Tvivelaktigt ryska muddar och textilmetaforiska drömmar

Jag brukar kalla dem "ryska", för att jag har fått för mig att de ser ryska ut, men jag har inga belägg för det så jag skulle inte hänga upp mig för mycket på det.

Själva muddarna är avklippta från en ihoptovad tröja och sen har jag broderat i Drops Alpaca (som fungerarar storartat att brodera med) på. Mönstert växtre fram eftersom jag sydde.

Igår natt hade jag en sån där otroligt övertydlig dröm bland annat inkluderande garn som hade spunnits väldigt fult och som skulle behöva spinnas om, vilket visade sig inte alls vara ett helt omöjligt projekt (jag drömde...). Det är intressant att även hjärnan börjar tänka i textilmetaforer även om saker som inte direkt rör ämnet.

Sjalen som blir som den blir när den inte blev som den skulle

Jag hade ju tänkt publicera att tjusigt trekants-spets-sjalsmönster komplett med fläta och volang, men det gick så att säga åt h-e eftersom jag grovt felräknade formen på sjalen. Så nu får jag helt enkelt repa upp och glädja mig åt att jag kan konstatera att jag BORDE har tänkt på felet tidigare, för jag har kan de här proportionerna efter en halv miljon trekantssjalar och fattar inte riktigt hur jag tänkte.

Dock så är jag så himla trött på den här just nu, så jag gör en liten revolt mot mig själv och gör, håll i er nu, NÅT HELT ANNAT av garnet. Upprepning i all ära, men det får finnas en gräns på självplågeriet. Jag lovar dock att återkomma med sjalmönstret. Och det här kan bli spännande. Och det blir ett mönster till. Som är helt annorlunda.

Den som väntar på nåt gott kan gå iväg en stund och ta sig en kopp kaffe eller en promenad med hunden eller lyssna på en pausfågel: http://www.youtube.com/watch?v=Rnww3uvfQyA&feature=related Här är en teaser.

2500 besök!

Man tackar och bockar och ger en bild på en snygg påfågel som jag plåtade på Skansen för några år sen.
Och som en extra bonus så såg jag precis att mina stickade fluffiga små rislampor låg uppe på mönsterarkivet! *happydance*

Mer tentakelvantar...

... Ooooch så ett par till, när jag ändå håller på.

Syssel

Gårdagens syssel med fantastiska M.

Det stickades sockor och undrades om Mordet på Orientexpressen hade lånat sitt typsnitt från Star Trek och varför vi inte bodde i huset Elliott och hade alla deras fantastiska kläder och smycken.

Det dracks underbar varm vit choklad med kanel, kardemumma och stjärnnejlika.

Och det klappades katt. Såklart. 

Polydakyli

En väska jag gjorde förra våren åt min vän och medkonspiratör pianisten. Jag älskar att blanda skrämmande och sött, blandningen blir obehaglig och kryper under skinnet. Kombinationen med den trygga bruna manchestern och kasse-formen stör, den hör inte hemma och sånt gillar jag också- saker som inte hör hemma riktigt men ändå passar in. Sådana där papper man kan skriva ut bilder på och sedan stryka över på tyg är helt fantastiska och den som kom på dem borde få nåt pris av nåt slag.

Vad man gör av ett helt hopplöst garn

Det här är det kvarvarande ett och ett halva nystanet Bamboo soft från Rowan som blev över efter ett tröj-stickarprojekt som borde ha ... Jag vet att jag stickade om tröjan säkert fem gången, och prövade den på en lång rad folk med olika kroppsform utan att hitta någon den såg bra ut på. Till slut gav jag upp och gav den till loppis i hopp om en vänlig själ med mer kärlek än känsla för form. Ett helt hopplöst garn, jag tror att det har försvunnit, men det är verkligen inget jag rekommenderar, det är ett sånt där garn där ärmarna bara blir längre och längre och längre....
Det tog rätt lång tid att hitta på nåt att göra med de sista garnsnuttarna, men jag har svårt att slänga garn... Får dock säga att jag tycker att det här blev väldigt fint. Jag tänker sy det på en starkt färgad bakgrund, kanske cerise eller svart eller någon annan fin färg och göra en väska. De två lösa blommorna ska få sitta på en egen sida.  

Thehuvan

Det här är en av mina gamla bästisar som jag gjorde på en vävkurs för några år sen när uppgiften var att man skulle väva med otraditionella material.

Jag valde sådana där krulliga stålsvampar som man har för att göra rent saker som är riktigt bortom all räddning. De heter något speciellt som jag aldrig kommer ihåg eftersom när jag för första gången blev presenterad för en fick ett helt annat namn på den, men det får jag inte skriva för jag har kryssat i rutan om att den här bloggen inte ska innehålla "vuxet" innehåll. Men det har med kvinnliga björnars nedre anatomi att göra. Jag har aldrig förstått hur, men jag är inte expert på björnar och deras kroppsdelar så jag låter den diskussionen vara och konstaterar att det är mycket här i världen som heter något annat än det borde.

Det är en vanlig tuskaft med svart redgarn i varpen och i varannat inslag. I de andra inslagen är det ett tvåtrådigt grått ullgarn, och i jämna ränder har jag dragit ut och vävt in krull från "stålsvampen".

Sen har jag helt enkelt sytt ihop den med ett batikat bommullstyg som foder och vadd som mellanfoder, och satt på rosa-lila tofsar i diverse restgarner.

Det var väldigt kul att väva med och jag skulle verkligen vilja leka mer med det en dag. Just nu har jag till min stora sorg inte plats med en vävstol, men jag har börjat konspirera med en av mina grannar om att tvinga resten av huset att låta oss ha ett vävrum i ett av de mängder små skrymslen vi har i källaren. Det här kan bli storartat. Björnar, lås in era nedre delar!

Bränt barn luktar illa

Igår brände jag fingrarna på ungsformen för sista gången. Jag har länge vägrat köpa grytlappar med motivationen "Kan själv!" komplett med putande underläpp och händerna i kors över bröstet, men aldrig riktigt prioriterat det, eller helt enkelt väntat på Det Rätta Mönstret eller The Wonderful Stroke of Inspiration. Ni vet.

För några sommrar sen hörde jag om hur hemlöjdsrörelsen i början av 1900-talet dissade virkning med motivationen att man minsann kunde göra det liggandes på rygg och att det då inte kunde räknas som "på riktigt". Efter det har det blivit lite av en sport att göra saker liggandes på rygg, det är roligt att vara barnslig ibland. Virka går iallafall utmärkt, men jag rekommenderar en rejäl kudde under huvudet. Vid det tillfället gjorde jag iallafall bara några ganska små grytlappar, av nån anledning som kanske hade med att göra att jag låg ute i skuggan då och var så långt ifrån köksliga göromål det bara gick, även mentalt. Dessa har funkat sen dess, men inte smidigt.

Igår lessnade jag och tog mig i kragen, och här är resultatet. Bilden på två grytlappar är de små lite äldre, och för att alla ska bli övertygade så har jag även lagt in en virkbild från den där sommaren, om inte annat för att vi inte ska förtrösta och dö denna hemska årstid.

Lost mittens found home- and Spiders

Det blev en liten kvällskommentar också. Eller två.

Jag fick alldeles nyss veta att mina fina tentakelvantar fanns kvar i Dalarna och inte alls är borttappade och ensamma i stora vida världen. Det är Win eftersom de är hemstickade och hyfsat nya och snygga och jag är lite kär i dem och inte har hunnit sticka ersättningsvantar än. Tack Dalarna, och tack mig för att jag bara är glömsk och inte slarvig.

Och jag fick en länk av Ferret. Om typ världens coolaste grej sen skivat bröd. Men folk som är rädda för spindlar ska inte kolla, fast alla borde egentligen för det här är riktigt häftigt. Nämnde jag att jag fyllde år om typ ett år? Jag vill ha sånt här tyg då.... http://news.bbc.co.uk/today/hi/today/newsid_9674000/9674949.stm

Den inre vetenskapsakademiens åsikter om blogglayouten

Jag har lekt med layouten till bloggen, som ni säkert ser. Är inte helt nöjd, men har fått lite koll på ad som går att göra, och framför allt- vad jag VILL göra, vilket i min värld för närvarande är en fråga som rätt  mycket snurrar runt att försöka lista ut. Det är inte alltid så lätt att veta vad man vill och varför man vill något, det kan vara en hel vetenskap och en hel vetenskapsakademi med inre röster som har åsiker om minsta lilla sak. Det är lite som de där små figurerna i Pettson och Findus som fanns med överallt i marginalen, min hjärna är överbefolkad av såna. För tillfället har iallafall alla enats om att fiskben alltid är lite coolt, att grått är en stilig färg och att den där blå randen borde försvinna men att ingen vet hur man blir av med den. Akademien ber att få återkomma senare om vidare åtgärder.

Att tänka rätt och sticka fel

Jag har en sån där stickning som jag inte riktigt kommer överens med. Den blir väldigt fin, men det är nåt som inte riktigt är ok. Jag tror att det mest handlar om att jag skulle vilja göra nåt annat, men inte riktigt vet vad, och inte kan motivera mig själv att sluta på den här som dessutom är en 30-årspresent med deadline om jag inte drabbas av Den Stora Inspirationen (ni vet, som influensa, fast man slipper kräkas). Av nån anledning blir det lätt att jag låter tankarna fladdra iväg på den här stickningen, och rätt vad det är så har jag börjat sticka rätmaskor fast det ska vara ett mönstervarv. Det känns på det stora hela som att det skulle vara bästa att få den ur världen.

Jag fick ett fint citat på vantarna nedanför, som jag vill återge: "Pianistfingrar behöver speciella vantar. För att sticka dem - en stickare med smidiga fingrar, klara tankar, känslig själ och varmt hjärta. Först nu förstår jag på riktigt att man inte stickar med händerna." Det var så vackert skrivet, av en annan konstnär som ligger mig varmt om hjärtat.

Och lite samhälle: Sverige försöker återigen tvinga folk som ska genomgå könsbyte att sterilisera sig. Man kunde ju tro att ett modernt och demokratiskt land som Sverige hade slutat med tvångssteriliseringar för länge sedan, men icke. Detta är ett upprop mot detta, skriv på om ni inte redan har: http://www.allout.org/en/actions/stop_forced_sterilization

Vantar för pianistfingrar

Långa och smala, om någon undrar. Inga andra konstigheter, om man inte menar min musiklärare från 7:an, som hade jobbat på sågverk i sin ungdom (han hade kvar 7,5 fingrar).

Mönstret är huvudsakligen från Drops, men jag har gjort om det lite.

Mina egna Chtulu- vantar är borta, föresten. De har nog tyvärr försvunnit på nåt tåg eller buss någonstans. Det var en kortlivad kärlek, men sånt händer. Senilsnöre är inte en helt dum idé...

Den grå-svartmelerade tröjan med pärlemoknappar och ficka

Eller egentligen en tröja, den har ingen delning fram, men en liten pärlemoknapp bak i halsringningen. Och en fram på en liten ficka som inte är bra till nåt, men är en detalj jag är löjligt stolt över.
Den är stickad i Sachenmayrs Alpaca, den grå-svartmelerade varianten. Det var ett par år sen jag gjorde den så jag kommer inte ihåg garnåtgång, men det är mönster efter eget huvud. Så jag skulle väl kunna sätta mig och skriva ner det också antar jag. En sak till på att göra listan. Den är stickad ganska glest, på stickor 6 om jag inte minns fel, och det behövs för det här garnet är varmt! Den är ganska tight och stretchig, och har en rak halsringning. Me like.

Till folk som inte har katt, men alltid har undrat hur det är: http://www.youtube.com/watch?v=4rb8aOzy9t4&NR=1&feature=endscreen

Mera vantar...

Nu till en vän som tack för en fantastisk nyårsfest. Det kan vara så att jag har ett häst-tema när det gäller henne, det är även hon som är ägare av den lilla blå stickade hästen från midsommar.
Det här mönstret var kul, hursomhelst. Torirot ( http://torirotsstitches.blogspot.com/) har gjort originalmönstret, och jag har gjort lite ändringar där jag har känt för det. Så som det brukar vara typ. Behovet av att kunna göra egna mönster på datorn ökar och ökar dock, jag måste verkligen lösa det här. Jag kan tycka att kreativiteten är ganska jobbig såhär, när den inte kan lämna en ifred utan att den ständigt bombarderar en med impulser och ideér på vad som skulle kunna bli, och vad man skulle kunna göra. Det blir så mycket i huvudet, och trots mitt ganska omfattande system av skissböcker och lappar så kan jag ibland bli rätt trött på det. Jag har inte ADHD, men jag är misstänker att min kreativitet har.
Men jag har fått båda katterna att sova i soffan tillsammans. Kärlek. Här ser man dock storleksskillnaden... Det är svårt att tro att a) hon faktiskt är fullvuxen och b) han faktiskt inte är speciellt överviktig. Man kan också se min gamle följeslagare stickpåsen skymta fram mellan dem. Mer om den en annan gång, den förtjänar nog ett eget avsnitt.

Spår av det julpyssel som flytt

Jag vill bara säga att jag har julpysslat. Inte för att jag hängde fram det, men jag kan lite smånöjt konstatera när jag nu packar ihop alla samlade julsaker (3) att jag kommer att ha glömt att jag gjorde nåt alls till nästa år och bli skitglad över att jag var så förutseende. Smarta jag.

Annars tycker jag mest att folk ska stödja Stockholms Katthem med en slant, eftersom de just nu håller på att ge hem till drygt 40 (!) katter som hittades i ett hus av polisen. Det tar mycket resurser att ta hand om så många katter och ge dem all vård de behöver, och även små bidrag kan göra stor skillnad. Eller till och med öppna hem och hjärta för en kisse.
http://stockholmskatthemibilder.blogspot.com/2012/01/41-katter-pa-vag-mot-ett-battre-liv.html

A scarf for a happy wee scottish lad

Underrubrik: Halsduken som blev som den blev när den inte blev som jag hade tänkt mig

En polare sprang innan jul runt med en halsduk som han absolut inte fick tappa bort eftersom den var i hans familjs klanruta , och alltså inte helt lätt att ersätta så jag lovade honom en ny i julklapp. Jag tänker på honom som en ganska färgglad individ, och hade väl tänkt mig en i glada färger och massor med rutor. På nåt sätt... så blev det inte så... Jag vet verkligen inte hur, men ibland får stickningar sitt eget liv och blir på ett visst sätt. Det är inte så att jag är missnöjd med den, jag tyckar att den är fin, och den blev väl mottagen (bättre bilder har utlovats), men det är så intressant att den inte ens är i närheten av vad jag hade tänkt mig. Det är ju i och ju för sig rätt mycket här i livet som är på det viset, så man kanske inte borde bli allt för förvånad.

Ett kortfattat mönster, iallafall.

Du behöver:
2 nystan garn typ Drops Karisma, 1 av varje färg
Stickor 5
Garn till fransar, eller nån annan bård.

Lägg upp 26 m med en av färgerna.
Sticka 1r, 1a varvet ut. Hela halsduken stickas i mosstickning över 1r, 1a.
Sticka 13 m.
Plocka upp det andra garnet, sticka med det varvet ut, och tillbaka till mitten igen.
Sno garnen om varandra (obs! viktigt!) och plocka upp det första garnet och sticka de första 13 m. Sticka tillbaka in mot mitten.
Fortsätt så tills du har gjort ca 14 v, då skiftar du färgerna.
Gör rutor på ovanstående sätt tills garnet tar slut eller du tycker att det räcker. Sticka ett helt v med det första garnet, och maska sedan av.
Gör fransar.

Chutuluvantarna blev också väldigt uppskattade. Jag funderar på att kräva en bild...

Nyårsafton var en succé. Jag kan verkligen rekommendera sådana där flygande lyktor med tända ljus i istället för raketer, det var väldigt vackert och så mycket snällare mot miljö och djur.