Åt rätt håll. Kanske.

Åsså tar vi nästa...
Den där restgarnssjalen jag började på när jag var sjuk för att jag inte orkade med nåt mer avancerat just då. Från början tänkte jag nog att den skulle hamna i presentlådan men ju mer jag stickar på den inser jag att jag gillar den sjukt mycket och kommer att ha väldigt svårt att släppa den ifrån mig.
Intressant hur vissa projekt kan vara sådär, från början är de väl inget speciellt men ju mer man håller på med dem destå mer exalterad blir man. Andra är tvärtom, man kan nästan inte vänta innan man är klar och sen när man verkligen är det blir man typ lite besviken och vill aldrig se det igen.

BAM!

Det första UFO:t är avklarat. Det var i och ju för sig jättelite kvar på det så det var enkelt och snabbt gjort men ändå. Det känns bra och det är känslan som räknas. Har jag hört från säkra källor...

Första UFO:t var iallafall ett par X-stitch Knit Mitts i vitt och grönblått restgarn från Fabelnystan.  Tyvärr går det nog inte lika snabbt med nästa UFO, för nu ligger en låg rad projekt som bara har lite grann gjort på sig.
Jag får väl ta ett ordentligt tag i den berömda kragen och ett ännu ordentligare tag i stickorna. Hepp hepp.

Skapa stickat utan att sticka

Obs! På riktigt, ej ritad i datorn.

Ursäkta tystnaden, jag hade inte så mycket att skriva om och sen blev jag sjuk. Nu är jag nästan frisk förutom att jag hostar så att jag väcker mig själv. Det går säkert över eller så kommer mina lungor upp, undrar vilket som händer först?
Jag har stickat lite på en restgarnssjuksjal, det är ungefär allt jag har orkat.

Jag hittade en länk idag om hur man skapar stickat i 4D, alltså sånt som man använder till film och reklma och mycket annat. Det här är något som har faschinerat mig länge, att de som gör det här jättejobbet till och med lägger ner tid på textila tekniker. Vilket de såklart BÖR göra; allt blir så mycket mer levande och detaljrikt, men det kanske inte är lika självklart för alla som för mig och antagligen dig.
Första gången jag insåg att de (de mystiska människorna som håller på med sånt här) faktiskt bryr som om textil var när jag såg Shrek för en massa år sedan och insåg att en brun mantel var vävt en klar och tydlig kypert. Sen dess har det nästan blivit en sport att hitta olika tekniker i animerade filmer och på bilder. Jag såg Despicable Me för ett tag sen och såg en hel del stickade föremål. Tjusigt värre.
Ta er tiden att titta på filmen, det är ganska häftigt. Först fattar man inte så mycket alls, och helt plötsligt framträder en stickad yta! Och bit för bit så dyker den upp allt mer tydligt. Jag är helt såld. Man behöver inte förstå vad presentatören pratar om eller gör för att uppskatta det faktum att det går!

En pytteliten katt

Balkongkatt!

För några dagar sen kom det ett jättefint vykort via snigelposten från en av mina gammla grannar. Hon har också en katt, som heter Sony som var tvungen att stå ut med att Wiskey hade lite vaga koncept om "mitt" och "ditt", iallafall vad det gällde revir och mattar. Vi mattar ägnade en del tid åt att skratta tillsammans åt de små djuren och deras sociala spel, och med att lägga små lappar i varandras brevlådor när de hade slagits så att den andra skulle veta om det.
Jag blev väldigt glad, sådär som man blir när man får oväntade fina saker på posten och bestämde mig genast att jag måste skicka nåt tillbaka. Av ganska förklarliga skäl så kändes en liten katt helt rätt.
Den är stickad ungefär som Rebecka Dangers Bunny Nuggets . Fast med korta spetsiga öron och en i-cordsvans av tre upplockade maskor i kattrumpan.
Hoppas grannen blir glad. Men det tror jag nog.

Kattrumpa

 

Platta råttor

Råttfärgat?

Jag har hittat min nya MustDoNoMatterWhat! Flat Rat heter det, så sjukt söta. Platta råttor som man kan ha som bokmärken eller bara ha... Just då och där när jag såg dem så bestämde jag att jag kommer att behöva en himla massa bokmärken när jag ska läsa i höst och att en egen liten platt stapelbar rått-hög är precis saknar i mitt liv. Ser ut att kunna vara ett bra restgarnsprojekt och en kul gå-borts-present ovanpå alltihop om jag inte hade er uppmärksamhet vid "stickad platt råtta"...

Årets första utestickning! Och en hemlis blir avslöjad...

Bevis.

Jag har stickat utomhus! Tre hela varv...
Nu är det ju ganska många maskor på ett varv för tillfället i stickningen som fick följa med ut i solen men det kändes kanske lite futtigt. Å andra sidan är vårförkylningar inte kul, jag hittade inte riktigt lä och hoppas kunna spendera mer tid ute i solen med garn och stickor framöver och då helst utan hosta och en rinnande näsa.
Restgarnfilten jag virkade förra året i hopp om att någon gång bo i en lägenhet med balkong kom också med ut och var inte alls dum. Eftersom den är riktigt tjock så är en ett bra hinder mot otäcka infektioner och kalla rumpor. 

En lägenhet med balkong är inte så långt borta föresten. Om lite mindre än två månader packar jag ihop katter, garn och tygsnuttar och beger mig från Hufvudstaden tillbaka till Uppsala där jag bodde innan bloggandet. Där ska jag fortsätta plugga vilket jag gjorde en gång i världen innan jag fick för mig att jag skulle göra annat ett tag. Och där kommer jag att bo en eminent lägenhet med en gammal vän som hyresvärd, en groda som combo, och både balkong och badkar!
Bloggandet fortsätter naturligtvis, men det kanske blir lite hackigt just runt flyttandet.

Det ska bli väldigt kul, iallafall.

Restgarnsblommor och broderigarnsorganiserande

Den här blev klar för ett tag sen, men jag har inte kommit mig för att skriva om den. Det är en liten rundel/blomma/snöflinga som jag har virkat i olika garner. Jag virkade en, och så virkade jag en till och satte fast det i den förra och fortsatte så och byggde på den tills jag tyckte att den såg bra ut och tills garnerna tog slut. Den är ganska avlång och lite lätt trekantig. Många små halva nystan av blandat garn försvann in i den iallafall. Och den blev bortadopterad rätt omgående.

Annars har jag mest broderat i helgen. Procentuellt sett så har jag kommit rätt mycket framåt i förhållande mot var jag började (det gäller att trixa med siffrorna!) men sett till hur mycket det är att göra så är det plågsamt långt kvar.
Jag gjorde ett ryck och städade min broderi-låda iallafall. Den har varit en sån där odefinerbar plats med ett lock som man kan slänga ner saker som är vagt relevant med vad som är tänkt att det ska vara i och sen smälla igen sagda lock och slippa se eländet. Nu är det dock städat och ordnat och fint (om än lite lätt överfullt på grund av en plötslig kasse broderigarn som dök upp som en oväntad gåva) och jag vet vad jag har. Det är ju knappast någon sån där tjusig "början på 1800-talet salongs"- broderiskrins-ordning med alla trådarna färgkordinerade efter nyans. Men trådarna ligger nedstoppade efter kvalitet i varsin plastpåse och det räcker för mig. Just nu.
När jag får mitt palats blir det andra bullar... Men då har jag ju minions som kan fixa det där åt mig.

Massor med mössor

Ett till kapitel i min oddyseé mot att minska garnförådet. Ett gäng överblivna Paris-nystan, och något melerat bambugarn, och något halv obskyrt blått som jag inte rikigt vet vad det är.

Slut! Alldeles slut, och uppstickade till små bebismössor som ska lämnas till någon hjälporganisation som vill ha dem!

De har alla utom de två bambumössorna fått små hjärtan. Bara för att.

Det skulle kunna vara så att jag är lite galen. Pyttelite. Ibland...

Min personliga favorit.

Sött som socker

Eller så kanske det bara är för att jag inte är så van vid ljusrosa. Det andra paret av Great Weekend Mitts, vilket underbart mönster det är! http://www.ravelry.com/patterns/library/great-weekend-mitts

Den här gången precis som det "ska" stickas enligt mönster också- jag kan faktiskt följa ett mönster när jag vill, tro det eller ej.

Iställetför

Det håller på att bli en blå kofta, de senaste dagarna i lite snabbare tempo eftersom jag har varit sjuk och inte orkat springa runt så mycket. Det blev väl kanske lite mycket tyckte min ena hand som blev lite gnällig.

Jag har lärt mig av tidigare misstag (haHA!) att lyssna på när man börjar få ont i händerna och göra nåt annat ett par dagar så att det onda inte utvecklas till ett JätteOnt komplett med rodnad och svullnad och det tar superlång tid innan man får sticka igen. Lite tålamod nu brukar ge att man slipper ha massor med tålamod sen... Så jag testade att virka lite försiktigt, ibland kan det funka att byta om lite för händerna. ( Det gick lysande)

Så koftan får vänta lite och jag virkar ett restgarnsprojekt och passar på att minska den enorma högen av halva nystan. Det är sjukt frustrerande när koftan är nästan klar, men det är inte värt det, jag vet ju det....

Stjärnor just nu

Just nu är jag lite här:
Projekten börjar bli smått utspridda igen, lite beroende på en antågande ström av kreativa upptåg. De som inte hinns med just nu skrivs ner inför framtiden.
Beulah-koftan är klar, ska bara hitta en fotograf, eller underkasta mig badrumsspegel-fotograferingens hårda öde.

Men just nu är jag här, med det där gröna garnet som aldrig vill sig på bild. Med ett mönster som ser svårare ut än vad det är. (Jag VET!? Hur duktig känner man sig inte då?)

Seasick yet?

Först hade jag tänkt lägga ut ett helt mönster, men sen tänkte jag om. De flesta kan nog sticka ett par torgvantar på egent bevåg, och även om man inte kan det så finns det gott om mönster( både gratis och andra) ute på nätet och i tidningar och böcker, så det är lätt att få tag på. Det behövs kanske inte ett till.
Ideén däremot kan man ju dela med sig av. Opensource. Sånt gillar jag.

Lathet kan vara en underskattad källa till inspiration. Jag tycker att det är ett härke att räkna varv när man stickar flätor, och när jag stickade de här så struntade jag i det. Det var ju ändå jag som skulle ha dem, så det kanske inte behövde vara så noga, man kan ju alltid höfta- jag brukar vara rätt bra på det. På den legendariska bussturen slog det mig att jag kanske skulle göra en grej av det istället, och göra ojämnheten märkbar. Det blir som små vågor, de är inte heller helt jämna, bara nästan, vilket kan få en att bli lätt åksjuk iallafall om man också sitter på en vinglig buss som luktar konstigt. 
Vingligheten förstärks av att garnet skiftar i färgen och att jag har stickat med avigan ut. 

Det kan vara snyggt att göra saker ojämna. Men det brukar vara bra att tänka på att göra dem såpass ojämna att det ser medvetet ut, annars ser det mest ut som att man har varit slarvig...

Entourage-garn

Såhär blev det.

Blå-turkost garn. Jag vill ju göra nåt av det här fina...
Och det gröna-svarta fick följa med eftersom det typ inte tar nån plats ändå, och jag kanske ändrar mig/ stickar färdigt det blåa/ blir sur på det andra.

Ack, denna vånda!

Ska dra iväg på en liten sväng norröver som kommer att innebära en långtråkig färdväg dit och hem på vardera cirkus fem timmar. Som man kan sticka på. Och vad får man göra då? Jo då får man börjar på ett nytt spännande projekt om man inte har nåt lämpligt att ta med sig.

Oh yes.


Men vilket? Det finns ju så många potentiella? Nu är det höst (så det så) och jag kommer att behöva (läs: vill ha) snygga handeledsvärmare som det eviga fryskotte jag är. Så det är ju en bra början, såna är ju ett litet stuvbart projekt, som dessutom går att göra av rastgarner. Kandidaterna presenteras här:

Inte världens bästa färgåtergivning, jag vet. Jag har lite dåligt med lampor kvällstid.

Svart och illgrönt? Eller grått Arwetta som jag bara har ett nystan av och inte kan få tag på ett till eftersom det har gått ur sortiment? Eller vinrött ( Stans lever-röda) och svart? ( om de ens räcker, jag är lite osäker...) Eller de där små bollarna upprepat garn från mina slaktade ursnygga sockor?

Aaarghh...

Fågelgalla/ festivalstickning

Njaej.
Men pulsvärmare i garnet som blev över från tillverkningen av gallblåsan. Plus lite gråa rester. Och en liten fågel i korsstygn. Stickade när jag var på festival och till slut broderade.

The Heart of Stan

Det här var lite tricky... Jag har i efterhand fått reda på att det var lite i minsta laget, om man inte tänker sig att det är utan det som kallas hjärtsäcken ( se Wikipedia). Tar man bort den är det tydligen mer storleksmässigt korrekt för en man på ca 1,70 m, vilket Stan är modellerad efter. Men som jag har sagt tidigare, vi ser alla olika ut- även innuti.

Du behöver:
Strumpstickor nr 4, 5 st
Garn rött ( Jag har använt Drops Paris)
Garn ljusrött och blått ( går åt små mängder, ta nåt restgarn du har hemma)
Vadd

Gör såhär:
Hjärtat- ( Slätstickning genom hela)
Lägg upp 8 m
Sticka 1 v slätst, bind ihop till en ring på flera stickor.
I nästa varv, plocka upp varannan m så att du får 16 m tot.
Sticka 2 v
Sätt ut 4 markörer med jämna mellanrum.
Plocka upp 1m i början av varje markör vartannat varv * 9
Sticka 4 v.
Plocka upp 1m i början av varje markör varje varv * 1
Sticka 6v.
Sticka ihop de 2 sista m på varje sticka. Gör det varje varv tills du har 8m kvar totalt.
Innan du har sytt igen, se till att fylla hjärtat, sy sedan igen hålen och fäst trådarna.

Liten blå ven- ( rundstickad slätt)
Med blått garn, plocka upp 8 m lite bakpå mitten ( se foto, eller om du hittar nån skiss på hur ett hjärta ser ut, förslagsvis Wikipedia). Sticka runt, runt ca 4 cm. Maska av. Om venen inte vill stå kan man peta ner lite vadd i botten, men sy inte igen toppen.

Stor röd artär- ( rundstickad slätt)
Med ljusrött garn, plocka upp 13 m framför den lilla blå venen och sticka runt ca 8 cm. Maska av. Peta i lite vadd om du vill. Sy av den på mitten så att den böjer sig åt sidan. Ovanpå böjen, plocka upp 4 m och sticka ca 2-3 cm. Maska av. Gör två sådana små ovanpå böjen till.

Stor blå venen- ( rundstickad slätt. Ja, den också.)
Med blått garn, plocka upp 10 m  några cm framför den röda artären. Sticka runt ca 2 cm. Lyft över hälften av m till en sticka. Koncentrera dig nu på de andra maskorna. Lägg upp lika många maskor i mitten av venen och sticka runt med dem och de andra maskorna ca två cm. Maska av. Ta de kvarvarande maskorna, men istället för att göra helt nya maskor i mitten av det gammla röret, plocka nya stickor från kanten på röret du nyss stickade. Det ska alltså se ut som ett Y när du är klar. Men det blir inget läxförhör och ingen dör om det inte blir exakt som jag har gjort, så gör det som funkar för dig.

Rumpvärme åt alla!

 Inga mer otäcka infektioner i nedre regioner av kroppen, No Sir!

Nu är jag redo för när jag har min bänk som finns in nån otydlig framtidsskiss som inkluderar veranda/ balkong med kvällssol, en flaska god whisky och en mysig stickning. Yum för rumpan!

Och jag blev av med en massa garn på köpet! Drygt en hel låda blev tom, så nu får jag plats med allt för en gångs skull.... För nu iallafall, det kommer ju alltid mer garn.

Jag har inte varit ensam om att gilla den här pläden. En viss liten fröken lade beslag på den i ett tidigt skede och kraschade min plan om "inga katthår på det nya projektet innan fotograferingen" inom ett par minuter....

Det tar sig sa pyromanen...

... och rumpvärmaren som börjar få form bit för bit mellan alla andra projekt.

I solen, på balkongen, mot evigheten

Nu är jag tillbaka igen, efter att ha spenderat några sköna dagar i solen i Dalarna. Många fina stunder på en balkong med kvällssol har det blivit med stickning. ( det blev den smalrandiga)

Jag passade också på att smita in på Kecathu, den lokala garnaffären som den här gången hade öppet     ( http://www.kecathu.se/ ) och plocka på mig lite illigt grönt supertunnt mohairgarn som var på rea. Yumyum.

På vägen hem fick jag mig återigen en liten pratstund om stickning med en medpassagerare. Tåg och stickning verkar vara gå ihop som scouter och tält eller nåt... Lite mysigt iallafall, man känner sig lite som en medlem i hemlig klubb som upptäcker en annan tidigare okänd medlem. När jag var ung och hade dreadlocks var det lite samma känsla, det var som en outtalad grej. Den hemliga stick-klubben är dock mycket mer social och pratglad. Vi kanske skulle kunna skaffa någon sorts medlems- pin, men jag tror inte att det behövs.... :)

Min  sprillans nya Iphone kom också oväntat tidigt, så jag var tvungen att knåpa ihop ett fodral till den lite snabbt, det kommer en bild på det imorgon. Bildkvaliteten kommer att förbättras här på bloggen, då den har en betydligt bättre sådan än min gammla skrutt som nu får en välbehövlig pension.

Dagen innan resan- Lilla projektvansinnet.

Ååååååååååhhhhhh!!!!! Så svååårt!! Är det bara jag som lider svåra kval kvällen innan man ska åka iväg några futtiga dagar i valet och kvalet över vilken stickning/virkning/ annat man ska ta med sig? Vissa går ju bort av sig själva, till exempel för att de är för stora, eller för krångliga med för hög risk att tappa maskor, eller för ömtåliga, eller sitter på stora stickor som riskerar att peta medpassagerare i ögonen, eller behöver för många tillbehör, eller är bara för stunden astråkiga.

Även borträknat det här så finns det ju hundra olika möjligheter, och då har jag inte ens räknat in lyxen att kanske få starta ett sprillans nytt rese-projekt! Bara för att, leva för stunden, resans inspiration och allt det där.

Just nu står det mellan det här: ( en cowl i mörkt turkost Rowan-garn. Har figurerat på bloggen tidigare)

Och det här: ( restgarnsprojekt. Pulsvärmare, smalrandiga i  massor med färger)

Det finns för och nackdelar med båda. Och vem vet- det kanske blir nåt helt annat. jag åker ju inte förens imorgon...