Vilse i Area 51

Min gamle vän!

Jag åkte på en alldeles för kort snabbsväng till Dalarna och tillbaka. Det var fantastiskt på alla sätt och vis, och jag vill som vanligt aldrig att det ska ta slut. Som bonus lyckades jag få med mig min stickpåse tillbaka hem igen som har varit strandad där sedan evigheter tillbaka. Ett mycket kärt återseende, speciellt som att en av mina favorit-rundstickor låg i den.
Det enda problemet med det är att den var full med halvfärdiga projekt, och tillsammans med de jag redan hade hemma samt det som jag naturligtvis (av någon anledning) kände att jag var tvungen att starta på den minimala tågresan dit (Blackrose socks från Knitty ) så har jag rätt många grejer på g.
Såhär väl hemma igen har jag insett att det är väldigt många.... Jag är lite vilse på UFO- parkeringen så att säga.

Ring Mulder och Scully!

Det är bara att börja beta av och hoppas att det inte dyker upp något starkt ljussken från ovan som suger upp mig för medicinska experiment...

Joey the Robot and other creatures of the night

Min hyresvärd tyckte att vi behövde ett nytt husdjur i form av en robot-dammsugare. Den döptes snabbt till Joey efter en spelkaraktär och åt sig lika snabbt mätt tre gånger om på katthår.

Vissa var glada, vissa var sjukt misstänksamma...

Och jag har hittat ett bra program att redigera bilder i. Livet är ganska så najs just nu...

Glad Midsommar alla fina läsare, hoppas ni får en trevlig helg hur ni än väljer att spendera den. Jag ska äta sjukt mycket mat och dricka en massa vuxendricka med fina vänner. Något Dalarna blev det inte i år, kanske kommer en bit av Dalarna till mig, kanske inte. Eftersom jag har ett par pinnar kvar sen jag nätade in balkongen ska jag nog kunna snickra ihop nåt som liknar en midsommarstång om man kisar med ögonen och använder fantasin. Lite blomsterkransar kan jag nog slänga ihop iallafall och tvinga på nåt frivilligt offer. Sjukt trevligt ska det bli hur som helst.
Kram! See you on the flip side.

Stickpåse deluxe

Döskallebiten är i reflex! Så jag kommer att synas i mörkret!

Med hjälp av lite trallpunk tog jag tag i grodhögen på mitt skrivbord i går. Eller började igår. Eftersom det har accumulerats sen jag flyttade in och mest varit ett sånt där "jag lägger det här... så länge..."-ställe så har det blivit en del. Speciellt projekt som jag av typen som har åkt i väggen i ren frustration eller uttråkning. För ett par år sen. Fler år än än ett par, i vissa fall... Ehum.

Nu har jag slängt en del som faktiskt aldrig kommer att bli klara, fixat en del smålagningar (det är inte klokt hur länge man kan dra sig för att laga en 5 cm söm i ett par byxor!), och hittat en snygg röd tygbit som jag bestämde mig för att slänga ihop en stickpåse åt mig själv av.
Min ordinarie är ju på vift/semester i Dalarna, som tidigare noterat och det känns kanske lite lätt... skabbigt (?) att hela tiden släpa runt på stickningarna i Systembolagetpåsar, hur bra storlek det än må vara på dem.
Dessutom tycker jag att det kan vara motiverat för en brud som mig att ha flera snygga stickpåsar, med tanke på att jag alltid tandemstickar.
Och tygbiten skrek att den ville bli en stickpåse. Ni vet hur det är.

Jag drabbades av Den Stora Kreativiteten(tm) och gick lös med band, textilfärg och stämplar och symaskin. Den blev ganska tjusig, om jag får säga det själv.

Wiskey låg bredvid pedalen och var spann uppmuntrande.

imorgon...

Trots kvarglömd stickning i Dalarna, så blir det mönster imorgon! Ska bara få lite dagsljus att ta lite bilder i.

Världens sötaste terrorister

Nu har jag stickat på tåg igen. Den här gången var det lite ont om plats så jag hamnade till slut i trappan med några andra uppgivna själar. Jag skulle ha stickat på vägen hem också var planen, men jag glömde hela min älskade stickpåse i Dalarna, med stickning 1, 2 och reservplanen. Kantarellerna vi plockade i skogen fick jag iallafall med mig. Alltid nåt.
Joråsåatteee... jag hade ju planer för de där torgvantarna. Typ: ska fotas och läggas upp tillsammans med mönster-planer. Så kan det gå.

Jag har iallafall träffat världens sötaste terrorister i helgen. Det här är skälet till att jag aldrig ska ha kattungar igen. De är sjuuukt söta och man vill nästan bara stänga in dem i en låda dem för de är så jobbiga. Inget får vara ifred, alls ska bitas i, klättras på eller jagas. Underbara små kräk är vad de är. Söta när de sover. Vuxna katter- åh vad jag älskar er!

Bengt-Bertil och Torsten

Grannskap och annat

Nu är det dags för tågresa igen, fast jag tror att jag ska försöka göra färdigt påbörjat på den istället för att börja med nåt nytt. Är planen. Nu. Man kan ju alltid försöka typ...

Annars har jag idag roat (?) mig med trädgårdsarbete av det slaget som händer en gång per år när det kommer upp stora poängterande lappar i portuppgången. Jag har verkligen inget emot att stå och kratta löv ett par timmar, och någon måste ju göra det så missförstå mig inte.
Årets stora frågeställning blev den där mystiska PET-flaskan som dök upp en morgon på baksidan och innehåller någon sorts vätska och som ingen hittills har vågat röra men som alla i sann grann-anda har tittat undrande på och har en lång rad (konspirations-)teorier om. Min är rådjuren har rumlat runt och tappat sin flaska med hemkört. Det är mest Wiskey som är där annars och jag skulle ju ha känt om han luktade sprit på andedräkten...

Weddinghorse and seriousness

Jag var på ett fantastiskt vackert bröllop i helgen mellan två fina vänner. Det kan vara lite svårt att veta vad man ska ge folk när de gifter sig tycker jag, även fantastiska lätta människor som dessa två. Man är ju inte gjord av pengar, och vill inte ge en brödrost eller en munkmaskin ( hur kul jag än vet att ni tycker att det låter... ). Jag sydde en liten häst åt dessa två dalmasar, en alino-dalahäst bestämdes det vid presentöppningen. I vitt siden med broderier på med namnen på paret på varsin sida. Naturligtvis glömde jag ta ordentliga bilder på den, de enda jag har är på albinohästen när den sitter längst fram i bilen på vägen upp dagen innan och vi pumpar rock-klassiker och skriker med någonstans innan Sala. Lite fint är det.  Å andra sidan ser den ju lika dan ut från andra sidan, med den enda skillnaden att det står Annika där. Men ett framifrån-kort hade kanske varit lite trevligt. Ska försöka fixa det åt min trogna publik.

Och lite allvar såhär i juli. Ryssland stramar åt sina lagar vad det gäller demonstrationer, och medlemmar ur en grupp fenimister som kallar sig Pussy Power som jobbar för ökad jämställdhet i ett otroligt patriarkalt land blev nyss dömda till upp till 7 års (!) fängelse för att ha sjungit en kampsång i en katedral som en protestaktion. Amnesty International har reagerat mot det här och genomgför en aktion för att stoppa domarna som är helt åt skogen. På Ulliganens eget rum http://ulliganens.blogspot.se/2012/07/p-som-i-pussy-riot-aktivism.html
kan ni hitta mer info och också länkar till brev att skriva på för att stoppa detta. Snälla gör det, Ryssland börjar bli väldigt obehagligt och det tar max fem min... ( tack Ulliganis!)

Får med fyra horn och mänskliga kokonger

Nu är jag tillbaka från min roadtrip, hemma med halmen (nä. ingen halm) och tillbaka till brottsplatsen. Jag ser att jag måste fixa lite med organen då en bild verkar ha fallit bort, men jag ska fixa det asap.
På festivalen hittade jag en massa konst av varierande grad, men mitt bland alltihop hittade jag på den här tjejen som med armarna höll på att virka in sig själv i en kokong av sån där plast man packar med. Undrar vad det kommer för fjärilar ur en sån....

Så länge får ni roa er med det här: Jag fick med mig två present-garn hem, som har fått flyga hit ändå från den lilla ön Isle of Man som ligger mellan Irland och England. Ullen på de här fåren går tydligen inte att färga, men de har en rätt mysig brun färg, så vad gör väl det? Ett aran- tjockt och ett tvåtrådigt tunnare fick jag, enligt utsago de sista affären hade.

Fåren i fråga är nåt alldeles extra, de heter Manx Loaghtan Sheeps, och har inte mindre än fyra horn! Yes, jag är lite kär...

Gallblåsor ser inte ut som galläpplen

Alls, faktiskt. Återigen har det här gjort mig känt i min LYS....

Du behöver:
Stickor 3, 5 st
Gul-grönt garn
Vadd

Gör såhär:
Lägg upp 8m och för över på 4 st. (eller på 3 st så blir det färre pinnar att hålla reda på)
Sticka slätstickning runt 2v.
Öka jämt fördelat till 12m.
Sticka 2v.
Öka jämt fördelat till 16m.
Sticka 2 v.
Öka jämt fördelat till 24m.
Sticka 2v.
Öka jämt fördelat till 32m.
Sticka 7v.
Nu kommer du att börja minskningsvarven. Fyll i vadd eftersom då det kommer att bli svårt att göra i slutet.
Minska 4m jämt fördelat.
*Sticka 4v.
Minska 4m.*
Upprepa från * till * 3 ggr.
Minska 4m.
Sticka 6v.
Minska 4m.
Minska tills du har 6 m kvar. Sticka 6v och drag igenom garnet. Fäst.

Glad midsommar hälsar Ozelote, Stan och katterna! 

Nu blir det djur!

Det har varit en full vecka- ergo inga inlägg. Men i lördags blev jag meddragen till Skansen för att titta på sälarna, så nu får ni roa er med lite djurbilder.

Sälar is the shit. Ser ni hur snygga och glada de är? Man blir glad själv av att titta på dem.

Påfåglar är också väldigt photogeníque. Och högljudda.

Vi fick se järvar också. Kanske lite mer än vad vi hade väntat oss. Det var en stor pälsboll som rullade runt och vi undrade en lång stund vad de höll på med egentligen, tills de rätade ut sig litegrann och vi insåg att de gjorde fler järvar. Ni får se ett annat järvkort jag tog innan. Den ville inte sitta stilla, så det är lite suddigt.

Och killingar. Söta, bråkiga killingar.

Snart är jag tillbaka på riktigt.

 

I solen, på balkongen, mot evigheten

Nu är jag tillbaka igen, efter att ha spenderat några sköna dagar i solen i Dalarna. Många fina stunder på en balkong med kvällssol har det blivit med stickning. ( det blev den smalrandiga)

Jag passade också på att smita in på Kecathu, den lokala garnaffären som den här gången hade öppet     ( http://www.kecathu.se/ ) och plocka på mig lite illigt grönt supertunnt mohairgarn som var på rea. Yumyum.

På vägen hem fick jag mig återigen en liten pratstund om stickning med en medpassagerare. Tåg och stickning verkar vara gå ihop som scouter och tält eller nåt... Lite mysigt iallafall, man känner sig lite som en medlem i hemlig klubb som upptäcker en annan tidigare okänd medlem. När jag var ung och hade dreadlocks var det lite samma känsla, det var som en outtalad grej. Den hemliga stick-klubben är dock mycket mer social och pratglad. Vi kanske skulle kunna skaffa någon sorts medlems- pin, men jag tror inte att det behövs.... :)

Min  sprillans nya Iphone kom också oväntat tidigt, så jag var tvungen att knåpa ihop ett fodral till den lite snabbt, det kommer en bild på det imorgon. Bildkvaliteten kommer att förbättras här på bloggen, då den har en betydligt bättre sådan än min gammla skrutt som nu får en välbehövlig pension.

Vi syns nästa år, nu drar jag till Dalarna!

Gott Nytt År och sådär. Här har de skjutit raketer sen i förrgår. Personligen har jag lite svårt att förstå poängen, men det finns ju folk till allt. Tydligen.
Själv har jag tagit en avstickare i vantstickandet (haha.) och gett mig på (nu byter vi språk, håll i er) a scarf for a wee scottish guy so he wont loose his family coloured one. Mönster och bilder utlovas senare. Och mer vantar.

Nu ska jag packa väskan och dra till Dalarna och se till att det nya året får ordentlig fart i starten.