Knitstar

Mina strumpstickor i stl 2,5 i bambu gick sönder för typ två veckor sen. En av dem gjorde det iallafall, och en har jag tappat bort sen tidigare så jag tyckte att det var dags för nya så jag passade på att slänga med ett paket Knitstar när jag ändå beställde lite garn jag behövde till en grej (faktiskt! ni ska få se, det var skitviktigt- jag lovar...) från Kaki.

Nu har jag börjat testa dem och de är mjuka och fina utan att kännas för ömtåliga vilket jag kan tycka att vissa så tunna stickor i trä gör. Men detta med små flisor. Jag VET att man kan fila lite med en nagelfil och pensla på genomskinligt nagellack, men ändå. Och jag VET att det är ett rejält I-landsproblem. Och jag FÖRSTÅR att det är knepigt att få de tunna stickorna helt jämna, det måste vara aspilligt. Ändå kan jag inte sluta muttra om det.

Det är fortfarande bra stickor. Sköna att hålla i, bra spetsar, bra längder.
Men jag vill ha flisfria trästickor. Någongång i mitt liv innan jag dör.

Vad hände?

Jag har gjort en duk. Jag vet inte hur det här gick till faktiskt. En korsstygnsbroderad, utan provokativa bilder eller texter.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra med den.

Jag har några (icke hemgjorda) dukar sen tidigare, jag har bara aldrig sett mig själv som en duk-person. Undrar om det här är någon sorts övergångsfas till att bli en sån där person som producerar ohemula mängder dukar till höger och vänster, har små dukar på varenda tillgänglig yta och prånglar på dukar på alla som kommer inom en radie av 20 meter. 
Det är ju ganska mysigt att brodera dukar också. Inte så mycket press, det blir klart när det blir klart och korsstygn är lite meditativt. Och det är lite fint, faktiskt.

Vi får väl se vad dukens öde blir. Jag förutspår att det kan vara årets första julklapp till en intet ont anande själ ( som inte läser den här bloggen) ( Beware!).

Shorts till en prima ballerina (och kaka!)

Shorts är kanske inte vad man i första hand tänker att en ballerina behöver, men tydligen blir de lätt kalla mellan träningarna speciellt då i lederna som är ganska ömtåliga. En väns dotter är en väldigt duktig dansare och för lääääängeeee sen blev jag ombedd att sticka två par shorts till henne. Det ena paret är sedan länge avklarat och ivägskickat, men det andra har blivit liggande. Kanske mest för att jag inte blev så nöjd med det första.
Men i mitt quest att röja upp i UFO- menageriet som är min stickkorg ( och skäms- låda) så tog jag mig modigt an även de här till sist och nu är de faktiskt klara. Och jag är väl rätt nöjd med dem till sist.

Jag använde ett grundmönster ur knit.1, no spring/summer 2009, modell "knitted drawstring shorts". Dock har jag modifierat dem en del, gjort en annorlunda ribbstickning, lagt till flätorna och gjort benen lite längre.

Garnet är Novitas Helen, ett aqrylgarn. Inte något jag normal skulle välja, men dessa shorts ska kunna slängas in i maskinen i princip varje dag så jag förstår att de var skeptiska till ull.

Om någon får tidningen Buffé från Ica så var det i senaste numret med en rätt skum kaka med bland annat potatis, kikärter och mandelmjöl i receptet. Men inga mjölkprodukter, och inget mjöl. Jag och min granne blev nyfikna och slängde ihop den för att testa. Slängde ihop är väl iofs en grov överdrift, den var ganska omständig, inte svår alls, bara väldigt många moment (mandelmjöl har man ju kanske inte till exempel liggandes bara sådär). Det var gott. Riktigt gott. Smakade väldigt mycket som ostkaka, vilket är lite skumt eftersom de inte alls har samma ingredienser.

Vi satt på hennes balkong med varsin GT, kaka och jagade getingar med en tidning. Det var en fin dag.

Ett cerice-rosa UFO har landat

Jag trodde aldrig att det skulle det, om jag ska vara ärlig, men ett par dagars krasslighet kan göra under för UFO-statistisken.

Den rosa linne-cowlen som har dykt upp tidigare är klar! ( Wooop! Woop!) Jag misstänker i och ju för sig att det här kommer att vara en spännande cowl att ha, linne brukar ju bli så snyggt när man har använt det ett tag så det ska bli intressat att se hur den här tar sig. Men arbetet är klart. Nystanet är slut. Dock får vi väl se om den kanske åker ner i en färg-gryta om jag kommer åt en, rosa och jag går vanligtvis inte riktigt överens....

Om man tyckte mönstret var tjusigt så finns det i den här tidningen, tillsammans med en massa andra löv-mönster. Av nån anledning- trots de enorma mängder gratis mönster som florerar på nätet och min smått krassa ekonomi så kan jag inte sluta köpa sticktidningar. Nån guilty pleasure får man väl ha, och de kommer inte ut med så många nummer per år. Jag är kräsen också. Det ska inte vara vad som helst, det mesta är faktiskt bara bortkastade pengar. Just den här publikationen är ett kap dock, om nån blir sugen. Jag har ett par nummer, och alla har gemensamt att ha bra grundmodeller med lite annorlunda take. Alltså inte askonstiga hyperblommiga o-bärbara plagg i 117 färger, utan saker som är snygga, stilrena och superenkla att bygga vidare på om (när) man vill det (spana in tröjan på omslaget! Hur mycket går det inte att göra av en sån?! Jag är grymt sugen...) . Jag älskar sånt.

Och nu då? Tja... nästa UFO kanske? Eller nåt helt annat?

Metal Crocheting

För en massa år sen hade jag ett jättefint smycke i form av en kula (spelkula, ni vet såna där man hade när man var liten) som satt fast i en spiral av ståltråd. Jag var helt kär i den men den försvann för några år sen, säkert i nån av alla dessa flyttar jag har haft för mig. Om nån hittar den kan ni ju hojta, hittelön utlovas.
Den såg inte alls ut som den här lilla skapelsen, men den här är iallafall baserad på vidarespinnande från originalsmycket och en Kajsa Warg (jamen vafan har jag hemma då?).
Man behöver inte virka i garn, utan kan virka i det mesta som är böjligt och snörformat, till exempel tunna koppartrådar. Det kräver lite fingerfärdighet och att man inte gör fel, för det är mindre kul att repa.

Så jag får nöja mig med det här innan jag kan återkapa orginalet.