Hårdblockning, tråkkofta och augusttomte

Äntligen klar! Det är ett monster av oanade proportioner... Jag hade faktiskt inte trott att den var så stor. Det kan vara svårt att avgöra storleken på en sjal när man stickar från mitten och utåt eftersom den hela tiden är ihopknövlad. Och den här är rejäl.
Vi kommer att vara bästa vänner i höst, sjalen och jag. Men först måste den blockas- jättehårt.

Jag gick direkt på nästa projekt, en 30-talskofta med bara ärmarna kvar. En och en halv ärm kvar om man ska vara petig och jag tänker nog det för det sniglar verkligen fram. Det ser ganska ojämt ut nu, men det kommer att fixa sig efter lite blockning.

Storstäda har jag också gjort. Det har visat sig att Grodmannen (min Combo) tydligen har nån släkttradition av att inneha minst hundratusen tomtar runt juletid. Detta leder till att man sen hittar tomtar resten av året eftersom det kan ta ett tag att jaga rätt på alla. Jag hittade en nu vid städningen och fångade den i en kaffekokare, för säkerhets skull...

The End of the Grace

En förbipasserande vante fick också vara med på bild, tyckte modellen. Jag vill här tillägga att det alltså INTE är jag som har gjort vanten, men fin är den.

Grace har varit färdig ganska länge nu, men det kanske inte verkar så på grund av radiotystnaden som har rått runt den. Nu har den dock tagit mod till sig och gått ut i rampljuset där den hör hemma i all sin  gråa prakt.

Det här är ett lurigt mönster, mest för att det är så enkelt. Man måste nog tänka efter innan man kör igång med den så att det är just den här stickingen man vill hålla på med just för tillfället.
Så här är det va:
Superbra och tydligt skrivet, och väldigt bra system för storlekarna. Fina bilder och allt det där. MEN om man vill sticka den här koftan ska man tänka på följande och jag säger inte att det här behöver vara nåt negativt, bara att man ska vara medveten om det.
Först kommer oket som egentligen inte är pilligt, men som absolut inte får bli fel eftersom det syns jättemycket och som förskjuts lite i mönstret på de flesta varv.
Sen kommer resten. Som är evigheter av slätstickning. Om man har ett par säsonger av nån spännande serie att titta igenom är det här en asbra stickning, efter ok-delen som behöver lite uppmärksamhet. Resestickning gör den sig säkert alldeles utmärkt som också.
Och den sitter ju som ni ser som en smäck.
Garnet är Drops Baby Merino som la sig väldigt mjukt och fint och funkade superbra till den här koftan.
Vi får väl se när nästa blir till. Det finns väldigt snygga varianter på Ravelry....

Flat Grace

Åh, jag är kär i pusselmattan. Världens bästa inköp.
Nu är Grace blockad och knapparna är isydda och den ska bara frysas lite för att skickas till mottagaren. Och så ska jag ta lite kort så klart.

Sista knappen!

M och E var på Island för några veckor sen och M shoppade loss i en garnaffär och tog med sig garn hem åt mig! Jättefint Lopi-garn som ska få ligga och gro i tankarna och i en låda tills jag kommer på vad jag ska göra med det.

Nytt nytt nytt

Glad Ozelote

Jag är ju numera med balkong. Mmmm, jag måste nog skriva det igen. Balkong. En stor fin solig sak där man kan sitta och titta, som har blivit invirad i hönsnät under mycket svärande och pustande så nu kan även katterna komma ut där. Den ena tycker att det är mer fantastiskt än den andra. Wiskey är såklart inte så glad över att behöve byta sitt rådjurs-paradis mot några kvadrat med betongunderlag men jag tror nog att han kommer att vänja sig bara han får gnälla av sig. Amelia tycker att hon har kommit till paradiset, eller iallafall the next best thing.

Och om man har en balkong så måste man ju såklart också ha en balkongstickning. Det förstår väl vem som helst. En stickning som inte är i ull för att den inte ska vara så varm, som kanske inte kräver hundra tusen charts och andra prylar och som går att lägga ifrån sig. (Och som går att tvätta om den skulle bli lite svettig.)
Jag rotade i den överfulla stashen och hittade ett konstigt svart bomulls- lingarn som heter Bali som jag nog har köpt på tradera en gång i tidernas begynnelse och som nu ska få bli en trekantssjal i enkelt utförande.

Balkongstickning. Och glass. Sjukt viktig.

När ni läser det här så har jag börjat på Universitetet igen. Det ska bli sjukt spännande. Nu ska jag gå och blocka ut Grace som äntligen är färdig på min sprillans nya pusselmatta som jag äntligen lyckades få tag på. Mina två icke-stickande vänner som var med tyckte inte att jag var riktigt klok när jag grabbade tag i en färg-glad skumgummi-barnleksak det första vi gjorde inne på Biltema. De har mycket att lära de små liven...

Traveling Grace och sällskapssjuka katter

Nu börjar saker komma i ordning. Jag och Grace drog en repa tillbaka till det gamla hemmet för att fixa lite,  men det gick ganska fort.
Inte tillräckligt fort tyckte katterna som satt som häftplåster när jag kom tillbaka och har följt mig som små svansar sen dess. Tydligen hade de gått runt och letat efter mig, hävdar min hyresvärd. I natt blir det trångt i sängen för jag misstänker att jag får sällskap av båda pälsbollarna...

På vägen blev jag klar med en ärm på Grace och kunde påbörja nästa. Men jag är lite sugen på en okynnesstickning.... Bara sådär, något roligt, onyttigt, bara för att- men jag vet inte vad. Det dyker väl upp. (Jag kanske borde gå och klämma lite på garnerna i lådorna.)

Wrong Grace

Rätt och fel

Fast nu insåg jag ju att jag hade gjort fel för några varv sen... Det syns till och med jätetydligt på den "snygga" bilden jag la upp tidigare på bloggen. Och det här är en ganska svårupprepad kofta, så det blev till att ta upp allt och börja om.
Tredje gången gillt, eftersom jag hade en första liten "försöksomgång".

Once more, with feeling.

Holy Grace

Ja, jag vet. Det där var en ordvits. Men det är fredag och min handledare säger att man får ordvitsa en dag i veckan och att det är på fredagar. Jag vet inte varför men jag är ju inte den som tittar en given ursäkt i munnen när den dyker upp...
Den här är inte till mig, utan till en syster som inte riktigt fixar att sticka i ull på grund av uschliga allergier. Det är en Grace i Drops Baby Merino vilket är mjuktmjuktmjukt och så gosigt att man bara vill pilla på det hela dagarna i ända. Mönstret är lite pilligt än så länge, inte riktigt något man slappnar av till, men det är ganska roligt att sticka.

En kofta och om konsten att lura sig själv.

Min stora gradiosa masterplan var att skicka iväg Cascade- koftan och bröllopsfilten i måndags. Det står i min kalender att jag ska göra det. Det står till och med i min väldigt högtravande och seriösa projektplanering. Gjorde jag det?
Icke sa Nicke.
Koftan är klar, men filten är fortfarande i bitar.
Har jag panik för det?
Nope. Nix. Nicht.
För jag visste att det skulle bli så här, så jag var smart och satte deadline ett par dagar innan det egentligen var  kris och panik. Klapp, klapp på huvudet, duktig stickerska.
Nu innebär ju inte det att jag kan lata mig, men jag måste inte samtidigt uppfinna en tidsmaskin och försöka hinna med posten som gick i måndags för att saker ska gå i lås. Ganska så lurigt, om jag får säga det själv.

Koftan blev väldigt söt, föresten. Intarsia fungerade alldels strålande, i kanterna (hals, nedertill och ärm) så fick jag byta plats på varv 1 och varv 2 i mönsterrapporten för att få snygga färgövergångar mellan det lila och det oranga, och jag la till 4m nedanför löven för att jag inte gillade att de slutade innan själva koftan gjorde det.

Ozelote håller schemat!

Ja, jag ÄR så duktig.  Bäst att passa på, man vet aldrig hur länge det varar!
Cascaden är nästan klar; den ska få sig en halskant ikväll när M kommer på stickbesök och imorgon tar jag en sväng till stan och shoppar knappar eftersom det inte fanns några matchande i burken. Vilket inte är så konstigt, den har ju ganska krävande färger...

Min soffa får för tillfället utgöra arbetsyta för ihopvirkandet av bröllopsfilten som parallellt med Cascaden pågår för fullt. Vi får väl se hur många blommor jag har tappar bort när det här är över.

En snabb kaskad i färger

I paketet med den där berömda bröllopsfilten har jag tänkt att det ska följa med en liten barnkofta, storlek typ ett år. Jag har inte varit stressad alls över detta eftersom jag tyckte att så små barnkoftor går SUPERFORT att göra, jag valde ju en modell för typ hundra år sen och man kan ju  alltid skjuta på det i största allmänhet lite till. Så kom jag på att det var lite drygt en vecka kvar tills paketet måste skickas...

Oups.

Det är inte så att jag inte kan få ihop en barnkofta på det, men bröllopsfilten ska virkas ihop, få kanter, och så är det allt det där småpillet med båda projekten som alltid tar längre tid än man tror. Min tidsoptimism verkar ha nått nya hisnande höjder.

Det ska iallafall bli en Cascade ; lite för att det är en fin modell och lite för att det var så himla många som stickade den för ett tag sen och jag är nyfiken på vad "all the fuss is about" med den här koftan. Jag gör en egen special med lite intarsia för att kunna få in två färger. Hittills funkar det bra och jag lovar att förklara hur jag har gjort om det fortsätter att göra det. Inte egentligen rätt tillfälle för experiment, men jag kunde inte låta bli.

Och nu är påsken slut, kaninerna ska ut! Äh, några dagar till kanske de får hänga...

Beulah två, och typ världens finaste tsockor

Har man ett favvo- mönster så har man... Beulah blev superbra även den här gången. http://www.ravelry.com/patterns/library/beulah-cardigan Jag testade en storlek större eftersom jag var rädd att garnet kanske skulle vara lite för tunnt och att den skulle bli för liten trots att jag har gjort en provlapp. Det hade nog inte behövts, men det blev bra såhär också.
Små silverfärgade knappar som jag har suttit och hållt på i flera åt och väntat på det rätta plagget för kom äntligen till sin rätt. Jag är lite sugen på att göra nåt "mer" på koftan men jag vet inte vad det skulle vara så jag avvaktar med det tills den inspirationen dyker upp.
Garnet är nåt upprepat, omfärgat jag har mängder av i en låda. Jag hade hoppats att det skulle gå åt lite mer än vad det gjorde för jag har massor kvar och det är så mjukt och mysigt att jag har inte hjärta att bara slänga det. Det blir nog fina sjalar om inte annat.

Nu önskar jag min varmare väder och att jag slutar hosta någongång så att jag inte känner att jag måste tillbringa så mycket tid i min privata igloo av tjocka tröjor och stora sjalar.

Kommer ni ihåg hajsockorna som jag skrev om för några månader sen? De där supersnygga tsockorna som ser ut som hajar som äter upp bärarens fötter och till och med har små putsarfiskar som man kan sätta på med kardborreband? Jag har för mig att Stickpodden nämnde dem för ett tag sen också. Skaparen av dessa, den Fantastiska Tsarina Tsock har  iallafall gjort det igen och överträffat alla gränser för vad tsock-skapande brukar vara.

Titta på dem! Porslins-tsockor!
http://www.tsocktsarina.com/blog/?p=490
Och titta igen, för detaljerna är helt enastående.
Jag blir lite matt när jag tänker på allt pill, och sen tar resten av mig över och skriker högt "Och det är SÅ värt det!" Varför skulle man inte lägga ner sin själ och hjärta i något så vackert?
Tyvärr, tyvärr så måste man vara med i hennes tsock-club för att få tag på mönstret just nu, men om man håller ut ett år eller nåt så brukar de tydligen komma upp för allmän försäljning.
Jag börjar räkna ner dagarna nu då....

Katthårs-säsong

Det är inte alla som bryr sig om att våren inte riktigt har behagat att infinna sig i tid, katterna har ändå börjat tappa vinterpälsen. Min Beulah som nu bara saknar ett framstycke (och ihopsömnad, och knappkanter, och så ska jag sy i knapparna....) har nu så mycket katthår instickat att jag funderar på om jag måste gå till veterinären med den och få den ID-märkt.

3 bra saker en torsdag i början på mars

Påskmusten har dykt upp i affären!

Nytt Knitty-nummer. http://www.knitty.com/ISSUEss13/index.php  Jag säger lite "mnjaa..." om de flesta modellerna, det var inget som jag blev sådär supersugen på. De sakerna som jag skulle kunna tänka mig göra är mest saker som känns lite som upprepningar på deras tidigare modeller och det är tråkigt. Jag tycker rent generellt att Knitty har avstannat lite i inovationsgraden, ett tag så var de ju häftigast i stickvärlden utan konkurrens men de senaste åren har jag nästan funderat på om de inte får in nåt roligare... En riktigt fin sjal var det med ändå, Nori. En sån kan det mycket väl bli någon gång när lusten och garnet överensstämmer.

Jag stickar och stickar på min Beulah. Det går långsamt och det är ganska skönt. Saker måste inte alltid gå fort. Inte lyckades jag ta några kort på Lonely Tree heller, så ni får hålla i er lite till.

Den Stora Tröttheten...

Jag har börjat min nya praktik och har drabbats av Den Stora Tröttheten på kvällstid....

The Lonley Tree Shawl är klar, men jag har varkligen inte orkat ta bilder på den, så det kommer nog upp under morgondagen när jag har en ledig stund.

Och jag drog igen en till Beulah. http://www.ravelry.com/patterns/library/beulah-cardigan
Av 3 skäl.
Jag har garn i rätt grovlek som ska de-stashas.
Det är en asbra modell och jag vet att den funkar och att jag kommer att använda den.
Jag behöver en svart kofta till(faktiskt!).

Nu ska jag göra nåt hjärndött. Och dricka te. Min hjärna gör ont och mina ögon känns för stora för huvudet.

The Black Cardigan of Cozyness

SOM jag har längtat! Äntligen blev den klar. Inte riktigt som jag hade tänkt mig, men ibland får man inte det man vill ha och så blir det precis det man skulle ha ändå.
Så himla mysig! Dock gick nästan allt det svarta garnet åt, och det hade jag nog inte riktigt väntat mig. Men flätor drar ju mycket och jag har ju gjort en huva som får plats med ett mindre kungarike i sina gömmor så jag kanske ändå inte borde vara så förvånad. Fickor hoppade jag över, lite med motivationen att den är ganska tung nu och kommer att hänga ut sig en del, jag behöver inte utmana ödet och ge den mer framtyngd.
http://www.ravelry.com/patterns/library/19-cardigan

Knapparna blev supersnygga!

Huvan däremot lämnar en del övrigt att önska. Varför är det så svårt att göra en snygg huva?

And last but not least... jag tyckte att de här ungdomarna var för sköna. Det här har absolut inte alls med garn att göra på något sätt, men jag kan inte låta bli att posta det ändå.
http://www.buzzfeed.com/justinesharrock/gangnam-style-used-to-protest-widespread-grave-desecration-i

Sluta och Börja

Idag ska den bli klar, den stora svarta koftan. Kanten ska stickas, det ska sluta skjutas upp. Jag har köpt knappar eftersom inga i rätt storlek och mängd fanns i samlingarna, och hittade ett gäng riktigt snygga grå-svarta knappar på Tygverket som jag tror kommer att bli den berömda pricken över i:et. Jag har fastat för kanten, den är lång, bökig och har rätt stor potential för att gå käpprätt åt skogen. Nu håller smarta jag dock på att dela in kanten i partier om 10-cm så att jag kan ha lite större kontroll över hur många maskor det blir per cm. Min vanliga metod med att höfta och be till tillgängliga entiteter är nog inte en bra variant den här gången...
Sen ska jag ju iofs sticka fickor och sy knapphål, men det kommer att bli en enkel match i sammanhanget.

Som uppmuntran, och lite eftersom jag är en total slampa när det gäller stickningar så har jag börjat på en ny. Hört talas om Lonely Tree Shawl? Om inte så borde ni spana in den. Det är min nya favorit, det har jag redan bestämt efter att ha stickat en dm.
http://www.ravelry.com/patterns/library/the-lonely-tree-shawl
Det där garnet som köptes i Sundsvall blev inte liggandes länge i lådorna, det är redan på stickorna.

Det är för övrigt en annan ny favorit, väldigt trevligt att sticka med.
(Och dagens Guilty Secret får bli att jag får erkänna att jag har en liten cruch på den supersnygga modellen i Lonely Tree- mönstret... Hon är så jäkla söt!)

Tre onsdags-saker

Står stadigt på marken men måste gullas med ibland ändå

Ballerinakex (måste delas innan man äter dem)

Det eviga stickandet av luvan/huvan på den svarta koftan. Jag blir alltid förvånad över hur lång tid det tar att sticka en luva/huva. Eftersom mönstret inte är anpassat efter att ha en huva/luva så är jag inte hundra på att det blir helt bra, men det är svårt att säga innan jag har stickat klart huvan/luvan. Man måste våga leva(sticka) lite "on the wild side" ibland...

Det har tillkommit en valp i vänskapskretsen (Judit). Den är drygt en vecka och har yttepyttesmå tassar som är så yttepyttesmå att jag inte fattar hur den ska kunna stå på dem. Den kan ju inte det nu förstås, den är för liten för att göra nåt annat än att kravla runt- men ändå. Jag har bara sett den på bild än så länge och kommer inte att få sticka nåt åt den eftersom den är av modellen "anpassad för svensk vinter". Varför är man(jag) så faschinerad av små djur?

Tuff tuff tåg

Återigen, denna vånda om vad jag ska ta med och sticka på under tågresan. Den här gången ska jag iallafall försöka låta bli att glömma stickpåsen med projekt på destinationsorten...
Och om jag ska vara helt ärlig så passade jag på att avverka ett till restgarnsprojekt. Ett mönster det har kliat i mina små stickfingar superlänge att få prova är det här http://www.ravelry.com/patterns/library/great-weekend-mitts . Jag kunde naturligtvis inte hålla mig utan började sticka (Måste bara prova lite...Ni vet så att det KÄNNS bra. Skitviktigt, faktiskt.) redan igår och insåg att det skulle gå supersnabbt. Jag tar nog med mig garn för två uppsättningar, just in case. Man vill ju inte sitta projektlös liksom. Och jag har ju restgarner så att det räcker och blir över.

Den stora svarta koftan som syns här ovan går långsamt framåt. Stora raka stycken med moss-stickning är ju "sådär" spännande, och det har ju dykt upp en del andra projekt. Den lämpar sig inte riktigt heller som resestickning eftersom den är ett åbäke av rang och dignitet. Förr eller senare, förr eller senare...

The Dreaded Frogpond

Den må se ofarlig ut på utsidan, men i den döljer sig oanade dimensioner av fasa...

Jag tog itu med min så kallade Frogpond a.k.a korg för medvetet bortglömda projekt idag. Igen. Den behöver rensas med jämna mellanrum för att inte utveckla eget medvetande och börja kräva veckopeng.

Jag är riktigt stolt. Den största belöningen är att jag numera har en färdig kofta som jag stickade NÄSTAN klar för sisådär två år sen eller nåt och sen fick för mig att det vore jättefint med ett broderi på ryggen. Som aldrig blev klart. Inte fick den knappar heller. Det riktigt sura med det här är att den är supersnygg och att jag verkligen älskade den hur mycket som helst, så det är ju två år när jag inte har kunnat använda en underbar kofta.
Idag sprättade jag hårt och besinningslöst upp broderiet och sydde på små band så att jag kan knyta ihop den. Nu är det koftan och jag.

Jag hittade också det senaste försöket till att göra något av ett av mina favoritgarner som också är ett av mina stora problembarn. Jag har försökt SÅ många månger att få det att bli något fint, och det är inte ens en knepigt "konsistens", men det blir bara aldrig bra... Jag repade upp igen...

Och trassel. Som blev löst och tillbakastoppat i garnlådan.

Och nåt annat som skulle bli nåt. Som jag inte vet vad jag ska göra av. (Hjälp? Förslag?)

Jag kan för övrigt meddela att jag insåg mig besegrad (insåg mina begränsningar?) av Dream Stripes igår kväll och gav upp och gick och la mig med 8 varv kvar att sticka. Med tanke på att man stickar den och ökar hela tiden så att de sista varven är rätt dryga och långa så känns det inte så farligt. Den är klar till slut iallafall och är nu på blockning.
Om någon tittar på den och tänker "hmmm, det där ser bekant ut..." så är det för att det gör det. Scrolla upp och titta på koftan. Sjalen är stickad av resterna från den, och den var inte många meter över. Det blå garnet tog helt slut, så jag fick maska av med svart. Vilket blev rätt snyggt så jag är nöjd.

Åååh, vad jag vill ha en sån där pusselmatta!