Ett lätt osammanhängande inlägg om att man inte ska sticka avancerade saker när man är sjuk

Det har visat sig att det är skillnad på 144 maskor och 44 varv(ibland) . Och att det vore bra om jag dubbelkollar mönster lite då och då. Helt otippat. Vem hade kunnat gissa på det?
Det är ju tur att jag inte är rädd för att repa upp.
Nu var det inte så farligt i slutändan, jag behövde inte repa så katastrofalt mycket som det kanske låter som att jag behövde och eftersom det mest var slätstickning i ett rätt så snällt garn som inte slinker i väg så gick det bra.

Man kan inte se felet här, så du kan sluta leta.

Jag var snart tillbaka på banan igen, och fick som bonus börja på spets-delen av mönstret.

Något som jag aldrig borde ha gjort, utan väntat med eftersom jag har tillbringat dagen i soffan med huvudet fullt med snor och en tankekapacitet reducerad till under rumstemperatur.

Så nu behöver jag repa igen.... tjoho... och det är garn på min katt.

Skeptisk katt.

The Dreaded Frogpond

Den må se ofarlig ut på utsidan, men i den döljer sig oanade dimensioner av fasa...

Jag tog itu med min så kallade Frogpond a.k.a korg för medvetet bortglömda projekt idag. Igen. Den behöver rensas med jämna mellanrum för att inte utveckla eget medvetande och börja kräva veckopeng.

Jag är riktigt stolt. Den största belöningen är att jag numera har en färdig kofta som jag stickade NÄSTAN klar för sisådär två år sen eller nåt och sen fick för mig att det vore jättefint med ett broderi på ryggen. Som aldrig blev klart. Inte fick den knappar heller. Det riktigt sura med det här är att den är supersnygg och att jag verkligen älskade den hur mycket som helst, så det är ju två år när jag inte har kunnat använda en underbar kofta.
Idag sprättade jag hårt och besinningslöst upp broderiet och sydde på små band så att jag kan knyta ihop den. Nu är det koftan och jag.

Jag hittade också det senaste försöket till att göra något av ett av mina favoritgarner som också är ett av mina stora problembarn. Jag har försökt SÅ många månger att få det att bli något fint, och det är inte ens en knepigt "konsistens", men det blir bara aldrig bra... Jag repade upp igen...

Och trassel. Som blev löst och tillbakastoppat i garnlådan.

Och nåt annat som skulle bli nåt. Som jag inte vet vad jag ska göra av. (Hjälp? Förslag?)

Jag kan för övrigt meddela att jag insåg mig besegrad (insåg mina begränsningar?) av Dream Stripes igår kväll och gav upp och gick och la mig med 8 varv kvar att sticka. Med tanke på att man stickar den och ökar hela tiden så att de sista varven är rätt dryga och långa så känns det inte så farligt. Den är klar till slut iallafall och är nu på blockning.
Om någon tittar på den och tänker "hmmm, det där ser bekant ut..." så är det för att det gör det. Scrolla upp och titta på koftan. Sjalen är stickad av resterna från den, och den var inte många meter över. Det blå garnet tog helt slut, så jag fick maska av med svart. Vilket blev rätt snyggt så jag är nöjd.

Åååh, vad jag vill ha en sån där pusselmatta!

Fulkoftan ( eller: %&+@+&#%&!!!)

Nu kom jag på varför jag drar mig lite för att sticka uppifrån och ner-koftor. För att om det blir fel på måtten i omkretsen så måste man repa så %&# mycket. ( Ja. Jag är lite upprörd just nu. Jag har hört att man inte ska blogga när man är sur, men just nu struntar jag i det.) För såna som moi som svankar så att man skulle kunna använda svanken som avlastningsyta så finns det alltid en risk att plagg ser ut som tält i ryggen.

Åååååhhh, jag har sett fram emot den här koftan så sjukt mycket, den verkade bli så mysig. Ett av problemen från början var att jag låg mitt mellan de två storlekarna( två av dem då) och att de var ganska långt ifrån varandra, och jag borde ha tagit den mindre. Men man vill ju inte att något ska bli för litet...

Imorgon ska jag låta lite snällare personer än rösterna i mitt huvud(varför strök inte de med vid Nürnbergrättegången?) ha en åsikt så får vi väl se. Återkommer med bättre bilder på katastrofen då.

Den är ju liksom klar. Helt klar. Alla knappar isydda, alla trådar fästa, klar och fixad...

Annars återstår ett par alternativ.....

1# Repa och sticka om. (jag gråter inombords och det finns en risk att det aldrig blir gjort hur mycket än jag propagerar för det här)
2#Ha koft%@&¤ ändå. Typ hemma eller nåt. En förlåtande faktor jag kan ge den redan nu är att den är sjukt skön...
3#Sälj till nån som vill köpa ( någon?)
4#Julklapp (Fast jag vet inte vem den passar på. Som vill ha den. Som ska ha en julklapp.)
5#Sno de snygga knapparna och ge den till statsmissionen, typ med andra knappar.

Plaskar vidare

Färgning: Dag två.

Vad ska jag säga....

Efter en liten diskussion med en vän (Tack!) så kom jag på att det där med aluminiumkastruller + fällning + gula färger är ju nåt jag kommer ihåg sen utbildningen men lite lämpligt hade glömt, vilket förklarar varför det blåa fäste men det gula rann ut som kissvatten.
Jag tog tag i de urtråkiga konstiga ljusgröna garnerna från igår och provade (vild och galen som jag är) på att färga i micron för första gången i mitt liv. Hittade ett par ungefärliga tutorials på nätet, ingen ville av nån anledning ge exakta instruktioner vilket jag misstänker har att göra med att det här kan vara en konst av många variabler... Jag ska skriva en post om det sen, för jag har lite att säga om det här. Tummis.

Det ser ut som nåt jag tänker mig att man ger till hästar när de är sjuka, men jag lovar att det är garn.

Eftersom man hursomhelst är lite begränsad vad det gäller mängd när man microfärgar så blev garnet rätt olika färgmässigt, vilket vid det här laget inte gör nåt. Allt är bättre än utgångsläget.

Efter kastrullfärgning, och efter kastrull + micro

Variabler på grönt.

Den fulblå härvan från igår fick också en omgång och har nu klättrat uppåt i rangordning på snygglistan.

Det lila garnet skulle ha blivit svart, men efter att ha provfärgat en snutt insåg jag att inget skulle fästa trots att det innehöll en massa ull, så jag gav upp det och får förlika mig med ett lila plagg.

Den enorma högen ljusblått garn däremot, i fantastisk ren ull av en upprepad kofta skulle bli svart om jag så skulle stryka med på kuppen.
Det blev en viljornas kamp. Det mesta blev mörkt chokladbrunt, ni vet 85% kakao-brunt. I sista vändan slängde jag i en sked blått för att motverka det, och fick en liten skiftning. Eftersom det var så mycket garn så skiftar det en del ändå. Det syns knappt på fotot, men de fyra nedersta härvorna är blå-svarta. Vi får se om jag färgar över de andra. Cést la vie.

Häxgryta...

Wiskey hjälpte också till.

Världens finaste värdelösaste garn

För nåt år sen lite drygt fick jag typ värdens finaste garn av mina föräldrar som jag stickade ett par underbara sockor i eftersom det var tänkt att man skulle kunna göra så. Så här i efterhand undrar jag ju varför jag inte tänkte lite längre och använde min samlade kunskap av garner och det enkla faktat: garner som inte innehåller lite akryl/nylon/polyester håller inte som sockor om man tänkte använda dem utöver stillasittande i soffan. Speciellt inte om man envisas med att gå runt i stålhättekängor som ÄTER sockor. Speciellt inte om garnet är gjort av merinoull som är tunna små mjuka fina fibrer som är asmjuka och mysiga men inte så tåliga....

Fint var det men inte så länge. Jag höll kvar i dem länge i nån sorts sentimental "Nej, mina älskade sockor! Ni får inte döden dö...". Nu får det vara nog. Igår tog jag mig i kragen och klippte av skaften och repade upp dem, för det var väl ungefär de som gick att spara. Jag tror att de räcker till ett par pulsvärmare, kanske att jag får blanda upp det med nåt annat, men det kan ju vara ok.

Så får det vara, nu har jag fått mitt straff för min enkelspårighet. Äh, vi gör alla fel och jag kan bli lite irriterad över att de säljer garner som sockgarner när de uppenbarligen inte håller för fem öre även om jag gladeligen erkänner att mina sockor behöver vara gjorda av hårt virke för att klara sig någon längre tid (Järbo. Bra grejer.)

Nu hänger det iallafall två små härvor i duschen och torkar och det känns bra. Nya tag.

Ibland så dödar jag UFO:n

Jag blev så jäkla sugen på en cowl i ett nystan lingarn jag har haft liggande ett tag, en lagom stor, lite snyggt draperad, spets-mönstrad... Det går ju att ordna, men jag hade väl kanske lite väl många stickningar som låg och drällde. Det blir ju lätt så, man börjar på nåt som verkar askul, håller på ett tag och sen kommer man på nåt annat som också är askul... Efter ett tag så blir det många mitt-i-projekt.
Då får man döda. Jag har bestämt det. Jag är ingen sån där som tycker att bara för att man har börjat på nåt så måste man till varje pris avsluta det om man så ska ligga flämtande och blodig på marken. Funkar det inte längre- repa upp, kassera, ge bort det till nån som vill ha! Och gör nåt roligare. Det är bra att göra färdigt också, annars kan det bli lite lätt tröstlöst, men man måste välja sina strider.

Just nu slåss jag med det här:

Vi kan väl låtsas att man inte ser katthåren på den här, deal? A ville gosa samtidigt som jag knäppte kort, så jag fick lyfta ner henne hela tiden....

Lila omlottkofta med låååååånga band

Ännu en omlottkofta. Egentligen gjord efter samma mönster som den grå-svarta med röda band, men det lila garnet var lite tjockare så jag fick modifiera om mönstret så att det skulle passa. På den här har jag inte heller sytt på några knytband utan lagt upp ohemult många maskor på framstyckena och låtit de första varven bli knytbanden. Garnet är för övrigt upprepat och egenhändigt färgat.

Jag vet inte varför jag står på ett ben på sista bilden. Fråga inte. 

Nu ska jag upp till Dalarna och elda pinnar, grilla soyakorv och hänga med trevligt folk några dagar så det kan bli lite tyst här om jag inte hinner slänga in nåt innan jag åker. Å andra sidan ska jag försöka ha lite nya fina grejer till bloggen när jag är tillbaka!

Sjalen som blir som den blir när den inte blev som den skulle

Jag hade ju tänkt publicera att tjusigt trekants-spets-sjalsmönster komplett med fläta och volang, men det gick så att säga åt h-e eftersom jag grovt felräknade formen på sjalen. Så nu får jag helt enkelt repa upp och glädja mig åt att jag kan konstatera att jag BORDE har tänkt på felet tidigare, för jag har kan de här proportionerna efter en halv miljon trekantssjalar och fattar inte riktigt hur jag tänkte.

Dock så är jag så himla trött på den här just nu, så jag gör en liten revolt mot mig själv och gör, håll i er nu, NÅT HELT ANNAT av garnet. Upprepning i all ära, men det får finnas en gräns på självplågeriet. Jag lovar dock att återkomma med sjalmönstret. Och det här kan bli spännande. Och det blir ett mönster till. Som är helt annorlunda.

Den som väntar på nåt gott kan gå iväg en stund och ta sig en kopp kaffe eller en promenad med hunden eller lyssna på en pausfågel: http://www.youtube.com/watch?v=Rnww3uvfQyA&feature=related Här är en teaser.

...och en helbild.

Tråkstickningen, i full glory. Sjukt skön, den här åker aldrig av.
Garnet började sin historia som en annan tröja, en hopplös kofta som var helt felkonstruerad eller iallafall inte ville sitta kvar på min lekamen utan åkte av hela tiden. Livet har lärt mig att det mesta går att repa upp, man behöver bara ta ett allergipiller mot dammet först, så det var bara att börja sprätta.