En liten lagom stickpåse...

... fick fantastiska M i present efter att ha önskat sig en som inte var så stor. Jag mätte ut den mot strumstickor plus några cm på bredden, och siktade på att man skulle kunna klämma ner typ ett eller två nystan. I ovankanten finns det tryckknappar så att man kan stänga den lite, jag valde bort blixtlås eftersom det har en förmåga att fastna i garn. Och så har den ett handtag med ett sammetsband på.
Tyget är från Panduro, om man som jag blev lite kär.

Det kan nog bli så att jag måste sy en åt mig också, modellen var inte så dum....

Polydakyli

En väska jag gjorde förra våren åt min vän och medkonspiratör pianisten. Jag älskar att blanda skrämmande och sött, blandningen blir obehaglig och kryper under skinnet. Kombinationen med den trygga bruna manchestern och kasse-formen stör, den hör inte hemma och sånt gillar jag också- saker som inte hör hemma riktigt men ändå passar in. Sådana där papper man kan skriva ut bilder på och sedan stryka över på tyg är helt fantastiska och den som kom på dem borde få nåt pris av nåt slag.

Vad man gör av ett helt hopplöst garn

Det här är det kvarvarande ett och ett halva nystanet Bamboo soft från Rowan som blev över efter ett tröj-stickarprojekt som borde ha ... Jag vet att jag stickade om tröjan säkert fem gången, och prövade den på en lång rad folk med olika kroppsform utan att hitta någon den såg bra ut på. Till slut gav jag upp och gav den till loppis i hopp om en vänlig själ med mer kärlek än känsla för form. Ett helt hopplöst garn, jag tror att det har försvunnit, men det är verkligen inget jag rekommenderar, det är ett sånt där garn där ärmarna bara blir längre och längre och längre....
Det tog rätt lång tid att hitta på nåt att göra med de sista garnsnuttarna, men jag har svårt att slänga garn... Får dock säga att jag tycker att det här blev väldigt fint. Jag tänker sy det på en starkt färgad bakgrund, kanske cerise eller svart eller någon annan fin färg och göra en väska. De två lösa blommorna ska få sitta på en egen sida.  

Wanted

Jag vill ha en ny rolig stickning. Min tråkstickning är tråkig.... Den duger alldeles utmärkt till att ha på bussen /tåget på vägen till jobbet, men så roligt är det ju inte med mer eller mindre raka stycken i slätstickning. Det är inte ens melerat garn....

På bilden är en nunotovad (Världens roligaste teknik! Ni måste testa! Man tovar ihop ull och tunna tyger. Så mönstret på väskan satt i tyget.) väska som en vän fick på sin textilkonstnärliga examen där jag kände att hon gott kunde få nåt som nån annan hade gjort för en gångs skull. Annars blir det lätt så att man alltid blir den som gör till folk men aldrig får nåt gjort för att folk antingen tänker att man kan själv eller för att de faktiskt inte kan. (Det är ok!)
Ull är ganska faschinerande. Man kan få så fantastiska saker ur det genom att totalt misshandla det. Jag har tovat genom att stå och med all kraft drämma vad jag nu tovade i bordet många gånger och fått ett tunnt och fint resultat. Generellt sett gillar jag tekniker som innefattar våld.

Och när vi ändå är på ämnet har jag gjort precis tvärt om med mitt relativt ull-liknande hår idag. På grund av en viss sönderblondering är det inte så samarbetsvilligt, men har daltats med lite och ser nu ut som hår igen och inte någon sorts tovad tupé.