3 saker jag inte kan leva utan

Textilrelaterat alltså. Jag hoppar över de vanliga typ luft, mat och vattenkokare för jag utgår från att ni fattar det ändå.

1. En miljon saxar. Jag har massor. Det beror mest på att jag är fenomenal på att förlägga dem och blir vansinnig när jag måste springa runt och leta och inte hittar någon. Jag har löst det med att ha många.

2. Ett sånt där mått man kan pilla in stickorna i som talar om vilken storlek det är trots att det inte står på stickan. OCH på mitt står det dessutom engelska och amerikanska storlekar, vilket underlättar översättningar av mönster.

3. Mitt Binnikemask-får. Det är gjort på nåt sånt där Rättvisemärkt ställe i Afrika, jag fick det av mamma och pappa för några år sen, och har ett måttband i magen som kommer fram som en lång binnikemask om man drar den i svansen. Har både cm och inch. Tyvärr är även Amelia väldigt kär i fåret, så jag får gömma det hela tiden för annars kidnappar hon det och leker bort det till längst in under sängen. I senaste vändan blev det tre-bent.

Tata for now!

Dagen innan resan- Lilla projektvansinnet.

Ååååååååååhhhhhh!!!!! Så svååårt!! Är det bara jag som lider svåra kval kvällen innan man ska åka iväg några futtiga dagar i valet och kvalet över vilken stickning/virkning/ annat man ska ta med sig? Vissa går ju bort av sig själva, till exempel för att de är för stora, eller för krångliga med för hög risk att tappa maskor, eller för ömtåliga, eller sitter på stora stickor som riskerar att peta medpassagerare i ögonen, eller behöver för många tillbehör, eller är bara för stunden astråkiga.

Även borträknat det här så finns det ju hundra olika möjligheter, och då har jag inte ens räknat in lyxen att kanske få starta ett sprillans nytt rese-projekt! Bara för att, leva för stunden, resans inspiration och allt det där.

Just nu står det mellan det här: ( en cowl i mörkt turkost Rowan-garn. Har figurerat på bloggen tidigare)

Och det här: ( restgarnsprojekt. Pulsvärmare, smalrandiga i  massor med färger)

Det finns för och nackdelar med båda. Och vem vet- det kanske blir nåt helt annat. jag åker ju inte förens imorgon...

Lila omlottkofta med låååååånga band

Ännu en omlottkofta. Egentligen gjord efter samma mönster som den grå-svarta med röda band, men det lila garnet var lite tjockare så jag fick modifiera om mönstret så att det skulle passa. På den här har jag inte heller sytt på några knytband utan lagt upp ohemult många maskor på framstyckena och låtit de första varven bli knytbanden. Garnet är för övrigt upprepat och egenhändigt färgat.

Jag vet inte varför jag står på ett ben på sista bilden. Fråga inte. 

Nu ska jag upp till Dalarna och elda pinnar, grilla soyakorv och hänga med trevligt folk några dagar så det kan bli lite tyst här om jag inte hinner slänga in nåt innan jag åker. Å andra sidan ska jag försöka ha lite nya fina grejer till bloggen när jag är tillbaka!

Tehuvor och Livstycken

I helgen var det Kulturnatten i Sthlm. Jag och veganen tänkte passa på att titta in på en massa gratis utställningar på olika ställen, men det blev bara att vi orkade med ett i slutändan och en liten promenad hem eftersom det var hysteriska mängder folk överallt och ingen av oss var så upplagda för detta.

Jag ville se en fotoutställning på Stadsmuseeum som hette Parken som jag hade läst om och tyckte verkade intresseant. Det var den visserligen men inte nödvändigtvis på ett bra sätt. Det hela var mer  en lite väl intim tripp in i fotografens psyke än om hemlösas livsvillkor, som den faktiskt skulle ha handlat om.

Som en oväntad bonus ställde Livstycket ( http://livstycket.se/ ) ut i samma lokaler. För er som inte vet vad Livstycket är så är det en förening som hjälper invandrarkvinnor ( främst, men även män) att lära sig språket genom att hålla på med konst och textil. De har hållt på rätt länge nu och är väldigt framgångsrika. Jag rekommenderar ett besök på deras inspirerande hemsida.
Överallt på hela museet så satt det decimeterhöga små glatt broderade livstycken uppsatta, så otroligt vackra att det var svårt att gå vidare. Längst upp hade de en större utställning om sin verksamhet och sina projekt, med tehuvor TO DIE FOR. Tyvärr tyvärr var de bakom glas, och min stackars lilla mobilkamera klarar inte av att ta vettiga bilder av det, så försök få se dem på riktigt för de är värda att ses.

Livstyckena har jag dock lyckats ta lite bilder av, och en kjol helt av små broderade livstycken.

Och eftersom det var över 6000 besök så tyckte jag att det var dags för en ny layout på bloggen. 

The- väder och önskekoftor

Det här ska bli en cowl, i grön-turkost födelsedagsgarn. Om det nu räcker, jag tror jag ska blanda det med nåt annat, kanske göra en volang eller nåt. Den som lever får se. Det blir mönster på den iallafall. Tummis.

Ute är det varainne- väder ( Men! Jag såg riktigt grönt gräs imorse! Sådär smaragdgrönt...Våren är på väg, förtrösten icke!) så jag roar mig med diverse, som att sticka på ovanstående cowl eller virka ihop alla rundlarna till min fenomenala och alltmer efterlängtade rumpvärmare från tidigare inslag, eftersom det är slut på garnsnuttar nu.
Eller att planera för min egen variant av dagens 365 saker... ( http://365sakerdukansticka.blogspot.se/2012/04/356-embrace-bolero.html ) som var mucho snyggo, fast jag vill nog ha långa ärmar på min. (Ja, jag har en hangup på omlott-koftor...)  Någon som vet var man får tag på Berroccos garner i Sverige? Bara undrar, man kan ju byta också...
På Berroccos hemsida finns mängder med gratis mönster föresten, om någon inte känner att de har tillräckligt att göra....

Att komma överens med varandet

Ugh.

Idag är en seg och kall dag som bäst tillbringas inbyltad i varma saker tänkandes på nåt annat. Vissa dagar är så, det är bara att acceptera.

Jag har iallafall en plan för vad filtjäveln; som den har fått som otroligt charmigt arbetsnamn, ska få bli på riktigt när den är klar- vilket är snart! Den första lösningen vore en filt, men den blir nog klumpig och konstig som en filt, så jag funderade på en liten matta nedanför min säng. Men där skulle den nog bli kortlivad, en dammsammlare av sällan skådade dimensioner samt att jag skulle behöva sy dem mot något- vad nu detta något skulle vara. Sedan slog det mig att jag förr eller senare kommer (Jag Ska!!) bo i en lägenhet/ hus med veranda/ balkong, och där kan man ju vilja ha en liten bänk att sitta och spana på saker, och på den så är det ju ganska skönt med nåt under rumpan när det inte är supervarmt.
Långsökt- javisst! Men man måste ha framtidsplaner ibland.

A small black one

Det hade varit fint att kunna skriva The Little Black One i titelrutan, men jag tillhör de som behöver en ficklampa för att hitta i garderoben så det skulle vara att töja på sanningen lite grann.

Jag har varit sugen på att sy en klänning i det här tyget sen jag först såg det, en tunn mönsterstickad viskos i svart. Jag hade bara en liten bit, annars hade det varit coolt med en hel-lång klänning Morticia Addams- style... En liten rynkad bubblig ficka har jag också varit sugen på att sy, och eftersom det här tyget var så mjukt och smidigt så passade det perfekt.

Det Amelia jagar på den första bilden är bandet på koftan jag har på mig, som det kommer mer om i ett annat inlägg. ( promises, promises...) 

Ett nuvarande ganska underhållande bryderi är att jag måste skaffa en BH till min provdocka ( som fortfarande inte har nåt namn. Skärpning.). Det är inte så att den har dåligt självförtroende och fått för sig att bara mer barlast i framdelen fixar det, utan det att vi är lite olika bygda den och jag, så varje gång jag provar saker på den blir måtten alldeles wonky.
För att det ska lösa sig så måste den... få en provdockemotsvarighet till ett silikoninlägg. (ärtkuddar?)
Äh, jag lär väl se om jag har nån gammal liggandes, det är ju inte som att jag köper en ny för det här.
Om man inte roar sig själv så får man tråkigt. Så att säga.