Vad jag INTE vill sticka

Idag i den omtalade FB-gruppen "Online Stickcafé" var det nån som ställde den väldigt intressanta frågan "Vad skulle du ALDRIG sticka/virka?".

Det har jag gått och funderat på ett par timmar och måste få skriva av mig lite om.

Mmmm, fin slätstickningsbaksida...

Först en liten disclaimer: Det här är vad JAG aldrig skulle sticka, det fantastiska med alla mönster som finns där ute är att ala kan göra vad de vill. Vi lever inte i en totalitär diktatur där alla måste göra likadant, så bara för att jag inte skulle vilja göra något så ser jag inte ner/snett på någon som vill göra just det. Så alla fortsätter vara vänner, ok?
Och sen det där med aldrig... Aldrig är en väldigt lång tid. Aldrig är ett väldigt abstrakt begrepp som jag älskar att slänga mig med hit och dit. Historiskt sett är jag väldigt bra på att göra som jag har sagt att jag aldrig skulle göra...
Sen skulle jag nog kunna göra de här sakerna åt någon annan om denne någon ber mig superjättesnällt (och betalar bra) och jag är lättlurad den dagen.

Men för att ta tre saker, inte i någon speciell ordning:

# Såna där grejer folk virkar och har på fötterna. Typ såna här . Det finns såklart såna jag mer eller mindre skulle kunna tänka mig att göra, jag känner bara en enorm skepsis inför hela konceptet. Jag är nog inte en "virkad-grej-på-foten-brud", men den som lever får se.

# Penisfodral. Nej. Kommer aldrig att hända. Jag förstår inte varför det här är så underhållande för vissa, men vi är alla olika och min humor är ju inte alltid uppskattad i alla salonger. Jag har gått på utbildningar (i plural) där folk har fått för sig att tillverka penisfodral. Det känns som textilens motsvarighet till nån sån där evolutionär grej som uppstår på olika platser oberoende av varandra...

# Såna här Vad det nu heter på svenska . Mugghållare? Muggvärmare? Fast de är väl till för att man inte ska bränna sig? De finns i jättefina mönster, jag bränner mig hela tiden de gånger jag köper take away te/kaffe och de är säkert ett enkelt sätt att bli av med en snutt snyggt garn som det inte går att göra så mycket annat av. Men jag vägrar. Det känns som en (i mitt liv) så onödig pryl, nästan att jag skulle känna mig tvungen att köpa mer take away för att den skulle ha ett existensberättigande....

Det här var ju jätteroligt! Sånt här borde jag fundera oftare. Vi får väl se hur länge det håller. Om ett år står jag väl där med virkade saker på fötterna (och händerna!), ett penisfodral och en take away-latte i handen som inte bränns på grund av den Faire Isle-mönstrade hållaren...