Igår brände jag fingrarna på ungsformen för sista gången. Jag har länge vägrat köpa grytlappar med motivationen "Kan själv!" komplett med putande underläpp och händerna i kors över bröstet, men aldrig riktigt prioriterat det, eller helt enkelt väntat på Det Rätta Mönstret eller The Wonderful Stroke of Inspiration. Ni vet.
För några sommrar sen hörde jag om hur hemlöjdsrörelsen i början av 1900-talet dissade virkning med motivationen att man minsann kunde göra det liggandes på rygg och att det då inte kunde räknas som "på riktigt". Efter det har det blivit lite av en sport att göra saker liggandes på rygg, det är roligt att vara barnslig ibland. Virka går iallafall utmärkt, men jag rekommenderar en rejäl kudde under huvudet. Vid det tillfället gjorde jag iallafall bara några ganska små grytlappar, av nån anledning som kanske hade med att göra att jag låg ute i skuggan då och var så långt ifrån köksliga göromål det bara gick, även mentalt. Dessa har funkat sen dess, men inte smidigt.
Igår lessnade jag och tog mig i kragen, och här är resultatet. Bilden på två grytlappar är de små lite äldre, och för att alla ska bli övertygade så har jag även lagt in en virkbild från den där sommaren, om inte annat för att vi inte ska förtrösta och dö denna hemska årstid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar