Åsså tar vi nästa...
Den där restgarnssjalen jag började på när jag var sjuk för att jag inte orkade med nåt mer avancerat just då. Från början tänkte jag nog att den skulle hamna i presentlådan men ju mer jag stickar på den inser jag att jag gillar den sjukt mycket och kommer att ha väldigt svårt att släppa den ifrån mig.
Intressant hur vissa projekt kan vara sådär, från början är de väl inget speciellt men ju mer man håller på med dem destå mer exalterad blir man. Andra är tvärtom, man kan nästan inte vänta innan man är klar och sen när man verkligen är det blir man typ lite besviken och vill aldrig se det igen.
Jag undrar om det är felet med förväntningar - saknas de kan det bara gå uppåt och tvärtom.. Men roligt att du gillar din sjal =)
SvaraRaderaJo, håller helt med. Tyvärr är det ju svårt att vara förväntningslös när det gäller garn och stickning. :P
SvaraRadera