Filigreen in green!

Jag fick hjälp med modellandet den här gången.

Jag hade en massa entrådigt ullgarn liggandes, flamfärgat i ganska stora sjok i två olika gröna nyanser. En gång i tiden så skulle det på att bli ett annat projekt, men det froggades på grund av bristande intresse. I våras kom jag på att jag kunde göra en till Filigreen Shawl av det, en grön den här gången, som en del av mitt destash-projekt. Perfekt för att att minska lite i lådorna, perfekt mönster för det här garnet och en superbra present till någon som precis har flyttat.
Jag har inte en susning om hur många meter det var eller hur många gram, men det räckte till en ganska rejäl sjal och en tjusig tofs längst ner.

 Mönster på trekantssjalar som börjar nerifrån och jobbar sig uppåt är verkligen en favorit hos mig, speciellt när det gäller stashbusting. Man behöver inte ha någon som helst koll på garnmängd, det är bara att sticka på tills man tröttnar eller garnet tar slut.

It's not a hobby. It's a postapocalyptic survival skill.

Jag har föresten köpt en cykel! Min gamla blev snodd för en massa år sen och när man bor i hufvudstaden men inte så nära city så har man inte så mycket nytta av en, så jag skaffade aldrig någon ny. I Uppsala så är det en helt annan sak, utan cykel kommer man inte en meter. Vi glider fram på gatorna jag och min snygga turkosa cykel, jag ska bara skaffa en cykelkorg så att jag får ner stickpåsen.

En pytteliten katt

Balkongkatt!

För några dagar sen kom det ett jättefint vykort via snigelposten från en av mina gammla grannar. Hon har också en katt, som heter Sony som var tvungen att stå ut med att Wiskey hade lite vaga koncept om "mitt" och "ditt", iallafall vad det gällde revir och mattar. Vi mattar ägnade en del tid åt att skratta tillsammans åt de små djuren och deras sociala spel, och med att lägga små lappar i varandras brevlådor när de hade slagits så att den andra skulle veta om det.
Jag blev väldigt glad, sådär som man blir när man får oväntade fina saker på posten och bestämde mig genast att jag måste skicka nåt tillbaka. Av ganska förklarliga skäl så kändes en liten katt helt rätt.
Den är stickad ungefär som Rebecka Dangers Bunny Nuggets . Fast med korta spetsiga öron och en i-cordsvans av tre upplockade maskor i kattrumpan.
Hoppas grannen blir glad. Men det tror jag nog.

Kattrumpa

 

Teaser, tassel och tacky-toalett

Jag har en teaser åt er... Hittade en teknik, eller en sorts maska för ett tag sen som jag blev lite förtjust i och blev sugen på att göra nåt mönster av. Nu, till slut har jag kommit så långt att jag har gjort en provlapp i ett helt annat garn och testat lite. Så ni får se lite, lite av något ganska omredigerat som absolut inte ser ut som det kommer att göra i slutändan.

Svängde förbi en vända i hufvudstaden idag och hann titta på lite sevärdheter innan jag drog tillbaka till Uppsala igen. Sevärdheterna denna gång var en GIGANTISK gardintofs (eller tassel, som det heter sen Montazami dök upp i rutan) som måste ha varit två meter eller nåt.

Och världens kitchigaste toa. Fejk-ormskinn i handfatet alltså, slå det om ni kan. Inte ens porslinspantrar kommer ikapp det här på kitch-skalan.  Och samma sak på toaletten, men den tänker jag inte posta en bild på, eftersom jag tänkte att vi skulle hålla toaletthumorn borta från den här bloggen...
Sådär ja. Då kan man kryssa av "sett sevärdheter" från sommar- "att göra"-listan.  

Snabbt inlägg innan jag springer iväg

Jag hinner nog med ett inlägg innan jag springer iväg till Ica och hämtar ut några kursböcker som har kommit. Måste förbi toaletten först, men den någon är i duschen. Så kan det vara när man inte bor själv längre. Det är ok, det kan också vara lunch i soffan med tecknat vilket börjar bli standard.

Jag har börjat på ett nytt projekt, en sån här sjal som jag hittade i en tidning jag hade. Den blir nog ursnygg i ett garn som har legat sen min färgnings-mania i våras, ett återvunnet grå-grönt garn med små gula prickar som är otroligt ojämt som verkligen är lite av en färgnings-disaster men som antagligen skulle kunna bli snyggt i en sån här sjal. Det finns ett mönster för alla garn. Mjuk och skönt är det iallafall, och lägger sig precis som det ska.
Det var kanten längst ner som fick upp mina ögon för sjalen, annars är den inte så spännande, men kanten ska bli rolig att göra.

Nu är är hyresvärden färdigduschad, men innan jag går och hämtar mitt paket så åste jag tipsa om Agnes Nuber som är en otroligt spännande konstnär. Kolla in hennes broderier, speciellt om ni gillar Star Wars! (finns under stickbilder; jag fattar inte heller tyska, men man kan klicka sig runt lite.) Hur coolt som helst, jag hoppas att jag någon gång springer på en utställning med hennes grejer för det här skulle jag verkligen vilja se IRL.

Efter kaoset-lugnet

Snygga lila pärlemorknappar

Hoppas alla hade en fin midsommarafton, det hade jag. Har man inte riktigt fått nog av trevliga nattliga upplevelser så ska det tydligen vara en "supermåne" ikväll, titta här. Jag ska svepa in mig i en filt och ta med mig Norrlandsbesöket som kom ner för midsommarfirandet samt hyresvärden och eventuella katter (de har också besök just nu, av en sommarkompis vars familj måste jobba på annan ort i sommar) ut på balkongen och titta.

Jag har mest drällt runt de senaste dagarna, sommarhängt, stickat och tittat på tecknat. Man får vara lat ibland.

Koftan Grace är klar och på väg till syster, och med i paketet finns även torgvantar som stickades i våras just för att kunna postas när koftan äntligen blev klar. De vantar som väntar på nåt gott... Av den anledningen har jag hållt dem lite hemliga men nu kan jag ju blogga om dem eftersom de snart är framme ändå. De är stickade i Fabel-rester och lite av Rowans Kidsilk Haze och är ytterligare ett par av det eminenta mönstret Great Weekend Mitts . Hoppas hon gillar dem.

Lysande vitt garn.

Joey the Robot and other creatures of the night

Min hyresvärd tyckte att vi behövde ett nytt husdjur i form av en robot-dammsugare. Den döptes snabbt till Joey efter en spelkaraktär och åt sig lika snabbt mätt tre gånger om på katthår.

Vissa var glada, vissa var sjukt misstänksamma...

Och jag har hittat ett bra program att redigera bilder i. Livet är ganska så najs just nu...

Glad Midsommar alla fina läsare, hoppas ni får en trevlig helg hur ni än väljer att spendera den. Jag ska äta sjukt mycket mat och dricka en massa vuxendricka med fina vänner. Något Dalarna blev det inte i år, kanske kommer en bit av Dalarna till mig, kanske inte. Eftersom jag har ett par pinnar kvar sen jag nätade in balkongen ska jag nog kunna snickra ihop nåt som liknar en midsommarstång om man kisar med ögonen och använder fantasin. Lite blomsterkransar kan jag nog slänga ihop iallafall och tvinga på nåt frivilligt offer. Sjukt trevligt ska det bli hur som helst.
Kram! See you on the flip side.

Sockor och hönsnät

Mitt ben är så vitt att det fadar ut i resten av bakgrunden. Jag måste sola.

 Idag har jag gått loss med avbitningstång, stripes (kattstrypare), hönsnät och ståltråd för att hindra alla rymningsbenägna katter- och för att kunna ha balkongdörren öppen utan att jag får ett nervsammanbrott. Tidigare var bara halva balkongen innätad i någon sorts naiv tro på att de inte skulle vilja sitta på räcket. Korkade jag, såklart att Amelia skulle vilja(det är dessutom olagligt- ska man ha djur på balkongen ska det vara nät hela vägen upp!). Nu är det fixat och alla är glada.

Det är finare i verkligheten. Jag lovar!

Sockorna går framåt. Bara för att jag höll en lång utläggning om hälar så var det här en helt ny och spännande häl. Just det- spännande! Som satt som en smäck på foten och blev riktigt snygg. Jag kanske får ta och omvärdera det där med hälarna...

Sitter snyggare om man inte vrider foten ur led för att kunna ta en bild på den.

Tacka vet jag dagsljus för övrigt- allt går att göra en bra bild av i utomhus-lätt-mulet-belysning. Till och med världens mest kameraskygga mönster.

Binnikefåret är återuppståndet!

Jag tog mig i den proverbiala kragen igår kväll och opererade lite på mitt kära måttbandsfår som har legat som ett tomt skinn i flera månader. Nu har den fått ett nytt innanmäte (hahaa!) och är glad och lycklig igen.

Får och mask.

Jag har för övrigt ett nytt mission här i livet. Att komma över en härva Wollmeisse Lace-garn för att kunna sticka en Viajante . Såklart att det går att sticka i något annat, men jag har snokat runt lite och det verkar inte riktigt bli samma sak. Wollmeisse Lace-garnerna har ju något alldeles (alldeles) extra. Som också gör att de tar slut på webshopen efter att ha lagts upp när de väl dyker upp på typ två minuter. Så jag är inte den enda som är lite obsessed...

flapflap

Socka ett går framåt och blir ganska fin även om den fortfarande är brutalt svårfotograferad. Jag har nu kommit till hälen. Heel flap på engelska vilket jag tycket låter väldigt roligt av nån anledning, speciellt när jag är supertrött. Tur att man är lättroad, det är ju billigt i drift.
Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår den här faschinationen med alla hundrasjuttiofemton olika sockhälar som vissa sockfantaster verkar känna. Samtidigt är jag evigt tacksam för att vissa gör det så att de kan tala om för mig vilken som är bäst när eftersom jag tycker att just den här delen av stickningen är lite... tråkig. Inte att sticka hälarna men att fundera ut vilken som är bra i förhållande till en annan i olika sammanhang. Har jag en som funkar så hamnar jag lätt i att den alltså alltid borde funka och gör den inte det så skäller jag på den. Nu VET ju jag att världen (och sockhälar eller fötter) inte funkar så, därför är det skönt att alla är olika och att det därför finns folk som har gjort förarbetet åt mig.
Jag lovar, jag ska göra annat förarbete åt er.

Crazy stuff and the art of doing things before their time

Inga pastellfärger här inte.

Mitt vilda och galna "bara för att jag vill"-projekt blev ett par sockor... Kanske måttligt spännande, men händerna vill sticka vad händerna vill sticka. Är inte helt säker på kombinationen av mönster och garn, tror att garnet kan ta bort lite från mönstret men jag var tvungen att testa ändå. Walking on the wild side.
Det blir ett par Polly Jean i Regias Hand-dye Effekt i en väldigt höstig ton. Jag är kär i mönstret och har bestämt innehåller små löv och inte små hjärtan (obs! superviktigt), och är kär i garnet som jag har stickat i tidigare och vet håller forever and ever.

Knitty har för övrigt kommit ut med sitt första höstnummer, så det är inte bara jag som ligger lite plågsamt mycket före. (känns skönt) Notera att det är en svensk tjej som har gjort omslagsmönstret! Den var rätt snygg, jag skulle kunna tänka mig den, fast jag vill nog ha ärmar på den.

Flat Grace

Åh, jag är kär i pusselmattan. Världens bästa inköp.
Nu är Grace blockad och knapparna är isydda och den ska bara frysas lite för att skickas till mottagaren. Och så ska jag ta lite kort så klart.

Sista knappen!

M och E var på Island för några veckor sen och M shoppade loss i en garnaffär och tog med sig garn hem åt mig! Jättefint Lopi-garn som ska få ligga och gro i tankarna och i en låda tills jag kommer på vad jag ska göra med det.

Den hiskeliga grodan

Min hyresvärd städade och hittade den här lilla grod-nåldynan i porslin. Han tyckte inte att han hade någon användning för den så jag fick den. Hur skulle jag ha kunnat säga nej?
Det enda ord jag kan komma på att beskriva den med är "hiskelig". Vem som har gjort den eller varför är väldigt oklart.
Jag vill nog inte veta hur prinsen ser ut om man pussar på den här...

Nytt nytt nytt

Glad Ozelote

Jag är ju numera med balkong. Mmmm, jag måste nog skriva det igen. Balkong. En stor fin solig sak där man kan sitta och titta, som har blivit invirad i hönsnät under mycket svärande och pustande så nu kan även katterna komma ut där. Den ena tycker att det är mer fantastiskt än den andra. Wiskey är såklart inte så glad över att behöve byta sitt rådjurs-paradis mot några kvadrat med betongunderlag men jag tror nog att han kommer att vänja sig bara han får gnälla av sig. Amelia tycker att hon har kommit till paradiset, eller iallafall the next best thing.

Och om man har en balkong så måste man ju såklart också ha en balkongstickning. Det förstår väl vem som helst. En stickning som inte är i ull för att den inte ska vara så varm, som kanske inte kräver hundra tusen charts och andra prylar och som går att lägga ifrån sig. (Och som går att tvätta om den skulle bli lite svettig.)
Jag rotade i den överfulla stashen och hittade ett konstigt svart bomulls- lingarn som heter Bali som jag nog har köpt på tradera en gång i tidernas begynnelse och som nu ska få bli en trekantssjal i enkelt utförande.

Balkongstickning. Och glass. Sjukt viktig.

När ni läser det här så har jag börjat på Universitetet igen. Det ska bli sjukt spännande. Nu ska jag gå och blocka ut Grace som äntligen är färdig på min sprillans nya pusselmatta som jag äntligen lyckades få tag på. Mina två icke-stickande vänner som var med tyckte inte att jag var riktigt klok när jag grabbade tag i en färg-glad skumgummi-barnleksak det första vi gjorde inne på Biltema. De har mycket att lära de små liven...

Nya Seeta Fingerless Mitts

Ignorera mitt flagnande nagellack.

Jag slängde ihop ett par till Seeta Fingerless gloves som den ena av mina två flyttstickningar. Tyvärr blev jag nog lite förvirrad i allt flyttkaos för jag verkar ha gjort en rapport mindre på handledsdelen på den ena än på den andra. Jaja, så kan det gå- de är absolut inte ett tillräckligt viktigt projekt för att jag ska repa upp den ena och göra om.
Garnet är en favorit som jag skulle kunna sticka hur mycket som helst i; drygt och mjukt och sådär supermysigt. Rowans Felted tweed är det, i den lila färgen.

Saker går inte alltid som planerat

Typisk svensk sommar.

Planen (Plan A) för World Wide Knit in Public Day var att sitta ute i någon sorts fint väder på en gräsplätt och sticka. Vädret var inte alls samarbetsvilligt utan snarare rätt hotfullt med stora mörka moln så för att slippa för en panikrusning in under närmaste tak/träd så skrotade vi Plan A och skapade Plan B som blev att dra hem till mig och stickade där istället. Det tog ju iofs bort poängen med dagen, men vi slapp bli dyngsura.

Och det är ju tydligen inte bara en dag, utan typ en hel vecka, så vi får väl försöka igen någon annan dag.

Wiskey tyckte att det var asbra att jag kom hem eftersom han behövde nånstans att sova.

World Wide Knit in Public Day 2013

Glöm inte att det är en viktig dag idag- och då pratar jag inte om prinsessbröllopet! Ta med dig en stickning/virkning och gå ut och sätt dig i offentligheten någonstans; på ett café, i en park, på en bänk, på ett bibliotek eller nåt annat trevligt ställe och sticka en stund. Mellan den 8- 16 juni sitter stickare/virkare över hela världen och gör vad vi gör i det offentliga rummet samtidigt.
Här är en länk så att du kan läsa mer.

Happy yarny day!

Jag ska sitta i botaniska trädgården med M några timmar i eftermiddag. Det ska bli awesome.

Traveling Grace och sällskapssjuka katter

Nu börjar saker komma i ordning. Jag och Grace drog en repa tillbaka till det gamla hemmet för att fixa lite,  men det gick ganska fort.
Inte tillräckligt fort tyckte katterna som satt som häftplåster när jag kom tillbaka och har följt mig som små svansar sen dess. Tydligen hade de gått runt och letat efter mig, hävdar min hyresvärd. I natt blir det trångt i sängen för jag misstänker att jag får sällskap av båda pälsbollarna...

På vägen blev jag klar med en ärm på Grace och kunde påbörja nästa. Men jag är lite sugen på en okynnesstickning.... Bara sådär, något roligt, onyttigt, bara för att- men jag vet inte vad. Det dyker väl upp. (Jag kanske borde gå och klämma lite på garnerna i lådorna.)

Äntligen framme

Allt jag äger och har, utom katterna som typ mest äger mig.

Nu är det typ över, flytten är över och jag har packat upp det mesta. Det är bara lite saker som ska ner i källaren och de där jobbiga lådorna med nödvändiga saker som är skittråkiga och som man aldrig riktigt vet vart man ska ha kvar.

Garnet är upppackat... Det var mysigt att hitta, då känner jag mig som hemma.

Tiden går fort när man har roligt. Han tror fortfarande att han är en kattunge.

Katterna tyckte INTE att det var kul alls, men verkar ha landat nu och tassar runt och nosar på saker och spanar in stället. Wiskey fyllde 10 år dagen när vi flyttade, världens sämsta 10-årsdag kompenserades (lite) med favoriten tonfisk i vatten.

Det är ju tur att man har med sig en backup-stickning när man glömmer mönstret till den första...

Min tid i hufvdstaden avslutades med stickcafé på Nordiska Museét, säsongens sista. Nu får vi klara oss hela sommaren tills det är dags igen... Där mötte jag den här eminenta kattfröken som är en Hjärtekatt  och heter Pricilla. Mycket trevlig dam som säkert kommer att glädja ett barn någon dag.

Nu åskar det här. Jag ska väl göra ett ryck med lådorna igen antar jag...