Katter och mormorsrutor...

... är en lysande kombo.

Dagens trevliga besked är att Amelias ögonproblem inte är en infektion utan någon sorts stressreaktion (kan hända vem som helst som helt plötsligt har 5 kattungar som dessutom blir större än en själv och brottar ner en för att få dia) som borde gå bort med tiden.

Själv ska jag ge mig ut på jakt efter en skrivare för att horda vant-mönster (monster? Gränsen är hårfin ibland).

Just nu...

...är det roligaste som finns att sticka mönsterstickade vantar. Gärna med fåglar.

Kråksparks spetsstickade muddar

(med knappar)

Drops Alpaca

Jag testkörde ett mönster åt mamma Kråkspark (http://www.krakspark.blogspot.com/) igen, här är resultatet. Jag testkörde ett annat mönster också, men gav bort de muddarna och har inte lyckats jaga fatt på dem i synkronisering med en fungerande kamera än, så det kommer.
Mönstret var finemang, btw.

Jag är fast med enbart en tråkstickning igen. Har precis avslutat en mastodontvirkning, och är inte så motiverad till nåt alls, så jag väntar på att Inspirationen (tm) ska komma och slå sin något kletiga klubba i huvudet på mig.

Jag har för övrigt börjat gömma mitt nålfodral. Jag hittade det längst in under sängen i morse. Och jag VET att jag la undan de på vad jag (naivt, hur länge har du haft katt egentligen stumpan??) trodde var ett säkert ställe. Inga nålar borta, så jag slipper bidra till den makabra samlingen i glasskåpet i entrén till djurakuten...

För övrigt jag jag planterat om växter idag, och hoppas att överanvändande av näringspinnar ska väga upp det faktum att det är helt fel årstid att plantera om. Gnäller krukväxterna så tänker jag påpeka att min lägenhet är inte så mycket en borg som en totalitär stat med mig som envåldshärskarinna och om det inte passar så kan jag ställa ut dem till rådjuren.

Den allmänna oredan

Det har varit rörigt ett tag...

Nytillskottet har kommit, och vi har alla tre försökt vänja oss vid varandra, med varierande framgång. Det kommer att bli bra, men helt enkelt är det inte med alla viljor och rädslor och det har varit en del fräsande och tjurande och nojande. Och en hel del spinnande och gosande. Jag har fått vänja mig vid en katt som inte är praktisk som en IKEA- möbel som min tidigare, och har fått lära mig att lämnar man garnnystan framme så är de sönderlekta på morgonen. Den sista kvarvarande kaninen som väntade på att bli sitt adoptivhem mötte döden en natt, och jag lyckades nätt och jämt rädda longcat ur munnen på en besviken Amelia som nöjd kom spatserande med sitt nyaste fynd.

Och nu är det ju snart jul och det känns som att man inte kan publicera nåt man gör, för allt är ju ändå julklappar och ska vara hemliga. Så det blir lite kattbilder...

De där monsterrutefiltarna...

En sak man till exempel kan använda monsterrutefiltar i babyfilt-storlek till är att göra katt- transportburar lite mysigare (i det här fallet den marinblå-röda, se tidigare inlägg). De kan till och med bli så mysiga att intet ont anande katter går in och lägger sig helt frivilligt och myser innan man ska gå. Det innebär ju förstås inte att man slipper högljutt klagande under färden, men lite varmare om tassarna vart det iallafall....
Det är skönt när man hittar en användning för något man gjorde mest för att.

Tillökningar, musselkanter och reafynd

Nu har det blivit lite många projekt på en gång igen.... Men det är ju så underbart med garn. Jag har lyckats dra ner M ordentligt i garnträsket, hon är helt såld och envis som en get och jag lyckades tigga till mig två underbart fina svarta mobilfodral, varav den ena har en liten musselkant. Bild kommer, jag tänkte att jag skulle brodera nåt på dem.
Själv håller jag på att fylla en läderfåtölj med upprepade garner från billiga tröjor som jag har kommit över, och en egen gammal som jag råkade köpa på rea i en för liten storlek. Jag måste verkligen få tag på en färggryta, för en del av garnerna skulle kunna få en så fantastisk färg med lite hjälp.
Kragen på bilden är från två nystan reafynd som jag inte kunde motstå.

Och det Blåkulla- Holmska hushållet ska få tillökning. Efter mycket funderande så bestämde jag mig för att adoptera en liten kisse från Stockholms Katthem vid namn Amelia. Wiskey kan behöva en kompis och jag tror att de kan komma bra överens, de har samma humör bara väldigt olika storlek. Jag blev iallafall kär väldigt snabbt, och jag fick klappa kattmage, så jag tror att det var ömsesidigt. (hon luktade gott också!)

Nu är det sysseldags igen. Jag ska packa stickor och garn och bege mig till M för te, garnigheter och kattprat.

Återupptäckten av det forna Gallien och allmänt Kaos

Just nu är jag lite mitt i alldeles för många projekt och har väl trasslat in mig i trådarna kan man säga. Jag har lyckats fått lite koftor fotade, men måste jobba lite med bilderna innan de kan visas, däremot sprang vi på oanade skatter när vi var ute i skogen som jag måste dela med mig av.
Mitt hem är lite lätt magiskt i det att det ligger i Sthlms mått hyftsat centralt och ändå har jag skog direkt utanför fönstret med norra Europas minst rädda rådjur (de är faktiskt ganska skumma), ekorrar, en miljard fåglar (minus några skator som min kära katt till stående ovantioner från hela huset käkade upp för några år sen), harar och nu även det forna Gallien.

Japp, det är sant. Döm om våran förvåning när ingen mindre än Obelix låg mellan berghållarna med näsan ner i marken. Vi hjälpte honom såklart upp, borstade av honom lite och passade på att ta lite foton. Eftersom han fortfarande var lite rund under fötterna (ojämt underlag, den har man hört förr...) så la vi honom i framstupa sidoläge när vi gick.

I övrigt har jag fyndat lite tröjor igen som ska repas upp. Behovet av en färggryta börjar bli ganska jobbigt nu. Jag måste försöka hitta någon billig. Jag har stickat/ virkar lite provmuddar(bilder imorgon!) åt mamma kråkspark och imorgon är det dags för syssel med M igen.