Note to self # 3

Jag vet att jag har tjatat om det här innan, men det behöver tydligen upprepas: garnet räcker inte längre bara för att du stickar/ virkar fortare. Det tar fortfarande slut på precis samma ställe.

Otherway

Det här är ytterligare ett sånt där garn som hade schizofreni och inte kunde bestäma sig vad det ville bli. Det har varit en kofta, en halv annan kofta, två andra kjolar i olika utföranden och nu till slut nåt som fungerade. Eller nästan iallafall, den är lite stor i midjan, men jag har sytt i resår från insidan för jag tänker fanimej (ursäkta franskan) inte repa upp den en gång till.

Och jag kände att den behövde nåt till, så därför kom broderiet till. men jag är ganska skeptisk till det också, så vi får se om jag repar upp det. (Det kan ju vara jag som har beslutsångest och inte garnet. Imagine that...) Tanken var inte att det skulle bli en palm utan någon sorts skum blomma, men jag tycker nog mest att det ser ut som en palm.
I övrigt så gillar jag kjolen, jag har en kärlek till minikjolar, och varma sådana gör min rumpa varm och det uppskattas av om inte annat så min rumpa...

Jag kan någonstans i den här långa (4 år!!) processen uppskatta att jag aldrig har gett upp om det här garnet utan fortsatt försöka tills jag har blivit nöjd. Jag har inte slutat med något som har varit halvbra och egentligen varit missnöjd utan då har jag hellre repat upp hur mycket det än har tagit emot att göra det ytterligare en gång, men jag tror att det har varit viktigt för mig i slutet. Att inte ge upp när jag vet att jag kan bättre. Så texten kanske är ganska bra är iallafall...

The Great Stashbust of 2012!

Eller som vi säger på ren svenska: vårstädning.

Det är ju inte klokt hur mycket småsnuttar man samlar på sig, ibland så undrar jag om de försökar sig och skapar egna ekosystem i mina garnlådor. Jag kanske egentligen borde namnge dem, chipmärka dem och registrera dem hos Svenska Kennelklubben men eftersom jag försöker upprätthålla en attityd av att vara en hård och kall kvinna så river jag istället ut dem med jämna mellanrum när de har blivit alldeles för många och blir Radikal (tm).
Då blir det stora allvarliga projekt, gärna i flodhäststorlek. Det knepiga (mystiska! Har någon ringt Mulder och Scully om det här? ) är att hur mycket garn jag än tycker att det går åt till de här projekten så verkar det alltid finnas ungefär lika mycket kvar. Det är faktiskt jävligt konstigt om ni frågar mig....


En annan teori skulle kunna vara att mina garnlådor är ena änden på ett svart hål.

Nu är det iallafall dags att vara Radikal (tm) igen, och städsjaletten har åkt fram. Denna gången tänkte jag satsa på en virkad pläd, med baktanken att kanske kunna överlista garnlådan. Man kan ju nämligen göra den hur stor som helst, så när garnet är slut så är den färdig.... Jag hittade ett fint mönster med hexagoner här: http://jessieathome.blogspot.se/2009/10/flower-hexagon-granny-how-to.html
Det bra med det mönstret var att det går att använda även små snuttar garn, och att det verkar lätt att morfa ihop olika tjocklekar på garner, man gör bara fler varv av det sista varvet tills det stämmer något så när. Sen ska väl sägas att jag inte har några höga estetiska krav när det gäller den här, jag siktar på "intressant"...
Å andra sidan kan jag tycka att det är ganska skönt att bara få göra och inte behöva ägna sä mycket tid åt allt tankearbete som går åt till det estetiska i vanliga fall, det här blir lite mer metodiskt, meditativt. Det behövs också ibland.

Sjukismedicin

Idag är jag sådär fantastiskt vår-förkyld komplett med hals innehållande rivjärn och huvud fullt med snor. Detta behandlas i soffan med ohemula mängder te med honung, förra veckans Tankesmedjan-avsnitt, sockstickning, vad som går att äta utan att dö av andnöd och en begynnande oro över om mina näsdukar kommer att ta slut.

Det har också slagit mig att den här årstiden kommer undan med en himla massa, rent estetiskt sett. Om man tittar ut så är det mesta egentligen ganska brunt och grått och fult, och allt som har tappats bort under vintern dyker upp igen som restskatt. Men alla, inklusive moi struntar blankt i det eftersom man är så tacksam för att äntligen vara av med den eviga kylan, vätan och mörkret och alla fokuserar helt och håller på de små bitar av fina saker, typ tussilago, som dyker upp här och var. Det är viktigt att kunna fokusera sortera sina intryck, har jag visst hört. 

The fish ate my homework

Lite non-sense, i den bemärkelsen man vill göra det till. Ett litet provbroderi, för att det var roligt, för att jag ville, och för att fisken åt upp min hemläxa....

Jag ska fixa en snygg ram till det, och då berätta lite mer om det, men jag tänkte att ni kanske kunde vilja ha en liten sneak-peek.

Jag är tillbaka, kan andas igen och inlägg nr 100!

Ibland blir det allt på en gång.

Jag har ju varit sjukt nyfiken på vem som blev besökare nr 5000, men ingen har hört av sig, så tills vidare får ugglorna befinna sig i mitt hem, fast de börjar rycka i fjädrarna av allt vårväder på de små liven.
Trots min sjuka nyfikenhet fick jag tillämpa på gränsen till omänsklig uthållighet och tålamod (jag borde få en medalj allra minst) då min inte så kära internetleverantör drabbades av vårförkylning á la grande och har hållt mig på halster i fem svåra dagar. Det är ett under att det inte är klösmärken på mina väggar...

Men men, jag har fått en del stickat, och en hel del broderat.

Till på köpet så blev det här inlägg nr 100! Och om inte det är värt en hög hatt så vet jag inte vad som är.

Besökare nr 5000!

Snart blir någon besökare nr 5000! Den personen tänkte jag skulle få vinna en liten uggla! Om just nu var här när mätaren slog över 5000, skriv din mailadress i kommentarsfältet så kontaktar jag dig.

The magical plaid of Queen Ferret and her autistic crocodile Ali

Här är en filt jag nästan behöll själv, för den blev så fin. Men den nya ägaren (Queen Ferret) blev så glad att det var värt det och jag är ju där titt som tätt så jag får ju njuta av den ändå. Hennes autistiska krokodil Ali gillar den också, som ni kan se på bilden.

Det är en massa mormorsrutor i två olika storlekar i Delight (Drops) och en svart kant i nåt annat svart som jag hade hemma och inte vet vad det är.

Jag älskar verkligen att göra filtar och plädar, jag vet inte varför, för de är stora as och jag svär alltid under processen för att det aldrig blir färdigt. Det går massor med garn och är svårt att få överblick över, men man får gå loss med färg och form och de går att göra så vackra...

Hoot Hoot!

Nu skulle man kunna fundera på om jag har överdoserat mina vitaminpiller igen, men jag lovar att så inte är fallet. De bara ville bli flera... Ugglorna alltså, ni vet den där lilla ugglebroschen jag stickade. Nu är de sju. Plus den som bor hos Kråkspark. Jag har en viss fablesse för att göra saker i många, speciellt när det är såhär små roliga saker som går fort och kan göras i hundra färger och av små små garnsnuttar.

Jag skrev ner det superenkla mönstret ifall inte ni heller kan hålla fingrarna borta.

Du behöver:
4 strumpstickor i stl 2,5
Tunnt garn. En snutt. Några meter räcker.
En broschnål eller säkerhetshål.
Något att göra ögon med. Jag har använt skjortknappar.
Broderigarnsrester till näbb.
Lite vadd.

Såhär gör du:
Lägg upp 14 m
Sticka runt, runt i slätstickning över tre stickor (4 blir bara mycket att hålla reda på) i 14 v.
Maska av.
När du syr ihop toppen, sy av örontofsar.
Stoppa så att ugglan blir trevligt tjock. Sy ihop botten, och sy fast nålen på baksidan av ugglan.
Brodera på ögon och näbb.

Färdigt.

Nu ska jag äta hemgjord pizza och titta på Invader Zim. Ha en trevlig helg!

Kuddkrig och The international Pi Day!

Det här är lite kuddar jag har gjort lite när och då under åren.
Den ena är vävd i en restvarp med restgarn och mest framlekt i tramporna som var ställda för Parliament Square-klänningen.
Den andra kudden har jag gjort genom att sy fast bandgarnsbitar med raksöm på en linnebotten- hur enkelt som helst! Ytterligare ett sätt att använda restgarn.

Och så vill jag uppmana alla att äta paj idag då det är (nu byter vi språk för det här blir inte bra på svenska) The International Pi Day! 3.14 Jag är helt för nyskapande av traditioner och det här tycker jag är en trevlig sådan. Så samla ihop nära och kära, eller njut själv av valfri paj, eller roa dig med runda föremål. Happy Pi Day!

En födelsedagsuggla till mamma Kråkspark!

Jag gillar att ge bort handgjorda saker och just nu har jag snöat in på broscher. Fick för mig att göra en pytteliten uggla till mamma. Egentligen kom den mest till för att jag behövde nåt att fästa ihop det egentliga paketet med, så det blev en dubbel-present på köpet!

Men den blev rätt söt så det kan nog hända att det blir ett par ugglor till innan jag är klar. Det går ju minimalt med garn också och så har jag pillat ut en liten hög med pyttesmå knappar ur knappburken som numera benämns som "blivande uggleögon".

Tillbaka till framtiden

Det har varit tyst här på bloggen ett par dagar för jag drog ut på vift till Dalarna. Inte för att jag har varit sysslolös för det, tvärt om!

På vägen upp: Sockstickning( ett par till Elliott-sockor fast i melerat garn) , Chupa Chups och techno i lurarna, så blir jag en glad flicka hela resan.

På vägen ner: Elfel gjorde att vi var försenade, men efter att ha suttit och stickat i tio min i vänthallen så insåg jag att kvinnan jag satt bredvid också stickade! Så vi började prata, utbyta favoritgarnaffärer ( Jönköping har tydligen en alldeles fantastisk om man har vägarna förbi, och Borlänge inne i stan, men den har inte öppet på måndagar vilket jag upptäckte igår :(. Annars var Yll och Tyll i Uppsala en gemensam älskling) Jag smygfotade lite, så man kan se hennes fot på bilden för det kändes lite fint att hon var med... Så förseningar kan leda till nåt gott, glöm inte det. Jag fick en kopp gratis-te på tåget också, och koffeinintag kan ju vända de missnöjdaste surmunnar.

Om jag virkar en massa blommor blir det vår och varmt snart då?

... Snälla?...
Den rosa är en present till en person som jag är ganska säker på inte läser den här bloggen, och som ska få den i helgen så det känns rätt lugnt att förtidspublicera den.

Den nålbundna väskan är för övrigt färdig-nålbunden, och jag körde den ett par vändor i tumlaren, men blev inte riktigt nöjd. Skulle ha kört den i maskinen för att få den hårdare valkad, men då var tvätttiden slut, så jag funderar på att ta det för hand i badrummet. Där har vi fördelen med helkaklat- do I love it? Hell, yes I do. 

Momentum

Jag är lite mitt i allt i hela världen känns det som och behöver stanna upp.

Så. Här är en ögonblicksbild.

Tre saker jag ser just nu:
Ett paket riskakor som är ungefär 2/3-fullt.
En orange mugg med en kanin på och texten Incognicon.
En liten tuss vadd.

Tre saker jag hör just nu:
Datorsurr
Amelias kuttrande. (hon flirtar med Wiskey)
Covenant- Call the ships to port

Tre saker jag känner just nu:
Doften av te med chili och choklad
Att datorn är lite varm under händerna
Och att jag är sugen på en macka.

För övrigt så fick jag en idé på påskpyssel. Jag som inte ens firar påsk! Men den här var så lysande att jag kanske måste ta in lite ris bara för att...

Sjalen med... pluttar? Flärpar? Flurpar?

Kärt barn har många namn eller nåt. Det här var en julklapp till M, så det är väl lite sena bilder egentligen, men mina första bilder blev inte alls bra, och sen har det tagit ett tag innan jag har haft möjlighet att ta nya.

Det är ett Drops- mönster ( http://garnstudio.com/lang/se/visoppskrift.php?d_nr=131&d_id=50&lang=se) och ett Schachenmayrgarn. Och pärlor, som jag faktiskt har sytt på eftersom jag glömde trä på dem och inte orkade repa upp när jag väl kom på att jag borde ha gjort det. Så kan det gå. Det man inte har i huvudet får man ha i trådlådan.
Det var ett väldigt kul mönster iallafall, jag kan rekommendera det varmt.

Om att sticka medvetet närvarande

Av en lång rad anledningar har jag fått uppgiften att försöka lära mig att bli mer medvetet närvarande- inte en helt lätt uppgift för ett litet stressmonster som jag som mest vill göra 127 000 saker hela tiden och har stickningar vars enda uppgift är att hindra händerna från att riva sönder tillgängligt papper i små, små bitar vid de tillfällen när jag måste sitta stilla och lyssna.

Hur svårt kan det vara med medvetet närvarande undrar ni? Eller hur?! säger jag och klänger mig fast vid handfatet för att inte springa iväg när jag borstar tänderna.

Medvetet närvarande, eller Mindfullness som det heter på utrikiska handlar alltså för er som känner er lite undrande om att kunna stanna upp i nuet en stund. Kunna borsta tänderna och inte oroa sig över en miljon saker samtidigt, kunna äta frukost utan att packa väskan samtidigt, och göra en sak i taget på jobbet. Det finns en massa forskning som visar att det är rätt nyttigt för oss. Läs gärna mer någon annan stans för jag är lååångt ifrån expert själv...

Mindfullness är också ett uttryck som har blivit rätt misshandlat och förvrängt. Första gången jag stötte få det fick jag helt fel intryck av det. Då fick jag förklarat för mig att man inte fick vara arg på någon, inte fick tycka att folk var idioter och var tvungen att le hela tiden.
Gissa om det gick ihop med mig....? Jag hade kreverat inom fem minuter.

På senare tid har jag fått förklarat för mig att det där första är en förvrängning av mindfullness, någon som inte alls har förstått vad det handlar om. Man får vara arg och tycka att folk är idioter, men att hänga upp sitt liv på det och att ständigt vara arg mår man inte bra av i längden.

IALLAFALL....

Det slog mig att stickning borde vara som gjort för Medvetet närvarande.
Om man kan släppa allt det där med att man vill bli klar fort, vill komma till nästa roliga projekt, nästa rand, nästa del, nästa ärm... Om man har ett projket som kan bli meditativt, där man inte behöver vara på helspänn för risken för att tappa trådar eller missa en färgövergång eller hela tiden läsa mönsterrader.
Utan ett projekt där man kan låta kroppen vila, där stickningen bara vandrar på, inga krav på att det ska bli nåt specielllt och där man kan fokusera tankarna på stickningen och andningen....

Jag har precis börjat, så det finns inga bilder än, och det är ett experiment. Men jag återkommer. Har andra liknande projekt/erfarenheter så är jag intresserad av att höra!