The magical plaid of Queen Ferret and her autistic crocodile Ali

Här är en filt jag nästan behöll själv, för den blev så fin. Men den nya ägaren (Queen Ferret) blev så glad att det var värt det och jag är ju där titt som tätt så jag får ju njuta av den ändå. Hennes autistiska krokodil Ali gillar den också, som ni kan se på bilden.

Det är en massa mormorsrutor i två olika storlekar i Delight (Drops) och en svart kant i nåt annat svart som jag hade hemma och inte vet vad det är.

Jag älskar verkligen att göra filtar och plädar, jag vet inte varför, för de är stora as och jag svär alltid under processen för att det aldrig blir färdigt. Det går massor med garn och är svårt att få överblick över, men man får gå loss med färg och form och de går att göra så vackra...

... och lite mer monsterrutor...

Någon som behöver babytäcken? Eller har några frysande pingviner/ barn i afrika/ kattungar/ gremlins? De blev till av bara farten och jag vet inte vad jag ska göra med dem. Det pastellfärgade är i bomull och ekologiskt, och det andra är i ull, men maskintvättbart.

Imorgon får jag hjälp av The wee Scottish guy att fota alla tröjor och koftor, så sen kommer det upp lite sånt också.

You say mormorsrutor I say monsterrutor

Hursom helst så tar de över ens liv ganska lätt, utan att man märker det.... Jag misstänker utomjordingar, CSI, KGB, Illuminati, Bäverkonspiratörerna och Scientologerna. Inte i någon speciell ordning och antagligen alla på en gång i maskopi med varandra. På ett stickcafé för folk med samma åkomma som jag (gravt garnberoende) för ett tag sen bondade jag med en annan likasinnad som också hade råkat ut för samma konspiration och inte heller kunde sluta. De är överallt, mormorsrutorna. Där du minst anar det. I NK:s julskyltning. På en soffa i True Blood. På axlarna på Sherlockholmes som springer runt på hederna i det Engelska landskapet.
Det senare fick influera den här skapelsen, fast i en annan färgställning. (tyst revolution!) Mästarens var fint blå-grå melerad, och min blev gråmelerad och rödmelerad i Rowans Tapestry- garn. Som för övrigt är ett instressant garn, inte nog med att det är som moln i garnform, det innehåller dessutom soyaprotein, alltså en råvara som är väldigt lättodlad och bra för miljön. Hur man har lyckats få mjuka fina fibrer av det vet jag inte, men lite fantastiskt är det.

Och det blir ingen pingvintröja den här gången. De har tydligen blivit helt dränkta i tröjor där nere, så jag får vänta på nästa oljekatastrof. Det var det här med en djävul på ena axeln och en ängel på den andra. Har ingen ett tramisgt djur som behöver en tramsig tröja (inga jävla knähundar) så att jag får ut mina primala lustar?

Oh, well. Nu ska jag slita mig från indoktrinerandet och diska lite.