Visar inlägg med etikett halsduk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett halsduk. Visa alla inlägg
måndag 8 oktober 2012
Slutsjalat. (let them eat cake!)
Plockade fram vinterklädeslådan idag, lite grann i förberedande syfte.
Alltså.
Jag får faktiskt inte sticka fler sjalar, cowlar eller halsdukar åt mig själv nu.... Det skulle inte vara helt dumt om jag gav bort eller sålde av en eller två heller. Nog för att jag är frusen och rätt årstid är i antågande, men någon måtta och allt det där...
Och det här är tydligen inlägg no: 200!
Grattis mig som skriver och tack er som läser! Tårta skulle vi ha men det blir svårt och kladdigt att få in i USB-uttaget, men OM jag kunde så skulle den se ut lite såhär: http://www.youtube.com/watch?v=oJIAW94XpEY Fast utan texten, och kanske utan glasögonen och kanske inte så pastelligt... men ni fattar poängen.
Nu kör vi 200 till.
Etiketter:
and so on into eternity,
epic saga,
halsduk,
klädångest,
livet svåra frågor,
sjalar
onsdag 4 juli 2012
Ibland så dödar jag UFO:n
Jag blev så jäkla sugen på en cowl i ett nystan lingarn jag har haft liggande ett tag, en lagom stor, lite snyggt draperad, spets-mönstrad... Det går ju att ordna, men jag hade väl kanske lite väl många stickningar som låg och drällde. Det blir ju lätt så, man börjar på nåt som verkar askul, håller på ett tag och sen kommer man på nåt annat som också är askul... Efter ett tag så blir det många mitt-i-projekt.
Då får man döda. Jag har bestämt det. Jag är ingen sån där som tycker att bara för att man har börjat på nåt så måste man till varje pris avsluta det om man så ska ligga flämtande och blodig på marken. Funkar det inte längre- repa upp, kassera, ge bort det till nån som vill ha! Och gör nåt roligare. Det är bra att göra färdigt också, annars kan det bli lite lätt tröstlöst, men man måste välja sina strider.
Just nu slåss jag med det här:
Då får man döda. Jag har bestämt det. Jag är ingen sån där som tycker att bara för att man har börjat på nåt så måste man till varje pris avsluta det om man så ska ligga flämtande och blodig på marken. Funkar det inte längre- repa upp, kassera, ge bort det till nån som vill ha! Och gör nåt roligare. Det är bra att göra färdigt också, annars kan det bli lite lätt tröstlöst, men man måste välja sina strider.
Just nu slåss jag med det här:
| Vi kan väl låtsas att man inte ser katthåren på den här, deal? A ville gosa samtidigt som jag knäppte kort, så jag fick lyfta ner henne hela tiden.... |
Etiketter:
and so on into eternity,
Blah.,
halsduk,
repa upp garn,
sjalar,
spetsstickning,
stickning,
UFO
torsdag 5 januari 2012
A scarf for a happy wee scottish lad
Underrubrik: Halsduken som blev som den blev när den inte blev som jag hade tänkt mig
En polare sprang innan jul runt med en halsduk som han absolut inte fick tappa bort eftersom den var i hans familjs klanruta , och alltså inte helt lätt att ersätta så jag lovade honom en ny i julklapp. Jag tänker på honom som en ganska färgglad individ, och hade väl tänkt mig en i glada färger och massor med rutor. På nåt sätt... så blev det inte så... Jag vet verkligen inte hur, men ibland får stickningar sitt eget liv och blir på ett visst sätt. Det är inte så att jag är missnöjd med den, jag tyckar att den är fin, och den blev väl mottagen (bättre bilder har utlovats), men det är så intressant att den inte ens är i närheten av vad jag hade tänkt mig. Det är ju i och ju för sig rätt mycket här i livet som är på det viset, så man kanske inte borde bli allt för förvånad.
Ett kortfattat mönster, iallafall.
Du behöver:
2 nystan garn typ Drops Karisma, 1 av varje färg
Stickor 5
Garn till fransar, eller nån annan bård.
Lägg upp 26 m med en av färgerna.
Sticka 1r, 1a varvet ut. Hela halsduken stickas i mosstickning över 1r, 1a.
Sticka 13 m.
Plocka upp det andra garnet, sticka med det varvet ut, och tillbaka till mitten igen.
Sno garnen om varandra (obs! viktigt!) och plocka upp det första garnet och sticka de första 13 m. Sticka tillbaka in mot mitten.
Fortsätt så tills du har gjort ca 14 v, då skiftar du färgerna.
Gör rutor på ovanstående sätt tills garnet tar slut eller du tycker att det räcker. Sticka ett helt v med det första garnet, och maska sedan av.
Gör fransar.
Chutuluvantarna blev också väldigt uppskattade. Jag funderar på att kräva en bild...
Nyårsafton var en succé. Jag kan verkligen rekommendera sådana där flygande lyktor med tända ljus i istället för raketer, det var väldigt vackert och så mycket snällare mot miljö och djur.
Etiketter:
halsduk,
mossstickning,
the wee scottish guy
fredag 30 december 2011
Vi syns nästa år, nu drar jag till Dalarna!
Gott Nytt År och sådär. Här har de skjutit raketer sen i förrgår. Personligen har jag lite svårt att förstå poängen, men det finns ju folk till allt. Tydligen.
Själv har jag tagit en avstickare i vantstickandet (haha.) och gett mig på (nu byter vi språk, håll i er) a scarf for a wee scottish guy so he wont loose his family coloured one. Mönster och bilder utlovas senare. Och mer vantar.
Nu ska jag packa väskan och dra till Dalarna och se till att det nya året får ordentlig fart i starten.
Etiketter:
Dalarna,
halsduk,
raketer,
the wee scottish guy
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)