3 saker jag inte kan leva utan

Textilrelaterat alltså. Jag hoppar över de vanliga typ luft, mat och vattenkokare för jag utgår från att ni fattar det ändå.

1. En miljon saxar. Jag har massor. Det beror mest på att jag är fenomenal på att förlägga dem och blir vansinnig när jag måste springa runt och leta och inte hittar någon. Jag har löst det med att ha många.

2. Ett sånt där mått man kan pilla in stickorna i som talar om vilken storlek det är trots att det inte står på stickan. OCH på mitt står det dessutom engelska och amerikanska storlekar, vilket underlättar översättningar av mönster.

3. Mitt Binnikemask-får. Det är gjort på nåt sånt där Rättvisemärkt ställe i Afrika, jag fick det av mamma och pappa för några år sen, och har ett måttband i magen som kommer fram som en lång binnikemask om man drar den i svansen. Har både cm och inch. Tyvärr är även Amelia väldigt kär i fåret, så jag får gömma det hela tiden för annars kidnappar hon det och leker bort det till längst in under sängen. I senaste vändan blev det tre-bent.

Tata for now!

Dagen innan resan- Lilla projektvansinnet.

Ååååååååååhhhhhh!!!!! Så svååårt!! Är det bara jag som lider svåra kval kvällen innan man ska åka iväg några futtiga dagar i valet och kvalet över vilken stickning/virkning/ annat man ska ta med sig? Vissa går ju bort av sig själva, till exempel för att de är för stora, eller för krångliga med för hög risk att tappa maskor, eller för ömtåliga, eller sitter på stora stickor som riskerar att peta medpassagerare i ögonen, eller behöver för många tillbehör, eller är bara för stunden astråkiga.

Även borträknat det här så finns det ju hundra olika möjligheter, och då har jag inte ens räknat in lyxen att kanske få starta ett sprillans nytt rese-projekt! Bara för att, leva för stunden, resans inspiration och allt det där.

Just nu står det mellan det här: ( en cowl i mörkt turkost Rowan-garn. Har figurerat på bloggen tidigare)

Och det här: ( restgarnsprojekt. Pulsvärmare, smalrandiga i  massor med färger)

Det finns för och nackdelar med båda. Och vem vet- det kanske blir nåt helt annat. jag åker ju inte förens imorgon...

Lila omlottkofta med låååååånga band

Ännu en omlottkofta. Egentligen gjord efter samma mönster som den grå-svarta med röda band, men det lila garnet var lite tjockare så jag fick modifiera om mönstret så att det skulle passa. På den här har jag inte heller sytt på några knytband utan lagt upp ohemult många maskor på framstyckena och låtit de första varven bli knytbanden. Garnet är för övrigt upprepat och egenhändigt färgat.

Jag vet inte varför jag står på ett ben på sista bilden. Fråga inte. 

Nu ska jag upp till Dalarna och elda pinnar, grilla soyakorv och hänga med trevligt folk några dagar så det kan bli lite tyst här om jag inte hinner slänga in nåt innan jag åker. Å andra sidan ska jag försöka ha lite nya fina grejer till bloggen när jag är tillbaka!

Tehuvor och Livstycken

I helgen var det Kulturnatten i Sthlm. Jag och veganen tänkte passa på att titta in på en massa gratis utställningar på olika ställen, men det blev bara att vi orkade med ett i slutändan och en liten promenad hem eftersom det var hysteriska mängder folk överallt och ingen av oss var så upplagda för detta.

Jag ville se en fotoutställning på Stadsmuseeum som hette Parken som jag hade läst om och tyckte verkade intresseant. Det var den visserligen men inte nödvändigtvis på ett bra sätt. Det hela var mer  en lite väl intim tripp in i fotografens psyke än om hemlösas livsvillkor, som den faktiskt skulle ha handlat om.

Som en oväntad bonus ställde Livstycket ( http://livstycket.se/ ) ut i samma lokaler. För er som inte vet vad Livstycket är så är det en förening som hjälper invandrarkvinnor ( främst, men även män) att lära sig språket genom att hålla på med konst och textil. De har hållt på rätt länge nu och är väldigt framgångsrika. Jag rekommenderar ett besök på deras inspirerande hemsida.
Överallt på hela museet så satt det decimeterhöga små glatt broderade livstycken uppsatta, så otroligt vackra att det var svårt att gå vidare. Längst upp hade de en större utställning om sin verksamhet och sina projekt, med tehuvor TO DIE FOR. Tyvärr tyvärr var de bakom glas, och min stackars lilla mobilkamera klarar inte av att ta vettiga bilder av det, så försök få se dem på riktigt för de är värda att ses.

Livstyckena har jag dock lyckats ta lite bilder av, och en kjol helt av små broderade livstycken.

Och eftersom det var över 6000 besök så tyckte jag att det var dags för en ny layout på bloggen. 

The- väder och önskekoftor

Det här ska bli en cowl, i grön-turkost födelsedagsgarn. Om det nu räcker, jag tror jag ska blanda det med nåt annat, kanske göra en volang eller nåt. Den som lever får se. Det blir mönster på den iallafall. Tummis.

Ute är det varainne- väder ( Men! Jag såg riktigt grönt gräs imorse! Sådär smaragdgrönt...Våren är på väg, förtrösten icke!) så jag roar mig med diverse, som att sticka på ovanstående cowl eller virka ihop alla rundlarna till min fenomenala och alltmer efterlängtade rumpvärmare från tidigare inslag, eftersom det är slut på garnsnuttar nu.
Eller att planera för min egen variant av dagens 365 saker... ( http://365sakerdukansticka.blogspot.se/2012/04/356-embrace-bolero.html ) som var mucho snyggo, fast jag vill nog ha långa ärmar på min. (Ja, jag har en hangup på omlott-koftor...)  Någon som vet var man får tag på Berroccos garner i Sverige? Bara undrar, man kan ju byta också...
På Berroccos hemsida finns mängder med gratis mönster föresten, om någon inte känner att de har tillräckligt att göra....

Att komma överens med varandet

Ugh.

Idag är en seg och kall dag som bäst tillbringas inbyltad i varma saker tänkandes på nåt annat. Vissa dagar är så, det är bara att acceptera.

Jag har iallafall en plan för vad filtjäveln; som den har fått som otroligt charmigt arbetsnamn, ska få bli på riktigt när den är klar- vilket är snart! Den första lösningen vore en filt, men den blir nog klumpig och konstig som en filt, så jag funderade på en liten matta nedanför min säng. Men där skulle den nog bli kortlivad, en dammsammlare av sällan skådade dimensioner samt att jag skulle behöva sy dem mot något- vad nu detta något skulle vara. Sedan slog det mig att jag förr eller senare kommer (Jag Ska!!) bo i en lägenhet/ hus med veranda/ balkong, och där kan man ju vilja ha en liten bänk att sitta och spana på saker, och på den så är det ju ganska skönt med nåt under rumpan när det inte är supervarmt.
Långsökt- javisst! Men man måste ha framtidsplaner ibland.

A small black one

Det hade varit fint att kunna skriva The Little Black One i titelrutan, men jag tillhör de som behöver en ficklampa för att hitta i garderoben så det skulle vara att töja på sanningen lite grann.

Jag har varit sugen på att sy en klänning i det här tyget sen jag först såg det, en tunn mönsterstickad viskos i svart. Jag hade bara en liten bit, annars hade det varit coolt med en hel-lång klänning Morticia Addams- style... En liten rynkad bubblig ficka har jag också varit sugen på att sy, och eftersom det här tyget var så mjukt och smidigt så passade det perfekt.

Det Amelia jagar på den första bilden är bandet på koftan jag har på mig, som det kommer mer om i ett annat inlägg. ( promises, promises...) 

Ett nuvarande ganska underhållande bryderi är att jag måste skaffa en BH till min provdocka ( som fortfarande inte har nåt namn. Skärpning.). Det är inte så att den har dåligt självförtroende och fått för sig att bara mer barlast i framdelen fixar det, utan det att vi är lite olika bygda den och jag, så varje gång jag provar saker på den blir måtten alldeles wonky.
För att det ska lösa sig så måste den... få en provdockemotsvarighet till ett silikoninlägg. (ärtkuddar?)
Äh, jag lär väl se om jag har nån gammal liggandes, det är ju inte som att jag köper en ny för det här.
Om man inte roar sig själv så får man tråkigt. Så att säga.

Trasselsudderier

Jag är alltså kvar här, jag är varken borta eller lat, jag har bara lite kamera- trassel.

Ni vet saker som man kommer ihåg på ett visst sätt från sin barndom och sen växer upp och inser är på ett helt annat sätt?
Idag har jag suttit på biblioteket och av hemlig anledning suttit med näsan djupt i en stor hög böcker om diverse växer samt konsthistoria från vissa epoker, och samtidigt ritat av dessa. När jag var barn var bibblan typ mitt andra hem. Jag var i princip på förstanamnsbasis med bibliotekarierna och tyckte att det var den lugnaste platsen på jorden, allt annat kunde bara försvinna när man var där, ingen störde. Nu var ju det ett helt annat bibliotek, och jag var på andra avdelningar än vad jag rör mig på nu, men ändå... Det jag slogs av idag är att det är inte klokt vad sociala folk är på bibliotek. Vid mitt lilla bord där jag gjorde allt för att se upptagen och avvisande ut dök det upp den ena efter den andra som uppenbarligen var otroligt nyfiken på vad just jag höll på med och verkade sakna den dagliga kontakten så att säga.
Jag saknade den obligatoriska bibliotekarien med en sträng knut i håret, hornbågade glasögon och som hyschade alla som vågade öppna munnen. Men icke. Nya tider, nya seder...

Hur som helst. Jag har sytt en klänning, som det kommer en bild på imorgon, när jag har bråkat klart med kameran. Snart, snart, snaaaaart får jag en sån där Ipån och då blir det lättare med fotandet också...

Och jag har börjat adoptera bort ugglorna. Så om nån känner att de var besökare nr 5000, eller iallafall nästan och typ förtjänar en uggla ändå, så skriv eran mail i kommentarsfältet. Först till uggleholken!

Note to self # 4

Om du stickar något med många stickor som lätt glider ur och någon av djuren ser ut att vilja hoppa upp i knät och gosa- försök lägga ifrån dig stickningen så fort som möjligt. Hamnar den under en trampande, spinnande katt är det kört, och de väntar inte.

The new fashionable socks of Elliott!

Nya sockor, nu i blå-grön-turkos-svart-vit Fabel. Över knäna och urmysiga, perfeka för att kunna börja smyganvända vårkjolar även när vädret har gått och gömt sig. Lite längre än ursprungsmönstret (se det inlägget) men mät på dina egna ben. Det gick 3 nystan.

Igår satt jag och broderade vid köksbordet när jag helt plötsigt insåg att Wiskey inte var ensam på baksidan. Han hade fått sällskap av två rådjur som betade lugnt trots hans ytterst misstänksamma blickar och kroppsspråk. Det hela känndes väldigt... pittoreskt.

I övrigt så får jag tipsa om dagens det finns inget ont som inte har nåt gott med sig: http://svtplay.se/v/2767488/naturfilm/ett_liv_i_vapnens_skugga?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2767006/sb,p113658,1,f,-1
Om DMZ mellan Nord och Syd-korea och djuren som lever där, helt i fred från människans inblandning- ja, förutom en och annan (ca 1, 000 000 ) nedgrävda landminor. Någonstans så kan jag inte låta bli att tänka att det är lite lättande att det finns någonstans i Asien där djur kan vistas utan att riskeras att utrotas pga tjuvjakt som huvudsakligen orsakas av efterfrågan på traditionell kinesisk medicin.
Sjukt söta uttrar var det med iallafall, och tjusiga fåglar.

Så. Nu ska jag återgå till mitt broderi.

Korpägg med glitter

Det fanns inga snygga ägg i affären, men jag hittade ett med fin form, så jag tog hem det och målade och limmade fast papper och en liten bild på en flygande korp, så nu har jag ett helt eget ägg. Fint, svart, chockrosa och glittrigt. Korpägg, inget hönsägg här inte. Fyllt med yummy godis som säkert blir ännu mer yummy av att ägget ser så snyggt ut.

Trevlig högtid på er!

Den nya svarta a.k.a min nya bästa vän

Det kanske var att ta i, men det är ett supermysigt garn, från nåt Italienskt märke som jag inte kommer ihåg vad det hette, men det är en blandning av ull och bomull som är TO DIE FOR. Den som fick för sig att: "Hmmm, let´s go wild and crazy- håll i er nu- vi BLANDAR en växtfiber och en animalisk fiber!!! Vad säger ni om det va?! Va!?!" står iallafall långt fram på min julkortslista, eller skulle iallafall göra det om jag skrev julkort. Jag vet att det inte är så revolutionerande i dagens underbara explosion av fibrer att gotta sig i, men det här är verkligen en kombo som jag norpar åt mig så fort jag kan lägga mina små beniga fingrar på den.

Svart är det också, och som alla vet så är alltid svart det nya svarta. Passar till allt, speciellt till mig. De av oss som mest får någon sorts ticks av modevårens obligatoriska pastellkräkning kan behöva något svart att krypa in i. 

 
Mönstret är från början ett Rowan-mönster som jag har moddat om till oigenkännlighet. Tack M för bilderna. 

Häxagoner

Det krymper i lådan. Jag var tvungen att lägga ut hexagonerna och se hur stort område de täckte- jättespännande tyckte Wiskey och Amelia. Alltid är det någon som kommer och lägger sig mitt på när man lägger ut nåt på golv eller bord.

Påsk-ris-kaniner

Ja, i påskriset också.

Jag kunde inte hålla mig. Idén kom och bara krävde att få bli till. Jag brukar inte ens ha ris inne, och vi får väl se hur länge det får stå innan nån liten klåfingrig katt kommer och börjar leka med det, men det ser fantastiskt ut och får mig att flina stort som The Black Dahlia (nåja) varje gång jag ser det.

Återigen, ursprunget är Bunny Nuggets härifrån: ( http://rebeccadanger.typepad.com/rebecca_danger/2009/04/its-the-first-free-pattern.html ) men den här gången har jag förminskat dem en del.

Jag firar ju inte ens påsk, eller, nu får jag rätta mig själv. Jag firar saker. Jag firar  mig själv och fantastiska vänner i tvivelaktiga filosofers namn, jag gillar hela grejen med "smygisar", saker som har smugits med som kristendomen inte har lyckats plåna ut (det fanns inte abnorma mängder kaniner och höns på kullen där Jesus hängde på korset. Kaniner är kända för nåt annat.) och kan tänka mig att fira sånt bara för att man kan. Jag gillar påskgodis, men äter inte ägg om de inte är gjorda av marsipan. Det börjar äntligen bli vår, även om stackars Wiskey ligger och surar i hallen för att han blev haglad på igår den stackaren, och ljus och sånt är ju alltid värt och fira. 

Jag hör av mig igen innan det bär av till Blåkulla.