En gång för ganska länge sen fick jag ett jättefint måttband som såg ut som ett får. Om man drog i svansen så kom det ut själva måttbandet ut som en lång binnikemask och om man tryckte på en knapp på magen på fåret så åkte den in igen. Jag och fåret älskade varandra och det fick heta Binnikefåret. Vi har haft många äventyr tillsammans, speciellt som att Binnikefåret även kan mäta inch vilket har varit väldigt praktiskt eftersom jag pysslar mycket med engelskspråkiga mönster.
En dag flyttade en liten katt in hos mig som hade haft det lite trassligt och gillade att samla på saker. Hon snodde min plånbok innan jag fattade att jag måste lägga undan den, och även de gula gummihandskarna som jag rensar avloppen med. Under min säng sammlades en rejäl hög med små prylar av diverse slag, men roligast av allt var Binnikefåret. Jag tror att det var för att den hade så tuggvänlig päls.
Först blev fåret trebent. Jag hade tänkt sy tillbaka benet, men jag hittade det aldrig. Hur mycket jag än försökte gömma Binnikefåret så lyckades katten alltid rota fram fåret. Eller så glömde jag det framme. Jag är lite slarvig ibland.
Till slut en dag i julas mötte Binnikefåret sitt öde och återgick till sina forma betesmarker.
Men det är lugnt. Jag har sparat skinnet, och har ett nytt "innanmäte" som jag borde kunna operera in så att den börjar fungera igen. Binnikefåret skall återuppstå!
Nu ska ni ju inte tro att måttbandsmarodören har stannat där....
Du kanske ska läsa den här? http://theoatmeal.com/kill
SvaraRaderaKanske förklarar beteendet!
Den där står på min "nödvändigt måste ha"-lista... :) Jag tror att jag får svar på rätt många frågor när jag får för mig att skaffa den.
SvaraRadera