Beloved Monster

Will the autumn come soon so I can use this?  Dragonfly Wings is the name of the shawl I picked the lace edge from. Very neat and easy to make. I tell you, this shawl and I- it's a epic love story that will last for eons.

I can be the next Batman instead of Afflek...

A very serious note on flying, living and stop being scared of monsters

Ok. It's like this.

I spent the last couple of weeks thinking hard about flying, and about my life and about the blog. Were I want it to go (fly), what I want to do with the tool that it is and why I do what I do. Lot's of questions, not a lot of straight answers. There was some thoughts about quitting the blog, or at least taking a prolonged hiatus. But I ended up somewhere else entierly, thoughtwise.

One very good thing that I learnt the past year and am still trying to grasp the full meaning of is the concept of "Because I want to". It's not always reason enough, but sometimes. And currently in my life, more often then I seems to think.
One straight answer I got was when I asked myself the question if I really did want to continue the blog. A hard, determinded NO popped up in my head. Ok, I asked the very determined "NO", why do I want to continue. The answer was simple. Sort of. "Because I want to". Oh well.

Tomorrow is a big day, a day I have been working towards for a very long time. I'm going back to the University again, to study History of Textiles- my true passion in life. I'm stoked and feel like a small girl on her first day in school (the Frogman offered to walk me there and hold my hand on the way).

Why? Because I want to. This is what I want to do. I have no idea where it will take me, but I have spent so much time in my life being scared of doing anything. It's a feeling of daring to fly, not knowing what will happen.

What has that to do with the blog? And why do you write in English? Well... I think I need a restart. And I think the blog needs a restart. This is something I have been thinking for a very long time but haven't had the guts to do. And since I mostly read blogs in the English language anyway it felt quite natural for me to write in English. I hope you don't mind. And I hope I don't weird you out too much.
xoxo

Hårdblockning, tråkkofta och augusttomte

Äntligen klar! Det är ett monster av oanade proportioner... Jag hade faktiskt inte trott att den var så stor. Det kan vara svårt att avgöra storleken på en sjal när man stickar från mitten och utåt eftersom den hela tiden är ihopknövlad. Och den här är rejäl.
Vi kommer att vara bästa vänner i höst, sjalen och jag. Men först måste den blockas- jättehårt.

Jag gick direkt på nästa projekt, en 30-talskofta med bara ärmarna kvar. En och en halv ärm kvar om man ska vara petig och jag tänker nog det för det sniglar verkligen fram. Det ser ganska ojämt ut nu, men det kommer att fixa sig efter lite blockning.

Storstäda har jag också gjort. Det har visat sig att Grodmannen (min Combo) tydligen har nån släkttradition av att inneha minst hundratusen tomtar runt juletid. Detta leder till att man sen hittar tomtar resten av året eftersom det kan ta ett tag att jaga rätt på alla. Jag hittade en nu vid städningen och fångade den i en kaffekokare, för säkerhets skull...

I väntans tider

En påbörjad socka blir lite längre i väntan på den lärare som inte kom ihåg vilken tid han själv hade bestämt att tentan skulle börja...

UFO- sanering

När jag ändå håller på så kan jag ju lika gärna ta riktigt gamla UFO:n också, eller hur? Alltså, såna där som har legat "bortglömda" i en plastkasse i runda slängar 7 år eller nåt. Bara för att ska det vara så ska det vara.

Efter att ha stickat rätt hårt och intensivt på den där randiga sjalen som jag nu har sjukt höga förväntningar på så började mina händer tycka att jag kanske kunde göra nåt annat en liten stund. Då rotade jag fram det här! Jag misstänker att jag planerade att det skulle bli tre kuddar. Eller nåt liknande. Det finns en massa små lappar, och lite suddiga skisser. Några av de små lapparna är broderade på, lingarn på ylletyg och det skulle ju vara tråkigt att bara låta det ligga.
Så nu syr jag ihop iallafall de broderade lapparna till... nåt. Vi får väl se.

 Jag hann iallafall sy ihop några lappar med skarvsöm mellan tentapluggeriet. Ett steg framåt.

Åt rätt håll. Kanske.

Åsså tar vi nästa...
Den där restgarnssjalen jag började på när jag var sjuk för att jag inte orkade med nåt mer avancerat just då. Från början tänkte jag nog att den skulle hamna i presentlådan men ju mer jag stickar på den inser jag att jag gillar den sjukt mycket och kommer att ha väldigt svårt att släppa den ifrån mig.
Intressant hur vissa projekt kan vara sådär, från början är de väl inget speciellt men ju mer man håller på med dem destå mer exalterad blir man. Andra är tvärtom, man kan nästan inte vänta innan man är klar och sen när man verkligen är det blir man typ lite besviken och vill aldrig se det igen.

BAM!

Det första UFO:t är avklarat. Det var i och ju för sig jättelite kvar på det så det var enkelt och snabbt gjort men ändå. Det känns bra och det är känslan som räknas. Har jag hört från säkra källor...

Första UFO:t var iallafall ett par X-stitch Knit Mitts i vitt och grönblått restgarn från Fabelnystan.  Tyvärr går det nog inte lika snabbt med nästa UFO, för nu ligger en låg rad projekt som bara har lite grann gjort på sig.
Jag får väl ta ett ordentligt tag i den berömda kragen och ett ännu ordentligare tag i stickorna. Hepp hepp.