söndag 15 maj 2011

Parliament Square




Musik påverkar mig väldigt mycket och jag är ofta väldigt påverkad av olika typer av musik när jag gör kläder.
När jag gick på en utbildning för några år sen lyssnade jag mycket på Stina Nordenstams "Parliament Square" och använde även den som inspiration till en kollektion vi skulle göra som slutprojekt. Här är låten i original http://www.youtube.com/watch?v=Oxbf_ShVwLc
och en fantastisk remix av en annan enorm inspirationskälla; The Knife http://www.youtube.com/watch?v=d-JuGewOvQY&feature=related som också funkar ganska bra till min kollektion, även om jag skulle vilja göra en version 2.0 till just den. Någon gång. När jag har tid och anledning.

I den magiska lådan från de mörka dimensionerna av mitt förråd fanns en krage som jag gjorde till, så jag satte ihop de delar jag har kvar av kollektionen för allmän beskådan.

Here Be Dragons


Jag letade efter något och fick den ljusa ideén att titta i lådorna i förrådet, vilket mer eller mindre är en blipp på kartan som borde markeras med "Here Be Dragons" på grund av alla outforskade lådor och kassar. Jag hittade en låda som verkade lovande, släpade med den in i hemmet igen och upptäckte en guldgruva i miniformat.
Om man producerar en massa saker på ren lust så blir det ibland svårt att få användning för alla prylar. Jag försöker ge bort en hel del, men det är inte heller alltid så lätt så rätt mycket hamnar i mitt förråd i lådor tills jag återupptäcker det på bästa Engelsk- kolonial- expedition i mörka Afrika- sätt, komplett med machete, bärelefanter och tropikhatt.

Det mest magiska den här gången var inte mindre än tre par vantar, som jag verkligen hade kunnat ha haft använding för under den fibulavinter som det var i vintras men som jag inte ens kom ihåg att jag hade. Varande mig, så lär jag väl glömma bort dem lagom till nästa vinter och skriva ett exakt likadant inlägg i maj nästa år. (Om inte jorden går under, Aztekerna och Nostradamus är ju rörande eniga om att det är vid årsskiftet det händer, men isåfall är det ju skit samma om jag har tre par extra vantar eller inte. Hoppas det blir spexigt.)

Jag hittade även en väska, en krage, en sjal och ett groteskt överpretantiöst broderi som naturligtvis inte hade lyckats hålla min uppmärksamhet någon längre stund.

Hursomhelst så tänkte jag dela med mig av denna skatt, med början av sjalen som är stickad av en massa små restnystan i matchande färger. Så himla fin, varför har den blivit förpassad dit?!

måndag 9 maj 2011

...och en helbild.


Tråkstickningen, i full glory. Sjukt skön, den här åker aldrig av.
Garnet började sin historia som en annan tröja, en hopplös kofta som var helt felkonstruerad eller iallafall inte ville sitta kvar på min lekamen utan åkte av hela tiden. Livet har lärt mig att det mesta går att repa upp, man behöver bara ta ett allergipiller mot dammet först, så det var bara att börja sprätta.

söndag 8 maj 2011

The End of Tråkstickningen


Tråkstickningen är klar. Den ska ju ha en eloge för att ha blivit en rätt snygg tröja, om än inte så rolig att göra. Bättre blev det efter lite tryck och en vända på symaskinen.

Ordentlig bild kommer imorgon, då kommer ett offe..ehum.. en vän menar jag som jag kan utnyttj.... be om hjälp. Muta, då. Sluta titta på mig sådär.

Metal Crocheting

För en massa år sen hade jag ett jättefint smycke i form av en kula (spelkula, ni vet såna där man hade när man var liten) som satt fast i en spiral av ståltråd. Jag var helt kär i den men den försvann för några år sen, säkert i nån av alla dessa flyttar jag har haft för mig. Om nån hittar den kan ni ju hojta, hittelön utlovas.
Den såg inte alls ut som den här lilla skapelsen, men den här är iallafall baserad på vidarespinnande från originalsmycket och en Kajsa Warg (jamen vafan har jag hemma då?).
Man behöver inte virka i garn, utan kan virka i det mesta som är böjligt och snörformat, till exempel tunna koppartrådar. Det kräver lite fingerfärdighet och att man inte gör fel, för det är mindre kul att repa.

Så jag får nöja mig med det här innan jag kan återkapa orginalet.

måndag 2 maj 2011

Inritat


De senaste dagarna har jag sprungit på En Massa Bra Idéer(tm) klädmässigt, som jag utan problem med med lite tid skulle kunna göra själv. Ett återkommande samtalsämne i vissa kretsar är situationen "Åååh, va fin! Den kan jag göra själv!". Att kunna hitta ett snyggt klädesplagg på stan och kunna gå hem och replicera det helt själv låter som en dröm i mångas öron och ska väl inte underskattas heller, men är inte så okomplicerat som det låter. Man ska ha tid också. Och material (rätt!). Och så ska man göra ett mönster, eller hitta ett färdigt, vilket inte heller är helt enkelt. För de allra flesta leder detta till åkomman "stora öronmärkta högar tyg på olämpliga ställen. De får gärna ligga framme, man ska ju snart använda dem till det där perfekta klädesplagget, de kommer ju bara att ligga ivägen en kort stund. Intalar man sig och ignorerer det faktum att man har 100 likadana högar som spridda skurar över hela hemmet. Man kan ju trösta sig med att de är en hyfsat billig tilläggsisolering.

Sen ska man hinna göra det där klädesplagget också innan det blir omodernt, eller man helt enkelt tappar lusten för det.