Det kom saker mellan, och inget jag har gjort under tiden har varit så photogenique...Nu när jag är klar med de dåliga ursäkterna så tänkte jag fortsätta som vanligt. Om jag klarar av att stava rätt och hålla mig sammanhängande vill säga, vi inventerar på jobbet och det finns absolut ingenting som får en att tappa grepp om verkligheten så mycket som att räkna saker i stora kvantiteter.
Jag har fått fint garn iallafall, som ni ser på bilden. Något projekt är inte bestämt än, men jag återkommer om det. (det lutar åt hål....) Det är ett tunnt och fint lingarn för de som är intresserade.
Hittade en bok om William Morris på jobbet och fastnade i de enorma vävda tapeter de gjorde i mitten av 1800-talet. Orden "förslitningsskador" och "damm i lungorna" kommer upp i huvudet, men det är så att jag önskar att man fick vara med och göra dessa vackra ting. De är vävda, men så duktigt gjorda att de praktiskt taget ser målade ut. För de icke invigda är Morris grundaren till ett av världens mest kända tapet och tygmärken, ett företag som fyller 150 år i år. (Varsågod. Gratisreklam) De har en väldigt utpräglad stil som kan sammanfattas med tre ord: Viktoriansk, engelsk och ornamental. Underbart vackra mönster, i min lilla 40-talslägenhet skulle de mest se malplacerade ut men man kan ju drömma. Än är det inte för sent att bli en Östermalmskärring!
Nu ska jag gå och ta igen lite sömn. Gårdagen bjöd på spontanspelning med bra aggro-musik och trängsel. (Spontant för mig, inte för musikerna.) Jag vill också upplysa världen om att "riktiga män bygger sina egna instrument. Som håller för att stå på."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar