Garnet i botten av mina gömmor...

... och sjalen som blev därav.

Det har länge, länge i mina garnlådor legat några nystan av ett uråldrigt märke som hette (heter?) Flax och som jag inte längre kommer ihåg var jag har fått tag på. Det är nån svart ojämt spunnen lin/bomullblandning som fäller små fibrer nåt fruktansvärt.

I dessa stashbusting-tider kändes det iallafall som att det var på tiden att även dessa mystiska nystan skulle få bli något, och trekantssjalar går ju alltid åt. På grund av sin fiberkomposition har jag dessutom kunnat sitta på balkongen och sticka en hel del utan att dö av värmeslag vilket har varit en bonus. 
Ett uppstyckat nystan av Rowans Summer Tweed i knallgrönt fick bli en bård längst ner, med en picotkant. Jag orkade inte krångla till det mer än så.

Very fancy.

Föresten är det en alldeles speciell glädje som hör ihop med att höra en tandläkare säga: Nejmen, det här ser ju bra ut!