In a yarny dreamy state of mind

Jag har en sån där period när jag mest går runt och drömmer om projekt jag skulle vilja göra, vilket egentligen är allt annat än det jag har på stickorna just för tillfället. Att lägga upp nåt nytt löser tyvärr inte situationen, just nu är drömmandet, planerandet och önskandet själva grejen så jag skulle bara drömma mig vidare till nya dimensioner så fort maskorna var på stickorna.
Det är mysigt att drömma lite, så det gör inte så mycket. Och det finns så mycket fantastiska mönster och garner att man aldrig kan hinna med allt och alla och hur som helst; det jag drömde om för några år sen är inte nödvändigtvis samma saker jag drömmer om idag. Saker förändras och det är i sin ordning. No worries, en maska i taget, gör det man fastnar för just när det är dags för något nytt och oroa sig inte så mycket för allt annat. Det är ju i allafall fördelen med att slippa sticka för att ha plagg så att man inte ska frysa ihjäl. Allt var faktiskt inte bättre förr...

Men ni kan få en smygtitt in i mitt drömmoln om ni vill. (Klart ni vill!) Här är tre supersnygga grejer jag längtar efter att få sticka. Kanske blir det så någon gång, kanske inte.

Zylphia Pilots Her Airship Alltså bara namnet! Jag är kär! Jag brukar inte gilla puffärmar, men jag kan göra ett undantag för den här.

Sunbreak Ok, det här är en sån som jag antagligen aldrig kommer att göra. Men den är fantastiskt (fanatiskt) snygg. Jag gillar att designern har fått till formen på strålarna så mjukt och fint, jag tror det är det jag fastnar på mest av allt.

Zirkel Mmmm, sockor med pyttesmå mönster på... De här känns som att de kan bli av. Och alla färgkombos de skulle gå att göra i; åh, oändligheten!

X-knit

Fick en fråga ( eller kanske två) om jag kunde göra såna här åt någon vilket ledde till två saker.
1) Det första paret blev färdiga.
2) Jag fick ta mig i kragen och lösa frågan med hur jag skulle få till snygga tumkilar på den här mönsterrapporten. När de här kom till världen så höftade jag mest, vilket har lett till ett resultat som jag är glad att inte behöva redovisa för någon annan än min inre textilfaschist. Som är ovanligt tyst just nu, allt måste inte vara så perfekt jämt, tydligen.
Jag tror att jag har löst det, inte i just det här paret, utan i ett annat "provpar" som jag var tvungen att börja med, ni vet hur det är....

Personligen älskar jag det här paret, snygga färget, se sitter som en smäck, de var roliga att göra. Men de är väl lite halvtackigt gjorda, om jag ska vara helt ärlig. Ska jag göra till någon annan så är det ju kul om det är snyggt, och jag vill ju kunna göra likadana igen. Och så vidare.

Min favoritmössa har försvunnit också (har mössor sälla jaktmarker? Vad jagar de?) , så jag borde verkligen sticka en ny innan öroninflammations-tiderna slår till på allvar.

Current obsessions

Såhär i efterhand borde jag ha virkat ihop blommorna på långsidan istället för i ändarna. Men, men...

Finsk lakrits (yum!)
Att minska mitt garnförråd så att det inte hotar att utropa en egen republik och ta över lägenheten.
Youtube-klipp.

Vad hände?

Jag har gjort en duk. Jag vet inte hur det här gick till faktiskt. En korsstygnsbroderad, utan provokativa bilder eller texter.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra med den.

Jag har några (icke hemgjorda) dukar sen tidigare, jag har bara aldrig sett mig själv som en duk-person. Undrar om det här är någon sorts övergångsfas till att bli en sån där person som producerar ohemula mängder dukar till höger och vänster, har små dukar på varenda tillgänglig yta och prånglar på dukar på alla som kommer inom en radie av 20 meter. 
Det är ju ganska mysigt att brodera dukar också. Inte så mycket press, det blir klart när det blir klart och korsstygn är lite meditativt. Och det är lite fint, faktiskt.

Vi får väl se vad dukens öde blir. Jag förutspår att det kan vara årets första julklapp till en intet ont anande själ ( som inte läser den här bloggen) ( Beware!).

The flying spagetti monster. Or is it?!

Man kan ju undra. Egentligen är det en illgul torgvante i herrstorlek på väg att bli till, men just nu ser det mest ut som något sorts monster, iallafall om man leker lite. Och det har ju aldrig jag kunnat låta bli....

When in doubt, ask yourself: What would the Flying Spagetti Monster do?

Påsk-ris-kaniner

Ja, i påskriset också.

Jag kunde inte hålla mig. Idén kom och bara krävde att få bli till. Jag brukar inte ens ha ris inne, och vi får väl se hur länge det får stå innan nån liten klåfingrig katt kommer och börjar leka med det, men det ser fantastiskt ut och får mig att flina stort som The Black Dahlia (nåja) varje gång jag ser det.

Återigen, ursprunget är Bunny Nuggets härifrån: ( http://rebeccadanger.typepad.com/rebecca_danger/2009/04/its-the-first-free-pattern.html ) men den här gången har jag förminskat dem en del.

Jag firar ju inte ens påsk, eller, nu får jag rätta mig själv. Jag firar saker. Jag firar  mig själv och fantastiska vänner i tvivelaktiga filosofers namn, jag gillar hela grejen med "smygisar", saker som har smugits med som kristendomen inte har lyckats plåna ut (det fanns inte abnorma mängder kaniner och höns på kullen där Jesus hängde på korset. Kaniner är kända för nåt annat.) och kan tänka mig att fira sånt bara för att man kan. Jag gillar påskgodis, men äter inte ägg om de inte är gjorda av marsipan. Det börjar äntligen bli vår, även om stackars Wiskey ligger och surar i hallen för att han blev haglad på igår den stackaren, och ljus och sånt är ju alltid värt och fira. 

Jag hör av mig igen innan det bär av till Blåkulla.

The fish ate my homework

Lite non-sense, i den bemärkelsen man vill göra det till. Ett litet provbroderi, för att det var roligt, för att jag ville, och för att fisken åt upp min hemläxa....

Jag ska fixa en snygg ram till det, och då berätta lite mer om det, men jag tänkte att ni kanske kunde vilja ha en liten sneak-peek.

Star bellied bag

Det har varit en ledig helg, och Inspirationen (uttalas med hög röst, tänk Margareta Krook) drabbade mig som en förkylning i oktober. Mellan varven har jag ändå lyckats städa, tvätta, dra en vända på bordspelskonvent och köpa mig en illorange mugg och jag har något vagt minne av detta också. Produkten av denna yra resulterade i en väska (Vi kan säga att jag behövde en till. Eller det gör jag ju faktisk, en stängbar som inte har tvivelaktiga filosofer på framsidan. Att jag dessutom är i startgroparna att sy ännu en i samma modell men annan färg "för att det var så kul" kan vi ju prata tyst om.) och nästan en hel tröja. Den senare tog lite tid eftersom mönsterkonstruktionen inte ville tala samma språk som jag utan helt på egen hand hittade på ofog. Det löste sig när jag väl hade kommit över "åhnej jag kan inte klippa i det fina tyget innan jag VET att allt blir perfekt"- spärren. Protips: Det kan man visst det. Det är bara tyg. (Repetera det här nu, och skriv ner det på en liten lapp att ta fram i nödsituationer innan du blir hysterisk, ungefär som en papperspåse för folk som håller på att svimma eller kräkas eller vad det är meningen att de ska göra med påsen). Det här var dessutom billigt. Och vissa saker är lättare att testa på riktigt. Visst, man borde göra en toile (ett provplagg), men det hade jag inte lust och tid med.
Som karmatisk bonus för mina vilda vågade spontanklippningar i tyget så räckte det helt plötsligt till inte bara en huva utan även en ficka på magen. Tetris, I tell you. Det är bra för folk.