Skatter

Ibland så hamnar det saker hos mig på premissen "Ingen av oss håller på (läs:handarbetar/syr/stickar) så du kanske har nytta av det här, du kan ju ta det". Jag tror att de flesta känner igen sig i det...
Ibland är det roligare saker än andra gånger, jag brukar ta emot det mesta.

Ibland är det helt fantastiska saker.
Som den här.

Det är en skissbok från någon som gick på tillskärarakademin och den är fylld med alla hennes plaggskisser och mönster. Helst fantastisk, tyvärr inte daterad någonstans men 1950-tal är det ingen tvekan om att det är...
Jag vet inte vem hon var, men jag tycker att den här är alldeles fantastisk.

Ett litet måttband i papper finns det också, även om det är i två delar.

En liten hemlis...

Här ska jag vara på dagarna numera:

Nordiska. Jupp. :)

Det är inte så förebådande som det ser ut på bilden, jag bara tyckte att det blev fint så.

Jag var på en smygvisit idag för att bekanta mig lite med utställningarna och så innan jag börjar på riktigt.
Det första jag hittade när jag kom in, i den första utställningen jag gick in på var- mig själv.

från Inger Degerfälts "Att virka"

Det kändes lite fint.

Får med fyra horn och mänskliga kokonger

Nu är jag tillbaka från min roadtrip, hemma med halmen (nä. ingen halm) och tillbaka till brottsplatsen. Jag ser att jag måste fixa lite med organen då en bild verkar ha fallit bort, men jag ska fixa det asap.
På festivalen hittade jag en massa konst av varierande grad, men mitt bland alltihop hittade jag på den här tjejen som med armarna höll på att virka in sig själv i en kokong av sån där plast man packar med. Undrar vad det kommer för fjärilar ur en sån....

Så länge får ni roa er med det här: Jag fick med mig två present-garn hem, som har fått flyga hit ändå från den lilla ön Isle of Man som ligger mellan Irland och England. Ullen på de här fåren går tydligen inte att färga, men de har en rätt mysig brun färg, så vad gör väl det? Ett aran- tjockt och ett tvåtrådigt tunnare fick jag, enligt utsago de sista affären hade.

Fåren i fråga är nåt alldeles extra, de heter Manx Loaghtan Sheeps, och har inte mindre än fyra horn! Yes, jag är lite kär...

Autentic people

Har haft finfrämmande som båda jobbar på sina mastrar i respektive konstnärligt område, ätit kokosbollar och diskuterat autencitet. Om det är intressantare med en genomgång av "det här är mina känslor, ojoj vad jag mår dåligt och är djup" än en väl konstruerad yta som speglar något samtida. Sällskapet var väl för all del rörande överens, men det här är ju ett känsligt område som man kan få mycket skäll för att stå på fel sida i.

I övrigt har det mest varit måndag. Det brukar innehålla folk som är missnöjda och har gjort detta till en del av sin personlighet (det måste vara så fruktansvärt jobbigt!) och en allmän uppsjö av blandade galningar som tydligen har fått frigång. På tåget hem satt jag mot en man som läste sin bok upp och ner. Min teori är att han försökte låtsas att han INTE ALLS satt och tjuvlyssnade på tonåringarna ett par platser borts allmänna livshistoria som högljutt skreks ut över hela vagnen. Vi andra struntade i att ens försöka se ut som att vi inte lyssnade, men han var väl för autentisk för det eller nåt sånt.

Nu ska jag sova, och kanske drömma lite. Om det blir känslomässigt kan jag göra nåt av det och vara autentisk, om det bara blir roligt kan jag plåga mina kollegor med att tvingas lyssna på det imorgon. Win win.