Hårdblockning, tråkkofta och augusttomte

Äntligen klar! Det är ett monster av oanade proportioner... Jag hade faktiskt inte trott att den var så stor. Det kan vara svårt att avgöra storleken på en sjal när man stickar från mitten och utåt eftersom den hela tiden är ihopknövlad. Och den här är rejäl.
Vi kommer att vara bästa vänner i höst, sjalen och jag. Men först måste den blockas- jättehårt.

Jag gick direkt på nästa projekt, en 30-talskofta med bara ärmarna kvar. En och en halv ärm kvar om man ska vara petig och jag tänker nog det för det sniglar verkligen fram. Det ser ganska ojämt ut nu, men det kommer att fixa sig efter lite blockning.

Storstäda har jag också gjort. Det har visat sig att Grodmannen (min Combo) tydligen har nån släkttradition av att inneha minst hundratusen tomtar runt juletid. Detta leder till att man sen hittar tomtar resten av året eftersom det kan ta ett tag att jaga rätt på alla. Jag hittade en nu vid städningen och fångade den i en kaffekokare, för säkerhets skull...

The End in NeverEnd

Den har inget fancy namn, utan heter kort och gott #22 lace shawl. Inga krusiduller.

Jag trodde aldrig att det skulle ta slut... Den evighetslånga spetskanten på sjalen som aldrig tar slut.
Men det gjorde det, och nu är den färdig. Tack vare värmeböljan blockades den på rekordtid också. Nu har den åkt i presentlådan, där den ligger och väntar på sin äkta kärlek.

Det jag gillar mest med projektfunktionen på Ravelry är att det känns som att jag "prickar av", när jag gör saker. Listor tilltalar mig rent generellt sett, och det här ger mig en illusion om att min stickande är väldigt mycket mer organiserat än vad det är.

Oj, nu får jag ju göra nåt nytt... ja, jävlar....

Monogamstickning (typ)

Jag vet att jag har varit supertråkig ett tag, men det beror delvis på att mitt liv har varit och är ganska mycket såhär just nu:

Det är nu mina tetris-kunskaper kommer att sättas på prov...

Något annat det beror på är att jag har varit förvånansvärt monogam i min stickning. Så monogam att det har förvånat till och med mig. Jag brukar ha minst fyra projekt på gång samtidigt, i olika stadier och ständigt försöka övertala mig själv att starta nya. Nu har jag haft två. Som båda har varit i stadier av ändlös slätstickning. Och det har varit helt ok. Jag har lite försökt, mest av gammal vana att känna efter om jag inte är sugen på att smyga in nåt annat mellan varven, men jag har verkligen inte varit det. (Kanske borde gå till doktorn)
Så... ja.. Det är inte så spännande tyvärr.. Grace går framåt, snart är det bara kanten kvar av livdelen. Till min stora förvåning upptäckte jag att det i min brokiga samling inte fanns några strumpstickor i stl 3,5 så det får jag skaffa. Det var väl på tiden i så fall.

Mjuk, mjukare, mjukast

Och Holden Shawlette går också framåt. Snart får jag starta med spetsmönstret där, så jag kommer väl ur min slätstickningskoma då... Och kanske blir lite mindre monogam. Vem vet.

En diva som vill vara med på bild.

Den ultimata resestickningen kommer ju snart att bli en issue- vad ska jag ha med mig när jag flyttar? Allt annat ska ju packas ner, men något- lämpligt- måste vara nära till hands. Förslag mottages tacksamt...

Tre onsdags-saker

Står stadigt på marken men måste gullas med ibland ändå

Ballerinakex (måste delas innan man äter dem)

Det eviga stickandet av luvan/huvan på den svarta koftan. Jag blir alltid förvånad över hur lång tid det tar att sticka en luva/huva. Eftersom mönstret inte är anpassat efter att ha en huva/luva så är jag inte hundra på att det blir helt bra, men det är svårt att säga innan jag har stickat klart huvan/luvan. Man måste våga leva(sticka) lite "on the wild side" ibland...

Det har tillkommit en valp i vänskapskretsen (Judit). Den är drygt en vecka och har yttepyttesmå tassar som är så yttepyttesmå att jag inte fattar hur den ska kunna stå på dem. Den kan ju inte det nu förstås, den är för liten för att göra nåt annat än att kravla runt- men ändå. Jag har bara sett den på bild än så länge och kommer inte att få sticka nåt åt den eftersom den är av modellen "anpassad för svensk vinter". Varför är man(jag) så faschinerad av små djur?

Produktiv Ozelote

Ibland är det mycket tragglande och ibland blir allt färdigt på en gång. Som idag.
Kofta OCH Array-cowlen på samma dag, och det är inte ens som om att jag inte har gjort nåt annat...

Jag hade en stor mängd udda svarta knappar liggandes och tänkte att det gärna kunde få vara lite färre udda svarta knappar. Så koftan fick bli en udda-knappar-kofta.
Koft-helbild blir det när jag lyckas ragga upp någon att trycka på knappen medans jag posar.

Den är ganska fin på insidan också.

Och min varma fina cowl! Nu är det ganska sent och jag borde väl ha gått och lagt mig istället för att sticka klart och fäst trådar (och skriva inlägg) men jag har såååå svåååårt att sluta när det bara är pyttelite kvar (det är väl också något man skulle kunna jobba på antar jag. mindfullness. miiiindfuuullneeeesss.....). Och jag kommer ju att vara varm och fab imorgon, om än kanske lite trött.
Och NÖJD och BELÅTEN. Och fab.

http://www.ravelry.com/patterns/library/array-2
Det här var ett ganska lätt mönster som går att göra i många olika garner. Man måste nog inte vara superavancerad för att fixa det här. Dock är det inget jag rekommenderar till folk med kort tålamod, för det går ganska långsamt...
Väldigt gosig kvalitet i slutändan, tjock och mysig.

Nu. Horisontalläge. Godnatt.

Shorts till en prima ballerina (och kaka!)

Shorts är kanske inte vad man i första hand tänker att en ballerina behöver, men tydligen blir de lätt kalla mellan träningarna speciellt då i lederna som är ganska ömtåliga. En väns dotter är en väldigt duktig dansare och för lääääängeeee sen blev jag ombedd att sticka två par shorts till henne. Det ena paret är sedan länge avklarat och ivägskickat, men det andra har blivit liggande. Kanske mest för att jag inte blev så nöjd med det första.
Men i mitt quest att röja upp i UFO- menageriet som är min stickkorg ( och skäms- låda) så tog jag mig modigt an även de här till sist och nu är de faktiskt klara. Och jag är väl rätt nöjd med dem till sist.

Jag använde ett grundmönster ur knit.1, no spring/summer 2009, modell "knitted drawstring shorts". Dock har jag modifierat dem en del, gjort en annorlunda ribbstickning, lagt till flätorna och gjort benen lite längre.

Garnet är Novitas Helen, ett aqrylgarn. Inte något jag normal skulle välja, men dessa shorts ska kunna slängas in i maskinen i princip varje dag så jag förstår att de var skeptiska till ull.

Om någon får tidningen Buffé från Ica så var det i senaste numret med en rätt skum kaka med bland annat potatis, kikärter och mandelmjöl i receptet. Men inga mjölkprodukter, och inget mjöl. Jag och min granne blev nyfikna och slängde ihop den för att testa. Slängde ihop är väl iofs en grov överdrift, den var ganska omständig, inte svår alls, bara väldigt många moment (mandelmjöl har man ju kanske inte till exempel liggandes bara sådär). Det var gott. Riktigt gott. Smakade väldigt mycket som ostkaka, vilket är lite skumt eftersom de inte alls har samma ingredienser.

Vi satt på hennes balkong med varsin GT, kaka och jagade getingar med en tidning. Det var en fin dag.

Wanted

Jag vill ha en ny rolig stickning. Min tråkstickning är tråkig.... Den duger alldeles utmärkt till att ha på bussen /tåget på vägen till jobbet, men så roligt är det ju inte med mer eller mindre raka stycken i slätstickning. Det är inte ens melerat garn....

På bilden är en nunotovad (Världens roligaste teknik! Ni måste testa! Man tovar ihop ull och tunna tyger. Så mönstret på väskan satt i tyget.) väska som en vän fick på sin textilkonstnärliga examen där jag kände att hon gott kunde få nåt som nån annan hade gjort för en gångs skull. Annars blir det lätt så att man alltid blir den som gör till folk men aldrig får nåt gjort för att folk antingen tänker att man kan själv eller för att de faktiskt inte kan. (Det är ok!)
Ull är ganska faschinerande. Man kan få så fantastiska saker ur det genom att totalt misshandla det. Jag har tovat genom att stå och med all kraft drämma vad jag nu tovade i bordet många gånger och fått ett tunnt och fint resultat. Generellt sett gillar jag tekniker som innefattar våld.

Och när vi ändå är på ämnet har jag gjort precis tvärt om med mitt relativt ull-liknande hår idag. På grund av en viss sönderblondering är det inte så samarbetsvilligt, men har daltats med lite och ser nu ut som hår igen och inte någon sorts tovad tupé.