Great weekend on train with owl

På vägen upp

Nu har jag kommit hem igen och klarat mig utan några missöden trots klimat och väder vilket verkar ställa till problem för våra spårvägar rent generellt. Det blev mycket stickat och det kan ha blivit så att jag kom hem med lite mer garn eftersom det ligger en väldigt fin garnaffär i Sundsvall ( http://cinasgarn.se/  ) som råkade ha lite Elsebet Lavold ull-silke i en fin svart-grå färg liggandes precis vid dörren... Så kan det gå.

Lite provning på vägen hem

Jag har gjort av med lite garn iallafall! Ett par Great Weekend Mitts är klara och de är mycket längre än vad de ska vara enligt mönster eftersom jag började sticka på och inte tänkte så mycket förens efter ett tag och då inte orkade repa upp... Det gör inte så mycket, det marinblå garnet räckte precis och det är väl egentligen en rätt bra längd på dem om man tex har 3/4 ärm på tröjan.

Jag hann dessutom börja på ett par till... Det här mönstret sitter som en smäck! Klart risk för massproduktion.
Hett tips till småbarnsföräldrar eller folk som bara har lite tråkigt. Om man stickar på på knappslån men inte syr ner den så står den rätt upp som ryggfenan på en fisk och gör att hela vanten ser ut som någon sorts havsmonster när man trätt den på handen. Sjukt roligt. Man skulle kunna sy på ögon...

Och en liten uggla smög sig dock i mellan och ville vara med.

Hoot hoot!

Tuff tuff tåg

Återigen, denna vånda om vad jag ska ta med och sticka på under tågresan. Den här gången ska jag iallafall försöka låta bli att glömma stickpåsen med projekt på destinationsorten...
Och om jag ska vara helt ärlig så passade jag på att avverka ett till restgarnsprojekt. Ett mönster det har kliat i mina små stickfingar superlänge att få prova är det här http://www.ravelry.com/patterns/library/great-weekend-mitts . Jag kunde naturligtvis inte hålla mig utan började sticka (Måste bara prova lite...Ni vet så att det KÄNNS bra. Skitviktigt, faktiskt.) redan igår och insåg att det skulle gå supersnabbt. Jag tar nog med mig garn för två uppsättningar, just in case. Man vill ju inte sitta projektlös liksom. Och jag har ju restgarner så att det räcker och blir över.

Den stora svarta koftan som syns här ovan går långsamt framåt. Stora raka stycken med moss-stickning är ju "sådär" spännande, och det har ju dykt upp en del andra projekt. Den lämpar sig inte riktigt heller som resestickning eftersom den är ett åbäke av rang och dignitet. Förr eller senare, förr eller senare...

Dream Stripes

Min Dream Stripes- och vilken dröm den är! Mjuk och fint fall runt halsen, den hade väl kunnat få vara aningen större men inte många centimeter.
Jättebra mönster var det också, jag kan verkligen rekommendera det vidare till någon annan. http://www.ravelry.com/patterns/library/dream-stripes
Man börjar med den randiga biten, uppe vid halskotan och arbetar sig nedåt så att den blir större och större. Detta ger att en ganska stor del av projektet är "behöver inte tänka"-stickning, det är mest spetskanten nedtill där man behöver vara med lite, men den är inte svår alls. Jag tror att man klarar av den även om man inte har stickat så mycket spets.

Jag stickade den i Garnstudios Baby Alpaca Silk, svart och blått. Det gick nästan ett helt nystan svart och nästan 2 blå. Jag hade inte blått så att det räckte, så jag har maskat av med svart. Det här känns som en rätt bra restgarnssjal. Jag kommer definitivt att göra den som sådan igen!

The Dreaded Frogpond

Den må se ofarlig ut på utsidan, men i den döljer sig oanade dimensioner av fasa...

Jag tog itu med min så kallade Frogpond a.k.a korg för medvetet bortglömda projekt idag. Igen. Den behöver rensas med jämna mellanrum för att inte utveckla eget medvetande och börja kräva veckopeng.

Jag är riktigt stolt. Den största belöningen är att jag numera har en färdig kofta som jag stickade NÄSTAN klar för sisådär två år sen eller nåt och sen fick för mig att det vore jättefint med ett broderi på ryggen. Som aldrig blev klart. Inte fick den knappar heller. Det riktigt sura med det här är att den är supersnygg och att jag verkligen älskade den hur mycket som helst, så det är ju två år när jag inte har kunnat använda en underbar kofta.
Idag sprättade jag hårt och besinningslöst upp broderiet och sydde på små band så att jag kan knyta ihop den. Nu är det koftan och jag.

Jag hittade också det senaste försöket till att göra något av ett av mina favoritgarner som också är ett av mina stora problembarn. Jag har försökt SÅ många månger att få det att bli något fint, och det är inte ens en knepigt "konsistens", men det blir bara aldrig bra... Jag repade upp igen...

Och trassel. Som blev löst och tillbakastoppat i garnlådan.

Och nåt annat som skulle bli nåt. Som jag inte vet vad jag ska göra av. (Hjälp? Förslag?)

Jag kan för övrigt meddela att jag insåg mig besegrad (insåg mina begränsningar?) av Dream Stripes igår kväll och gav upp och gick och la mig med 8 varv kvar att sticka. Med tanke på att man stickar den och ökar hela tiden så att de sista varven är rätt dryga och långa så känns det inte så farligt. Den är klar till slut iallafall och är nu på blockning.
Om någon tittar på den och tänker "hmmm, det där ser bekant ut..." så är det för att det gör det. Scrolla upp och titta på koftan. Sjalen är stickad av resterna från den, och den var inte många meter över. Det blå garnet tog helt slut, så jag fick maska av med svart. Vilket blev rätt snyggt så jag är nöjd.

Åååh, vad jag vill ha en sån där pusselmatta!

Tre fina saker

Mitt ICA har sjukt goda morötter just nu och jag undrar hur många det egentligen är man kan äta innan man börjar bli orange i hyn...

Alltså Stickpodden- det är en kärlekshistoria!

Jag vill verkligen bli klar med min Dream Stripes nu, och det är sååå nära, baaaara lite till. Sent ikväll blir det väl klart, antagligen, och jag känner mig själv rätt. Och jag vill brodera mer- helst samtidigt. Varför har jag inte fler armar? Det verkar sjukt praktiskt att vara en sån där indisk gud, om bara för själva fysiologin.

African flowers bröllopsfilt in the making

Blommor och spår av intensiv planering

Det finns ett bröllop i vår som jag inte kan gå på. Och jag har varit sjukt sugen på att göra en sån här African Flowers- filt ( http://www.ravelry.com/patterns/library/african-flower-hexagon-crochet-tutorial ) ett bra tag nu. Doublewhammy!
I ett försök att motivera varför jag ska få börja med ytterligare ett projekt innan nåt annat är färdigt så kan man meddela att jag nu går in för ett seriöst försök att krympa mitt garnförråd, och att den här faktiskt kommer att försvinna ut ur hemmet när den är klar.
Jag står inför en ganska stor förändring i mitt liv, det ska bli väldigt positivt även om jag säkert kommer att svära över det ett par gånger på vägen men jag känner i hela kroppen att jag är på rätt spår. Vägen dit har varit lång och krokig, sådär som vägar kan vara, men till slut så börjar jag hitta ut ur skogen eller vad man ska säga. Jag kommer med en mindre kryptisk uppdatering om det här när det närmar sig- för bloggen blir kvar!

Just i dag ägnar jag mig mest åt allmänt runtskrotande, virkande och lyssnande på Stickpodden (åh, vad den är bra!), bitvis intensivt läsande av tjocka böcker om viktiga saker och tedrickning.

Om inte katterna är snälla så hotar jag med att sticka den här: http://www.theyarniad.com/2007/07/res-originalis-felis-felix-mandarin-cat.html och kränga på dem.... Det vore ganska underhållande, typ tills jag måste plocka fram den vettskrämda/skitsura katten från under sängen och plåstra om mina sönderklösta händer.

Söndagslatheten

Stans kusin från staterna

Kommer ni ihåg det stiliga skelettet Stan med de stickade inre organen?

Han har en kusin som är lite mer hardcore, från staterna. Låt oss bara säga att jag ligger i lä....
http://www.orderofthegooddeath.com/interview-with-anatomical-yarn-darling-shanell-papp