En ozelote är ett litet kattdjur från sydamerika som är ganska utrotningshotat och väldigt skyggt. De har mjuk päls, stora ögon och egentligen ganska få likheter med mig men en gång i tiden behövde jag ett nick att använda på nätet och sen fastnade det. Jag är medellång, har aldrig varit närmare sydamerika än de där grupperna med panflöjtsmusiker som dyker upp på vårkanten, är väl för all del en av mitt slag men knappast utrotningshotad (inte den här tiden i månaden iallafall) och är förhållandevis social.
För att vara helt ärlig, det närmaste jag har varit en ozelote är en äkta pälsbh jag såg på ett studiebesök en gång. Impulsen att begrava den under cermoniella former var stark men motstods av sociala orsaker; jag har blivit rätt fäst vid de små liven. Jag har en katt, men han är mer som kärleksbarnet mellan en kolasås och en nallebjörn än en nattens jägare med smäckra former.

Knitting är lättare att med handen på hjärtat få in i min personbeskrivning. Jag har stickat sen barnsben och tragglat mig igenom de flesta varianter. Helt lätt är det dock inte, jag har vid ett par tillfällen nästan blivit nekad att köpa garn eftersom försäljaren inte kunde få in i sin världsbild att en piercad jänta med konstig frisyr och trasiga kläder kunde hantera ett garn som krävde mer "avancerade" stickkunskaper. Man kunde ju tycka att det ska väl hon skita i om jag kan sticka tillräckligt bra eller inte, men sticktanter tenderar att bli lite lätt elitistiska. Vilket man kan förstå eftersom stickning är inne i perioder med ungefär 20 års mellanrum och sen är förpassat till Röda Korset-tanter med för mycket fritid i mellanperioderna. Jag är inte bättre, en av mina favoritsysselsättningar när jag är gravt uttråkad och behöver känna mig lite överlägsen är att surfa runt på Tradera eller blocket och skratta åt folk som försöker sälja garn men absolut inte kan nåt om det. Mer om det en annan gång.

Inte nog med att jag stickar. Jag virkar, nålbinder, syr (en himla massa), broderar, slår frivoliteter, väver, tovar (nuno!) och så vidare in i oändligheten.
För att komma med en fingervisning om hur jag gillar mina uttryck tänker jag avsluta med en länk. Som är awesome. Jag har inte gjort det här, men jag skulle kunna. Om jag hade lite mer tid. http://www.gratefulgrapefruit.com/2011/03/26/shauna-richardson-crochetdermy/