The End of the Grace

En förbipasserande vante fick också vara med på bild, tyckte modellen. Jag vill här tillägga att det alltså INTE är jag som har gjort vanten, men fin är den.

Grace har varit färdig ganska länge nu, men det kanske inte verkar så på grund av radiotystnaden som har rått runt den. Nu har den dock tagit mod till sig och gått ut i rampljuset där den hör hemma i all sin  gråa prakt.

Det här är ett lurigt mönster, mest för att det är så enkelt. Man måste nog tänka efter innan man kör igång med den så att det är just den här stickingen man vill hålla på med just för tillfället.
Så här är det va:
Superbra och tydligt skrivet, och väldigt bra system för storlekarna. Fina bilder och allt det där. MEN om man vill sticka den här koftan ska man tänka på följande och jag säger inte att det här behöver vara nåt negativt, bara att man ska vara medveten om det.
Först kommer oket som egentligen inte är pilligt, men som absolut inte får bli fel eftersom det syns jättemycket och som förskjuts lite i mönstret på de flesta varv.
Sen kommer resten. Som är evigheter av slätstickning. Om man har ett par säsonger av nån spännande serie att titta igenom är det här en asbra stickning, efter ok-delen som behöver lite uppmärksamhet. Resestickning gör den sig säkert alldeles utmärkt som också.
Och den sitter ju som ni ser som en smäck.
Garnet är Drops Baby Merino som la sig väldigt mjukt och fint och funkade superbra till den här koftan.
Vi får väl se när nästa blir till. Det finns väldigt snygga varianter på Ravelry....