Filigreen in green!

Jag fick hjälp med modellandet den här gången.

Jag hade en massa entrådigt ullgarn liggandes, flamfärgat i ganska stora sjok i två olika gröna nyanser. En gång i tiden så skulle det på att bli ett annat projekt, men det froggades på grund av bristande intresse. I våras kom jag på att jag kunde göra en till Filigreen Shawl av det, en grön den här gången, som en del av mitt destash-projekt. Perfekt för att att minska lite i lådorna, perfekt mönster för det här garnet och en superbra present till någon som precis har flyttat.
Jag har inte en susning om hur många meter det var eller hur många gram, men det räckte till en ganska rejäl sjal och en tjusig tofs längst ner.

 Mönster på trekantssjalar som börjar nerifrån och jobbar sig uppåt är verkligen en favorit hos mig, speciellt när det gäller stashbusting. Man behöver inte ha någon som helst koll på garnmängd, det är bara att sticka på tills man tröttnar eller garnet tar slut.

It's not a hobby. It's a postapocalyptic survival skill.

Jag har föresten köpt en cykel! Min gamla blev snodd för en massa år sen och när man bor i hufvudstaden men inte så nära city så har man inte så mycket nytta av en, så jag skaffade aldrig någon ny. I Uppsala så är det en helt annan sak, utan cykel kommer man inte en meter. Vi glider fram på gatorna jag och min snygga turkosa cykel, jag ska bara skaffa en cykelkorg så att jag får ner stickpåsen.

Skuggvarelser

Den här: http://www.ravelry.com/patterns/library/19-cardigan är mitt nya projekt. I det där svarta garnet som jag färgade i höstas och hade så mycket problem med att få en bra svart nyans på allt garnet.
Bakstycket är typ halvklart, mosstickning går fort.

En skugg-enhörning!

En fråga, jag blev sugen på att spinna, men var får man tag på butiker/nätbutiker som säljer fin ull att spinna med? Gärna i såna där snygga flamfärgade sjok som de har där på andra sidan atlanten, men som verkar vara lite knepigare att få tag på här.... Om nån har lite tips?

Vad det här är vill jag nog inte veta...

Hallon-lakrits

Äh, jag kör en till Xknit.
Den här kan man nästan känna hur den smakar bara av att se den. Om den smakat som den hade sett ut och inte som ullgarn alltså.

Plaskar vidare

Färgning: Dag två.

Vad ska jag säga....

Efter en liten diskussion med en vän (Tack!) så kom jag på att det där med aluminiumkastruller + fällning + gula färger är ju nåt jag kommer ihåg sen utbildningen men lite lämpligt hade glömt, vilket förklarar varför det blåa fäste men det gula rann ut som kissvatten.
Jag tog tag i de urtråkiga konstiga ljusgröna garnerna från igår och provade (vild och galen som jag är) på att färga i micron för första gången i mitt liv. Hittade ett par ungefärliga tutorials på nätet, ingen ville av nån anledning ge exakta instruktioner vilket jag misstänker har att göra med att det här kan vara en konst av många variabler... Jag ska skriva en post om det sen, för jag har lite att säga om det här. Tummis.

Det ser ut som nåt jag tänker mig att man ger till hästar när de är sjuka, men jag lovar att det är garn.

Eftersom man hursomhelst är lite begränsad vad det gäller mängd när man microfärgar så blev garnet rätt olika färgmässigt, vilket vid det här laget inte gör nåt. Allt är bättre än utgångsläget.

Efter kastrullfärgning, och efter kastrull + micro

Variabler på grönt.

Den fulblå härvan från igår fick också en omgång och har nu klättrat uppåt i rangordning på snygglistan.

Det lila garnet skulle ha blivit svart, men efter att ha provfärgat en snutt insåg jag att inget skulle fästa trots att det innehöll en massa ull, så jag gav upp det och får förlika mig med ett lila plagg.

Den enorma högen ljusblått garn däremot, i fantastisk ren ull av en upprepad kofta skulle bli svart om jag så skulle stryka med på kuppen.
Det blev en viljornas kamp. Det mesta blev mörkt chokladbrunt, ni vet 85% kakao-brunt. I sista vändan slängde jag i en sked blått för att motverka det, och fick en liten skiftning. Eftersom det var så mycket garn så skiftar det en del ändå. Det syns knappt på fotot, men de fyra nedersta härvorna är blå-svarta. Vi får se om jag färgar över de andra. Cést la vie.

Häxgryta...

Wiskey hjälpte också till.

Färgar allt!

Jag bestämde mig för att börja beta av mitt höga berg av garn som ska byta färg idag. Det här var helt lustfyllt(nu lät jag som en "fånga dagen"-boksförfattare, sorry för det) - jag älskar att färga! Det är nåt med att hålla på med en kemisk process, färg och garn samtidigt och inte riktigt veta hur det ska bli i slutändan som är så jäkla rolig.

The mountain of yarny doom!

Idag blev det lite mer tveksamt resultat. Det var fortfarande kul att färga, och jag inser ju att jag helt och hållet får ta på mig ansvaret eftersom jag kör det mesta på en höft och vägrar göra på annat sätt men ibland så blir det lite mer... varierat... resultat än man kanske hade önskat.....

Jag gick ut lite lätt med en härva som jag har fått nånstans i från och som jag trodde antagligen var ull, mest iallafall... Efter att ha försökt få den illgrön och som bäst lyckats få den till någon sorts odefinierbar ljusblå får jag erkänna ett ett litet bränntest och en fundering på var jag har fått den ifrån skulle kunna ha varit på sin plats, det var nog minst 50% akryl i den. Å andra sidan borde det kunna bli utmärkta sockor och det går ju alltid ner.

Ser ju fint ut i badet!

Och när man lyfter ur den så rinner allt ur som en dålig hårfärg.. Buhuuu!

Nåja. Man lär så länge man lever.
Bäst blev det ful-beiga garnet som nu är petrolblått och väldigt tjusigt. De grå härvorna på bordet är egentligen någon sorts konstig gråbeige ( j-a färgåtergivning!) och ville sig inte riktigt heller, säkert också delvis på grund av att de är blandfiber- vilket jag i det här fallet iallafall visste om. Men jag tänker att de kanske går att färga över. Eller nåt.
Svart är ju snyggt.

Inte mitt moment of glory.

Allt garn är ju inte färgat än.  Jag tar resten en annan dag, kanske imorgon. Nu hänger de här härvorna på min improviserade torkanordning gjord av ett mopp-skaft och två stolar över en bit plats och lite tidningar. Hoppas inte katterna kommer på att den går att leka med.

Kampen fortsätter.

Svärtan på mina händer

Det var väl en lagom dramatisk rubrik, eller?

Notera den skarpa randen vid handleden...

Men inte helt osann. Jag har ÄNTLIGEN fått tag på en ny färgkastrull eftersom jag var dum nog att lämna kvar min gamla (älskling) i en flytt för länge sedan och aldrig har förlåtit mig själv för det. Nu har jag dock fått adoptera en ny i utbyte mot en svart-färgning av lite kläder.
Detta gick av stapeln idag, dock hade jag lagt av mig lite... Man ska ju inte stoppa ner händerna i färgbadet, inte ens en gång jättesnabbt, för då blir det så här. Och det här är efter många timmars skrubbande. (Ni skulle ha sett minen på ICA-kassörskan när jag köpte mjölk.) Jag har väl lärt mig min läxa den här gången också, och kommer förhoppningsvis ihåg att använda mina fula gula plasthandskar och träsleven i fortsättningen.... Man kanske inte kan lära gammla hundar att sitta, men man kan anlägga ett golv som går att spola av, eller hur det nu var.

Nu ska allt det där garnet som bara ligger och inte blir nåt vettigt, bli nåt vettigt, iallafall i en snyggare färg.

När jag ändå var hos Queen Ferret så passade jag på att ta en bild på ett par torgvantar jag gjorde för länge sen till henne, men aldrig la upp här. Det är ett ekologiskt garn med kamelull i, kommer inte ihåg vilket dock, men det verkar ju hålla formen än.

De här knapparna är så snygga!

Fint

Jag tycker verkligen att stickade delar som är sådär precis ny-utblockade är jättefina... Alldeles släta och sköra på nåt sätt. Det tog mig ett bra tag innan jag förstod varför jag skulle lägga ner tid på att blocka saker, men det är värt det alla gånger.

Världens finaste värdelösaste garn

För nåt år sen lite drygt fick jag typ värdens finaste garn av mina föräldrar som jag stickade ett par underbara sockor i eftersom det var tänkt att man skulle kunna göra så. Så här i efterhand undrar jag ju varför jag inte tänkte lite längre och använde min samlade kunskap av garner och det enkla faktat: garner som inte innehåller lite akryl/nylon/polyester håller inte som sockor om man tänkte använda dem utöver stillasittande i soffan. Speciellt inte om man envisas med att gå runt i stålhättekängor som ÄTER sockor. Speciellt inte om garnet är gjort av merinoull som är tunna små mjuka fina fibrer som är asmjuka och mysiga men inte så tåliga....

Fint var det men inte så länge. Jag höll kvar i dem länge i nån sorts sentimental "Nej, mina älskade sockor! Ni får inte döden dö...". Nu får det vara nog. Igår tog jag mig i kragen och klippte av skaften och repade upp dem, för det var väl ungefär de som gick att spara. Jag tror att de räcker till ett par pulsvärmare, kanske att jag får blanda upp det med nåt annat, men det kan ju vara ok.

Så får det vara, nu har jag fått mitt straff för min enkelspårighet. Äh, vi gör alla fel och jag kan bli lite irriterad över att de säljer garner som sockgarner när de uppenbarligen inte håller för fem öre även om jag gladeligen erkänner att mina sockor behöver vara gjorda av hårt virke för att klara sig någon längre tid (Järbo. Bra grejer.)

Nu hänger det iallafall två små härvor i duschen och torkar och det känns bra. Nya tag.

Får med fyra horn och mänskliga kokonger

Nu är jag tillbaka från min roadtrip, hemma med halmen (nä. ingen halm) och tillbaka till brottsplatsen. Jag ser att jag måste fixa lite med organen då en bild verkar ha fallit bort, men jag ska fixa det asap.
På festivalen hittade jag en massa konst av varierande grad, men mitt bland alltihop hittade jag på den här tjejen som med armarna höll på att virka in sig själv i en kokong av sån där plast man packar med. Undrar vad det kommer för fjärilar ur en sån....

Så länge får ni roa er med det här: Jag fick med mig två present-garn hem, som har fått flyga hit ändå från den lilla ön Isle of Man som ligger mellan Irland och England. Ullen på de här fåren går tydligen inte att färga, men de har en rätt mysig brun färg, så vad gör väl det? Ett aran- tjockt och ett tvåtrådigt tunnare fick jag, enligt utsago de sista affären hade.

Fåren i fråga är nåt alldeles extra, de heter Manx Loaghtan Sheeps, och har inte mindre än fyra horn! Yes, jag är lite kär...

Thehuvan

Det här är en av mina gamla bästisar som jag gjorde på en vävkurs för några år sen när uppgiften var att man skulle väva med otraditionella material.

Jag valde sådana där krulliga stålsvampar som man har för att göra rent saker som är riktigt bortom all räddning. De heter något speciellt som jag aldrig kommer ihåg eftersom när jag för första gången blev presenterad för en fick ett helt annat namn på den, men det får jag inte skriva för jag har kryssat i rutan om att den här bloggen inte ska innehålla "vuxet" innehåll. Men det har med kvinnliga björnars nedre anatomi att göra. Jag har aldrig förstått hur, men jag är inte expert på björnar och deras kroppsdelar så jag låter den diskussionen vara och konstaterar att det är mycket här i världen som heter något annat än det borde.

Det är en vanlig tuskaft med svart redgarn i varpen och i varannat inslag. I de andra inslagen är det ett tvåtrådigt grått ullgarn, och i jämna ränder har jag dragit ut och vävt in krull från "stålsvampen".

Sen har jag helt enkelt sytt ihop den med ett batikat bommullstyg som foder och vadd som mellanfoder, och satt på rosa-lila tofsar i diverse restgarner.

Det var väldigt kul att väva med och jag skulle verkligen vilja leka mer med det en dag. Just nu har jag till min stora sorg inte plats med en vävstol, men jag har börjat konspirera med en av mina grannar om att tvinga resten av huset att låta oss ha ett vävrum i ett av de mängder små skrymslen vi har i källaren. Det här kan bli storartat. Björnar, lås in era nedre delar!