Bleeep Bleeep Jag lever!

Jag lovar, jag är inte kidnappad, borttappad, bortsprungen, vilse, sjuk, instängd i en flyttkartong eller hålls gisslan av katterna tills de får en personlig konservburksöppnare som finns tillgänglig 24/7. Jag har bara lite mycket att göra, och är lite trött den övriga lilla tiden som finns... Det är snart över.

Och jag har packat ner allt mitt garn. (Jag VET! Det är hemskt...) Jag trodde att det skulle vara det som åkte ner sist förutom tandborsten och katterna men jag tog ett vuxet och moget beslut och gjorde en beräkning på hur mycket jag FAKTISKT skulle hinna sticka innan jag har flyttat och kan riva upp lådorna igen i vild garnabstinens... Och med tanke på att det ska packas och städas och fixas och att jag fortfarande inte har kommit på ett sätt att slippa äta och sova mellan varven så har jag lyckats begränsa mig. Om inte annat av ren trötthet.

Och jag har ju Grace som är något av en snuttefilt just nu. Den tar lång tid, är mjuk och trygg och finns där. Pålitlig. Good Old Grace.
Mitt i allt kaos har jag dessutom hunnit göra klart Holden Shawlette vilket var bra eftersom den helst skulle stanna i Hufvudstaden hos sin tilltänkta matte och slippa åka fram och tillbaka.
Det här var en väldigt trevlig stickning, en sån där som man gör och sen börjar fundera på hur många olika varianter man skulle kunna göra den i. Det blir nog fler, framför allt skulle jag kunna tänka mig att göra den större.
Jag följde mönstret vidare till och med v 14 istället för bara till v 7 i sista rapporten som det stod i mönstret att man skulle göra, på det sättet kunde jag använda upp ett helt nystan av Zauberball (minus några meter) och fick den liiiite större.

Om man vill se en väldigt trevlig utställning (som jag dessutom har varit med och petat lite i, även om det är ganska inofficiellt) så tycker jag att man ska ta sig till Nordiska Museét och titta på deras utställning om Folkhemmet . Den kommer att finnas mer eller mindre permanent, men jag tycket så klart att man ska se den NUNUNUUU!! Jag har varit där, och den är superfin... De har till och med byggt upp trapphus och balkong från ett gammalt HSB-hus. Hög vintagefaktor och mycket nostalgi utlovas.

Vem vill inte bo här?

Bra grejer.

Söt, sötare, sötast?

Skatter

Ibland så hamnar det saker hos mig på premissen "Ingen av oss håller på (läs:handarbetar/syr/stickar) så du kanske har nytta av det här, du kan ju ta det". Jag tror att de flesta känner igen sig i det...
Ibland är det roligare saker än andra gånger, jag brukar ta emot det mesta.

Ibland är det helt fantastiska saker.
Som den här.

Det är en skissbok från någon som gick på tillskärarakademin och den är fylld med alla hennes plaggskisser och mönster. Helst fantastisk, tyvärr inte daterad någonstans men 1950-tal är det ingen tvekan om att det är...
Jag vet inte vem hon var, men jag tycker att den här är alldeles fantastisk.

Ett litet måttband i papper finns det också, även om det är i två delar.

En liten hemlis...

Här ska jag vara på dagarna numera:

Nordiska. Jupp. :)

Det är inte så förebådande som det ser ut på bilden, jag bara tyckte att det blev fint så.

Jag var på en smygvisit idag för att bekanta mig lite med utställningarna och så innan jag börjar på riktigt.
Det första jag hittade när jag kom in, i den första utställningen jag gick in på var- mig själv.

från Inger Degerfälts "Att virka"

Det kändes lite fint.

Seasick yet?

Först hade jag tänkt lägga ut ett helt mönster, men sen tänkte jag om. De flesta kan nog sticka ett par torgvantar på egent bevåg, och även om man inte kan det så finns det gott om mönster( både gratis och andra) ute på nätet och i tidningar och böcker, så det är lätt att få tag på. Det behövs kanske inte ett till.
Ideén däremot kan man ju dela med sig av. Opensource. Sånt gillar jag.

Lathet kan vara en underskattad källa till inspiration. Jag tycker att det är ett härke att räkna varv när man stickar flätor, och när jag stickade de här så struntade jag i det. Det var ju ändå jag som skulle ha dem, så det kanske inte behövde vara så noga, man kan ju alltid höfta- jag brukar vara rätt bra på det. På den legendariska bussturen slog det mig att jag kanske skulle göra en grej av det istället, och göra ojämnheten märkbar. Det blir som små vågor, de är inte heller helt jämna, bara nästan, vilket kan få en att bli lätt åksjuk iallafall om man också sitter på en vinglig buss som luktar konstigt. 
Vingligheten förstärks av att garnet skiftar i färgen och att jag har stickat med avigan ut. 

Det kan vara snyggt att göra saker ojämna. Men det brukar vara bra att tänka på att göra dem såpass ojämna att det ser medvetet ut, annars ser det mest ut som att man har varit slarvig...

Nerdgirls alert!

Jag hittade det här....

http://shop.nerdgirlyarns.com/

Det finns inte en tillräckligt stor vokabulär för att beskriva hur mycket jag vill ha de här garnerna... Aarrgh!

Jag tror att vi avslutar med en katt som ser död ut med som bara är väldigt avslappnad för att lugna ner oss (läs:mig) lite.

"Min farmor var en kolasås"

Minisyssel

Jag och M har sysslat igen. Tyvärr var vi nog för trötta båda två för att få upp nån egentlig rush i sysslandet, men man får inte har för höga krav alltid heller. Trevligt var det iallafall. Mitt utfall av det hela blev en myrbroch ( jag måste börja lootha barnavdelninen på second hand oftare!) och ett fjäderörhänge.

Och ett tips. Om man har en liten slant över och lite tid över så kan jag rekommendera en utställning som finns på dansmuseum i Sthlm tom 2/9. Den heter Korolys kostym drama och är precis vad det låter som; en kavalkad av underbara kostymer från operan och teatrarna alla med den gemensamma nämnaren George Koroly som har verkat i Sthlm i 30 år och som är en fantastisk kostymör. Helt otroligt grejer- gå och se!

Stan vinkar och hälsar att:

inlägget om hur man sticker en mjälte nyss fick efterlängtade bilder. Om man inte vill titta på den här snyggningen i bandana som mumsar i sig en vill säga.

Om nomnomnomnom...

Mine! All Mine!

... eeehheeee.... jag menar: Titta jag har fyndat!

Men visst känner man sin inre Smeagol/ hoarder gnugga händerna belåtet när man hittar nåt alldeles extra?
Igår hittade jag ett halsband för några ynka kronor som bestod av knappar. Kokosknappar och stora fina pärlemoknappar! Sånt går ju åt om man säger så...

Före demolering:

Efter demolering:

Ok det kan få bli sommar nu

Jag är redo.

Det här är den omtalade trikåklänningen. Den skulle ha blivit hellång, men då ville den inta falla snyggt, så jag klippte av en bit som jag undrar vad jag ska göra med. Det skulle kunna bli en väldigt kort kjol eller en väldigt lite tubtopp. Den som lever får se.

Jag måste verkligen skaffa bättre bilder. Men det är så j****a svårt att ta kort på sig själv, och det är inte folk här tillräckligt ofta för att jag ska få flyt på bilderna. Jag får väl börja brotta ner brevbäraren eller tvinga grannen eller nåt...