Först hade jag tänkt lägga ut ett helt mönster, men sen tänkte jag om. De flesta kan nog sticka ett par torgvantar på egent bevåg, och även om man inte kan det så finns det gott om mönster( både gratis och andra) ute på nätet och i tidningar och böcker, så det är lätt att få tag på. Det behövs kanske inte ett till.
Ideén däremot kan man ju dela med sig av. Opensource. Sånt gillar jag.
Lathet kan vara en underskattad källa till inspiration. Jag tycker att det är ett härke att räkna varv när man stickar flätor, och när jag stickade de här så struntade jag i det. Det var ju ändå jag som skulle ha dem, så det kanske inte behövde vara så noga, man kan ju alltid höfta- jag brukar vara rätt bra på det. På den legendariska bussturen slog det mig att jag kanske skulle göra en grej av det istället, och göra ojämnheten märkbar. Det blir som små vågor, de är inte heller helt jämna, bara nästan, vilket kan få en att bli lätt åksjuk iallafall om man också sitter på en vinglig buss som luktar konstigt.
Vingligheten förstärks av att garnet skiftar i färgen och att jag har stickat med avigan ut.
Det kan vara snyggt att göra saker ojämna. Men det brukar vara bra att tänka på att göra dem såpass ojämna att det ser medvetet ut, annars ser det mest ut som att man har varit slarvig...
Fint. Både opens, fläta och museum =)
SvaraRadera