Wanted

Jag vill ha en ny rolig stickning. Min tråkstickning är tråkig.... Den duger alldeles utmärkt till att ha på bussen /tåget på vägen till jobbet, men så roligt är det ju inte med mer eller mindre raka stycken i slätstickning. Det är inte ens melerat garn....

På bilden är en nunotovad (Världens roligaste teknik! Ni måste testa! Man tovar ihop ull och tunna tyger. Så mönstret på väskan satt i tyget.) väska som en vän fick på sin textilkonstnärliga examen där jag kände att hon gott kunde få nåt som nån annan hade gjort för en gångs skull. Annars blir det lätt så att man alltid blir den som gör till folk men aldrig får nåt gjort för att folk antingen tänker att man kan själv eller för att de faktiskt inte kan. (Det är ok!)
Ull är ganska faschinerande. Man kan få så fantastiska saker ur det genom att totalt misshandla det. Jag har tovat genom att stå och med all kraft drämma vad jag nu tovade i bordet många gånger och fått ett tunnt och fint resultat. Generellt sett gillar jag tekniker som innefattar våld.

Och när vi ändå är på ämnet har jag gjort precis tvärt om med mitt relativt ull-liknande hår idag. På grund av en viss sönderblondering är det inte så samarbetsvilligt, men har daltats med lite och ser nu ut som hår igen och inte någon sorts tovad tupé.

Jag kan drapera också.

Det är fredagkväll, men jag ska jobba imorgon så jag är en duktig flicka (tm) och stannar hemma. Väl hemma skuttas det runt i takt till oljud, dricks White Russian som jag till min glädje upptäckte att jag hade prylar till och projektas. Projektet är någorlunda hemligt just nu, men kommer att publiceras till allmän åskådan om sisådär en månad.

I brist på annat tänkte jag visa upp en av mina specialförmågor (Marvelstyle). Jag kan nämligen drapera. Inte för att jag förstår vad som skulle vara så svårt med detta, men jag brukar dra till mig en del "oooohhh!":n och "aaaahhhh!":n. För den på området inte så nördiga betyder detta att man nålar upp tygstycken på dockor så att det ser ut som sydda plagg. Det kruxiga är att man måste få en hel massa tyg att "försvinna" och inte synas. I vanliga fall när man gör kläder klipper man ju bort sånt som inte ska vara med, men när man draperar är hela shabraket på dockan, och den ska ju helst inte ha spännande bölder under kläderna. (kanske vore nåt till Halloween, föresten.... ) Den här blåa blåsan uppskattades mest av kvinnor i 60-årsåldern och barn på ca 5-6. Personligen tycker jag att det ser ut som en Barbieklänning och det kanske förklarar en hel del.

Nej, nu ska jag sy volanger.

Long time no see

Det kom saker mellan, och inget jag har gjort under tiden har varit så photogenique...

Nu när jag är klar med de dåliga ursäkterna så tänkte jag fortsätta som vanligt. Om jag klarar av att stava rätt och hålla mig sammanhängande vill säga, vi inventerar på jobbet och det finns absolut ingenting som får en att tappa grepp om verkligheten så mycket som att räkna saker i stora kvantiteter.

Jag har fått fint garn iallafall, som ni ser på bilden. Något projekt är inte bestämt än, men jag återkommer om det. (det lutar åt hål....) Det är ett tunnt och fint lingarn för de som är intresserade.

Hittade en bok om William Morris på jobbet och fastnade i de enorma vävda tapeter de gjorde i mitten av 1800-talet. Orden "förslitningsskador" och "damm i lungorna" kommer upp i huvudet, men det är så att jag önskar att man fick vara med och göra dessa vackra ting. De är vävda, men så duktigt gjorda att de praktiskt taget ser målade ut. För de icke invigda är Morris grundaren till ett av världens mest kända tapet och tygmärken, ett företag som fyller 150 år i år. (Varsågod. Gratisreklam) De har en väldigt utpräglad stil som kan sammanfattas med tre ord: Viktoriansk, engelsk och ornamental. Underbart vackra mönster, i min lilla 40-talslägenhet skulle de mest se malplacerade ut men man kan ju drömma. Än är det inte för sent att bli en Östermalmskärring!

Nu ska jag gå och ta igen lite sömn. Gårdagen bjöd på spontanspelning med bra aggro-musik och trängsel. (Spontant för mig, inte för musikerna.) Jag vill också upplysa världen om att "riktiga män bygger sina egna instrument. Som håller för att stå på."

Hål

Jag har en svår relation till hål i kläder, designmässiga hål alltså. Såna som blir av att man ramlar och slår sig på knäna räknas inte. Problemet är att det är skitsnyggt! Det ger en edge, berättar en historia, ger kläder lite personlighet, är lite kaxigt. Jag gillar stickade hål, som sjalen här på bilden, det bryter upp strukturen och slätheten. Det går att fuska sig till också, alltså skapa långa hål utan att hela stickningen repar upp sig. ( Slå ett omslag, sätt en markör för att hålla reda på vilken maska det var, sticka några varv. Släpp den markerade maskan och dra ut stickningen så att det repar. Det stannar vid omslaget)
Förslitna hål i jeans har jag svårare för. Det ÄR snyggt, jag håller med. En liten del av mig tycker dock att man ska förtjäna sina slitna jeans, och miljötanten tycker att det är onödigt att göra saker sämre medvetet. Men...
Det är ju också en konst, att veta hur de ska slitas för att få olika strukturer osv. Patinerare måste vara världens bästa yrke, att bara få gå runt och och slita ner saker hela dagarna. Hörde om nåt projekt där de hade låtit renägare slita ett par jeans ett halvår och sen återskapat just de slitningarna.

Konsten, konsten... Det är svårt att veta var den börjar och slutar ibland.

Sjalen från de utomvärldsliga dimensionerna

Det här är ett monster som skulle få Hieronymos Borsch att drömma mardrömmar.

För att förtydliga, det är alltså inte en pall den ligger på, utan min 120 cm breda säng.

Det som en gång var en fin idé om att bli av med garnrester och göra en sjal till en vän utvecklades till en monstrositet. Problemet, såhär i efterhand, var nog att jag började på stickor 6,5 i ytterkant, var lite rädd för att den skulle bli för liten och la upp sisådär en 500 maskor. Det var inte förens jag hade kommit 2/3 som jag började inse vad detta skulle utvecklas till, men likt en mamma till ett monster var jag tvungen att se vad detta skulle bli.

Den gick knappt att få ner i en ICA-kasse när jag väl skulle ge bort den, och borde kanske egentligen kallas filt...

Ok det kan få bli sommar nu

Jag är redo.

Det här är den omtalade trikåklänningen. Den skulle ha blivit hellång, men då ville den inta falla snyggt, så jag klippte av en bit som jag undrar vad jag ska göra med. Det skulle kunna bli en väldigt kort kjol eller en väldigt lite tubtopp. Den som lever får se.

Jag måste verkligen skaffa bättre bilder. Men det är så j****a svårt att ta kort på sig själv, och det är inte folk här tillräckligt ofta för att jag ska få flyt på bilderna. Jag får väl börja brotta ner brevbäraren eller tvinga grannen eller nåt...

What to wear when you sew

Svaret är egentligen kort och koncist: Nåt som är bekvämt och går snabbt att ta av och på. Iallafall om man ska sy åt sig själv, annars spelar det inte så stor roll så länge det inte hindrar pedalfoten.
Om det inte är mitt i sommaren är det måttligt kul att sitta och sy halvnäck. (För mig. För andra är det säkert väldigt kul.) Och man vill inte behöva knäppa upp 17 knappar och 3 blixtlås varje gång saker ska av eller på. Visst, visst, provdockor underlättar processen, men de har inte riktigt samma form som en riktig människa.

Länge hade jag nån tantklänning modell 5 stl för stor som bara var att dra över huvudet, men den försvann i nån flytt, så nu är den lilla svarta för mina sytimmar träningsoverallsbyxor och ett linne. Jag kan sakna tantklänningen....

Jag vill vilja göra nåt men jag vill inte

Jag är uttråkad och oinspirerad och det enda jag egentligen känner för är min tråk-stickning. (Lagom tjockt garn, mest raka stycken, inget mönster, slätstickning. Astråkigt, men det blir säkert fint när det är klart och det är lite meditativt)

Jag kan eventuellt motivera mig att nåla ihop lite axelband. Och kanske sy lite pärlor på en klänning.

Man kan ju inte vara askreativ jämt, alla andra skulle se så grå och tråkiga ut i jämförelse.

Det blir målade myror föresten. Eller kanske potatistryckta. Jag ska bara få tid att göra ett mönster.

Jag avslutar med en oinspirations- haiku. (Sätt på den lugna eftertänksamma pianomusiken. Nu blir det poesistund!)

Jag vill vilja nåt
men har absolut inte
lust. Idag iaf.

Konsten att veta när man ska sluta

Fortfarande uppe på energivågen från igår hade jag idag planer på att bli klar med och visa upp klänningen som var på gång för snart två veckor sen. Låt oss säga att den är mer klar nu än då, men att jag vid skrivande stund har tagit det mogna och övervägda beslutet att hålla mig borta från vassa saxar och symaskiner för resten av kvällen. Jag är för trött och trots det poetiska i "blod, svett och tårar" så är det förstnämnda förb****t svårt att få bort från kläderna, det andra svårt att producera just nu då jag är nysanerad och det tredje... jag har ingen lust. Inte ens för konsten.

Jag kan åstadkomma en teaser så länge; tryckta eller broderade myror? (Nyfiken? Det bör du vara.)

Ugglan på bilden har inget med teasern att göra och har inte heller skrivit texten. Och heter egentligen inte Lisa.

Red Zipper Raglan Hoodie!

Nu är den klar, gårdagens utlovade magiska hoodie! Jag har fått höra från säkra källor att den är snygg, själv är jag nästan nöjd. När i min textila utvecklingsprocess jag blev perfektionist är väldigt oklart och skulle nog göra samtliga gammla syslöjdslärare mållösa av förundran. (Klippa av trådar? Äh, jag tycker inte att det behövs....)

Eventuellt lägger jag till nån detalj senare, men jag måste suga lite på det och känna efter vad som behövs.

Tyget är skrynkligt av sig själv, det är inte bara jag som har haft en katastrofal dejt med strykjärnet.

Nu! Mot nya äventyr! (Sherwoodskogen)

Star bellied bag

Det har varit en ledig helg, och Inspirationen (uttalas med hög röst, tänk Margareta Krook) drabbade mig som en förkylning i oktober. Mellan varven har jag ändå lyckats städa, tvätta, dra en vända på bordspelskonvent och köpa mig en illorange mugg och jag har något vagt minne av detta också. Produkten av denna yra resulterade i en väska (Vi kan säga att jag behövde en till. Eller det gör jag ju faktisk, en stängbar som inte har tvivelaktiga filosofer på framsidan. Att jag dessutom är i startgroparna att sy ännu en i samma modell men annan färg "för att det var så kul" kan vi ju prata tyst om.) och nästan en hel tröja. Den senare tog lite tid eftersom mönsterkonstruktionen inte ville tala samma språk som jag utan helt på egen hand hittade på ofog. Det löste sig när jag väl hade kommit över "åhnej jag kan inte klippa i det fina tyget innan jag VET att allt blir perfekt"- spärren. Protips: Det kan man visst det. Det är bara tyg. (Repetera det här nu, och skriv ner det på en liten lapp att ta fram i nödsituationer innan du blir hysterisk, ungefär som en papperspåse för folk som håller på att svimma eller kräkas eller vad det är meningen att de ska göra med påsen). Det här var dessutom billigt. Och vissa saker är lättare att testa på riktigt. Visst, man borde göra en toile (ett provplagg), men det hade jag inte lust och tid med.
Som karmatisk bonus för mina vilda vågade spontanklippningar i tyget så räckte det helt plötsligt till inte bara en huva utan även en ficka på magen. Tetris, I tell you. Det är bra för folk.

Electric blue tiger stripe socks!

Mera häftklammer, men inte så många och inte så hårda den här gången. Skulle jag göra det här oftare så skulle jag se ut som Popeye från ena hållet, minus pipan fast plus hår på grund av de enorma muskler jag skulle utveckla i armen. En alternativ karriär som freakshow-artist skulle vara möjligt, jag kanske till och med skulle få vara med i Ricky Lake. Vem vet, möjligheterna är många...

Bild på sockor, och mönster lovade jag visst igår. Inte för att det är så avancerat, men jag har hört att folk gillar gratis mönster.

Material: Fabel, 2 nystan Och strumpstickor 2,5

Mönsterrapport: 5v svart, 5v turkos

Lägg upp 56m

Sticka 1 v: 2 räta, 2 aviga

Flytta över på 3 eller 4 stickor. Det blir jämnare på 4, men om man tycker att det är onödigt många pinnar kan man ta tre.

Sticka runt som första varvet 60 v eller till önskad längd på skaftet.

Sticka 1 v rätm.

Separera 26 m för hälkil på en sticka.
Sticka hälkilen i slätstickning 20 v

Plocka upp 13 m på varje sida om hälkilen, så att det går att sticka runt hela foten igen.

Sticka 1 v rätst.

Sticka runt foten, varje gång du kommer till punkten där de uppplockade maskorna möter maskorna ovanpå foten, sticka ihop 2 m. Gör detta på varje sida av foten 13 gånger, tills du återigen har 56 m.

Sticka runt runt 55v, eller så långt du behöver för att foten ska få plats.

Dela upp maskorna på 4 stickor, så att stickorna möts på mitten av foten, mitt under foten och mitt på sidorna av foten. Sticka till 3 m innan närmsta sida. Sticka ihop 2m. Sticka 1m. På nästa sticka, sticka 1m, sticka ihop 2, sticka resten som vanligt. Upprepa detta på andra sidan, och sedan på bägge sidor varje varv tills det är 8 m kvar.

Dra av garnet och dra det igenom maskorna så att de låses.

Fäst trådarna.

Spatsera stolt omkring och visa alla din assnygga socka.

Gör en till.

Kanske lite lätt rörigt, fråga gärna om något är oklart.

Vådan av utdragning av häftklammer

Det blev inget skrivet igår, för jag ägnade arbetsdagen åt att dra loss häftklammer från stolsdynor. Trots apdyrt verktyg tog det maaaassor med timmar och min ena hand (skrivhanden, FYI) svullnade upp till roliga proportioner och oskrivbart skick. Ursäker, ursäkter....
Nu är det iallafall klart, handen har svullnat ner och jag stickade klart sockorna innan jag lyckades hitta en tvätttid. Inte för att det kanske var så nödvändigt nu när våren Äntligen verkar vara på väg, MEN jag har ett par kicking svart-turkos-randiga snyggo-sockor. Inte alla som har det....
Bild och mönster utlovas till morgondagen, just nu är jag och sockorna på irrvägar i norrort.

På bussen på vägen hit satt jag och funderade på inredningsrepotage av modellen "hemma hos". Det är alltid apstylade hem hos folk med drösar med pengar. Alltid en "lagom" mix av stilrenhet och en liten "crazy" touch med gamla tavlor eller reseminnen. Jag lurar lite på att börja göra inredningsrepotage och lägga upp här, hos folk som som har mer "vanliga" hem. Jag vet inte om det går eller blir intressant, risken finns att det hela bara blir en måltid ofrivillig socialrealism, men det känns som att jag måste prova för att testa ideén.

Så många ideér, så lite tid.

Autentic people

Har haft finfrämmande som båda jobbar på sina mastrar i respektive konstnärligt område, ätit kokosbollar och diskuterat autencitet. Om det är intressantare med en genomgång av "det här är mina känslor, ojoj vad jag mår dåligt och är djup" än en väl konstruerad yta som speglar något samtida. Sällskapet var väl för all del rörande överens, men det här är ju ett känsligt område som man kan få mycket skäll för att stå på fel sida i.

I övrigt har det mest varit måndag. Det brukar innehålla folk som är missnöjda och har gjort detta till en del av sin personlighet (det måste vara så fruktansvärt jobbigt!) och en allmän uppsjö av blandade galningar som tydligen har fått frigång. På tåget hem satt jag mot en man som läste sin bok upp och ner. Min teori är att han försökte låtsas att han INTE ALLS satt och tjuvlyssnade på tonåringarna ett par platser borts allmänna livshistoria som högljutt skreks ut över hela vagnen. Vi andra struntade i att ens försöka se ut som att vi inte lyssnade, men han var väl för autentisk för det eller nåt sånt.

Nu ska jag sova, och kanske drömma lite. Om det blir känslomässigt kan jag göra nåt av det och vara autentisk, om det bara blir roligt kan jag plåga mina kollegor med att tvingas lyssna på det imorgon. Win win.

In progress

Jag har tre rum i mitt hem (Om man inte räknar badrummet. Det kanske man borde. Jaja, fyra då.) Inredningsmässigt sett så är jag mest nöjd med hallen som är stor och röd och dekorerad men snygga fotografier och broderier om man bortser från min fula lampa. Den är praktisk, och den fyller sin funktion och i ärlighetens namn så stör den väl mig inte EGENTLIGEN, men jag har dagdrömt om en ny, snygg lampa ett tag nu. Idag kom uppviglingen till hur införskaffandet av Julias snygga halllampa (tm) ska gå till.

Blev visad en bild på en ursnygg stickad boll till lampa, och så där som det brukar bli så tänkte jag "Ha! Kan väl jag också göra..." Jag tänkte använda den gamla fula som stomme och helt enkelt sticka en strumpa och dra över. Nu börjar istället jakten på det perfekta garnet. Det lutar åt att bli en episk saga i flera delar. Jag återkommer med lägesrapport och bilder på triumfen.

I övrigt är huvudet sprängfyllt med ideér på vad man kan göra i klädväg, en natt och en morgon med spånande så att träflisen stog som kulsprutor i väggarna så återstår bara att få ner allt på papper och sen börja slakta älsklingar....

Klänningen blev inte klar, jag var för trött och ville inte förstöra tyget med att göra nåt halvdant. Ni får se när jag får rumpan ur.