Sluta och Börja

Idag ska den bli klar, den stora svarta koftan. Kanten ska stickas, det ska sluta skjutas upp. Jag har köpt knappar eftersom inga i rätt storlek och mängd fanns i samlingarna, och hittade ett gäng riktigt snygga grå-svarta knappar på Tygverket som jag tror kommer att bli den berömda pricken över i:et. Jag har fastat för kanten, den är lång, bökig och har rätt stor potential för att gå käpprätt åt skogen. Nu håller smarta jag dock på att dela in kanten i partier om 10-cm så att jag kan ha lite större kontroll över hur många maskor det blir per cm. Min vanliga metod med att höfta och be till tillgängliga entiteter är nog inte en bra variant den här gången...
Sen ska jag ju iofs sticka fickor och sy knapphål, men det kommer att bli en enkel match i sammanhanget.

Som uppmuntran, och lite eftersom jag är en total slampa när det gäller stickningar så har jag börjat på en ny. Hört talas om Lonely Tree Shawl? Om inte så borde ni spana in den. Det är min nya favorit, det har jag redan bestämt efter att ha stickat en dm.
http://www.ravelry.com/patterns/library/the-lonely-tree-shawl
Det där garnet som köptes i Sundsvall blev inte liggandes länge i lådorna, det är redan på stickorna.

Det är för övrigt en annan ny favorit, väldigt trevligt att sticka med.
(Och dagens Guilty Secret får bli att jag får erkänna att jag har en liten cruch på den supersnygga modellen i Lonely Tree- mönstret... Hon är så jäkla söt!)

Sött som socker

Eller så kanske det bara är för att jag inte är så van vid ljusrosa. Det andra paret av Great Weekend Mitts, vilket underbart mönster det är! http://www.ravelry.com/patterns/library/great-weekend-mitts

Den här gången precis som det "ska" stickas enligt mönster också- jag kan faktiskt följa ett mönster när jag vill, tro det eller ej.

Stickpåse deluxe

Döskallebiten är i reflex! Så jag kommer att synas i mörkret!

Med hjälp av lite trallpunk tog jag tag i grodhögen på mitt skrivbord i går. Eller började igår. Eftersom det har accumulerats sen jag flyttade in och mest varit ett sånt där "jag lägger det här... så länge..."-ställe så har det blivit en del. Speciellt projekt som jag av typen som har åkt i väggen i ren frustration eller uttråkning. För ett par år sen. Fler år än än ett par, i vissa fall... Ehum.

Nu har jag slängt en del som faktiskt aldrig kommer att bli klara, fixat en del smålagningar (det är inte klokt hur länge man kan dra sig för att laga en 5 cm söm i ett par byxor!), och hittat en snygg röd tygbit som jag bestämde mig för att slänga ihop en stickpåse åt mig själv av.
Min ordinarie är ju på vift/semester i Dalarna, som tidigare noterat och det känns kanske lite lätt... skabbigt (?) att hela tiden släpa runt på stickningarna i Systembolagetpåsar, hur bra storlek det än må vara på dem.
Dessutom tycker jag att det kan vara motiverat för en brud som mig att ha flera snygga stickpåsar, med tanke på att jag alltid tandemstickar.
Och tygbiten skrek att den ville bli en stickpåse. Ni vet hur det är.

Jag drabbades av Den Stora Kreativiteten(tm) och gick lös med band, textilfärg och stämplar och symaskin. Den blev ganska tjusig, om jag får säga det själv.

Wiskey låg bredvid pedalen och var spann uppmuntrande.

Snigeltakter

Det går framåt. Även sniglar kommer fram förr eller senare. Och jag misstänker att det känns som att det går långsamt för att a) jag tycker att det är lite tråkigt just nu och b) det är/ska bli så hiskeligt stort.

Knitting Peace- Cirkus Cirkör (hur jag önskade att jag kunde rymma med stick-cirkusen)

Som tidigare utanonserat så skulle jag få gå och titta på Cirkus Cirkörs Knitting Peace, och igår var det dagen D. Jag vet ärligt talat inte om jag fortfarande har kommit ner från mitt nycirkus-sticknings-moln såhär drygt 12 timmar senare i skrivande stund men jag har en sak att säga till alla som läser det här:

GÅ OCH SE DEN HÄR FÖRESTÄLLNINGEN!

Det var så sagolikt vackert, så fint och fantastiskt på alla sätt och vis. Och hur ofta får stickningen plats så här aktivt på scenen? Vad sägs om en mänsklig stickmaskin som hänger i luften och som drivs av en person på en enhjuling, trasselgevär, stora nystan man kan krypa in i och luftmaskeupphängda trapetser? Det är bara lite och jag har inte ens avslöjat något för det går inte att föreställa sig upplevelsen innan man har sett den.
På deras hemsida finns en liten filmsnutt man kan se som en försmak- titta på den. Jag vet att jag skrev tidigare att den tydligen bara skulle gå i Sthlm, så fel jag hade. Jag vet inte om de har blivit ändrat eller om jag såg fel, men de ska tydligen turnera runt en del, så nu ökar tillgängligheten. Passa på! Det kostar vaddå, två nystan garn? http://www.cirkor.se/content/knitting-peace

Det finaste är att den/de som har gjort den här föreställningen har verkligen jobbat så stenhårt med att integrera stickningens väsen (om man ska använda det ordet) i föreställningen. De utnyttjar verkligen tekniken till max i symbios med artisterna och deras konstform, inte bara som bakgrund mot dem och det gjorde mig så himla glad. Stickningen var i allra hösta grad en aktiv deltagare i föreställningen. För de som är involverade i Stickgraffitti så tycker jag lite extra att man ska se den här just på grund av det...

Av respekt till Cirkus Cirkör har jag inga bilder från föreställningen, men jag har en hel drös bilder från foajén (som jag hade kunnat bo i!) och vägen upp till stället där det var.

Det fanns en liten stickhörna... Med cirkusbelysning.

Rosa flamingos och flygande grisar

Jag lånade en bild från Spud and Chloe, på deras fina flamingo...

Jag har hittat en blog/garnaffär som har helt fantastiska mönster. Framför allt på små stickade djur. Vad sägs om flygande grisar, rosa flamingos, ut-och invändbara ankor som kan bli en annan anka eller supersöta sköldpaddor? http://www.spudandchloe.com
Jag är är helt såld och undrar om jag inte har en snutt rosa garn i bra storlek liggandes någon stans så att jag kan göra en flamingo. Eller iallafall en gris med vingar...

Nej. Det har inte börjar ticka nån "biologisk klocka". Ifall ni undrar.

Tre onsdags-saker

Står stadigt på marken men måste gullas med ibland ändå

Ballerinakex (måste delas innan man äter dem)

Det eviga stickandet av luvan/huvan på den svarta koftan. Jag blir alltid förvånad över hur lång tid det tar att sticka en luva/huva. Eftersom mönstret inte är anpassat efter att ha en huva/luva så är jag inte hundra på att det blir helt bra, men det är svårt att säga innan jag har stickat klart huvan/luvan. Man måste våga leva(sticka) lite "on the wild side" ibland...

Det har tillkommit en valp i vänskapskretsen (Judit). Den är drygt en vecka och har yttepyttesmå tassar som är så yttepyttesmå att jag inte fattar hur den ska kunna stå på dem. Den kan ju inte det nu förstås, den är för liten för att göra nåt annat än att kravla runt- men ändå. Jag har bara sett den på bild än så länge och kommer inte att få sticka nåt åt den eftersom den är av modellen "anpassad för svensk vinter". Varför är man(jag) så faschinerad av små djur?