UFO- sanering

När jag ändå håller på så kan jag ju lika gärna ta riktigt gamla UFO:n också, eller hur? Alltså, såna där som har legat "bortglömda" i en plastkasse i runda slängar 7 år eller nåt. Bara för att ska det vara så ska det vara.

Efter att ha stickat rätt hårt och intensivt på den där randiga sjalen som jag nu har sjukt höga förväntningar på så började mina händer tycka att jag kanske kunde göra nåt annat en liten stund. Då rotade jag fram det här! Jag misstänker att jag planerade att det skulle bli tre kuddar. Eller nåt liknande. Det finns en massa små lappar, och lite suddiga skisser. Några av de små lapparna är broderade på, lingarn på ylletyg och det skulle ju vara tråkigt att bara låta det ligga.
Så nu syr jag ihop iallafall de broderade lapparna till... nåt. Vi får väl se.

 Jag hann iallafall sy ihop några lappar med skarvsöm mellan tentapluggeriet. Ett steg framåt.

Åt rätt håll. Kanske.

Åsså tar vi nästa...
Den där restgarnssjalen jag började på när jag var sjuk för att jag inte orkade med nåt mer avancerat just då. Från början tänkte jag nog att den skulle hamna i presentlådan men ju mer jag stickar på den inser jag att jag gillar den sjukt mycket och kommer att ha väldigt svårt att släppa den ifrån mig.
Intressant hur vissa projekt kan vara sådär, från början är de väl inget speciellt men ju mer man håller på med dem destå mer exalterad blir man. Andra är tvärtom, man kan nästan inte vänta innan man är klar och sen när man verkligen är det blir man typ lite besviken och vill aldrig se det igen.

BAM!

Det första UFO:t är avklarat. Det var i och ju för sig jättelite kvar på det så det var enkelt och snabbt gjort men ändå. Det känns bra och det är känslan som räknas. Har jag hört från säkra källor...

Första UFO:t var iallafall ett par X-stitch Knit Mitts i vitt och grönblått restgarn från Fabelnystan.  Tyvärr går det nog inte lika snabbt med nästa UFO, för nu ligger en låg rad projekt som bara har lite grann gjort på sig.
Jag får väl ta ett ordentligt tag i den berömda kragen och ett ännu ordentligare tag i stickorna. Hepp hepp.

Vilse i Area 51

Min gamle vän!

Jag åkte på en alldeles för kort snabbsväng till Dalarna och tillbaka. Det var fantastiskt på alla sätt och vis, och jag vill som vanligt aldrig att det ska ta slut. Som bonus lyckades jag få med mig min stickpåse tillbaka hem igen som har varit strandad där sedan evigheter tillbaka. Ett mycket kärt återseende, speciellt som att en av mina favorit-rundstickor låg i den.
Det enda problemet med det är att den var full med halvfärdiga projekt, och tillsammans med de jag redan hade hemma samt det som jag naturligtvis (av någon anledning) kände att jag var tvungen att starta på den minimala tågresan dit (Blackrose socks från Knitty ) så har jag rätt många grejer på g.
Såhär väl hemma igen har jag insett att det är väldigt många.... Jag är lite vilse på UFO- parkeringen så att säga.

Ring Mulder och Scully!

Det är bara att börja beta av och hoppas att det inte dyker upp något starkt ljussken från ovan som suger upp mig för medicinska experiment...

Shorts till en prima ballerina (och kaka!)

Shorts är kanske inte vad man i första hand tänker att en ballerina behöver, men tydligen blir de lätt kalla mellan träningarna speciellt då i lederna som är ganska ömtåliga. En väns dotter är en väldigt duktig dansare och för lääääängeeee sen blev jag ombedd att sticka två par shorts till henne. Det ena paret är sedan länge avklarat och ivägskickat, men det andra har blivit liggande. Kanske mest för att jag inte blev så nöjd med det första.
Men i mitt quest att röja upp i UFO- menageriet som är min stickkorg ( och skäms- låda) så tog jag mig modigt an även de här till sist och nu är de faktiskt klara. Och jag är väl rätt nöjd med dem till sist.

Jag använde ett grundmönster ur knit.1, no spring/summer 2009, modell "knitted drawstring shorts". Dock har jag modifierat dem en del, gjort en annorlunda ribbstickning, lagt till flätorna och gjort benen lite längre.

Garnet är Novitas Helen, ett aqrylgarn. Inte något jag normal skulle välja, men dessa shorts ska kunna slängas in i maskinen i princip varje dag så jag förstår att de var skeptiska till ull.

Om någon får tidningen Buffé från Ica så var det i senaste numret med en rätt skum kaka med bland annat potatis, kikärter och mandelmjöl i receptet. Men inga mjölkprodukter, och inget mjöl. Jag och min granne blev nyfikna och slängde ihop den för att testa. Slängde ihop är väl iofs en grov överdrift, den var ganska omständig, inte svår alls, bara väldigt många moment (mandelmjöl har man ju kanske inte till exempel liggandes bara sådär). Det var gott. Riktigt gott. Smakade väldigt mycket som ostkaka, vilket är lite skumt eftersom de inte alls har samma ingredienser.

Vi satt på hennes balkong med varsin GT, kaka och jagade getingar med en tidning. Det var en fin dag.

Min egen nemesis

För jättelänge sen sa jag ja till att sticka en kofta till M. Det borde ju inte ha varit nåt problem, jag stickar ju massor med koftor, inga problem. Men av någon anledning kom den här koftan och jag aldrig överens. Den har blivit liggandes i det eviga UFO- landet i ett år för att plockas fram från och till, fipplas lite med och sen slängas i väggen i vredesmod för att sedan förpassas ned i skäms-korgen igen. Nu har jag dock fått stränga förhållningsorder om att försöka avsluta projekt istället för att ha dem liggandes och gav mig på KOFTAN en sista gång.

Och den blev klar.

Det ska bara i knappar, men det får hon välja själv, det blir 5 st i en liten rad längst upp. Det är lite rynk i halsringningen och i axlarna. Ärmarna är puffiga och jag fick virka ihop kanterna nedtill för att de inte skulle ramla ner över händerna.
Färgen är mycket mer marinblå än vad som syns på bilderna, men jag ville ha lite foton och på grund av att vi bor i olika städer och inte syns så ofta så fick jag ta foton med det hon hade på sig, vilket var en mycket blåare klänning som "störde" ut färgen i koftan lite. Jag ska försöka ta andra bilder när knapparna sitter i.
Garnet är Drops Alpaca, och mönstert är en egen hijack på nåt jag hittade på nätet. Så att säga.

Jag kan vara tvungen att ta en detour i mitt korståg mot mina UFOn för det här: http://ulliganens.blogspot.se/2012/08/alla-kan-sticka-balaclava.html
Jag har ett grönt garn som har legat ett tag och som skulle passa strålande som en balaklava... 

Helgdistraktioner

UFO:na i lådan krymper i antal, men vissa tar längre tid än andra. Och så hjälper det ju inte att jag blir distraherad hela helgen....

Ett cerice-rosa UFO har landat

Jag trodde aldrig att det skulle det, om jag ska vara ärlig, men ett par dagars krasslighet kan göra under för UFO-statistisken.

Den rosa linne-cowlen som har dykt upp tidigare är klar! ( Wooop! Woop!) Jag misstänker i och ju för sig att det här kommer att vara en spännande cowl att ha, linne brukar ju bli så snyggt när man har använt det ett tag så det ska bli intressat att se hur den här tar sig. Men arbetet är klart. Nystanet är slut. Dock får vi väl se om den kanske åker ner i en färg-gryta om jag kommer åt en, rosa och jag går vanligtvis inte riktigt överens....

Om man tyckte mönstret var tjusigt så finns det i den här tidningen, tillsammans med en massa andra löv-mönster. Av nån anledning- trots de enorma mängder gratis mönster som florerar på nätet och min smått krassa ekonomi så kan jag inte sluta köpa sticktidningar. Nån guilty pleasure får man väl ha, och de kommer inte ut med så många nummer per år. Jag är kräsen också. Det ska inte vara vad som helst, det mesta är faktiskt bara bortkastade pengar. Just den här publikationen är ett kap dock, om nån blir sugen. Jag har ett par nummer, och alla har gemensamt att ha bra grundmodeller med lite annorlunda take. Alltså inte askonstiga hyperblommiga o-bärbara plagg i 117 färger, utan saker som är snygga, stilrena och superenkla att bygga vidare på om (när) man vill det (spana in tröjan på omslaget! Hur mycket går det inte att göra av en sån?! Jag är grymt sugen...) . Jag älskar sånt.

Och nu då? Tja... nästa UFO kanske? Eller nåt helt annat?

Fågelgalla/ festivalstickning

Njaej.
Men pulsvärmare i garnet som blev över från tillverkningen av gallblåsan. Plus lite gråa rester. Och en liten fågel i korsstygn. Stickade när jag var på festival och till slut broderade.

Ibland så dödar jag UFO:n

Jag blev så jäkla sugen på en cowl i ett nystan lingarn jag har haft liggande ett tag, en lagom stor, lite snyggt draperad, spets-mönstrad... Det går ju att ordna, men jag hade väl kanske lite väl många stickningar som låg och drällde. Det blir ju lätt så, man börjar på nåt som verkar askul, håller på ett tag och sen kommer man på nåt annat som också är askul... Efter ett tag så blir det många mitt-i-projekt.
Då får man döda. Jag har bestämt det. Jag är ingen sån där som tycker att bara för att man har börjat på nåt så måste man till varje pris avsluta det om man så ska ligga flämtande och blodig på marken. Funkar det inte längre- repa upp, kassera, ge bort det till nån som vill ha! Och gör nåt roligare. Det är bra att göra färdigt också, annars kan det bli lite lätt tröstlöst, men man måste välja sina strider.

Just nu slåss jag med det här:

Vi kan väl låtsas att man inte ser katthåren på den här, deal? A ville gosa samtidigt som jag knäppte kort, så jag fick lyfta ner henne hela tiden....

Ugglor, den tappade lusten och 3000 besökare!

Åååååååhhhhhh jag vill ha ett roligt projekt..... Eller, det har jag, två stycken(om man lite snyggt ignorerar alla mina UFO-lådor), men jag är nog lite less på dem, båda är på mitt-i stadiet och ganska stora och jag är lite rastlös men fast besluten att inte börja med nåt annat innan det ena är klart eftersom det är ett sånt där som vore bra om det blev klart så fort som möjligt. Bleh...

Och jag har passerat 3000 besök! Det är värt lite ugglor på en bädd av katt. Tack, fina läsare, sen jag installerade en räknare har jag insett att det faktiskt är någon som läser detta. Det var en väldigt intressant insikt kan jag tala om... Ni får gärna skriva nåt i gästboken och säga hej, det vore kul att se vilka ni är.... Och åsikter och önskningar mottages såklart.

Och en extra eloge till alla som trotsade kylan och var ute och protesterade mot ACTA i helgen. Jag blir rädd av det som diskutteras, jag blir rädd av att folk ens kan föreslå att något sådant ska tillåtas. Om du nu tror att jag pratar om tandkräm, så är det dags att läsa på lite. Det är inte svårt, men det är viktigt.

Ta ta for now, sweet pies