Den allmänna oredan

Det har varit rörigt ett tag...

Nytillskottet har kommit, och vi har alla tre försökt vänja oss vid varandra, med varierande framgång. Det kommer att bli bra, men helt enkelt är det inte med alla viljor och rädslor och det har varit en del fräsande och tjurande och nojande. Och en hel del spinnande och gosande. Jag har fått vänja mig vid en katt som inte är praktisk som en IKEA- möbel som min tidigare, och har fått lära mig att lämnar man garnnystan framme så är de sönderlekta på morgonen. Den sista kvarvarande kaninen som väntade på att bli sitt adoptivhem mötte döden en natt, och jag lyckades nätt och jämt rädda longcat ur munnen på en besviken Amelia som nöjd kom spatserande med sitt nyaste fynd.

Och nu är det ju snart jul och det känns som att man inte kan publicera nåt man gör, för allt är ju ändå julklappar och ska vara hemliga. Så det blir lite kattbilder...

De där monsterrutefiltarna...

En sak man till exempel kan använda monsterrutefiltar i babyfilt-storlek till är att göra katt- transportburar lite mysigare (i det här fallet den marinblå-röda, se tidigare inlägg). De kan till och med bli så mysiga att intet ont anande katter går in och lägger sig helt frivilligt och myser innan man ska gå. Det innebär ju förstås inte att man slipper högljutt klagande under färden, men lite varmare om tassarna vart det iallafall....
Det är skönt när man hittar en användning för något man gjorde mest för att.

Tillökningar, musselkanter och reafynd

Nu har det blivit lite många projekt på en gång igen.... Men det är ju så underbart med garn. Jag har lyckats dra ner M ordentligt i garnträsket, hon är helt såld och envis som en get och jag lyckades tigga till mig två underbart fina svarta mobilfodral, varav den ena har en liten musselkant. Bild kommer, jag tänkte att jag skulle brodera nåt på dem.
Själv håller jag på att fylla en läderfåtölj med upprepade garner från billiga tröjor som jag har kommit över, och en egen gammal som jag råkade köpa på rea i en för liten storlek. Jag måste verkligen få tag på en färggryta, för en del av garnerna skulle kunna få en så fantastisk färg med lite hjälp.
Kragen på bilden är från två nystan reafynd som jag inte kunde motstå.

Och det Blåkulla- Holmska hushållet ska få tillökning. Efter mycket funderande så bestämde jag mig för att adoptera en liten kisse från Stockholms Katthem vid namn Amelia. Wiskey kan behöva en kompis och jag tror att de kan komma bra överens, de har samma humör bara väldigt olika storlek. Jag blev iallafall kär väldigt snabbt, och jag fick klappa kattmage, så jag tror att det var ömsesidigt. (hon luktade gott också!)

Nu är det sysseldags igen. Jag ska packa stickor och garn och bege mig till M för te, garnigheter och kattprat.

Återupptäckten av det forna Gallien och allmänt Kaos

Just nu är jag lite mitt i alldeles för många projekt och har väl trasslat in mig i trådarna kan man säga. Jag har lyckats fått lite koftor fotade, men måste jobba lite med bilderna innan de kan visas, däremot sprang vi på oanade skatter när vi var ute i skogen som jag måste dela med mig av.
Mitt hem är lite lätt magiskt i det att det ligger i Sthlms mått hyftsat centralt och ändå har jag skog direkt utanför fönstret med norra Europas minst rädda rådjur (de är faktiskt ganska skumma), ekorrar, en miljard fåglar (minus några skator som min kära katt till stående ovantioner från hela huset käkade upp för några år sen), harar och nu även det forna Gallien.

Japp, det är sant. Döm om våran förvåning när ingen mindre än Obelix låg mellan berghållarna med näsan ner i marken. Vi hjälpte honom såklart upp, borstade av honom lite och passade på att ta lite foton. Eftersom han fortfarande var lite rund under fötterna (ojämt underlag, den har man hört förr...) så la vi honom i framstupa sidoläge när vi gick.

I övrigt har jag fyndat lite tröjor igen som ska repas upp. Behovet av en färggryta börjar bli ganska jobbigt nu. Jag måste försöka hitta någon billig. Jag har stickat/ virkar lite provmuddar(bilder imorgon!) åt mamma kråkspark och imorgon är det dags för syssel med M igen.

Note to self :

Även cheap-ass dammsugare kan äta upp mormorsrutor med förvånande hastighet.

Mössan (a.k.a the new shit)

Så, äntligen en bild på Mössan (tm). Om intresse finns, kan jag skriva ett mönster. Den är underbar, och vi älskar varandra innerligt. Jag funderar på att handtvätta den lite dock för att få lite form på den, men det kan få komma naturligt också.

I eftermiddag ska jag och Ferret iväg och utbyta kärlek till monsterrutor på Sollentuna bibliotek med andra likasinnade.

Syssel med Miss M

Igårkväll var det syssel med M, och inte mindre än två avsnitt av Miss Marple (som också konstant stickar) avhandlades. Sockor och koftor stickades, kakor och bröd åts och te sörplades. Som sig bör.
Den stora färgglada stickningen är Ms(socka som går upp över knät) och den lilla svarta(pulsvärmare) som knappt syns till vänster är min. För alla anglofiler finns även en burk limecurd med i bilden.

Monsterrutearmbåge

Vilket borde vara ett erkännt medicinskt begrepp, men som antagligen skulle framkalla skrattsalvor om jag kom inte till vårdcentralen och gnällde om det. Nåja, det är inte så allvarligt. Det är ju inte första gången och jag har numera lärt mig att inte vara så förbannat envis och faktiskt sluta när det börjar göra ont istället för att tänka "... bara lite till..." så brukar det gå över hyfsat fort istället för att bli allvarliga saker (tm) och hålla mig borta från garn i månader. Undrar om det här är ett ålderstecken på att jag har börjat bli stor och vis eller nåt. Se på fan, vem hade kunnat tro det?!

Och jag har en massa upprepat garn som bara väntar på ett blir något riktiskt snyggt. Jag älskar härvor, jag tror att det är hamstertendensen som kommer fram. Om jag hade kindpåsar skulle jag antagligen förvara garnet i dem, men nu får det bli lådor istället. Om jag blir rik och berömd ska jag ha ett Joakim von Anka- valt med garn och simma omkring i det. Eller kanske inte. Det skulle bli rätt opraktiskt. Jag tror att jag ska gå och handla nu så att jag slutar skriva en massa skit.