Flowers 'n' stuff

Jag gör såna här blomsjalar när jag får udda konstiga nystan över, ju mer spretiga garnerna är destå roligare blir sjalarna. Den här jag kom till samtidigt som kaninerna, men har inte lyckats bli bortadopterad än. De går att göra i lite olika varianter, det är är en lite mer avancerad modell.

Det blev inga foton idag, för jag var lite virrig i huvudet när jag kom hem från hjärnskrynkleriet så vi bestämde oss för att ta det en annan dag. Imorgon blir det sysslande med M iallafall, jag har blivit beordrad att baka något tantkakigt. Sweet, sweet stuff.

Satt och tittade lite i alla mina hundratusen anteckningsböcker idag, det har av olika skäl blivit rätt många under åren, men de är totalt livsnödvändiga för att mitt huvud inte ska explodera av alla ideer. Egentligen borde jag använda dem ännu mer än vad jag gör, och jag har en liten plan om att försöka träna mig själv till det. Jag har nämligen en smygande misstanke att det kan bli lite mindre kakafoni i huvudet då...

... och lite mer monsterrutor...

Någon som behöver babytäcken? Eller har några frysande pingviner/ barn i afrika/ kattungar/ gremlins? De blev till av bara farten och jag vet inte vad jag ska göra med dem. Det pastellfärgade är i bomull och ekologiskt, och det andra är i ull, men maskintvättbart.

Imorgon får jag hjälp av The wee Scottish guy att fota alla tröjor och koftor, så sen kommer det upp lite sånt också.

You say mormorsrutor I say monsterrutor

Hursom helst så tar de över ens liv ganska lätt, utan att man märker det.... Jag misstänker utomjordingar, CSI, KGB, Illuminati, Bäverkonspiratörerna och Scientologerna. Inte i någon speciell ordning och antagligen alla på en gång i maskopi med varandra. På ett stickcafé för folk med samma åkomma som jag (gravt garnberoende) för ett tag sen bondade jag med en annan likasinnad som också hade råkat ut för samma konspiration och inte heller kunde sluta. De är överallt, mormorsrutorna. Där du minst anar det. I NK:s julskyltning. På en soffa i True Blood. På axlarna på Sherlockholmes som springer runt på hederna i det Engelska landskapet.
Det senare fick influera den här skapelsen, fast i en annan färgställning. (tyst revolution!) Mästarens var fint blå-grå melerad, och min blev gråmelerad och rödmelerad i Rowans Tapestry- garn. Som för övrigt är ett instressant garn, inte nog med att det är som moln i garnform, det innehåller dessutom soyaprotein, alltså en råvara som är väldigt lättodlad och bra för miljön. Hur man har lyckats få mjuka fina fibrer av det vet jag inte, men lite fantastiskt är det.

Och det blir ingen pingvintröja den här gången. De har tydligen blivit helt dränkta i tröjor där nere, så jag får vänta på nästa oljekatastrof. Det var det här med en djävul på ena axeln och en ängel på den andra. Har ingen ett tramisgt djur som behöver en tramsig tröja (inga jävla knähundar) så att jag får ut mina primala lustar?

Oh, well. Nu ska jag slita mig från indoktrinerandet och diska lite.

En gång är en fika, fyra gånger är en tradition

En tradition har skapats. Någon dag mitt i veckan träffas jag och M för junta. Konceptet innehåller lite mat (ofta nåt som går fort eftersom vi ofta är hungriga som vargar, trötta och vill sätta igång fort) stickning/virkning, te och kaka och engelskt drama. För tillfället betar vi oss igenom alla Miss Marple, sen står Poirot på turlistan och sen kommer huset Elliot. Längre än så har vi inte planerat, men det är ju rätt långt fram så det ska nog ge sig. Vi borde skaffa oss någon sorts pastellfärgad mössa var, men någon heder i kroppen har vi faktiskt kvar.

Och det här är faktiskt för jävla sött. Jag tror att jag måste sticka en pingvintröja. Eller fem. http://theyarnkitchen.blogspot.com/2011/10/penguin-power.html

I övrigt är det det här med mormorsrutor. De är askul att göra, och astråkiga att sy ihop. En lösning är ju förstås att göra en enda stor, men det är inte riktigt samma grej. På bilden är en filt jag gjorde från och till jobbet förra hösten. Jag hann i snitt 6 rutor per resväg, beroende på om jag somnade på t-banan eller inte.

Jag vill brodera. Jag behöver en skrivare.

Torgvantar á la mamma Kråkspark

Som tack för ett par fina torgvantar lovade jag att provsticka samma mönster på engelska åt min stickande mamma. Det gick alldeles utmärkt, trots att jag inte hade samma garn utan nåt melerat blå-vitt som jag har fått från en tjej från Finland för några år sen, så mina blev lite längre och grövre, men det gör ju inte så mycket.
Mönstret hittas Här: http://www.krakspark.blogspot.com/
och rekommenderas varmt.

Nunotovad väska

Kommer inte ihåg om jag har visat den här väskan tidigare, men jag fixade lite med bilden så att den blev tydligare. Väskan är nunotovad på en sidenchiffong med blommor, och har påsydda rosa pärlor. Den är inte formtovad, utan jag har sytt den, och även fodret. Handtaget och låset kommer från panduro.

Lågstadieloppiset var en besvikelse, det fanns ingenting roligt alls, men jag fick spontanbesök av en gammal vän som drällde in med ost och kex och somnade på min säng, så nu skriver jag till ljudet av andetag.

Högen med nya (re!) saker som ska plåtas börjar verkligen bli enorm, jag måste få det här fixat nån dag. Det vore kul att kunna lägga upp nåt nytt här också...

Rosa vansinnessjal

Ett av sommarens projekt blev en restgarnssjal i rosa-lila toner. Inte till mig, och jag har fortfarande inte lyckats prångla på någon den, så den ligger och väntar på ett hem. Sjukt mysig är den iallafall, hade jag inte varit så skeptisk till rosa och haft sånt överflöd av sjalar själv så hade jag behållt den, men men....

Imorgon ska jag gå och loota lågstadieloppis på skolgården några hundra meter härifrån och hoppas att de har några billiga tröjor i bra material att sälja till mig som jag kan repa upp och sticka till annat. Återkommer med hur jakten lyckades. Barnen vet inte vad som väntar dem.....

Ljus i mörkret

Fick för mig för ett tag sen att det skulle vara fint att sticka ett fodral till en sån där rislampa, gärna i nåt tunnt mohairgarn i nån fin färg. Ursprungligen så hade jag tänkt mig nån stor spetsstickad, men jag fick inte tag på nån stor (och orkade inte ta mig ut till IKEA a.k.a dantes inferno), däremot hittade jag ett gäng små på Granit. Någon påpekade brandrisken, men de har inte brunnit upp än, och klarar sig rislamporna så klarar de väl sig med ett extra lager utanpå också.

Jag stickade en tub med ganska stora stickor i förhållade till garnet(Rowans Kidsilk Haze), kanske nr 5, och innan jag fäste ändarna så petade jag in lampan ihopvikt. Sen vecklade jag ut den innuti garntuben och fäste ändarna och justerade samtidigt till öppningarna så att de passade med lampan.

Jag tänker att man skulle kunna göra en variant med pärlor i garnet också, det skulle vara ännu finare.

Once more, with feeling...

Jag försöker igen, efter en lååång period av total tystnad. Lite lättare blir det väl att jag under perioden har hunnit göra en massa projekt som nu bara väntar på att få bli utputtade i rampljuset.

The (amazing) Bunnynuggets and Longcat får börja. Under en period av flera veckor låg dessa små skapelser i ett av de många facken i mitt vardagsrumsbord (som också fungerra som projektgömma...) helt utan ögon och nos för att jag av någon anledning skjöt på detta in i absurdum. Till slut tyckte till och med jag att det började bli lite creepy, och vid det här laget har jag lyckats adoptera bort alla kaninerna, katten bor kvar här hos mig. Enligt manualen ( http://www.rebeccadanger.typepad.com/dangercraftsbunnynuggetknittingpattern.pdf ) gillar de kakaor, men jag har fått uppgifter från adoptivföräldrarna att de även är begivna i klosteröl och rödvin. En viss varning för det här mönstret dock, det är väääldigt svårt att sluta.....