten sväng norröver som kommer att innebära en långtråkig färdväg dit och hem på vardera cirkus fem timmar. Som man kan sticka på. Och vad får man göra då? Jo då får man börjar på ett nytt spännande projekt om man inte har nåt lämpligt att ta med sig.
Oh yes.
Men vilket? Det finns ju så många potentiella? Nu är det höst (så det så) och jag kommer att behöva (läs: vill ha) snygga handeledsvärmare som det eviga fryskotte jag är. Så det är ju en bra början, såna är ju ett litet stuvbart projekt, som dessutom går att göra av rastgarner. Kandidaterna presenteras här:
Svart och illgrönt? Eller grått Arwetta som jag bara har ett nystan av och inte kan få tag på ett till eftersom det har gått ur sortiment? Eller vinrött ( Stans lever-röda) och svart? ( om de ens räcker, jag är lite osäker...) Eller de där små bollarna upprepat garn från mina slaktade ursnygga sockor?
Aaarghh...
Oh yes.
Men vilket? Det finns ju så många potentiella? Nu är det höst (så det så) och jag kommer att behöva (läs: vill ha) snygga handeledsvärmare som det eviga fryskotte jag är. Så det är ju en bra början, såna är ju ett litet stuvbart projekt, som dessutom går att göra av rastgarner. Kandidaterna presenteras här:
Inte världens bästa färgåtergivning, jag vet. Jag har lite dåligt med lampor kvällstid. |
Aaarghh...
Etiketter:
Blah.,
garn,
höst,
livet svåra frågor,
pulsvärmare,
restgarn,
Stashbusting
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)