Korsstygnsknän

Här är lite korsstygnsknän. This is the shit.

... sista gången nu.

Och en färgvända till...

Fika, vitt garn och Cindy Lauper-rosa garn

Den här gången böev det extra mycket för att jag ville få klart allt, men jag hade sällskap iallafall, så det kändes som mycket kortare tid.

Ferret kom och rörde i grytor

Och till slut började saker bli svarta.... Som  jag har väntat.

En del hänger fortfarande på mitt element och torkar, men det blev en hel del tjusiga garner. Det hiskeliga rosa blev mörkt augergine-färgat, och en massa av det vita blev en snygg blå. Ett  gäng äppelgröna härvor av Rowans Calmer är numera en snygg svart med lite spräckliga inslag av grafit.

En liten hemlis...

Här ska jag vara på dagarna numera:

Nordiska. Jupp. :)

Det är inte så förebådande som det ser ut på bilden, jag bara tyckte att det blev fint så.

Jag var på en smygvisit idag för att bekanta mig lite med utställningarna och så innan jag börjar på riktigt.
Det första jag hittade när jag kom in, i den första utställningen jag gick in på var- mig själv.

från Inger Degerfälts "Att virka"

Det kändes lite fint.

Seasick yet?

Först hade jag tänkt lägga ut ett helt mönster, men sen tänkte jag om. De flesta kan nog sticka ett par torgvantar på egent bevåg, och även om man inte kan det så finns det gott om mönster( både gratis och andra) ute på nätet och i tidningar och böcker, så det är lätt att få tag på. Det behövs kanske inte ett till.
Ideén däremot kan man ju dela med sig av. Opensource. Sånt gillar jag.

Lathet kan vara en underskattad källa till inspiration. Jag tycker att det är ett härke att räkna varv när man stickar flätor, och när jag stickade de här så struntade jag i det. Det var ju ändå jag som skulle ha dem, så det kanske inte behövde vara så noga, man kan ju alltid höfta- jag brukar vara rätt bra på det. På den legendariska bussturen slog det mig att jag kanske skulle göra en grej av det istället, och göra ojämnheten märkbar. Det blir som små vågor, de är inte heller helt jämna, bara nästan, vilket kan få en att bli lätt åksjuk iallafall om man också sitter på en vinglig buss som luktar konstigt. 
Vingligheten förstärks av att garnet skiftar i färgen och att jag har stickat med avigan ut. 

Det kan vara snyggt att göra saker ojämna. Men det brukar vara bra att tänka på att göra dem såpass ojämna att det ser medvetet ut, annars ser det mest ut som att man har varit slarvig...

Lots and lots and lots

Jag har massor att skriva om men inga bra foton att visa det med och lite dåligt med tid att skriva ner det på. Bear with me.....
Nu ska jag traska ner för kullen på korsstygns- "dejt" igen.

Plaskar vidare

Färgning: Dag två.

Vad ska jag säga....

Efter en liten diskussion med en vän (Tack!) så kom jag på att det där med aluminiumkastruller + fällning + gula färger är ju nåt jag kommer ihåg sen utbildningen men lite lämpligt hade glömt, vilket förklarar varför det blåa fäste men det gula rann ut som kissvatten.
Jag tog tag i de urtråkiga konstiga ljusgröna garnerna från igår och provade (vild och galen som jag är) på att färga i micron för första gången i mitt liv. Hittade ett par ungefärliga tutorials på nätet, ingen ville av nån anledning ge exakta instruktioner vilket jag misstänker har att göra med att det här kan vara en konst av många variabler... Jag ska skriva en post om det sen, för jag har lite att säga om det här. Tummis.

Det ser ut som nåt jag tänker mig att man ger till hästar när de är sjuka, men jag lovar att det är garn.

Eftersom man hursomhelst är lite begränsad vad det gäller mängd när man microfärgar så blev garnet rätt olika färgmässigt, vilket vid det här laget inte gör nåt. Allt är bättre än utgångsläget.

Efter kastrullfärgning, och efter kastrull + micro

Variabler på grönt.

Den fulblå härvan från igår fick också en omgång och har nu klättrat uppåt i rangordning på snygglistan.

Det lila garnet skulle ha blivit svart, men efter att ha provfärgat en snutt insåg jag att inget skulle fästa trots att det innehöll en massa ull, så jag gav upp det och får förlika mig med ett lila plagg.

Den enorma högen ljusblått garn däremot, i fantastisk ren ull av en upprepad kofta skulle bli svart om jag så skulle stryka med på kuppen.
Det blev en viljornas kamp. Det mesta blev mörkt chokladbrunt, ni vet 85% kakao-brunt. I sista vändan slängde jag i en sked blått för att motverka det, och fick en liten skiftning. Eftersom det var så mycket garn så skiftar det en del ändå. Det syns knappt på fotot, men de fyra nedersta härvorna är blå-svarta. Vi får se om jag färgar över de andra. Cést la vie.

Häxgryta...

Wiskey hjälpte också till.

Färgar allt!

Jag bestämde mig för att börja beta av mitt höga berg av garn som ska byta färg idag. Det här var helt lustfyllt(nu lät jag som en "fånga dagen"-boksförfattare, sorry för det) - jag älskar att färga! Det är nåt med att hålla på med en kemisk process, färg och garn samtidigt och inte riktigt veta hur det ska bli i slutändan som är så jäkla rolig.

The mountain of yarny doom!

Idag blev det lite mer tveksamt resultat. Det var fortfarande kul att färga, och jag inser ju att jag helt och hållet får ta på mig ansvaret eftersom jag kör det mesta på en höft och vägrar göra på annat sätt men ibland så blir det lite mer... varierat... resultat än man kanske hade önskat.....

Jag gick ut lite lätt med en härva som jag har fått nånstans i från och som jag trodde antagligen var ull, mest iallafall... Efter att ha försökt få den illgrön och som bäst lyckats få den till någon sorts odefinierbar ljusblå får jag erkänna ett ett litet bränntest och en fundering på var jag har fått den ifrån skulle kunna ha varit på sin plats, det var nog minst 50% akryl i den. Å andra sidan borde det kunna bli utmärkta sockor och det går ju alltid ner.

Ser ju fint ut i badet!

Och när man lyfter ur den så rinner allt ur som en dålig hårfärg.. Buhuuu!

Nåja. Man lär så länge man lever.
Bäst blev det ful-beiga garnet som nu är petrolblått och väldigt tjusigt. De grå härvorna på bordet är egentligen någon sorts konstig gråbeige ( j-a färgåtergivning!) och ville sig inte riktigt heller, säkert också delvis på grund av att de är blandfiber- vilket jag i det här fallet iallafall visste om. Men jag tänker att de kanske går att färga över. Eller nåt.
Svart är ju snyggt.

Inte mitt moment of glory.

Allt garn är ju inte färgat än.  Jag tar resten en annan dag, kanske imorgon. Nu hänger de här härvorna på min improviserade torkanordning gjord av ett mopp-skaft och två stolar över en bit plats och lite tidningar. Hoppas inte katterna kommer på att den går att leka med.

Kampen fortsätter.