Stickpåse deluxe

Döskallebiten är i reflex! Så jag kommer att synas i mörkret!

Med hjälp av lite trallpunk tog jag tag i grodhögen på mitt skrivbord i går. Eller började igår. Eftersom det har accumulerats sen jag flyttade in och mest varit ett sånt där "jag lägger det här... så länge..."-ställe så har det blivit en del. Speciellt projekt som jag av typen som har åkt i väggen i ren frustration eller uttråkning. För ett par år sen. Fler år än än ett par, i vissa fall... Ehum.

Nu har jag slängt en del som faktiskt aldrig kommer att bli klara, fixat en del smålagningar (det är inte klokt hur länge man kan dra sig för att laga en 5 cm söm i ett par byxor!), och hittat en snygg röd tygbit som jag bestämde mig för att slänga ihop en stickpåse åt mig själv av.
Min ordinarie är ju på vift/semester i Dalarna, som tidigare noterat och det känns kanske lite lätt... skabbigt (?) att hela tiden släpa runt på stickningarna i Systembolagetpåsar, hur bra storlek det än må vara på dem.
Dessutom tycker jag att det kan vara motiverat för en brud som mig att ha flera snygga stickpåsar, med tanke på att jag alltid tandemstickar.
Och tygbiten skrek att den ville bli en stickpåse. Ni vet hur det är.

Jag drabbades av Den Stora Kreativiteten(tm) och gick lös med band, textilfärg och stämplar och symaskin. Den blev ganska tjusig, om jag får säga det själv.

Wiskey låg bredvid pedalen och var spann uppmuntrande.