Korsstygnsknän

Här är lite korsstygnsknän. This is the shit.

... sista gången nu.

Och en färgvända till...

Fika, vitt garn och Cindy Lauper-rosa garn

Den här gången böev det extra mycket för att jag ville få klart allt, men jag hade sällskap iallafall, så det kändes som mycket kortare tid.

Ferret kom och rörde i grytor

Och till slut började saker bli svarta.... Som  jag har väntat.

En del hänger fortfarande på mitt element och torkar, men det blev en hel del tjusiga garner. Det hiskeliga rosa blev mörkt augergine-färgat, och en massa av det vita blev en snygg blå. Ett  gäng äppelgröna härvor av Rowans Calmer är numera en snygg svart med lite spräckliga inslag av grafit.

En liten hemlis...

Här ska jag vara på dagarna numera:

Nordiska. Jupp. :)

Det är inte så förebådande som det ser ut på bilden, jag bara tyckte att det blev fint så.

Jag var på en smygvisit idag för att bekanta mig lite med utställningarna och så innan jag börjar på riktigt.
Det första jag hittade när jag kom in, i den första utställningen jag gick in på var- mig själv.

från Inger Degerfälts "Att virka"

Det kändes lite fint.

Seasick yet?

Först hade jag tänkt lägga ut ett helt mönster, men sen tänkte jag om. De flesta kan nog sticka ett par torgvantar på egent bevåg, och även om man inte kan det så finns det gott om mönster( både gratis och andra) ute på nätet och i tidningar och böcker, så det är lätt att få tag på. Det behövs kanske inte ett till.
Ideén däremot kan man ju dela med sig av. Opensource. Sånt gillar jag.

Lathet kan vara en underskattad källa till inspiration. Jag tycker att det är ett härke att räkna varv när man stickar flätor, och när jag stickade de här så struntade jag i det. Det var ju ändå jag som skulle ha dem, så det kanske inte behövde vara så noga, man kan ju alltid höfta- jag brukar vara rätt bra på det. På den legendariska bussturen slog det mig att jag kanske skulle göra en grej av det istället, och göra ojämnheten märkbar. Det blir som små vågor, de är inte heller helt jämna, bara nästan, vilket kan få en att bli lätt åksjuk iallafall om man också sitter på en vinglig buss som luktar konstigt. 
Vingligheten förstärks av att garnet skiftar i färgen och att jag har stickat med avigan ut. 

Det kan vara snyggt att göra saker ojämna. Men det brukar vara bra att tänka på att göra dem såpass ojämna att det ser medvetet ut, annars ser det mest ut som att man har varit slarvig...

Lots and lots and lots

Jag har massor att skriva om men inga bra foton att visa det med och lite dåligt med tid att skriva ner det på. Bear with me.....
Nu ska jag traska ner för kullen på korsstygns- "dejt" igen.

Plaskar vidare

Färgning: Dag två.

Vad ska jag säga....

Efter en liten diskussion med en vän (Tack!) så kom jag på att det där med aluminiumkastruller + fällning + gula färger är ju nåt jag kommer ihåg sen utbildningen men lite lämpligt hade glömt, vilket förklarar varför det blåa fäste men det gula rann ut som kissvatten.
Jag tog tag i de urtråkiga konstiga ljusgröna garnerna från igår och provade (vild och galen som jag är) på att färga i micron för första gången i mitt liv. Hittade ett par ungefärliga tutorials på nätet, ingen ville av nån anledning ge exakta instruktioner vilket jag misstänker har att göra med att det här kan vara en konst av många variabler... Jag ska skriva en post om det sen, för jag har lite att säga om det här. Tummis.

Det ser ut som nåt jag tänker mig att man ger till hästar när de är sjuka, men jag lovar att det är garn.

Eftersom man hursomhelst är lite begränsad vad det gäller mängd när man microfärgar så blev garnet rätt olika färgmässigt, vilket vid det här laget inte gör nåt. Allt är bättre än utgångsläget.

Efter kastrullfärgning, och efter kastrull + micro

Variabler på grönt.

Den fulblå härvan från igår fick också en omgång och har nu klättrat uppåt i rangordning på snygglistan.

Det lila garnet skulle ha blivit svart, men efter att ha provfärgat en snutt insåg jag att inget skulle fästa trots att det innehöll en massa ull, så jag gav upp det och får förlika mig med ett lila plagg.

Den enorma högen ljusblått garn däremot, i fantastisk ren ull av en upprepad kofta skulle bli svart om jag så skulle stryka med på kuppen.
Det blev en viljornas kamp. Det mesta blev mörkt chokladbrunt, ni vet 85% kakao-brunt. I sista vändan slängde jag i en sked blått för att motverka det, och fick en liten skiftning. Eftersom det var så mycket garn så skiftar det en del ändå. Det syns knappt på fotot, men de fyra nedersta härvorna är blå-svarta. Vi får se om jag färgar över de andra. Cést la vie.

Häxgryta...

Wiskey hjälpte också till.

Färgar allt!

Jag bestämde mig för att börja beta av mitt höga berg av garn som ska byta färg idag. Det här var helt lustfyllt(nu lät jag som en "fånga dagen"-boksförfattare, sorry för det) - jag älskar att färga! Det är nåt med att hålla på med en kemisk process, färg och garn samtidigt och inte riktigt veta hur det ska bli i slutändan som är så jäkla rolig.

The mountain of yarny doom!

Idag blev det lite mer tveksamt resultat. Det var fortfarande kul att färga, och jag inser ju att jag helt och hållet får ta på mig ansvaret eftersom jag kör det mesta på en höft och vägrar göra på annat sätt men ibland så blir det lite mer... varierat... resultat än man kanske hade önskat.....

Jag gick ut lite lätt med en härva som jag har fått nånstans i från och som jag trodde antagligen var ull, mest iallafall... Efter att ha försökt få den illgrön och som bäst lyckats få den till någon sorts odefinierbar ljusblå får jag erkänna ett ett litet bränntest och en fundering på var jag har fått den ifrån skulle kunna ha varit på sin plats, det var nog minst 50% akryl i den. Å andra sidan borde det kunna bli utmärkta sockor och det går ju alltid ner.

Ser ju fint ut i badet!

Och när man lyfter ur den så rinner allt ur som en dålig hårfärg.. Buhuuu!

Nåja. Man lär så länge man lever.
Bäst blev det ful-beiga garnet som nu är petrolblått och väldigt tjusigt. De grå härvorna på bordet är egentligen någon sorts konstig gråbeige ( j-a färgåtergivning!) och ville sig inte riktigt heller, säkert också delvis på grund av att de är blandfiber- vilket jag i det här fallet iallafall visste om. Men jag tänker att de kanske går att färga över. Eller nåt.
Svart är ju snyggt.

Inte mitt moment of glory.

Allt garn är ju inte färgat än.  Jag tar resten en annan dag, kanske imorgon. Nu hänger de här härvorna på min improviserade torkanordning gjord av ett mopp-skaft och två stolar över en bit plats och lite tidningar. Hoppas inte katterna kommer på att den går att leka med.

Kampen fortsätter.

Nerdgirls alert!

Jag hittade det här....

http://shop.nerdgirlyarns.com/

Det finns inte en tillräckligt stor vokabulär för att beskriva hur mycket jag vill ha de här garnerna... Aarrgh!

Jag tror att vi avslutar med en katt som ser död ut med som bara är väldigt avslappnad för att lugna ner oss (läs:mig) lite.

"Min farmor var en kolasås"

Svärtan på mina händer

Det var väl en lagom dramatisk rubrik, eller?

Notera den skarpa randen vid handleden...

Men inte helt osann. Jag har ÄNTLIGEN fått tag på en ny färgkastrull eftersom jag var dum nog att lämna kvar min gamla (älskling) i en flytt för länge sedan och aldrig har förlåtit mig själv för det. Nu har jag dock fått adoptera en ny i utbyte mot en svart-färgning av lite kläder.
Detta gick av stapeln idag, dock hade jag lagt av mig lite... Man ska ju inte stoppa ner händerna i färgbadet, inte ens en gång jättesnabbt, för då blir det så här. Och det här är efter många timmars skrubbande. (Ni skulle ha sett minen på ICA-kassörskan när jag köpte mjölk.) Jag har väl lärt mig min läxa den här gången också, och kommer förhoppningsvis ihåg att använda mina fula gula plasthandskar och träsleven i fortsättningen.... Man kanske inte kan lära gammla hundar att sitta, men man kan anlägga ett golv som går att spola av, eller hur det nu var.

Nu ska allt det där garnet som bara ligger och inte blir nåt vettigt, bli nåt vettigt, iallafall i en snyggare färg.

När jag ändå var hos Queen Ferret så passade jag på att ta en bild på ett par torgvantar jag gjorde för länge sen till henne, men aldrig la upp här. Det är ett ekologiskt garn med kamelull i, kommer inte ihåg vilket dock, men det verkar ju hålla formen än.

De här knapparna är så snygga!

Filigreen but white and grey

Min Filigreen är färdig. Den där som jag inte skulle göra, typ, men som blev av ändå och som var så vansinningt tråkig på slutet som alla spetsstickade sjalar som stickas med den smala ändan först så att man bara ökar och ökar. Den där i Alpaca-garnet som bubblar och inte ser ut som att det ska bli nåt alls vettigt men som jag vet av erfarenhet blir ursnyggt om man bara blöter ordentligt och blockar.

Men den är klar. Heja mig. Just nu känns det lite extra symboliskt att göra klart saker, jag har ett behov av att få klart gammalt för att kunna börja om nya roliga saker vid en hemlig specifik punkt snart...

Det tog tre nystan Drops Alpaca, två ljusgrå och ett vitt, och mönstret finns i sommarnummret 2012 av knitscene. Inte alls svårt om man har lite stickvana, rekommenderas!

Oj, upp och ner...

Så var det lite mindre garn i mina lådor, fast en sjal till som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Jag börjar se ett mönster.... ( haha)

Asså....

Ibland så blir jag inte riktigt klok på det här... Trots upprepade försök så får jag inte en länk till den här sidan att följa med min avatar när jag kommenterar i andras bloggar, vilket är lite småirriterande. Allt ska funka- men gör det inte.
Och så fick jag för mig att ändra lite utseende på bloggen. Ooooch... njaaa. Det blev ju väldigt dramatiskt. Skönt iofs eftersom det var så j-a sött innan. Men ändå.

Och nu ska jag sluta babbla.

Rosor, brädspel och Beulah.

Min fredagseftermiddag fylldes av spelande (Dominion, jag vann sista vändan, kom två i första och fick storstryk i andra), och så stickade jag lite i pauserna när jag väntade på de andra att bli klara med vad de höll på med.

En blomma fick jag också, inte var dag man får det, men nu står den i mitt kök i ett glas på grund av bristen på vaser och är snygg.

Jag gjorde en liten swatch eftersom jag bara inte kunde tro att sträckningen till den här koftan jag håller på att sticka ( Beluah, mer om den sen) skulle gå, men lo and behold, det funkade visst. Den ser ut som en liten grön mask-igelkott...

Vad hände?

Jag har gjort en duk. Jag vet inte hur det här gick till faktiskt. En korsstygnsbroderad, utan provokativa bilder eller texter.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra med den.

Jag har några (icke hemgjorda) dukar sen tidigare, jag har bara aldrig sett mig själv som en duk-person. Undrar om det här är någon sorts övergångsfas till att bli en sån där person som producerar ohemula mängder dukar till höger och vänster, har små dukar på varenda tillgänglig yta och prånglar på dukar på alla som kommer inom en radie av 20 meter. 
Det är ju ganska mysigt att brodera dukar också. Inte så mycket press, det blir klart när det blir klart och korsstygn är lite meditativt. Och det är lite fint, faktiskt.

Vi får väl se vad dukens öde blir. Jag förutspår att det kan vara årets första julklapp till en intet ont anande själ ( som inte läser den här bloggen) ( Beware!).

Mössan Åke

Blev frågade av en vän om jag kunde sticka en replika av en mycket omtyckte mössa som jag gjorde originalet till för typ 5 år sen. Själv är jag sjukt imponerad över hur man lyckas använda en mössa varje dag varje vinter i fem år och inte tappa bort den, sånt händer ju lätt... Men till slut hände det iallafall, och nu var det dags för en ny, vilket jag självklart ställde upp med.

Det är jag, men inte riktigt på modell-humör.

Den är väldigt lik den förra, men gjord i helt olika garner... Fast i princip samma modell.

Buss-stickning- shaky not sterd

 Stickandet i sig var inga problem då en av E4:s finare poänger är att den är hyfsat rak och inte så farligt bucklig så att man slipper åksjuka. ( iallafall jag, killen som satt innanför mig på vägen ner såg ganska blek ut och jag var lite rädd ett tag att han skulle behöva göra en akutrusning.) Plåtandet av sagda stickning var lite knepigare och det här är det bästa jag kunde komma med. Nåja.

Mobilkameran verkar av nån anledning ha tyckt att det är lättare att fokusera på min kjol än på stickningen, så den är väldigt skarp på alla bilder...
Jag lovar dyrt och hederligt mönster på dem här- mest för att att jag har kommit på ett så bra namn på dem. De ska få heta "Seasick yet?", med tanke på garnet, och att jag inte brydde mig om att räkna varv på flätmönstret så att det blir lite lätt ojämnt och kanske obehagligt för den lagt åt OCD-hållet, eller bara på en gungande buss...

Skumt garn

Jag fyndade för ett tag sen. Tror jag.
Det är ett sånt där garn som antingen blir ascoolt eller bara riktigt jättejobbigt. Inga mellanting- antingen eller. Som garnnörd är jag egentligen lite emot såna där så kallade "modegarner", de är oftast svåra att göra nåt med förutom precis exakt det de är framtagna till, vilket kan begränsa kreativiteten lite, och är oftast snordyra.
Men ibland så. Om man hittar i en super-rea låda och tänker att what-the-heck.

Nu är ju inte det här garnet det konstigaste jag har sett, i udda-garner-kategorin så är det knappast någon genomskinlig djuphavsfisk med eget ljussystem på huvudet om man säger så, men det kan ändå bli lite lätt besvärligt att ha att göra med.

Vi får väl se. Jag går och klämmer lite på det, formare en idé och laddar upp inför att ta itu med det.