Fulkoftan ( eller: %&+@+&#%&!!!)

Nu kom jag på varför jag drar mig lite för att sticka uppifrån och ner-koftor. För att om det blir fel på måtten i omkretsen så måste man repa så %&# mycket. ( Ja. Jag är lite upprörd just nu. Jag har hört att man inte ska blogga när man är sur, men just nu struntar jag i det.) För såna som moi som svankar så att man skulle kunna använda svanken som avlastningsyta så finns det alltid en risk att plagg ser ut som tält i ryggen.

Åååååhhh, jag har sett fram emot den här koftan så sjukt mycket, den verkade bli så mysig. Ett av problemen från början var att jag låg mitt mellan de två storlekarna( två av dem då) och att de var ganska långt ifrån varandra, och jag borde ha tagit den mindre. Men man vill ju inte att något ska bli för litet...

Imorgon ska jag låta lite snällare personer än rösterna i mitt huvud(varför strök inte de med vid Nürnbergrättegången?) ha en åsikt så får vi väl se. Återkommer med bättre bilder på katastrofen då.

Den är ju liksom klar. Helt klar. Alla knappar isydda, alla trådar fästa, klar och fixad...

Annars återstår ett par alternativ.....

1# Repa och sticka om. (jag gråter inombords och det finns en risk att det aldrig blir gjort hur mycket än jag propagerar för det här)
2#Ha koft%@&¤ ändå. Typ hemma eller nåt. En förlåtande faktor jag kan ge den redan nu är att den är sjukt skön...
3#Sälj till nån som vill köpa ( någon?)
4#Julklapp (Fast jag vet inte vem den passar på. Som vill ha den. Som ska ha en julklapp.)
5#Sno de snygga knapparna och ge den till statsmissionen, typ med andra knappar.