Dagens ekorre

Jag hittade den här bilden i min mobil och kände att jag måste dela med mig av den. Den är tagen i veckan, uppe på Skansen, på en ekorre som inte är rädd för nåt i hela världen. Tydligen drar de sig inte för att klättra upp på folk om de tror att de ska få en matbit. Det slapp jag (?) men den kom nog en halvmeter ifrån innan den verkade inse att det inte fanns nåt gott att hämta. Sjukt söt var den iallafall.

Påskäggskatt och ett steg i rätt riktning

Det är alltså inte katten på bilden som har lagt ägget.

Jag har återanvändt mitt tjusiga påskägg från förra året (fast med nytt innehåll!). Amelia ställde upp som vaktkatt för fotograferingen efter lite skepsis... Där här helgen är jag flytthjälp åt ett par vänner, så jag tyckte att det var ok att förstarta lite, egentligen är det väl imorgon man som påskharen "kommer", men jag kommer antagligen att ägna hela dagen åt att kånka lådor, vilket jag iofs gjorde idag också.
Det här med hur man fixar en flytt på ett bra sätt alltså, det är nåt jag kan prata om länge. Jag har flyttat löjligt många gånger- själv, med andra, åt andra och i alla konstellationer. Bra flyttar, dåliga flyttar, katasrofala flyttar. För nån vecka sen läste jag en artikel i Råd och Rön om hur man ska göra för att klara av en flytt smidigt och tyckte att den var lite... mesig. Så jag funderar på att skriva en egen. Vi får se hur det blir. Det skulle kunna bli intressant.

När vi ändå är på ämnet lådor.... Jag har ju gnällt länge om att jag ska minska min garnstash. Och titta!

Efter lite omorganisation, och hårt arbete så har jag en hel låda tom! Typ- den kommer till användning, tro mig, men nu ligger det andra saker i den som inte hade någon plats tidigare.

Bloggen har ju närmat sig besökare 20000, något som jag har varit medveten om... Jag hade tänkte göra något men två veckor av influensa dödade den ambitionen tillsammans med så mycket annat. Men nåt litet, nämna det, och fråga vem det var hade jag tänkt göra iallafall. Och så råkade jag göra såhär, när jag var på väg för att logga in för någon dag sen....

*facepalm*

Det var inte meningen....

TACK! och VI HAR HAFT 20 000 BESÖK!
Iallafall ett stort tack till alla som har läst och kommenterat och tittat och varit med såhär långt. Jag har väldigt roligt, och om ni vill något, undrar något, tycker något eller bara vill säga hej och berätta vilka ni är så hör gärna av er. Det finns en massa saker jag vill göra med bloggen, en massa spännande vägar jag skulle vilja utveckla den i men det är alltid det där med *tid*. Vi kommer dit, förr eller senare. En sak i taget.

Love you long time! /xoxo The Ozelote

Ps: Jo! Om någon kan tala om för mig hur man lägger till såna där små rutor som folk kan klicka i längst ner i bloggen, typ "ja", "nej", "bra" "dåligt" osv så skulle jag bli superglad. Hittar inte...

Onsdagsmindfullness och stickmaskinshacking

Det här är en mellandag, en dag när jag är ganska trött men har tid att vara det. Jag går runt hemma och plockar lite- en sak i taget; lite städande, lite fixande, lite förberedande inför kommande och lite avslutande av sånt som ska vidare ut i världen. Ibland kommer små stressmonster farande och har åsikter om hundratusen saker som de tycker att jag borde eller skulle kunna göra, men jag schasar iväg dem och forsätter plocka eftersom det faktiskt inte finns någon stress just idag.

Och jag har köpt ett te som heter Blåkulla. Hur kul är inte det?
 
Jag fick den här skickad till mig av en polare: http://www.youtube.com/watch?v=vKpdFIlbqSY
Så jävla coolt. Jag måste skaffa en stickmaskin...

Woups...

De här följde efter mig hem från Yll o Tyll... Får jag behålla dem?

Bollen har jag en plan för, kan vi väl säga som försvarstal.

Och så fortsätter virkandet av blommor. Jag har lyckats göra en dublett igen eftersom jag satte mig på en och på det sättet missade att den varianten redan fanns. Det får vara.

Jag hittade videkissar på vägen hem! Det finns hopp om livet!

Uppmärksamhetsdjur

Imorse vakande jag av att någon tuggade på mina tår...

Det visade sig vara den här lilla donnan som ville ha uppmärksamhet och kärlek eller iallafall att någon vaknade och lekte med henne. Det var ju såklart svårt att säga nej till den entusiasmen även om det inte är mitt favoritsätt att vakna.

Lite senare, i ett annat hem var det någon annan som också ville påpeka att hon fanns och ville synas, höras och bli klappad på. Att jag och M försökte få ordning på hennes mormorsrutor var INTE relevant...

Hmm, nja....

Jag fick lite stickat på mina Natalie Mitts också. De blir inte så stora som jag var rädd för, utan drar ihop sig rätt bra. Och det blir så himla fint med pärlkanten! Den blir alldeles vågig, det var nog därför de verkade så stora i början. En försiktig blockning kommer nog att göra det här mönstret rättvisa när de är klara dock- jag brukar inte blocka torgvantar men undantag är till för att göras.

Oblockat, osäkert och omotiverat

Jag tycker att det är helt otroligt att något som är så oformligt och mest ser ut som trassel kan förvandlas till något skirt och vackert efter lite blockning.
Det högst suspekta byltet ska bli en till Filigreen http://www.ravelry.com/patterns/library/filigreen-shawl i något entrådigt självrandigt ullgarn jag har haft liggandes i evigheter. Det är en väldigt praktisk sjal om man inte vet hur långt garnet kommer att räcka eftersom den börjar nerifrån och ökar på, så man kan verkligen sticka tills garnet tar slut. Sånt gillar vi här, i de osäkra mängdernas rike...

Jag är om en liten stund på väg mot Uppsala, dels för att hälsa på lite folk men också för att handla garn till bröllopsfilten för att den ska kunna bli större.
Ja. Den blir större. Vad gör man inte för konsten och kärleken?
Filigreen är lite bökig att ta med sig och så även alla blommorna till bröllopsfilten, så ett annat projekt är ett måste. Valet föll på ett par Natalie Mitts http://www.ravelry.com/patterns/library/natalie-mitts-2  och ett kvarblivet nystan Drops Alpaca med bara pyttelite taget av i petrolblått. Jag föll stenhårt för den lilla pärlkanten längst ner, det var en så fin detalj. Dock förstår jag inte riktigt hur de har lyckats få ihop masktätheten, för jag får verkligen kämpa.... Det ska vara stickor 2,25, det blev för stort för mig så jag repade och tog stickor 2 och får nu hålla superhårt. Och de kommer nog inte att sitta så där supertight om jag ska vara ärlig. Jag funderade på att repa igen och göra nåt annat, men så bestämde jag mig för att ge det en chans och se hur det ser ut lite längre fram...

När jag lyssnade på Stickpodden som kom ut i onsdags så kom jag på att jag hade tänkt berätta att jag har läst klart The Friday Knitting Club och hade tänkt skriva lite om den. Men så blev jag supersjuk och världen blev surrealistisk och jag glömde bort det. Tur att jag blev påmind (tack!).

Nu tänker jag varna lite för spoilers. Men de kommer längre ner, så när det står Spoiler, om du inte har läst boken och absolut inte vill veta vad som händer, sluta läs där. Fram tills dess är det ok att läsa.
Det här är inte en bok jag normalt skulle läsa, om det inte var för att den innehöll kopiösa mängder stickning. Och det gör den verkligen. Den är fullspäckad av det. Vilket är ganska trevligt. I övrigt skulle jag nog placera in den i kategorin chicklit/ relationsdrama. Och precis som de påpekar i Stickpodden så är den väldigt amerikansk, vilket kan vara mysigt eller ganska irriterande beroende på vad man gillar. Den är lättläst, det är enkelt att följa med personerna och intrigerna och språket är iallafall på engelska som jag läste den på (jag vet inte hur översättningen är) följsamt.

Spoilers! (sluta läsa nu om du inte vill veta detaljer.)

MEN- vad som jag blir sjukt irriterad över är slutet. Jag har noterat en tendens hos en del författare, nu ska jag inte nämna fler för att inte förstöra fler böcker för någon, men att som ett sätt att försöka skapa mer djup i sin bok låta huvudpersonen dö under tragiska omständigheter mot slutet istället för att låta allt sluta ok eller tom lyckligt. Det är som att de tror att ett lyckligt slut är lika med dålig litteratur, alltså måste jag lägga in STOR TRAGEDI och drama för att höja mig själv ett snäpp. Jag hatar sånt. Jag tycker att Georgia Walkers död mot slutet var fullständigt omotiverad. Ville man ta upp hela problemet med livmoderhalscancer, vilket jag däremot kan tycka är en bra sak att man gör, så hade det varit mycket mer motiverat att lägga in det i mitten av boken. Då hade man haft möjlighet att följa de övriga personernas sorgeprocesser och det hade inte kännts lika mycket som att hon bara inte kom på ett bra slut och därför hade ihjäl någon. Nu ska det ju tydligen finnas två eller tre böcker till i serien, och då kan väl jag tycka att det hade varit mer motiverat att spara just den biten till nästa bok.
Jag är tveksam till om jag kommer att läsa vidare, mycket på grund av det. Men så är jag lite petig när det gäller litteratur också, och det här är ju inte min genre egentligen. Även om den innehåller garn... Jag såg att någon hade tipsat om stick-deckare i Stickpoddens tråd på Ravelry och det lät mycket mer spännande. När kommer det stick-fantasy eller stick-sifi? (Give me NOW!)

Nu, mot Yll o Tyll! 

Symaskinskoncert! Skräddarsytt med blockflöjt

Om man uppehåller sig i Västerås-trakten imorgon lördag och vill gå på en otroligt häftig och annorlunda koncert kan jag verkligen rekommendera det här: http://uruppforandeklubben.blogspot.se/2013/03/skraddarsytt-leo-correia-de-verdier.html
Det här är en fantastisk begåvad musiker och tonsättare som jag har haft äran att jobba med en del tidigare och även om jag inte har hört just stycket i fråga så har jag hört andra symaskins-kompositioner och det är en mycket spännande musikalisk upplevelse! Det utlovas dansmusik från renässansen, vilket borde bli en rätt så häftig kombination med något så mekaniskt och modernt som en symaskin.
Jag är ganska så mycket ledsen att jag inte kan ta mig till Västerås imorgon...

(Och det är ju gratis! Gå om du har chansen!)

Att brodera att solsystem och ny mobil-cozy

Åååhh!Jag vill ha ett bildredigeringsprogram. Och sluta ta bilder i dåligt ljus.

Jag är trött på mitt mobilfodral och har bestämt mig för att jag vill ha ett nytt. Så jag har virkat det här i lite ullgarnsrester och ska tova ihop det lite, sy i ett fint bomullsfoder och sy på nån snygg kant. (Kanske chockrosa frivoliteter?)Än så länge ser det inte så mycket ut för världen... Det är tre olika garner, men nyanserna smälte ihop så bra att det nästan ser ut som att det är ett självrandigt.

Vad som ser mer ut för världen (och solsystemet!) är det här http://www.tor.com/blogs/2013/03/morning-roundup-where-19th-century-girls-hid-their-interest-in-science  ascoola broderiet från 1800-talet som en okänd flicka/kvinna har gjort. Jag älskar det och är sjukt sugen på att göra en egen variant att ha på väggen hemma. Väldigt inspirerande och och intressant tankeställning om att göra uppror lite i smyg och att kultivera intressen som kanske inte var helt ok i alla sammanhang... Klicka på bilden i länken så att broderiet syns bättre, de pyttesmå detaljerna måste ses!

Beulah två, och typ världens finaste tsockor

Har man ett favvo- mönster så har man... Beulah blev superbra även den här gången. http://www.ravelry.com/patterns/library/beulah-cardigan Jag testade en storlek större eftersom jag var rädd att garnet kanske skulle vara lite för tunnt och att den skulle bli för liten trots att jag har gjort en provlapp. Det hade nog inte behövts, men det blev bra såhär också.
Små silverfärgade knappar som jag har suttit och hållt på i flera åt och väntat på det rätta plagget för kom äntligen till sin rätt. Jag är lite sugen på att göra nåt "mer" på koftan men jag vet inte vad det skulle vara så jag avvaktar med det tills den inspirationen dyker upp.
Garnet är nåt upprepat, omfärgat jag har mängder av i en låda. Jag hade hoppats att det skulle gå åt lite mer än vad det gjorde för jag har massor kvar och det är så mjukt och mysigt att jag har inte hjärta att bara slänga det. Det blir nog fina sjalar om inte annat.

Nu önskar jag min varmare väder och att jag slutar hosta någongång så att jag inte känner att jag måste tillbringa så mycket tid i min privata igloo av tjocka tröjor och stora sjalar.

Kommer ni ihåg hajsockorna som jag skrev om för några månader sen? De där supersnygga tsockorna som ser ut som hajar som äter upp bärarens fötter och till och med har små putsarfiskar som man kan sätta på med kardborreband? Jag har för mig att Stickpodden nämnde dem för ett tag sen också. Skaparen av dessa, den Fantastiska Tsarina Tsock har  iallafall gjort det igen och överträffat alla gränser för vad tsock-skapande brukar vara.

Titta på dem! Porslins-tsockor!
http://www.tsocktsarina.com/blog/?p=490
Och titta igen, för detaljerna är helt enastående.
Jag blir lite matt när jag tänker på allt pill, och sen tar resten av mig över och skriker högt "Och det är SÅ värt det!" Varför skulle man inte lägga ner sin själ och hjärta i något så vackert?
Tyvärr, tyvärr så måste man vara med i hennes tsock-club för att få tag på mönstret just nu, men om man håller ut ett år eller nåt så brukar de tydligen komma upp för allmän försäljning.
Jag börjar räkna ner dagarna nu då....

Katthårs-säsong

Det är inte alla som bryr sig om att våren inte riktigt har behagat att infinna sig i tid, katterna har ändå börjat tappa vinterpälsen. Min Beulah som nu bara saknar ett framstycke (och ihopsömnad, och knappkanter, och så ska jag sy i knapparna....) har nu så mycket katthår instickat att jag funderar på om jag måste gå till veterinären med den och få den ID-märkt.

Sjuksängsvirkning

Beulah i sjukbädden

Long time no see...
Jag har varit sjuk och sådär, ni vet en av de här hemska influensorna som vandrar runt i landet och däckar folk åt höger och vänster. Man skulle ju kunna tycka att jag har gjort min "influensa- tjänstgöring" nu, jag har redan varit sänkt en gång den här våren (?) men tydligen inte. Nåja.

Det går ju att överleva, man får en del stickat iallafall även om hostattacker är livsfarliga när det gäller att tappa maskor. Och skrämma katter! Amelia tycker att jag är läskigare än dammsugaren just nu, tydligen så låter jag helt "fel" och när halsen börjar skrälla igång så flyger hon till andra sidan rummet snabbt som en vessla.

Bröllopsfilten har gått framåt, men står nu stilla. Jag kan inte bestämma mig för om den är tillräckligt stor och jag borde börja montera ihop den, eller om det helt enkelt behövs ett par blommor till. Och om det behövs ett par blommor till så behöver jag mer rosa och marinblått garn.
Som jag köpte i Uppsala på Yll o Tyll. Ett garn som inte verkar gå att uppbringa i hela stora hufvudstaden. Merde! För tillfället är den ca 90* 130 enligt utläggningen på bilden, och jag tycker det kanske är liiiite lite. Det kommer ju på mer när man virkar ihop den och sådär, men jag tror ändå att den behöver fler blommor.
Ja, ni hör ju vart det barkar.
Jag funderar också över hålen/groparna i sidorna. Efter lite runtspanande på Ravelry har jag konstaterat att det egentligen finns tre sätt att lösa det på. Ett är att "virka igen" hålen men enfärgat, helst då samma som kanten. Ett annat är att helt enkelt låta filten ha lite pusselform. Och det tredje är att några har gjort halva blommor och satt i hålen. Jag lutar åt det, av rent estetiska skäl...

Och ingen har väl missat att det finns en ny podcast på Svenska? Woop Woop! http://stickwithuspodcast.blogspot.se/?m=1

Men det får gärna bli vår och varmt nu. 

The Lonely Three Shawl

Nu! Äntligen! Bildbevis på The Lonely Tree Shawl! Tyvärr är bilderna lite sådär, jag har en ny dator utan ett bra redigeringsprogram än. Jag känner mig lite handikappad om jag ska vara helt ärlig. Dels har jag lite svårt att lära mig ny teknik, eller inte svårt mer motvilligt och sen är jag så otålig och vill att allt ska vara precis som jag vill ha det direkt.
Men fördelarna är att den nya datorn inte existerar med ett permanent dödshot i form av fem lösa skruvar sedan jag bad en vänlig själ pilla isär och sedan ihop den igen efter att den la av för ett tag sen. Och det blev fem skruvar över efteråt. Lite lätt olycksbådande... Jag har varit MYCKET försiktigt med den sen dess, om vi säger så.
Nu har jag en ny som har fått namnet Queen Vic eftersom det kom upp en ruta där man skulle döpa datorn och jag tycker att det är roligt att döpa saker. Namnvalet? I haven´t the faintest. Det passade av någon anledning.

Nog om det, nu till sjalen.

Jo! Jag har börjat läsa också. Den är väldigt mysig än så länge...

3 bra saker en torsdag i början på mars

Påskmusten har dykt upp i affären!

Nytt Knitty-nummer. http://www.knitty.com/ISSUEss13/index.php  Jag säger lite "mnjaa..." om de flesta modellerna, det var inget som jag blev sådär supersugen på. De sakerna som jag skulle kunna tänka mig göra är mest saker som känns lite som upprepningar på deras tidigare modeller och det är tråkigt. Jag tycker rent generellt att Knitty har avstannat lite i inovationsgraden, ett tag så var de ju häftigast i stickvärlden utan konkurrens men de senaste åren har jag nästan funderat på om de inte får in nåt roligare... En riktigt fin sjal var det med ändå, Nori. En sån kan det mycket väl bli någon gång när lusten och garnet överensstämmer.

Jag stickar och stickar på min Beulah. Det går långsamt och det är ganska skönt. Saker måste inte alltid gå fort. Inte lyckades jag ta några kort på Lonely Tree heller, så ni får hålla i er lite till.

Den Stora Tröttheten...

Jag har börjat min nya praktik och har drabbats av Den Stora Tröttheten på kvällstid....

The Lonley Tree Shawl är klar, men jag har varkligen inte orkat ta bilder på den, så det kommer nog upp under morgondagen när jag har en ledig stund.

Och jag drog igen en till Beulah. http://www.ravelry.com/patterns/library/beulah-cardigan
Av 3 skäl.
Jag har garn i rätt grovlek som ska de-stashas.
Det är en asbra modell och jag vet att den funkar och att jag kommer att använda den.
Jag behöver en svart kofta till(faktiskt!).

Nu ska jag göra nåt hjärndött. Och dricka te. Min hjärna gör ont och mina ögon känns för stora för huvudet.

Restgarnsblommor och broderigarnsorganiserande

Den här blev klar för ett tag sen, men jag har inte kommit mig för att skriva om den. Det är en liten rundel/blomma/snöflinga som jag har virkat i olika garner. Jag virkade en, och så virkade jag en till och satte fast det i den förra och fortsatte så och byggde på den tills jag tyckte att den såg bra ut och tills garnerna tog slut. Den är ganska avlång och lite lätt trekantig. Många små halva nystan av blandat garn försvann in i den iallafall. Och den blev bortadopterad rätt omgående.

Annars har jag mest broderat i helgen. Procentuellt sett så har jag kommit rätt mycket framåt i förhållande mot var jag började (det gäller att trixa med siffrorna!) men sett till hur mycket det är att göra så är det plågsamt långt kvar.
Jag gjorde ett ryck och städade min broderi-låda iallafall. Den har varit en sån där odefinerbar plats med ett lock som man kan slänga ner saker som är vagt relevant med vad som är tänkt att det ska vara i och sen smälla igen sagda lock och slippa se eländet. Nu är det dock städat och ordnat och fint (om än lite lätt överfullt på grund av en plötslig kasse broderigarn som dök upp som en oväntad gåva) och jag vet vad jag har. Det är ju knappast någon sån där tjusig "början på 1800-talet salongs"- broderiskrins-ordning med alla trådarna färgkordinerade efter nyans. Men trådarna ligger nedstoppade efter kvalitet i varsin plastpåse och det räcker för mig. Just nu.
När jag får mitt palats blir det andra bullar... Men då har jag ju minions som kan fixa det där åt mig.

The Black Cardigan of Cozyness

SOM jag har längtat! Äntligen blev den klar. Inte riktigt som jag hade tänkt mig, men ibland får man inte det man vill ha och så blir det precis det man skulle ha ändå.
Så himla mysig! Dock gick nästan allt det svarta garnet åt, och det hade jag nog inte riktigt väntat mig. Men flätor drar ju mycket och jag har ju gjort en huva som får plats med ett mindre kungarike i sina gömmor så jag kanske ändå inte borde vara så förvånad. Fickor hoppade jag över, lite med motivationen att den är ganska tung nu och kommer att hänga ut sig en del, jag behöver inte utmana ödet och ge den mer framtyngd.
http://www.ravelry.com/patterns/library/19-cardigan

Knapparna blev supersnygga!

Huvan däremot lämnar en del övrigt att önska. Varför är det så svårt att göra en snygg huva?

And last but not least... jag tyckte att de här ungdomarna var för sköna. Det här har absolut inte alls med garn att göra på något sätt, men jag kan inte låta bli att posta det ändå.
http://www.buzzfeed.com/justinesharrock/gangnam-style-used-to-protest-widespread-grave-desecration-i