Om att sticka medvetet närvarande

Av en lång rad anledningar har jag fått uppgiften att försöka lära mig att bli mer medvetet närvarande- inte en helt lätt uppgift för ett litet stressmonster som jag som mest vill göra 127 000 saker hela tiden och har stickningar vars enda uppgift är att hindra händerna från att riva sönder tillgängligt papper i små, små bitar vid de tillfällen när jag måste sitta stilla och lyssna.

Hur svårt kan det vara med medvetet närvarande undrar ni? Eller hur?! säger jag och klänger mig fast vid handfatet för att inte springa iväg när jag borstar tänderna.

Medvetet närvarande, eller Mindfullness som det heter på utrikiska handlar alltså för er som känner er lite undrande om att kunna stanna upp i nuet en stund. Kunna borsta tänderna och inte oroa sig över en miljon saker samtidigt, kunna äta frukost utan att packa väskan samtidigt, och göra en sak i taget på jobbet. Det finns en massa forskning som visar att det är rätt nyttigt för oss. Läs gärna mer någon annan stans för jag är lååångt ifrån expert själv...

Mindfullness är också ett uttryck som har blivit rätt misshandlat och förvrängt. Första gången jag stötte få det fick jag helt fel intryck av det. Då fick jag förklarat för mig att man inte fick vara arg på någon, inte fick tycka att folk var idioter och var tvungen att le hela tiden.
Gissa om det gick ihop med mig....? Jag hade kreverat inom fem minuter.

På senare tid har jag fått förklarat för mig att det där första är en förvrängning av mindfullness, någon som inte alls har förstått vad det handlar om. Man får vara arg och tycka att folk är idioter, men att hänga upp sitt liv på det och att ständigt vara arg mår man inte bra av i längden.

IALLAFALL....

Det slog mig att stickning borde vara som gjort för Medvetet närvarande.
Om man kan släppa allt det där med att man vill bli klar fort, vill komma till nästa roliga projekt, nästa rand, nästa del, nästa ärm... Om man har ett projket som kan bli meditativt, där man inte behöver vara på helspänn för risken för att tappa trådar eller missa en färgövergång eller hela tiden läsa mönsterrader.
Utan ett projekt där man kan låta kroppen vila, där stickningen bara vandrar på, inga krav på att det ska bli nåt specielllt och där man kan fokusera tankarna på stickningen och andningen....

Jag har precis börjat, så det finns inga bilder än, och det är ett experiment. Men jag återkommer. Har andra liknande projekt/erfarenheter så är jag intresserad av att höra!