Nytt nytt nytt

Glad Ozelote

Jag är ju numera med balkong. Mmmm, jag måste nog skriva det igen. Balkong. En stor fin solig sak där man kan sitta och titta, som har blivit invirad i hönsnät under mycket svärande och pustande så nu kan även katterna komma ut där. Den ena tycker att det är mer fantastiskt än den andra. Wiskey är såklart inte så glad över att behöve byta sitt rådjurs-paradis mot några kvadrat med betongunderlag men jag tror nog att han kommer att vänja sig bara han får gnälla av sig. Amelia tycker att hon har kommit till paradiset, eller iallafall the next best thing.

Och om man har en balkong så måste man ju såklart också ha en balkongstickning. Det förstår väl vem som helst. En stickning som inte är i ull för att den inte ska vara så varm, som kanske inte kräver hundra tusen charts och andra prylar och som går att lägga ifrån sig. (Och som går att tvätta om den skulle bli lite svettig.)
Jag rotade i den överfulla stashen och hittade ett konstigt svart bomulls- lingarn som heter Bali som jag nog har köpt på tradera en gång i tidernas begynnelse och som nu ska få bli en trekantssjal i enkelt utförande.

Balkongstickning. Och glass. Sjukt viktig.

När ni läser det här så har jag börjat på Universitetet igen. Det ska bli sjukt spännande. Nu ska jag gå och blocka ut Grace som äntligen är färdig på min sprillans nya pusselmatta som jag äntligen lyckades få tag på. Mina två icke-stickande vänner som var med tyckte inte att jag var riktigt klok när jag grabbade tag i en färg-glad skumgummi-barnleksak det första vi gjorde inne på Biltema. De har mycket att lära de små liven...

The Black Cardigan of Cozyness

SOM jag har längtat! Äntligen blev den klar. Inte riktigt som jag hade tänkt mig, men ibland får man inte det man vill ha och så blir det precis det man skulle ha ändå.
Så himla mysig! Dock gick nästan allt det svarta garnet åt, och det hade jag nog inte riktigt väntat mig. Men flätor drar ju mycket och jag har ju gjort en huva som får plats med ett mindre kungarike i sina gömmor så jag kanske ändå inte borde vara så förvånad. Fickor hoppade jag över, lite med motivationen att den är ganska tung nu och kommer att hänga ut sig en del, jag behöver inte utmana ödet och ge den mer framtyngd.
http://www.ravelry.com/patterns/library/19-cardigan

Knapparna blev supersnygga!

Huvan däremot lämnar en del övrigt att önska. Varför är det så svårt att göra en snygg huva?

And last but not least... jag tyckte att de här ungdomarna var för sköna. Det här har absolut inte alls med garn att göra på något sätt, men jag kan inte låta bli att posta det ändå.
http://www.buzzfeed.com/justinesharrock/gangnam-style-used-to-protest-widespread-grave-desecration-i

Moi

Det här blir ett lite annorlunda inlägg...

Såhär är det: min praktik på Nordiska museét tar slut sista januari och då behöver jag något annat att göra. Gärna ett jobb, men även en praktikplats är av intresse.
Det skulle kunna vara lite allt möjligt, ett måste är dock att det ligger i Stockholm då jag inte är så flyttbar just nu.  
Vill man veta mer om mig, eller vet någon som kanske vill får man gärna höra av sig så får man CV och lite mer info. Men jag kan avslöja att det finns både utbildning, arbetslivserfarenhet och referenser. Undrar man något är det självklart bara att fråga.
knitting.ozelote@gmail.com
Märk gärna mailet angående arbete eller praktik eller nåt sånt så att jag inte slänger det av misstag.

Nu tillbaka till garn-infernot.

Lita aldrig på en badrumsspegel

Såatte....

Efter ett antal missöden som inkluderade att jag skulle vara duktig och snäll och äntligen dammsuga ur fläkten på min stackars stackars laptop igår. Vilket jag inte har gjort på år och dar (aldrig) så den hade naturligtvis samlat på sig massor med damm och katthår vilket skulle kunna förklara varför den har låtit som att den har haft KOL på sistone... (hmmm...)
När jag satte dammsugaren mot fläkten hände iallafall följande: allt det ludd som har samlats i fläkten de senaste åren drogs loss, men inte ut och gjorde så att hela fläkten fastnade och inte snurrade alls. Ergo- datorn drabbas av plötslig spädbarnsdöd så fort jag vill att den ska göra något.
Nu har jag en modell som inte är gjord för att man ska kunna laga den själv, så att rengöra fläkten var en plågsam process på 5 timmars losstagande av skruvar och små små sladdar och annat. När vi väl hittade den gyllen graalen (fläkten) vilket det vid det här laget kändes som lyckades jag pilla ut en dammråtta av en storlek som skvallrar om att jag antagligen borde ha ID-märkt den och registrerat den hos Svenska Kennelklubben. Den fick dock sluta sina dagar i toaletten, jag kan bli lite hämndlysten ibland.
Vi pillade ihop allt, det är lite olycksbådande skruvar över, men allt verkar funka även om någon enstaka knapp på tangentbordet är lite trög.
Sensmoralen: Dammsug ur fläkten på regelbunden basis....

Jag fick till slut med mig Terra Linda-koftan till någon som kunde fotografera! Och fick inse att den inte alls sitter så illa. Den är väl lite stor, visst, men det är inte alls någon nationell katastrof som jag tyckte från början... Man ska inte lita på badrumsspeglar. Gör jag om den här modellen väljer jag nog ändå den mindre storleken, men jag gör inget åt den här koftan.

Garnet är upprepat från en annan kofta jag hittade snorbilligt på second hand-rea eller nåt sånt och blev kär i färgen på, nån ull/aqryl-blandning, och mönstret är http://www.ravelry.com/patterns/library/terra-linda-cardigan

Bugsy Beulah

Min fina fina Beulah är klar! Och när jag var på stickcafé på Nordiska Museét igår så tvingade jag en vän att ta lite bilder, så nu kan jag dela med mig av den också.

Det här mönstret kan jag verkligen rekommendera om någon blir sugen, jag trodde aldrig att den skulle passa, trots att jag gjorde ett prov (som visade sig stämma och så vidare) men delarna såg så små ut.... Men den sitter helt perfekt. (Den ska inte knäppas hela vägen ner enligt mönstret om någon undrar.)

Blev man just nu vansinnigt sugen så finns mönstret i Knitscene spring 2012 och heter Beulah cardi. Det finns på Ravelry, men man verkar inte kunna köpa det där.

Små flugor är det ju egentligen inte på den, men jag ville inte ha den broderade bård som skulle vara men ändå ha någonting som var lite personligt. Och jag har alltid velat ha en kofta med insekter på.

Stickcafeé var det också. Med garnbyte vilket är en fantastisk idé. Jag blev av med lite som jag hoppas hamnar i bra hem och blir uppskattat, och fick hem lite nytt som kan vara roligt att göra nåt med. Ytmässigt så tar det jag kom hem med mindre plats än det jag gick dit med vilket har ett visst värde i min bok nu. Jag är på en så kallad yarn-diet då mina lådor är fulla... ( woe me)

Mitt...

...och andras.

Jag har aldrig varit på Nordiskas cafeér tidigare men kan varmt rekommendera dem. Mycket folk, men alla är glada. Nya vänner och gamla vänner. Och garn. Överallt.

En liten hemlis...

Här ska jag vara på dagarna numera:

Nordiska. Jupp. :)

Det är inte så förebådande som det ser ut på bilden, jag bara tyckte att det blev fint så.

Jag var på en smygvisit idag för att bekanta mig lite med utställningarna och så innan jag börjar på riktigt.
Det första jag hittade när jag kom in, i den första utställningen jag gick in på var- mig själv.

från Inger Degerfälts "Att virka"

Det kändes lite fint.

Filigreen but white and grey

Min Filigreen är färdig. Den där som jag inte skulle göra, typ, men som blev av ändå och som var så vansinningt tråkig på slutet som alla spetsstickade sjalar som stickas med den smala ändan först så att man bara ökar och ökar. Den där i Alpaca-garnet som bubblar och inte ser ut som att det ska bli nåt alls vettigt men som jag vet av erfarenhet blir ursnyggt om man bara blöter ordentligt och blockar.

Men den är klar. Heja mig. Just nu känns det lite extra symboliskt att göra klart saker, jag har ett behov av att få klart gammalt för att kunna börja om nya roliga saker vid en hemlig specifik punkt snart...

Det tog tre nystan Drops Alpaca, två ljusgrå och ett vitt, och mönstret finns i sommarnummret 2012 av knitscene. Inte alls svårt om man har lite stickvana, rekommenderas!

Oj, upp och ner...

Så var det lite mindre garn i mina lådor, fast en sjal till som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Jag börjar se ett mönster.... ( haha)

Very green bolero from the past

När jag ändå är i farten slänger jag in en bolero jag gjorde för några år sen, men kanske inte har använt så mycket som jag önskar och nu passade på att passera vidare till M.
Den är gjord i ett urmysigt merinogarn som jag inte kommer ihåg vad det heter och kommer från ett mönster ur den fantastiska tidningen knit.1 som inte verkar gå att få tag på längre. (till min stora sorg...) Nummret var summer 2007 och modellen Moss stitch bolero (no 5) som är ett urbra mönster om någon har tidningen och blir sugen...
Jag kanske gör mig en till en annan gång, fast med långa ärmar. 3/4 är så fint, men jag är en notorisk frysare av handleder och behöver nåt som går ner hela vägen.

Min egen nemesis

För jättelänge sen sa jag ja till att sticka en kofta till M. Det borde ju inte ha varit nåt problem, jag stickar ju massor med koftor, inga problem. Men av någon anledning kom den här koftan och jag aldrig överens. Den har blivit liggandes i det eviga UFO- landet i ett år för att plockas fram från och till, fipplas lite med och sen slängas i väggen i vredesmod för att sedan förpassas ned i skäms-korgen igen. Nu har jag dock fått stränga förhållningsorder om att försöka avsluta projekt istället för att ha dem liggandes och gav mig på KOFTAN en sista gång.

Och den blev klar.

Det ska bara i knappar, men det får hon välja själv, det blir 5 st i en liten rad längst upp. Det är lite rynk i halsringningen och i axlarna. Ärmarna är puffiga och jag fick virka ihop kanterna nedtill för att de inte skulle ramla ner över händerna.
Färgen är mycket mer marinblå än vad som syns på bilderna, men jag ville ha lite foton och på grund av att vi bor i olika städer och inte syns så ofta så fick jag ta foton med det hon hade på sig, vilket var en mycket blåare klänning som "störde" ut färgen i koftan lite. Jag ska försöka ta andra bilder när knapparna sitter i.
Garnet är Drops Alpaca, och mönstert är en egen hijack på nåt jag hittade på nätet. Så att säga.

Jag kan vara tvungen att ta en detour i mitt korståg mot mina UFOn för det här: http://ulliganens.blogspot.se/2012/08/alla-kan-sticka-balaclava.html
Jag har ett grönt garn som har legat ett tag och som skulle passa strålande som en balaklava... 

Ett cerice-rosa UFO har landat

Jag trodde aldrig att det skulle det, om jag ska vara ärlig, men ett par dagars krasslighet kan göra under för UFO-statistisken.

Den rosa linne-cowlen som har dykt upp tidigare är klar! ( Wooop! Woop!) Jag misstänker i och ju för sig att det här kommer att vara en spännande cowl att ha, linne brukar ju bli så snyggt när man har använt det ett tag så det ska bli intressat att se hur den här tar sig. Men arbetet är klart. Nystanet är slut. Dock får vi väl se om den kanske åker ner i en färg-gryta om jag kommer åt en, rosa och jag går vanligtvis inte riktigt överens....

Om man tyckte mönstret var tjusigt så finns det i den här tidningen, tillsammans med en massa andra löv-mönster. Av nån anledning- trots de enorma mängder gratis mönster som florerar på nätet och min smått krassa ekonomi så kan jag inte sluta köpa sticktidningar. Nån guilty pleasure får man väl ha, och de kommer inte ut med så många nummer per år. Jag är kräsen också. Det ska inte vara vad som helst, det mesta är faktiskt bara bortkastade pengar. Just den här publikationen är ett kap dock, om nån blir sugen. Jag har ett par nummer, och alla har gemensamt att ha bra grundmodeller med lite annorlunda take. Alltså inte askonstiga hyperblommiga o-bärbara plagg i 117 färger, utan saker som är snygga, stilrena och superenkla att bygga vidare på om (när) man vill det (spana in tröjan på omslaget! Hur mycket går det inte att göra av en sån?! Jag är grymt sugen...) . Jag älskar sånt.

Och nu då? Tja... nästa UFO kanske? Eller nåt helt annat?

kvällssudderier.

Det börjar bli sent, men jag har varit lite lätt manisk-hyper hela dagen, hög på kreativitet så det är rätt ok. Jag borde väl snart gå och lägga mig, men det är snart inte nu. Sitter och letar efter ett bra mönster att sticka av ett illgrönt garn jag fyndade ur en sån där fantastisk korg, stickor ca 5- 6, 75% bom och resten aqryl, otroligt stretchigt. (Rowans Calmer. )
Först tänkte jag nåt blommigt mönster, men nu när jag har stickat en liten provlapp med ett sånt, så tror jag mer på nåt prickigt eller mer abstrakt, stilistiskt. Den som lever får se.

Resten av manin tidigare idag ledde till absurdt mycket soppa ( varför gör jag alltid bizarra mängder mat? Det är som att jag tror att jag har en inre 17-barnsmamma som bara inte greppar att jag lever med en pyttekyl och ett ynka frysfack.... Jag är totalt inkompetent att göra en portion mat, det går bara inte...) och en påbörjad sydd typ tunika. Börjar lära mig det här med att allt inte måste vara färdigt nununu.
Nä. Men tänk om man faktiskt skulle gå och lägga sig i tid. En revolutionerande tanke.

Mössan (a.k.a the new shit)

Så, äntligen en bild på Mössan (tm). Om intresse finns, kan jag skriva ett mönster. Den är underbar, och vi älskar varandra innerligt. Jag funderar på att handtvätta den lite dock för att få lite form på den, men det kan få komma naturligt också.

I eftermiddag ska jag och Ferret iväg och utbyta kärlek till monsterrutor på Sollentuna bibliotek med andra likasinnade.