Monkey see Monkey do

Monkey Banana Socks!

Det här mönstret (Monkey socks som finns på Knitty ) kan jag rekommendera, om det nu behövs med tanke på hur enormt populärt det är. Men om man aldrig har stickat sockor med mönster tidigare och vill ha nåt enkelt så är de här en bra start. Dessutom blir de väldigt elastiska, så bli inte rädda av att de ser korta ut över foten, de är töjbara som attan och drar ut sig när man sätter på dem utan att bli obekväma på nåt sätt.
Jag åkte på att sticka en ny sorts häl också, och en ny sorts tåihoptagning. Den senare var jag dock inte helt såld på, jag tyckte att den blev lite klumpig och konstig och kommer nog inte att använda mig av den igen. Man maskade av "som vanligt" fast på varje varv tills ett antal maskor var kvar och sen sydde man ihop det med maskstygn tvärs över tårna i nittio graders vinkel. Som sagt, inte helt övertygad... men nu har jag testat det.

 

Jakten på nästa projekt går vidare....

Sitta fast

Bleh...
Jag har ägnat nästan hela dagen åt att försöka komma på vad jag ska sticka nu, och det GÅR INTE! Jag har ingen aning. Inte en susning. Det är helt blankt. Det finns flera hundra länkar under mina favoriter på ravelry, men det är "nåt" med alla just nu. (Det kan ju vara mig det är fel på, inte stickningen...)
Återkommer om det här. Tips mottages med tacksamhet.

Lite småsur Ozelote

The End in NeverEnd

Den har inget fancy namn, utan heter kort och gott #22 lace shawl. Inga krusiduller.

Jag trodde aldrig att det skulle ta slut... Den evighetslånga spetskanten på sjalen som aldrig tar slut.
Men det gjorde det, och nu är den färdig. Tack vare värmeböljan blockades den på rekordtid också. Nu har den åkt i presentlådan, där den ligger och väntar på sin äkta kärlek.

Det jag gillar mest med projektfunktionen på Ravelry är att det känns som att jag "prickar av", när jag gör saker. Listor tilltalar mig rent generellt sett, och det här ger mig en illusion om att min stickande är väldigt mycket mer organiserat än vad det är.

Oj, nu får jag ju göra nåt nytt... ja, jävlar....

Madness!

Jag blev tipsad om den här sidan. Den innehåller gott om inspiration om man har enorma mängder garn som ligger och skräpar, är lite lätt smågalen och inte har nåt för sig så där i största allmänhet. Men det är ju tur för omvärlden att det finns några som gör sånt här, för världen blir roligare av det.

Bilden har inte så mycket med länken att göra, men jag tyckte att jag behövde en bild och har varit och hälsat på skelettet Stan. Om det är nya läsare här som sitter som frågetecken nu så kan man klicka på taggen "Stan" så borde man få upp en massa inlägg som förklarar vem han är. (Det är bra med Stan och han hälsar.)

Evigheters evighet

Mödan värt.

Det här går inte så fort alltså... Jag tror den där biten kant ni ser på bilden tog mig två serieavsnitt à 45 min att sticka. (Millenium, nån väldigt skum 90-tals Tv-serie om jordens undergång) Men det blir väldigt snyggt. Pärlorna längst ner i kanten syns inte så bra här, men blir väldigt fina och kommer nog att bidra lite till ett snyggt fall i sjalen också.

Hyresvärden (grodmannen) tycker jag är galen, men är motvilligt faschinerad.

Och jag fick ett ryck och tog fram knyppeldynan för att fräscha upp mina knyppelkunskaper. Varför inte, liksom? Bara sådär, man måste leva lite On the Wild side ibland också.
Tyvärr visade det sig att det rådde en grav brist på spolar, jag hade bara 11 st så jag kan bara göra några av grundspetsarna. Jag har ju inte rört dynan på år och dag sen jag köpte den för en mycket billig peng, så att titta efter har inte varit prioritet sen dess.
Å andra sidan brukar det inte vara så jättesvårt att få tag på, så det dyker nog upp förr eller senare. Är det nån som sitter på en hög spolar/pinnar där ute och vill bli av med dem så kan vi snacka...

3 saker jag gör i mitten på juli

* Stickar klart den gröna sjalen i det handfärgade återvunna garnet som aldrig verkar ta slut. Nu har jag stickat upp den första härvan och bestämde för länge sen att det får räcka med den. Man måste sätta ner foten nån stans, annars tar garnet över ens liv. Jag ska börja med spetskanten ikväll och ser fram emot det. Det är ju alltid lite roligt att göra klart projekt, särskilt när man inte riktigt kan se hur de blir innan man får av dem från stickorna. Spännande, spännande...

*Min hyresvärd och jag har rent spontant börjat käka lunch ihop i soffan och titta på tecknat samtidigt. Katterna kommer också och gosar ner sig. Det känns som att vi har startat världens bästa vana. Amelia var inte så populär igår bara när hon blev lite väl exalterad och lyckades sätta ena tassen rätt ner i hyresvärdens mat. Mindre gulligt...

* Vad jag INTE gör men blev väldigt sugen på är att sticka en jättestor kaskelot ! Har ingen aning om vad jag skulle ha den men var skulle man inte ha en stickad kaskelot!? Nästa projekt kan mycket väl bli Hazel the Humpback Whale. På riktigt.

I will try to fix you

Om man svänger förbi Visby under sensommaren så tycker jag att man ska passa på att titta in på det här: I will try to fix you
Jag har sett verk av den här konstnären (Tove Kjellmark) tidigare, senast i våras och hon är väldigt spännande i sina uttryck. En rätt annorlunda upplevelse.

99 problem och loppisfyndade knappar

Jag vet att man kanske inte borde skryta men titta (!!!) vilka fina knappar jag fyndade på loppis för nån dag sen. Vi var ute och svängde runt i bushen, jag och föräldrarna som var på besök och letade loppisar och konstaterade att skyltning betyder ALLT. (Nöjet att gissa vilken knagglig grusig avtagsväg man ska välja eftersom ingen har brytt sig om att sätta upp en skylt som pekar åt rätt håll är väldigt tveksamt, och det är även uppskattat att ta ner skyltarna när loppisen är slut)

De svarta som tyvärr syns väldigt dåligt är stenkolsknappar, och det är ju inte varje dag man får tag på. Nu måste jag sticka en kofta som matchar mina snygga knappar.

De stora gröna är inte heller så plastiga som de ser ut, eller är iallafall av nån kvalitetsplast som känns mer som glas.

Metallknapparna var det bara en av varje av, men när jag vände på dem så har några av dem en baksida som får mig att misstänka att de kan vara lite äldre. Jag har sett rätt mycket knappar efter att ha jobbat i affär i ett gäng år och de ser lite annorlunda ut nuförtiden. Sen är "lite äldre" en rätt vag bedömning, jag kan ganska lite om knappar.
Hur som helst så var de snygga, både jag och försäljaren var nöjda. Jag fick även med mig en märkbok och ett häfte från Svensk Hemslöjd från 40-talet med massor av olika tekniker.

Nu till nåt betydligt modernare. Hittade länken på nätet i morse och kände att jag ville dela det med er eftersom det fick mig att skratta.  Knit on, y'all!
18 viktiga saker jag har lärt mig från stickningen

The End of the Grace

En förbipasserande vante fick också vara med på bild, tyckte modellen. Jag vill här tillägga att det alltså INTE är jag som har gjort vanten, men fin är den.

Grace har varit färdig ganska länge nu, men det kanske inte verkar så på grund av radiotystnaden som har rått runt den. Nu har den dock tagit mod till sig och gått ut i rampljuset där den hör hemma i all sin  gråa prakt.

Det här är ett lurigt mönster, mest för att det är så enkelt. Man måste nog tänka efter innan man kör igång med den så att det är just den här stickingen man vill hålla på med just för tillfället.
Så här är det va:
Superbra och tydligt skrivet, och väldigt bra system för storlekarna. Fina bilder och allt det där. MEN om man vill sticka den här koftan ska man tänka på följande och jag säger inte att det här behöver vara nåt negativt, bara att man ska vara medveten om det.
Först kommer oket som egentligen inte är pilligt, men som absolut inte får bli fel eftersom det syns jättemycket och som förskjuts lite i mönstret på de flesta varv.
Sen kommer resten. Som är evigheter av slätstickning. Om man har ett par säsonger av nån spännande serie att titta igenom är det här en asbra stickning, efter ok-delen som behöver lite uppmärksamhet. Resestickning gör den sig säkert alldeles utmärkt som också.
Och den sitter ju som ni ser som en smäck.
Garnet är Drops Baby Merino som la sig väldigt mjukt och fint och funkade superbra till den här koftan.
Vi får väl se när nästa blir till. Det finns väldigt snygga varianter på Ravelry....

Superkatter och badplatsstickning

Praktiska, ihopknölbara projekt får åka med till badplatsen där de matchar gräset.

Och även SuperKatter med Supersnygga mantlar behöver sova ibland.

Snusk!

Eeehh... men hallå där! Blottarbaggar, mitt på blomman! (Så var den sommarens buskis avklarad.)

Monkey socks

Om Shimpanser kunde sticka, skulle de kunna sticka med fötterna då? Och skullle de då kunna sticka både med händerna och fötterna samtidigt? Kan människor sticka med fötterna? Det vore sjukt coolt....

De sprillans nya Knitstarstickorna var jag ju tvungen att testa direkt, och det åkte på ett par sockor till. Jag följde med i vågen av Monkey socks , ett av Cookie A:s mest stickade mönster (kanske för att det finns på Knitty) eftersom det kändes att ett par såna här ska jag ha gjort innan jag dör.
Jag kan förstå varför det här mönstret har över 17000 projekt på Ravelry, det är väldigt roligt, enkelt och passar för både melerade och enfärgade garner.
Garnet då? Alltså... ehurm. Jag skäms lite. Det har legat i mina lådor ett tag och det är ett sånt där garn som jag lovade mig själv att jag aldrig skulle köpa- men så blev det så ändå.
Det är köpt för löjligt lite pengar på prylbutiken Tiger, eller Tger, eller vad den heter. Innehållsmässigt är den helt ok (80%ull, 20%poly), men den känns lite hård och torr och hur färgerna sitter årterstår ju att se. Varifrån ullen kommer försöker jag att inte tänka på. Jaja.... så kan det vara. Sockor blir det iallafall.

Om jag döpte den här färgen så skulle den heta "Banana!". Vet ej varför, det bara är så...

In a yarny dreamy state of mind

Jag har en sån där period när jag mest går runt och drömmer om projekt jag skulle vilja göra, vilket egentligen är allt annat än det jag har på stickorna just för tillfället. Att lägga upp nåt nytt löser tyvärr inte situationen, just nu är drömmandet, planerandet och önskandet själva grejen så jag skulle bara drömma mig vidare till nya dimensioner så fort maskorna var på stickorna.
Det är mysigt att drömma lite, så det gör inte så mycket. Och det finns så mycket fantastiska mönster och garner att man aldrig kan hinna med allt och alla och hur som helst; det jag drömde om för några år sen är inte nödvändigtvis samma saker jag drömmer om idag. Saker förändras och det är i sin ordning. No worries, en maska i taget, gör det man fastnar för just när det är dags för något nytt och oroa sig inte så mycket för allt annat. Det är ju i allafall fördelen med att slippa sticka för att ha plagg så att man inte ska frysa ihjäl. Allt var faktiskt inte bättre förr...

Men ni kan få en smygtitt in i mitt drömmoln om ni vill. (Klart ni vill!) Här är tre supersnygga grejer jag längtar efter att få sticka. Kanske blir det så någon gång, kanske inte.

Zylphia Pilots Her Airship Alltså bara namnet! Jag är kär! Jag brukar inte gilla puffärmar, men jag kan göra ett undantag för den här.

Sunbreak Ok, det här är en sån som jag antagligen aldrig kommer att göra. Men den är fantastiskt (fanatiskt) snygg. Jag gillar att designern har fått till formen på strålarna så mjukt och fint, jag tror det är det jag fastnar på mest av allt.

Zirkel Mmmm, sockor med pyttesmå mönster på... De här känns som att de kan bli av. Och alla färgkombos de skulle gå att göra i; åh, oändligheten!

Knitstar

Mina strumpstickor i stl 2,5 i bambu gick sönder för typ två veckor sen. En av dem gjorde det iallafall, och en har jag tappat bort sen tidigare så jag tyckte att det var dags för nya så jag passade på att slänga med ett paket Knitstar när jag ändå beställde lite garn jag behövde till en grej (faktiskt! ni ska få se, det var skitviktigt- jag lovar...) från Kaki.

Nu har jag börjat testa dem och de är mjuka och fina utan att kännas för ömtåliga vilket jag kan tycka att vissa så tunna stickor i trä gör. Men detta med små flisor. Jag VET att man kan fila lite med en nagelfil och pensla på genomskinligt nagellack, men ändå. Och jag VET att det är ett rejält I-landsproblem. Och jag FÖRSTÅR att det är knepigt att få de tunna stickorna helt jämna, det måste vara aspilligt. Ändå kan jag inte sluta muttra om det.

Det är fortfarande bra stickor. Sköna att hålla i, bra spetsar, bra längder.
Men jag vill ha flisfria trästickor. Någongång i mitt liv innan jag dör.

Garnet i botten av mina gömmor...

... och sjalen som blev därav.

Det har länge, länge i mina garnlådor legat några nystan av ett uråldrigt märke som hette (heter?) Flax och som jag inte längre kommer ihåg var jag har fått tag på. Det är nån svart ojämt spunnen lin/bomullblandning som fäller små fibrer nåt fruktansvärt.

I dessa stashbusting-tider kändes det iallafall som att det var på tiden att även dessa mystiska nystan skulle få bli något, och trekantssjalar går ju alltid åt. På grund av sin fiberkomposition har jag dessutom kunnat sitta på balkongen och sticka en hel del utan att dö av värmeslag vilket har varit en bonus. 
Ett uppstyckat nystan av Rowans Summer Tweed i knallgrönt fick bli en bård längst ner, med en picotkant. Jag orkade inte krångla till det mer än så.

Very fancy.

Föresten är det en alldeles speciell glädje som hör ihop med att höra en tandläkare säga: Nejmen, det här ser ju bra ut! 

Hot sommer yarn madness

Min hyresvärd drog och hälsade på sin pappa ett par dagar. Gissa vad det första jag gjorde var? Alltså det allra första, jag hann knappt slänga i mig frukost först.
Drog fram ALLT mitt garn i vardagsrummet och sorterade om det! Det var garn överallt och tre förvirrade katter som inte riktigt hängde med på vad som hände. Vi har ett ganska stort vardagsrum och mitt rum är ganska litet och rätt fullt med...saker, så det blir lite bökigt att sortera garn där inne. Dessutom så har jag fått annektera en garderob i ett annat rum för att förvara ungefär hälften av garnet eftersom jag a) har dåligt med garderober och b) har lite mycket garn.
Det gäller alltså att passa på när grodmannen är ur lägenheten, som ni kanske förstår.

Just nu så går jag för övrigt och önskar mig enormt mycket pengar för att kunna shoppa enorma mängder textilrelaterade böcker på Adlibris. Jag för två månader sen skulle ha skjutit mig själv om jag hade hört mig själv säga nåt sånt, när man flyttar har böcker sitt värde i hur många kilo de väger (dvs hur asjobbiga de kommer att bli att bära) och fler blir alltid dåligt. Men det var då och nu är nu och jag har förvånansvärt kort minne ibland.
Cookie A:s sockböcker finns där, om någon annan blev sugen på fler kilo i bokhyllan....

Värmeslagsbroderi

"Jag måste bara testa en grej" gick lite över styr, men bara lite...
För den som undrar så kan jag meddela att guldorganza som paspoaler är ett lite småpilligt material, speciellt om man inte orkade sy ihop den på riktigt först eftersom man ändå "bara testar om det går" och viker den på mitten, lägger i en ihoprullad annan bit organza och petar in i broderiet eftersom.
Logik? Kanske. Värmeslag? Antagligen. Roligt? Mycket.

The Neverending Yarn of Doom

Det må se oskyldigt ut, men det är egentligen ett monster...

Ni vet hur vissa garner tar slut bara man lägger upp? Det här är motsatsen till det. Jag har tre härvor till. Ok, det här var den största härvan men jag stickar och stickar och stickar och det känns som att det aldrig går åt något. Nystanet blir inte mindre och bevisligen har jag stickat en hel del...
Normalt sett skulle jag tycka att det var jättebra men när syftet är att bli av med garnet (återvunnet, handfärget, lammull) för att minska lite i förådet  så känns det lite förebådande. Jag får visioner av mig själv stickande med det här garnet tills jag dör, förtorkad och vithårig i ett rum med världens största gröna trekanstsjal. Det här skulle kunna vara början på en garnrelaterad asdålig skräckfilm.

Tre fina saker i början av juli

För att jag gillar listor.

1) Leksands knäckebröd. Yummy yummy...

2) Kaki  Garnaffär i Åre. Beställde en eftermiddag, fick paket i brevlådan dagen efter. Snygg, bra och lättnavigerad hemsida. Går att betala med kort direkt på hemsidan också när man gör en beställning. Luv'em.

3) Mina myntaplantor som står på balkongen och växer till sig. Hoppas jag. Jag har en illusion om att det kommer att bli två jättebuskar med mynta som kommer att bli massor av mojito och mynta-te. Så blir det kanske/ kanske inte, men jag lever än så länge på att glaset är halvfullt och att man kan få en påfyllning om man ber snällt.

Sockor och en liten begravning

Sockorna är klara, såhär i början av juli. Det är ju inte så varmt och jag är ju frusen av mig så jag lär ju knappast vänta till kallare årstider med att använta dem även om det känns lite bakvänt. Tyvärr så tror jag att jag stickade mycket lösare när jag stickade den andra sockan, så den är mycket längre i skaftet men vad sjutton. Jag kan ju alltid låtsas att jag fryser mer om det benet eller nåt.
Väldigt mysigt mönster iallafall, Polly Jean , men ingen avslappningsstickning för man måste vara med hela tiden även om mönstret börjar sätta sig någorlunda i hvudet någonstans på andra sockan.

Jag fick hjälp med fotograferingen den här gången också och slapp ta alla bilderna själv ur fågelperspektiv. Det gick superbra tills det var någon annan som insisterade att få med på bild...

Lätt påträngade katt.

En lite tråkig grej som har hänt är att min combo grodan har dött. Vi vet inte varför, men antagligen nån mystisk grod-sjukdom. Den har aldrig varit så himla pigg av sig. Vi gav den en liten begravning igårkväll, i en liten hemmafixat ask/kista klädd i siden och sammet. Grodan ska iallafall gå ut med stil. RIP, lilla blå groda.

Det står "Memento Mori" i rött glitter. Den hade säkert gillat det.